VardOmsorg_toppbild.jpg

Presentation

Vård- och omsorgssegmentet

Vi bloggar om frågor som rör upphandling av vård och omsorg, allt från omvärldsbevakning inom området till vårt eget konkreta stöd i frågorna.   Till vård- och omsorgsbloggen

Valfrihet och brukarnas delaktighet vid upphandling av hjälpmedel

Av: Vård- och omsorgssegmentet Vård och omsorg 0

Den enskilde ska ges möjlighet att välja det hjälpmedel denne föredrar när det finns olika hjälpmedel tillgängliga. Det framgår av patientlagen (2014:821). Om brukaren inte ges den möjligheten riskerar vissa aspekter att komma bort eller inte prioriteras tillräckligt högt.

Att skapa valfrihet för brukarna

Ett sätt att skapa valfrihet för brukarna när man upphandlar hjälpmedel är att använda sig av ramavtal med den enskildes val som fördelningsnyckel. 

Genom ramavtalet skapas ett utbud av alternativa produkter. Det måste anges tydligt i upphandlingsdokumenten att den enskildes val ska användas som fördelningsnyckel, under vilka omständigheter det kan aktualiseras och hur valet kommer att ske om den enskilde avstår från att göra ett aktivt val. En förutsättning är också att produkten eller tjänsten matchar det behov som förskrivare eller biståndshandläggare bedömt att den enskilde har.

Fritt val

Ett annat sätt som syftar till att öka brukarnas inflytande är ”Fritt val” som en del kommuner erbjuder. Fritt val är inte reglerat i lag och omfattas normalt sett inte av upphandlingsregelverket. Detta eftersom brukaren får en rekvisition och själv får ansvara för att välja och köpa sitt hjälpmedel. 

Fritt val har fått viss kritik. Hjälpmedelsutredningen (SOU 2017:43), som undersökt hur fritt val fungerar, konstaterade att fritt val har nackdelar jämfört med vanlig förskrivning. Nackdelarna beror, enligt utredningen, framför allt på att upplägget leder till ökade kostnader för det allmänna utan att enskilda för den skull upplever en större delaktighet och trygghet. Istället menade utredningen att det är av avgörande betydelse att sjukvårdshuvudmännen använder sig av offentlig upphandling på ett bra sätt, för att möjliggöra ett upphandlat sortiment av god kvalitet. Det innebär enligt utredningen ett stort mått av inflytande från brukarna redan vid framtagandet av upphandlingsdokumenten. Särskilt vid krav på sortimentsinnehåll.

Viktigt med inflytande från brukarna

Många leverantörer använder sig av metoder för tjänstedesign för att utveckla produkter utifrån brukares behov, men det kommunala huvudmannaskapet innebär ett ansvar att undersöka målgruppens behov. Ansvaret för att ta hänsyn till brukarnas behov kan alltså inte lämnas helt till leverantörerna.

När olika sätt att öka användares delaktighet och självbestämmande övervägs måste utgångspunkten vara att alla som använder hjälpmedel är olika. De som är mitt i livet och är vana användare av hjälpmedel har ofta kunskap om sina behov och vet vilka hjälpmedel som finns att tillgå. Svårt sjuka äldre med komplexa behov kan däremot ha stort behov av specialistkunskap vid behovsbedömning och val av hjälpmedel.[1] 

Det är en utmaning för landsting och kommuner att öka brukares möjlighet att välja hjälpmedel. Upphandling ses ofta som ett tidskrävande hinder i denna process. Men upphandling kan rätt använd utgöra ett strategiskt verktyg och fungera som en motor.

Involvera brukarna i inköpsprocessen

Att hjälpmedelanvändare är olika är något som upphandlande myndigheter behöver ta hänsyn till när en upphandling av hjälpmedel utformas. Det är därför viktigt att involvera brukarna i olika skeden i inköpsprocessen.

För att undersöka behov är det oftast inte tillräckligt att fråga vad brukare vill ha, eftersom de kan ha fasta föreställningar om hur produkter och tjänster ska var utformade utifrån vad de uppfattar finnas på marknaden.

Lämpliga metoder kan vara:

  • Fokusgrupper
  • Testpaneler
  • RFI – request for information till intresseorganisationer

Läs mer i vår vägledning till hjälp för dig som köper in hjälpmedel.


[1] Se Hjälpmedelsutredningen, SOU 2017:43 (på regeringens webbplats) .

Kommentera