Miljökrav och närproduktion svårt att mötas i Norrland

Carin Kerttu är mjölkbonde med KRAV-certifierad produktion i Haparanda. Hon är suppleant i kommunens Barn- och Ungdomsnämnd där man har diskuterat upphandling av skolmat och beslutat att man ska ställa krav på ekologisk mjölk i förfrågningsunderlagen, samt att öka KRAV-produkter i inköpen vissa procent varje år.

Hur ser du på beslutet att ställa miljökrav i upphandlingar?

Det är ett bra beslut men här i Norrland där efterfrågan är större än tillgången på KRAV-producerad mjölk finns risken att den lokala mjölken ratas då krav på ekologisk vara skrivs in i upphandlingsdokumentet. Norrlands kommuner kan alltså riskera att få ännu sämre förutsättningar om de ekologiska produkterna inte räcker till och måste köpas in från andra delar av landet eller Europa. Många mjölkbönder här uppe har det redan tufft att klara ordinarie beteskrav då det är ont om marker nära gården som korna kan beta på. Ännu svårare har de då att klara KRAV-certifieringen av sina gårdar.

Hur kan man bäst lösa den här problematiken?

Det finns ju möjligheter att underlätta för lokalproducerade produkter i upphandlingsdokument utan att det så att säga blir olagligt, t.ex. genom att dela upp anbudet. Det finns miljömässiga vinster med att undvika långa transporter. Vi vill att fler ska bli KRAV-certifierade men jag vill mena att det är bättre att värna om det lokala i de fall KRAV-märkta produkter inte räcker till. Det är så få lantbruk kvar i vår glesbygd, och dessa behöver vi värna om. Vi behöver hitta fler lagliga vägar i upphandlingen av nära varor helt enkelt.

Ses djurskydd som en miljöfråga eller en kvalitetsfråga?

Ytterst få enskilda beställare har kunskap, tid och intresse av att se djurskydd som miljö- och kvalitetsfrågor. Det borde vara självklart att ställa samma krav på djurhållning oavsett vart produkterna kommer ifrån. Levande landskap är lokalt överallt och om vi inte värnar om våra lokala odlare och brukare av marken så värnar vi inte heller om biologisk mångfald, småfåglar och djurlivet lokalt heller. Vi i Sverige har sen länge jobbat förebyggande med många djurskyddsfrågor, det finns hälso- och kvalitetsvärden angående salmonella och resistens-risker i detta som hänger ihop med pris och etik i upphandlingar. Självklart skulle man vilja att djur i andra länder hade det så bra som de har i Sverige när det kommer till rörelsefrihet och betesytor exempelvis.

Vad är din vision?

Jag skulle gärna se att varje region kunde vara mer självförsörjande. Det är viktigt att ta till vara på lokala producenter som ger lokala skatteintäkter. Att få nya odlare av grönsaker tar tid och det måste ju finnas utbud och efterfrågan som kan matcha varandra för att odlare ska våga börja på en ny gröda. De stora frågorna gäller vart gränsen går för lokalt, och vad som är möjligt och rättvist. Detta är en etik- och miljöfråga samtidigt som det är en politisk fråga som berör oss alla.

Kontakta Carin på tfn. 0922-31 071 eller carinkerttu@telia.com

Senast uppdaterad: