Övriga lagar och förordningar

Livscykelkostnader berörs, direkt och indirekt, i flera direktiv och lagar, särskilt eftersom LCC ofta används vid inköp av produkter som har en hög energianvändning. Det finns ett par lagar och förordningar som är bra att hålla koll på.

Europaparlamentet och rådets direktivet om främjande av rena och energieffektiva vägfordon (2009/33/EG)

Genom Europaparlamentet och rådets direktiv om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (2009/33/EG) är det obligatoriskt för upphandlande organisationer att beräkna energianvändning och emissioner vid sina inköp av fordon. Enligt direktivet ska upphandlande organisationer beakta energi- och miljöpåverkan under hela livscykeln när de köper in vägtransportfordon. Direktivet är omsatt i svensk lagstiftning genom förordning (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster. Direktivet har mynnat ut i den första EU-gemensamma beräkningen för externa kostnader.

Upphandlingsmyndigheten har i sin kriteriedatabas två beräkningsmodeller som upphandlande organisationer kan använda sig av för att uppfylla kraven i direktivet. Krav 10473 avser EU:s metod på kostnadsberäkning enligt direktivet och krav 10474 är Upphandlingsmyndighetens egen LCC-kalkyl för fordon. Den senare kan användas tillsammans med tekniska specifikationer och uppfyller på så sätt direktivet. Notera att EU:s beräkningsmetod viktar energi väldigt högt vilket gör den olämplig vid jämförelser av fordonstyper som drivs med olika drivmedel. Den fungerar dock utmärkt om man jämför fordon av samma fordonstyp.

Krav 10473 Kostnadsberäkning
Krav 10474 LCC-kalkyl för fordon

Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster

Enligt det så kallade energitjänstedirektivet skulle medlemstaterna fastställa nationella handlingsplaner för energibesparing och anta ett nationellt mål om en besparing på minst 9% fram till 2016. Syftet var att främja en kostnadseffektiv förbättring av slutanvändningen av energi. Enligt direktivet skulle statliga myndigheter agera som föredöme i detta arbete. Direktivet 2006/32/EG är numera upphävt av 2012/27/EU.

I svensk lag är direktivet omsatt genom flera förordningar där syftet var att få offentlig sektor att föregå med gott exempel vad gäller energieffektiv användning av energi. Förordning (2009:1533) om statligt stöd till energieffektivisering i kommuner och landsting har varit kopplad till Energimyndighetens energieffektiviserings stöd som delats ut under 2010-2014. Programmet är nu slutrapporterat och har bland annat bidragit till utbildningar i LCC hos kommuner och landsting. Förordningen är fortfarande gällande och det finns i dag ingen förordning som ersätter denna.

För statliga myndigheter omsattes direktivet i stället genom förordning (2009:893) om energieffektiva åtgärder för myndigheter. Förordningen har ersatts av förordningen (2014:480) om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader.

Europaparlamentet och rådets direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet

Det så kallade energieffektiviseringsdirektivet (EED) ersätter det tidigare energitjänstedirektivet. EED avser en gemensam ram för åtgärder för att säkerställa unionens mål om en energieffektivitet på 20% till 2020 och bana väg för ytterligare förbättringar.

I svensk lag är direktivet bland annat omsatt genom förordning (2014:480) om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader. Förordningen avser inköp över tröskelvärdet och fokuserar på ekodesign och energimärkningar på exempelvis däck, IT-utrustning och vitvaror. Förordningen gäller köp av varor såväl som upphandlingar av tjänster där krav ska ställas på tjänsteleverantören

Läs mer om energi och klimat i upphandling

Senast uppdaterad:

Relaterad information