Vilka ska upphandla?

De lagar som reglerar offentliga upphandlingar – LOU, LUF, LUK och LUFS – skiljer sig delvis i hur de beskriver de som ska upphandla.

De som omfattas av skyldigheten att upphandla enligt

  • LOU kallas upphandlande myndigheter
    1 kap. 18 och 22 § LOU
  • LUF kallas upphandlande enheter
    1 kap. 22 § LUF
  • LUK kallas upphandlande myndigheter och enheter
    1 kap. 20 och 21 §§ LUK
  • LUFS kallas upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter
    2 kap. 25, 26 §§ LUFS

Upphandlande myndigheter

Upphandlande myndigheter är statliga och kommunala myndigheter. Hit hör beslutande församlingar i kommuner och landsting, vissa offentligt styrda organ som de flesta kommunala och en del statliga bolag, samt sammanslutningar av en eller flera upphandlande myndigheter eller ett eller flera offentligt styrda organ.

Offentligt styrda organ är till exempel bolag, föreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse och där staten, en kommun, ett landsting eller en annan upphandlande myndighet till största delen finansierar eller kontrollerar verksamheten. Men en förutsättning för att de ska räknas som offentligt styrda organ i denna mening är att behovet organet tillgodoser inte är av industriell eller kommersiell karaktär.

För att bestämma om behovets är av industriell eller kommersiell karaktär eller inte måste det upphandlande organet ta hänsyn till samtliga omständigheter. Hit hör exempelvis hur organet drivs, konkurrenssituationen och vinstkrav. Det är organen själva som bedömer om de omfattas av upphandlingslagstiftningen eller inte. Frågan om ett organ är en upphandlande myndighet kan avgöras av domstol i samband med en överprövning eller en skadeståndstalan enligt 20 kap. LOU och 16 kap. LUFS eller i samband med ett ärende om upphandlingsskadeavgift enligt 21 kap. LOU och 17 kap. LUFS.

Upphandlande enheter

Upphandlande enheter är statliga och kommunala myndigheter som exempelvis beslutande församlingar i kommuner och landsting, vissa offentligt styrda organ, som kommunala och en del statliga bolag, samt sammanslutningar av en eller flera upphandlande myndigheter eller ett eller flera offentligt styrda organ och som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna – vatten, energi, transporter och posttjänster.

Upphandlande enheter är också företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna, och som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över. Hit hör också offentliga och privata företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt.

Inköpscentral

En inköpscentral är en upphandlande myndighet eller enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, eller tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter. (1 kap. 14 § LOU och 1 kap. 13 § LUF). En inköpscentral kan bedriva grossistverksamhet. Den som avser att anlita en inköpscentral behöver inte upphandla den tjänsten.

När inköpscentralen i eget namn ingår ramavtal för andra upphandlande myndigheters räkning ansvarar inköpscentralen för att upphandlingen genomförs i enlighet med gällande regler. Det är också inköpscentralen som kommer att uppträda som part om upphandlingen blir föremål för överprövning. Vid en förnyad konkurrensutsättning baserat på ramavtalet är det däremot den avropande myndigheten eller enheten som blir ansvarig för att upphandlingen följer alla gällande bestämmelser.

När inköpscentralen fungerar som ombud är det de myndigheter och enheter som anlitat inköpscentralen som är ansvariga och parter i en eventuell domstolsprocess.

Senast uppdaterad:

Relaterad information