Tillgänglighet och samtliga användares behov

Genom att beakta tillgänglighet vid upphandling kan upphandlande myndigheter bidra till att öka delaktigheten i samhället. De nya upphandlingslagarna innebär att större hänsyn ska tas till tillgänglighet och upphandlande myndigheter och enheter är skyldiga att beakta tillgänglighet och samtliga användares behov.

Av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning artikel 9 om tillgänglighet, framgår att konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta på jämlika villkor i samhället. När produkter och tjänster utformas utifrån universell utformning får alla tillgång till den fysiska miljön, till transporter, till information och till kommunikation.

Genom att beakta tillgänglighet vid upphandling kan upphandlande myndigheter och enheter bidra till att öka delaktigheten i samhället för alla. Alla medborgare gynnas av en bättre funktion och utformning av samhälleliga tjänster, inte bara personer med funktionsnedsättning. Med tanke på att en funktionsnedsättning kan omfatta många olika aspekter, exempelvis nedsatt rörelseförmåga, nedsatt syn, nedsatt hörsel, dövhet, dövblindhet, nedsatt röst- och talfunktion, nedsatt kognitiv förmåga, besvär i andningsorgan, allergier eller överkänslighet, nedsatt psykisk ohälsa samt andra nedsättningar och variationer i funktionsförmåga behövs ett helhetsperspektiv. 

Skyldighet för upphandlande myndigheter att säkerställa tillgänglighet

Upphandlingsreglerna avseende LOU och LUF innehåller en skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att bestämma de tekniska specifikationerna med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning (LOU respektive LUF 9 kap 2 §). Vad gäller upphandling av koncessioner finns inte någon uttrycklig bestämmelse i LUK, men det framgår av författningskommentaren till LUK 7 kap 1§ att tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning kan ingå i tekniska specifikationer (se även skäl 67 i LUK-direktivet). Hänsyn till tillgänglighet kan också ställas i form av tilldelningskriterier eller villkor för fullgörande av kontrakt då inte skyldighet enligt ovan föreligger.

Bestämmelsen innebär att tekniska specifikationer för alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av fysiska personer ska fastställas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov (till exempel vid utformningen av offentliga miljöer eller vid upphandling av IT- och telekommunikation). Detta gäller oavsett om upphandlingsföremålet kommer att användas av allmänheten eller av personer som är anställda vid den upphandlande myndigheten. Skyldigheten sträcker sig så långt att det i all upphandling där kontraktsföremålet ska användas av fysiska personer ska respektive upphandlande myndighet göra en bedömning om det är relevant att ställa krav på tillgänglighet. Enligt bestämmelsen får undantag göras endast om det finns särskilda skäl.

8 kap. Plan- och bygglagen (2010:900) och Boverkets föreskrifter och allmänna råd innehåller bestämmelser om tekniska krav på byggnadsverk och anpassning för tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. I lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik finns bestämmelser om hur kollektivtrafik ska anpassas med hänsyn till resenärer med funktionshinder. Bestämmelserna i dessa lagar är tillämpliga i samband med offentlig upphandling och oavsett om undantaget enligt ovan tillämpas eller inte.

Av 9 kap 2 § tredje stycket LOU/LUF framgår att om det finns obligatoriska krav i en unionsgemensam rättsakt ska dessa krav användas.

En sådan rättsakt är till exempel det sk webbtillgänglighetsdirektivet, som gäller för alla webbplatser och mobilapplikationer av offentligfinansierad verksamhet riktad mot allmänheten. Direktivet hänvisar till de krav som anges i den normerade standarden EN 301 549, ”Tillgänglighetskrav lämpliga vid offentlig upphandling av IKT produkter och tjänster i Europa” (se nedan/länk till PTS). Direktivet antogs av Europaparlamentet den 26 oktober 2016 och en svensk lagstiftning väntas under 2018.

En annan rättsakt är det kommande s k tillgänglighetsdirektivet.  EU-kommissionen har i december 2015 presenterat ett förslag till tillgänglighetsdirektiv för produkter och tjänster ((KOM)2015/615)[1]. Syftet med direktivet är att undanröja hinder för den fria rörligheten för vissa produkter och tjänster och det innehåller bl a bestämmelser om att vissa tillgänglighetskrav ska tillämpas i offentlig upphandling. De produkter som omfattas av direktivet är bl.a. självbetjäningsauto­mater, terminalutrustning med avancerad datorkapacitet för telefoni­tjänster för konsumentbruk, terminalutrustning med avancerad datorkapacitet för audiovisuella medietjänster för konsumentbruk, telefonitjänster och tillhörande terminalutrustning med avancerad datorkapacitet för konsumentbruk, audiovisuella medietjänster och tillhörande utrustning med avancerad datorkapacitet för konsument­bruk, kollektivtrafiktjänster med flyg, buss på järnväg och på vatten, banktjänster, e-böcker, e-handel. Det direktivet kompletterar också webbtillgänglighetsdirektivet.

Myndigheten för delaktighet (MFD) har utrett konsekvenserna för svensk del av om EU-kommissionens förslag till tillgänglighetsdirektiv fastställs. MFD:s bedömning är att tillgänglighetsdirektivet preciserar de krav som ska användas och är därmed ett förtydligande av det befintliga regelverket kring offentlig upphandling och ett stöd för upphandlande myndigheter att uppfylla sina åtaganden. Tillgänglighetsdirektivet innebär också att samma krav ställs i upphandlingar inom hela EU vilket ger förutsättningar för leverantörer att utveckla sina produkter och tjänster för att möta kraven.

(Artikel 42.1 fjärde stycket i LOU-direktivet och artikel 60.1 fjärde stycket i LUF-direktivet).

Standarder för upphandling

De europeiska standardiseringsorganisationerna har på uppdrag av EU-kommissionen utarbetat en standard för att harmonisera den tekniska utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) i samband med offentlig upphandling. Standarden heter Tillgänglighetskrav lämpliga vid offentlig upphandling av IKT produkter och -tjänster i Europa (EN 301 549, ”tillgänglighetsstandarden”). Standarden specificerar de funktionella tillgänglighetskrav som är tillämpliga för IKT-produkter och -tjänster, tillsammans med en beskrivning av testprocedurer och utvärderingsmetodik för varje tillgänglighetskrav i en form som lämpar sig för användning i offentlig upphandling inom Europa.

EU- Kommissionen har gett standardiseringsorganisationerna ytterligare ett uppdrag att ta fram en standard för utveckling av tillgänglighetskrav vid offentlig upphandling av byggd miljö.

Vägledning för upphandlare

Post- och telestyrelsen (PTS) har tagit fram en vägledning till standarden som kan användas vid offentlig upphandling. Vägledningen finns tillgänglig på PTS webbplats (www.pts.se/EN301549vagledning).

Upphandlingsmyndigheten samverkar med PTS för att ta fram stöd för upphandlande myndigheter och enheter vad gäller hänsyn till tillgänglighet och alla användares behov.

Relaterade länkar


[1] Direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning, regler och administrativa åtgärder avseende tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (KOM) 2015 615 final.

 

Senast uppdaterad:

Relaterad information