Öka möjligheter till sysselsättning

Upphandlande myndigheter eller enheter som vidtar olika sysselsättningsfrämjande åtgärder i samband med upphandlingen kan bidra till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder kan bland annat handla om att en leverantör, då ett offentligt kontrakt utförs, ska erbjuda subventionerade anställning, praktik- eller traineeplatser till personer med funktionsnedsättning eller personer som står långt från arbetsmarknaden. Det kan också avse utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar eller för långtidsarbetslösa. Genom att skapa anställningsmöjligheter och öka sysselsättningen kan, förutom minskad arbetslöshet, också den sociala hållbarheten och kompetensförsörjningen stärkas.

I många EU- länder har offentlig upphandling setts som ett arbetsmarknadsinstrument under en längre tid, men det är det först på senare år som sådana krav och villkor har börjat tillämpas i Sverige.

Juridiska förutsättningar

EU-domstolen klargjorde redan i slutet av 80-talet i målet Bentjees (C-31/87) att det är möjligt att ställa krav på sysselsättningsåtgärder vid offentlig upphandling. Dessa möjligheter infördes dock först i upphandlingslagstiftningen genom 2004 års upphandlingsdirektiv.

I nu gällande, 2014 års LOU-direktiv anges i artikel 70 under fullgörande av kontrakt, att en upphandlande myndighet får ställa särskilda krav på hur kontraktet ska fullgöras. Dessa krav får bland annat omfatta sysselsättningsrelaterade hänsyn. Skäl 99 i direktivet anger vidare att exempel på sådana villkor bland annat kan hänvisa till sysselsättning för långtidsarbetslösa eller genomförandet av utbildningsåtgärder för arbetslösa eller ungdomar under fullgörandet av det kontrakt som ska tilldelas.  Det är också en föresats inom EU att de nya upphandlingsdirektiven generellt sett ska leda till att fler deltar i offentlig upphandling och att nya företag etablerar sig, vilket i sig bedöms ha en positiv effekt på sysselsättningen.

Sysselsättningsfrämjande krav är generellt sett en form av social hänsyn och omfattas därmed av målsättningsstadgandet, den s k bör-regeln, i 4 kap 3§ LOU, LUF respektive LUK. Såväl de tidigare som de nya upphandlingslagarna ger möjlighet att genomföra sysselsättningsfrämjande åtgärder i form av särskilda kontraktsvillkor som antagna leverantörer förbinder sig att utföra under kontraktsperioden (17 kap 1 § LOU).

De grundläggande principerna om likabehandling, ickediskriminering, transparens, proportionalitet och ömsesidigt erkännande utgör den yttre ramen för vilka krav och villkor som upphandlande myndigheter kan inkludera vid upphandling. Det innebär att alla former av krav som syftar till att främja sysselsättning måste vara proportionerliga i förhållande till sitt syfte. Därför är det viktigt att genomföra en analys av i vilka upphandlingar (till exempel avseende värde, omfattning och huvudsaklig bransch) som sådana villkor är lämpliga. Villkoren för sysselsättningsåtgärder måste vara tydligt angivna i upphandlingsdokumenten för att uppfylla kravet på transparens och förutsägbarhet. Det är till exempel viktigt för en anbudsgivare att i förväg veta hur processen kring urval och ”matchning” av de som är aktuella för till exempel praktik eller anställning kommer att gå till eller hur handledningen av praktikanter kommer skötas under tjänstens utförande. Villkoren ska även gälla lika för samtliga anbudsgivare och får bland annat inte innebära att de missgynnar utländska anbudsgivare.

Dialog eller andra former av informations- eller erfarenhetsutbyte med marknaden och leverantörer inför en upphandling förbättrar förutsättningarna att genomföra en upphandling som accepteras av leverantörerna och kan uppnå de mål som satts upp av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Senast uppdaterad:

Relaterad information