Utgångs­punkter för Upphandlings­myndighetens kemikalie­krav

Upphandlings­myndighetens kemikalie­krav är avsedda att användas vid upphandling av varor och tjänster. Kraven hänvisar ofta till definitioner och paragrafer i lagstiftning, till exempel EU:s kemikalie­lagstiftning Reach och CLP-förordningen. 

Miljömärkningar har också använts som utgångspunkter och har inkluderats där det är relevant och motsvarar en tillräckligt stor marknadsandel.

De viktigaste utgångspunkterna för Upphandlingsmyndighetens kemikaliekrav är:

Försiktighetsprincipen i Miljöbalk (1998:808) 2 kap 3§

Försiktighetsprincipen nämns ofta i diskussioner om hälso- och miljörisker, internationellt och nationellt och är en väl etablerad EU-rättslig princip.

I miljöbalken nämns den i 2 kap 3 §:

”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Substitutionsprincipen i Miljöbalk (1998:808) 2 kap 4§  

Substitutionsprincipen (2 kap 4§ i miljöbalken) innebär att:

”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism”

Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring

Förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av kemiska ämnen och blandningar är en lagstiftning som inför ett system för klassificering och märkning av kemikalier grundat på FN:s globalt harmoniserade system (GHS).

CLP reglerar vem som är ansvarig och på vilket sätt farorna med kemiska ämnen och blandningar ska fastställas och klassificeras samt hur detta ska informeras. De faroklasser och faroangivelser som anges i vissa krav baseras på denna förordning.

Reach

Kemikalieområdet regleras till stor del av EU:s kemikalielagstiftning Reach.

Reach innehåller regler för särskilt farliga ämnen, det vill säga ämnen som har egenskaper som kan medföra allvarliga och bestående effekter på människors hälsa och i miljön. Dessa ämnen förs upp på en kandidatförteckning som uppdateras två gånger om året och publiceras av den europeiska kemikaliemyndigheten, The European Chemicals Agency (Echa).
För ämnen vars användning medför oacceptabla risker innehåller Reach regler om begränsningar (Reach bilaga XVII) och tillstånd (Reach bilaga XIV) som innebär att användningen av ett ämne kan begränsas eller förbjudas.

Kandidatförteckningen i EU:s kemikalielagstiftning Reach

Juli 2017omfattar Kandidatförteckningen i EU:s kemikalielagstiftning Reach 174 stycken ämnen som:

  • är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska, så kallade CMR-ämnen
  • är långlivade, bioackumulerande och toxiska
  • inger motsvarande betänkligheter, till exempel hormonstörande ämnen. 

Identifieringen av ämnen som kan komma att tas upp i kandidatförteckningen i EU:s kemikalielagstiftning Reach är en kontinuerlig process, vilket innebär att nya ämnen förs upp på förteckningen successivt. Från och med det datum Echa publicerar en ny kandidatförteckningen i EU:s kemikalielagstiftning Reach gäller informationskravet i artikel 33 för varor i Reach.

Informationskravet innebär att:

  • Alla som tillverkar, importerar eller säljer varor som innehåller mer än 0,1 viktprocent av ämnet är skyldiga att tillhandahålla sina kunder sådan information att varan kan hanteras på ett säkert sätt. Denna information ska åtminstone omfatta ämnets namn. Mer information om detta finns i Kemikalieinspektionens vägledning för leverantörer av varor.
  • Informationen ska alltid lämnas till kunder som använder varan i sin industriella verksamhet eller som använder varan yrkesmässigt, till exempel förskolor. Ett exempel är kravet på information om ämnen på kandidatförteckningen.

Ämnen på kandidatförteckningen är inte förbjudna att använda, men kan komma att bli föremål för tillståndsprövning och tas då upp i bilaga XIV. Det kan därför innebära en fördel att tidigt fasa ut dessa ämnen i verksamheten.
Flera av upphandlingskraven i kriterierna baserar sig på egenskaper som gäller för dessa ämnen. Ett exempel är kravet på ytbehandling av möbler.

Tillståndsregler (Reach bilaga XIV)

Ämnen med särskilt farliga egenskaper får i vissa fall inte användas utan tillstånd. Vid tillståndsprövningen av sådana kemikalier ska säkrare alternativ övervägas.

