Användning av märkning

De nya upphandlingslagarna innebär, under vissa förutsättningar, en möjlighet att direkt hänvisa till en särskild märkning i upphandlingsdokumenten. Bestämmelsen har också utvidgats till att omfatta även andra märken än miljömärkningar.

De nya svenska upphandlingslagarna möjliggör för en upphandlande myndighet eller enhet att direkt hänvisa till en särskild märkning, vilket kan vara en miljömärkning, social märkning eller annan märkning, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor avser såväl märkeskraven i sig som krav på ett öppet och transparent förfarande hos märkningsorganisationen för att anta märkeskraven, märkets tillgänglighet samt att den som ansöker om märket inte ska kunna ha ett avgörande inflytande på märkeskraven. Samtliga villkor som anges ska vara uppfyllda.

 Bestämmelsen innebär samtidigt att myndigheten också får kräva en särskild märkning som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, miljömässiga eller andra egenskaper såsom sociala. Andra märkningar ska godtas om det innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav. Annan lämplig utredning ska också godtas under vissa förutsättningar.

De största skillnaderna jämfört med dagens regler är:

  • „ Det är möjligt för de upphandlande myndigheterna och enheterna att i upphandlingsdokumentets tekniska specifikation, tilldelningskriterier eller särskilda kontraktsvillkor under vissa förutsättningar göra direkt hänvisning till en särskild märkning, t ex ett miljömärke, utan att behöva ange märkningskraven i sig.
  • „Det är möjligt för de upphandlande myndigheterna och enheterna att kräva en särskild märkning, t ex ett miljömärke, som bevismedel för att märkningskraven uppfylls.
  • „ Även andra märkningar än miljömärkning omfattas.
  • „ Alla märkningar, dvs alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att angivna märkningskrav eller likvärdiga märkningskrav uppfylls, ska godtas.
  • Egendeklarationer, teknisk dokumentation etc ska godtas som bevismedel i de fall den upphandlande myndigheten eller enheten inte har begärt en särskild märkning som bevismedel eller i de situationer då leverantören inte har tillgång till den särskilda märkningen eller en likvärdig märkning inom upphandlingens tidsfrister och detta inte beror på leverantören.

Vad innebär nya lagstiftningen?

Bestämmelser om märkning finns i 9 kap. 12-15 §§ i lag (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU. Motsvarande bestämmelser finns i lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, LUF. Bestämmelserna gäller också vid upphandling enligt 19 kapitlet i LOU och LUF. Det finns dock inte några bestämmelser om märkning i lag (2016:1147) om upphandling av koncessioner (LUK).

Nedan hittar du information om lagtext med kommentarer.

9 Kap 12 §

Med märkning avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.

Kommentar: Märkningen kan vara exempelvis det europeiska miljömärket, (multi)nationella miljömärken eller andra märkningar. Enligt definitionen behöver det inte enbart vara fysiska märkningar som är applicerade på en produkt.

9 Kap 13 § LOU

En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva en viss märkning som bevis för att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs, om

  1. kraven för märkningen endast rör kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas,

    Kommentar: En upphandlande myndighet har stor frihet att bestämma vad som ska anskaffas och ställa krav som är tydliga, ändamålsenliga och sakligt motiverade. Enligt EU-domstolen (se dom C-368/10 Max Havelaar) står det "en upphandlande myndighet fritt att själv fastställa vilka produkter den vill förvärva". Det är möjligt att kräva en märkning om märkeskraven har anknytning eller koppling till det som ska upphandlas, dvs. kraven ska i något avseende hänföra sig till den vara, tjänst eller till byggentreprenad under något skede av livscykeln, men behöver inte ge avtryck i den slutliga produkten. Kraven kan med andra ord omfatta extern miljöpåverkan, hållbarhetsfaktorer i produktions- eller tillverkningsprocesser eller metoder för att tillhandahålla en vara eller tjänst. Märkeskrav som rör ett företags allmänna policy anses emellertid inte ha tillräcklig sådan anknytning eller koppling (se skäl 97 i LOU-direktivet)

  2. kraven för märkningen är lämpliga för att definiera egenskaperna hos den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas,

    Kommentar: Det framgår av EU-domstolens rättspraxis (bland annat C-448-01 Wienstrom) och av upphandlingsdirektiven (skäl 74 i LOU-direktivet) att egenskaper inte behöver vara synliga, utan kan vara ”osynliga” och avse produktionsprocesser för att tillverka en vara eller metod för att tillhandahålla varor eller tjänster. Möjligheten att använda sig av krav på märkning ska ses som ett medel för upphandlande myndigheter att nå olika miljömål, men det är inte märket i sig som uppfyller detta. Märkeskraven ska därför vara lämpliga att använda för att definiera egenskaper eller funktion hos en vara eller tjänst som ska upphandlas. Av EU-domstolens dom i Max Havelaar och av LOU-direktivets skäl 97 framgår att möjligheterna att hänvisa till ”villkor för handel” och rättvisemärkta varor begränsas till tilldelningskriterier eller särskilda villkor för fullgörande av kontrakt.

