Grossistverksamhet för inköpscentraler

Genom nya lagen om offentlig upphandling (nya LOU) har införts en möjlighet för inköpscentraler att köpa varor och tjänster i eget namn för vidareförsäljning till andra upphandlande myndigheter. Detta innebär att upphandlande myndigheter kan köpa produkter direkt från en inköpscentral som då agerar ungefär som en grossist.

Redan i 2004 års direktiv fanns möjlighet att införa regler om grossistverksamhet för inköpscentraler. Sverige valde då att inte införa denna möjlighet, dels eftersom det inte tycktes finnas något behov, dels eftersom inköpscentralen skulle ta en affärsmässig risk genom att upphandla produkter för vidareförsäljning.

När är det lämpligt att bedriva grossistverksamhet?

Reglerna om grossistverksamhet för inköpscentraler omfattar inte bara verksamhet där ett varulager byggs upp för vidareförsäljning utan de omfattar även till exempel vidarefakturering, där en inköpscentral i egenskap av köpare är betalningsansvarig gentemot en leverantör och i sin tur fakturerar de upphandlande myndigheterna som varan eller tjänsten köptes in till. Denna typ av verksamhet kan enligt regeringen vara bra att använda för till exempel centraliserade inköp av stora volymer av generiska produkter.

Denna möjlighet bör naturligtvis användas på ett sätt som inte leder till marknadsstörningar eller utestänger småföretag.

Ansvaret ligger hos inköpscentralen

När en inköpscentral agerar grossist finns ingen avtalsrelation mellan de upphandlande myndigheterna som använder inköpscentralen och leverantören. Det är inköpscentralen som ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell överprövnings- eller skadeståndsprocess.

Uppdrag till Upphandlingsmyndigheten

Regeringen har gett Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att vägleda kring dessa regler, och detta ska vara genomfört senast den 16 mars 2017. Analysen ska utgå ifrån behoven hos kommuner och landsting.

Senast uppdaterad:

Relaterad information