Om alternativen är ekonomiskt eller tekniskt rimliga ska de farliga ämnena bytas ut. Ämnen som är föremål för tillståndsprövning publiceras i bilaga XIV till Reach.

När ett ämne finns upptaget på bilaga XIV innebär det att en tillståndsansökan måste lämnas in till Echa före ett visst datum. Ämnet får då, efter ett bestämt slutdatum, inte längre användas eller sättas ut på marknaden utan tillstånd från Echa.

Ämnen som har förts in i bilaga XIV står även kvar på kandidatförteckningen. De skyldigheter om att informera om innehåll som gäller för ämnen på kandidatförteckningen, fortsätter att gälla även efter att ett ämne har förts in i bilaga XIV.

Bilaga XIV reglerar inte ämnen i varor som importeras till EU. Detta innebär att importerade produkter som tillverkats utanför EU kan innehålla ämnen som kräver tillstånd för att få användas vid produktion inom EU. Flera av kraven i kriterierna ställs därför på ämnen som är upptagna på bilaga XIV, till exempel vissa ftalater.

Begränsningsregler (Reach bilaga XVII)

Ämnen som medför en oacceptabel hälso- eller miljörisk kan förbjudas eller få begränsningar i tillverkning, utsläppande på marknaden och användning.
En begränsning kan tillåta ett ämne för viss användning, men förbjuda det i övrigt. Ett exempel är kadmium, som är förbjudet att använda i varor som tillverkas av PVC-plast men får finnas i återvunnen PVC i vissa byggprodukter.

Bilaga XVII reglerar även ämnen i varor som importeras till EU.

Stockholmskonventionen och POPs-förordningen

Stockholmskonventionen är en global konvention för att skydda människors hälsa och miljö mot ämnen som ansamlas i människan och i miljön under lång tid och sprids långt ifrån de platser där de producerats eller använts.

Dessa så kallade POPs-ämnen (Persistent Organic Pollutants) är långlivade organiska föroreningar som kan ge upphov till effekter som cancer, reproduktions- och utvecklingsstörningar. Eftersom det är fråga om så farliga ämnen som sprids över hela världen räcker det inte med regler i Sverige eller inom EU.

Stockholmskonventionen omfattar idag 30 ämnen och har 180 länder som parter som har ratificerat konventionen. I EU är konventionen och även POPs-protokollet till konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP) genomförd i lagstiftningen genom förordning (EG) nr 850/2004, den så kallade POPs-förordningen.

Exempel på ämnen som omfattas av denna förordning är, förutom välkända POPs som DDT och PCB, vissa bromerade flamskyddsmedel, vatten-, fett- och smutsavvisande ämnen som PFOS samt kortkedjiga klorparaffiner som används som mjukgörare och flamskyddsmedel i plast. SCCPs finns reglerat inom EU men dock inte globalt ännu.

SIN-listan

ChemSec är en ideell organisation som arbetar för att få bort miljö- och hälsofarliga kemikalier från samhället. Organisationen har tagit fram en lista på farliga ämnen som man anser bör ersättas, den så kallade SIN-listan (Substitute It Now).

Listan bygger på samma kriterier som används för att införa ämnen på kandidatförteckningen inom EU:s kemikalielagstiftning Reach, men ChemSec går fortare fram i sitt arbete eftersom de inte går igenom den omfattande process som lagstiftningen inom EU innebär. Därför fanns det våren 2015 över 800 ämnen på SIN-listan men bara 161 ämnen på kandidatförteckningen.

Den kommun som vill gå längre i sina kravställningar än vad kriterierna ger stöd för och ställa krav på exempelvis SIN-listan, rekommenderas att begränsa kravet genom att ställa krav på specifika delar av listan (till exempel hormonstörande ämnen). Man måste också ta ställning till om kravet ska gälla ämnen på den SIN-lista som gäller vid tillfället för upphandlingen, eller om kravet även ska gälla vid uppdateringar av listan och i så fall under hur lång tid efter leverans.

Om man vill ställa krav på ämnen på SIN-listan, kan det vara bra att först göra en marknadsanalys, särskilt om kravet ska ställas som ett obligatoriskt krav. Kommunen måste också säkerställa att man har resurser och kompetens för att granska verifikat och följa upp kravet.

Senast uppdaterad:

Relaterad information