  3. kraven för märkningen grundas på objektivt kontrollerbara och icke-diskriminerande kriterier,

    Kommentar: Det tidigare kravet på ”vetenskaplighet” har ersatts av att märkeskraven ska vara ”objektivt kontrollerbara”.  Med ”objektivt” avses ett sakligt, opartiskt och icke-diskriminerande förfarande. Någon exakt definition av begreppet ”objektivt kontrollerbara” finns inte i direktivet, men viss vägledning ges av bestämmelsen om beräkning av externa miljöeffekter (16 kap 5 § LOU, 15 kap 5§ LUF):
    Den upphandlande myndighetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 4 § andra stycket ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier. De får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna. Metoden ska vara tillgänglig för leverantörerna. Metoden ska utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantör.

  4. märkningen har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda kan delta,

    Kommentar: Med ”samtliga berörda” avses bland annat statliga organ, konsumenter, arbetsmarknadens parter, tillverkare, intresseorganisationer med flera.

  5. märkningen är tillgänglig för alla berörda, och

    Kommentar: Det innebär att kriterierna för märkningen ska finnas öppet tillgängliga, inte erfordra medlemskap, anslutning till branschförbund eller liknande. Av tredje utgåvan av EU-kommissionens handbok ”Att köpa grönt!”(Buying Green) framgår att det är möjligt att kräva ett visst märke i den tekniska specifikationen, men att det kan vara ”god praxis” att alltid hänvisa till de bakomliggande kriterierna i ett märke för att säkerställa att de är relevanta och tydliga för anbudsgivarna.

  6. kraven för märkningen fastställs av ett organ som den som ansöker om märkningen inte har ett avgörande inflytande över

    Kommentar: Huvudregeln är att det är en, i förhållande till den som ansöker om märkningen, oberoende och fristående organisation (en tredje part) som fastställer märkningen. Det framgår emellertid av skäl 75 i LOU-direktivet att specifika organ eller organisationer på nationell eller statlig nivå kan delta i fastställandet av märkeskrav som kan användas i samband med myndigheters upphandling utan att dessa organ eller organisationer förlorar sin status som tredje part.

9 kap 13 § Andra stycket:

Om en upphandlande myndighet inte kräver att det som ska anskaffas har alla egenskaper som krävs av en märkning, ska den ange vilka krav för märkningen som ska uppfyllas.

Kommentar: Även detta stycke uttrycker kopplingen mellan det som anskaffas och märkningen. Det innebär att om inte alla egenskaper som märkningen har krävs, ska myndigheten eller enheten identifiera vilka av märkningens egenskaper som ska uppfyllas. I de fall då upphandlande myndighet eller enhet ställer miljökrav utan att hänvisa till en särskilt märkning eller endast delar av en märkning som t ex del i en teknisk specifikation är den fri att begära den bevisning den anser är ändamålsenlig och proportionerlig, t ex en miljövarudeklaration enligt ISO 14021 (miljömärkning typ II) eller annat lämpligt bevismedel.

9 kap 13 § tredje stycket:

Om en märkning uppfyller villkoren i första stycket 3–6, men kraven för märkningen även rör kriterier som inte har anknytning till det som ska anskaffas, får den upphandlande myndigheten inte kräva märkningen för varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Myndigheten får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märkningen som har anknytning till det som ska anskaffas.

Kommentar: Tredje stycket utgår från att märkningen innehåller fler kriterier än sådana som har anknytning till det som anskaffas. Märkeskraven behöver inte vara synliga egenskaper hos en vara eller tjänst, men krav som rör ett företags allmänna policy anses inte ha tillräcklig anknytning eller koppling (se skäl 97 i LOU-direktivet). Specifikationerna kan avse även produktionsprocesser och faktorer under en produkts livscykel och tilldelningskriterier respektive särskilda kontraktsvillkor ska ha sådan anknytning till upphandlingsföremålet som anges 16 kap 2 § LOU respektive 15kap 2 § LUF.  I de fall då upphandlande myndighet ställer miljökrav utan att hänvisa till en särskilt märkning eller endast delar av en märkning som t ex del i en teknisk specifikation är den fri att begära den bevisning den anser är ändamålsenlig och proportionerlig, t ex en miljövarudeklaration enligt ISO 14021 (miljömärkning typ II) eller annat lämpligt bevismedel.

9 kap kap 14 §

En upphandlande myndighet som kräver en viss märkning enligt 13 § ska godta en annan märkning om kraven för den märkningen är likvärdiga med kraven för den angivna märkningen.

Kommentar: Aktuella märkningar kan vara exempelvis det europeiska miljömärket, (multi)nationella miljömärken eller andra märken. Med andra ord ska samtliga märkningar som finns på nationella eller global nivå kunna accepteras. I 12 § definieras vad som avses med ”märkning”.

9 kap 15 §

När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen haft möjlighet att få tillgång till den märkning som den upphandlande myndigheten kräver eller en likvärdig märkning och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven för den angivna märkning en eller, i de fall som anges i 13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märkningen

Kommentar: Det anges inte vare sig i direktiven eller i propositionen vilken tidsfrist som avses, men enligt Upphandlingsmyndighetens bedömning avses den tidsfrist som är aktuell för en annonserad upphandling alternativt den tidsfrist som gäller fram till ett särskilt kontraktsvillkor ska uppfyllas. Bestämmelsen innefattar ett aktsamhetskrav för leverantörer. Det innebär att leverantörer ska agera som normalt omsorgsfulla och ansvarstagande för att, under rimliga ansträngningar, bevaka sina intressen. Det kan till exempel vara att bevaka och besvara RFI, ställa frågor under upphandlingar, delta i dialoger och liknande, bevaka policies och riktlinjer hos upphandlande myndigheter och enheter etc. för att skaffa kunskap om eventuella krav på märkning vid kommande upphandlingar. Teknisk dokumentation från tillverkaren nämns i propositionen som ett exempel på vad som avses med ”annan lämplig utredning”. Det väsentliga är att denna dokumentation kan styrka att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller de angivna kraven och det åligger leverantören att styrka detta.

Tänk på detta då du använder krav på märkning

Använd krav på märkning i en upphandling, i synnerhet direkta hänvisningar till märkningssystem, när det är lämpligt i förhållande till de miljömål, sociala mål eller andra hållbarhetsmål som den upphandlande myndigheten eller enheten vill uppnå. Möjligheten att använda delar av kriterierna i en märkning kan också bidra till att uppnå myndighetens mål. Genom att hänvisa till märkningar kan också de upphandlande myndigheternas eller enheternas egna behov av resurser och kompetens för uppföljning minskas eftersom kontroll görs inom ramen för en märkningslicens.

De nya bestämmelserna för användning av märkning ska ses som ett medel för upphandlande myndigheter att nå olika miljömål, men det är inte märket i sig som uppfyller detta. Märkeskraven ska därför vara lämpliga att använda för att definiera egenskaper eller funktion hos en vara eller tjänst som ska upphandlas. Överväg också på vilket sätt som det är bäst att använda krav på märkning. Som teknisk specifikation, dvs minimikrav för att få delta i upphandling, som tilldelningskriterium, dvs märkningen utgör ett mervärde, eller som särskilda kontraktsvillkor vilket ger möjlighet att uppfylla kraven senare för den eller de leverantörer som antas. Hänsyn bör också tas till eventuell inverkan på konkurrens och leverantörers möjlighet att delta i upphandlingen.

När Upphandlingsmyndigheten utarbetar hållbarhetskriterier för upphandling inom olika varu- eller tjänsteområden undersöker vi regelmässigt om det finns några miljömärkningar eller andra märkningar som kan användas, som del av kriterierna eller som direkt hänvisning. En sådan bedömning görs bland annat mot bakgrund av vilket produktområde som avses och hur stor andel leverantörer som är anslutna till en viss märkning, men också med hänsyn till de nationella miljömålen eller andra hållbarhetsperspektiv, upphandlande myndigheter och enheters behov, konkurrensaspekter, mindre företags möjligheter att delta med mera.

Nordiska Rådet har tagit fram en guide om hur krav på miljömärkningar och miljöledningssystem kan användas vid offentlig upphandling. Upphandlingsmyndigheten har deltagit tillsammans med de övriga nordiska länderna. Här hittar du guiden:
Nordic Guidelines - Green Public Procurement

Senast uppdaterad:

Relaterad information