Livsmedelsförpackningar

Livsmedelsförpackningar fyller fler syften än många andra förpackningar. Förpackningen ska ge maximalt skydd som inte bara skyddar produkten utan också bibehåller hållbarheten. Den ska också vara resurseffektiv och inte innehålla skadliga ämnen som kan migrera till livsmedlet.

Olika förpackningslösningar passar för olika typer av livsmedel. För våta livsmedel som kött, mejeriprodukter och kokta bönor används ofta olika kombinationer av plast och andra material. För torra varor som spannmål, bröd, kex, torra bönor, ägg, frukt och grönsaker. används oftast material av kartong, papper eller plast.

Det finns flera EU-gemensamma lagstiftningar och standarder, samt nationella regleringar, som ställer krav på livsmedelssäkerhet, tekniska lösningar för förpackningar och förpackningsinformation. Tillsynsmyndighet för livsmedelssäkerheten är Livsmedelsverket. Efterlevnaden av övriga krav på förpackningar är inte säkerställd då förpackningsområdet saknar tillsynsmyndighet.

Behov av miljöanpassade livsmedels-förpackningar

I studier av miljöpåverkan från förpackningar, t.ex. Upphandlingsmyndighetens Packforsk rapport, kan slutsatsen dras att livsmedelsförpackningar generellt sett har liten miljöpåverkan jämfört med den miljöbelastning som uppfödning/odling och förädling av livsmedlen ger upphov till i form av klimatpåverkan, energi- och vattenåtgång m.m. Trots detta är livsmedelsförpackningar intressanta att förbättra eftersom livsmedel ofta är välförpackade, köps in flera gånger i veckan och i mycket stora volymer.

Inom förpackningsområdet finns sannolikt möjligheter att ställa mer långtgående krav på förpackningens utformning och funktion, såväl som på materialval, ingående ämnen och återvinningsegenskaper. Förpackningens utformning ska använda så lite material som möjligt, utnyttja förnyelsebara material och gynna energieffektivitet genom hög fyllnadsgrad vid transport. Tömning av innehållet ska vara enkel och förpackningen ska vara enkel att källsortera för återvinning eller återanvändning. 

De praktiska kraven kan dock inte gå längre än de lösningar som finns på marknaden idag hos förpackningsföretag som Tetrapak och Billerud Korsnäs såväl som underleverantörer av material som Stora Enso och Scanfill.

Pågående arbete

Arbete för att förbättra förpackningar och utveckla förpackningskriterier pågår hos flera aktörer, exempelvis hos förpackningsindustrin och KRAV. Förpackningsfrågan är komplex då de flesta tillverkare är stora industrier som importerar råvaror från olika källor och tillverkar förpackningar för producenter med verksamhet i flera länder inom och utanför Europa. Det förekommer även enligt branschen import av färdiga plastförpackningar från t.ex. Kina och Korea till Europa.

För att styra mot ökad miljöanpassning av livsmedelsförpackningar bör kriterierna synkroniseras och flera aktörer måste ställa likartade krav. Detta eftersom hela industrianläggningens processer måste ställa om. Även kunderna, offentliga såväl som privata, måste acceptera nya och eventuellt något dyrare förpackningsprodukter.

Upphandlingsmyndigheten följer KRAV:s arbete med livsmedelsförpackningar. Inom området köks- och serveringsutrustning, som delvis omfattas av samma lagstiftning, har Upphandlingsmyndigheten tagit fram hållbarhetskriterier inom ramen för regeringsuppdraget Giftfri förskola. Dessa hållbarhetskriterier är frivilliga att ställa i en upphandling och innefattar krav på kemikaliehanteringssystem hos leverantör, förbud mot antimikrobiella ämnen, begränsning av Bisfenol A, krav på ftalatfri plastfilm samt krav kring innehåll av särskilt farliga ämnen.
Se hållbarhetskriterierna för köks- och serveringsutrustning

Områden som har identifierats av KRAV som viktiga för att tillverka en giftfri förpackning är bisfenol A, PVC-plaster, SIN-listan samt nanoteknik/nanoteknologi. På följande sidor finns mer att läsa om KRAVs prioriterade områden för livsmedelsförpackningar.

Senast uppdaterad:

Relaterad information