Möjligheter i regelverken

Det finns inget hinder för att använda sig av LCC i upphandlingar. Tvärtom framhävs LCC alltmer i samband med offentlig upphandling och lyfts som ett verktyg för tilldelning.

Målen med upphandlingslagstiftningen är flera. Bland annat ska upphandlande myndigheter ges bättre möjligheter att använda offentlig upphandling till stöd för att nå gemensamma samhälleliga mål, såsom miljöskydd, högre resurs- och energieffektivitet, kampen mot klimatförändringar, främjande av innovation, sysselsättning och social integration samt säkerställande av bästa tänkbara villkor för tillhandahållande av sociala tjänster av hög kvalitet.

Gällande miljömässiga aspekter har man bland annat förtydligat hur beaktandet av livscykler och användningen av livscykelkostnader kan bidra till ökad hållbarhet.

I 2014-års direktiv införs en definition av livscykel:

”Med livscykel avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut”.

Syftet med definitionen är att öka användningen av livscykelkostnader i upphandling.

Detta innebär dock inte någon juridisk förändring av att använda livscykelkostnader i offentlig upphandling. Det fanns i tidigare lagstiftning samma möjligheter att utvärdera anbud på livscykelkostnader samt att inkludera externa miljöeffekter i kalkylerna.

Bestämmelserna om tilldelning och livscykelkostnader finns i:

  • LOU-direktivets artikel 67– 68 (LUF artikel 82–83)
  • LOU kapitel 16 (LUF kapitel 15)

Senast uppdaterad:

Relaterad information