Klassificering av filter

Här kan du läsa om klassificering av luftfilter för allmän ventilation och mikrofilter.

Luftfilter för allmän ventilation (EN ISO 16890:2016)

2016 infördes en ny internationell standard för luftfilter. Standarden möjliggör för brukare att kunna välja en filterkvalité som motsvarar det behov som finns för att rena tilluften.

Filterklasser utifrån förmåga att avskilja partiklar

Filter klassas utifrån förmåga att avskilja partiklarna i utomhusluften. Avskiljnings­grad för partiklar (Particle Matter, ePMx) redovisas för

  • ePM10 (partiklar 0,3-10 μm)
  • ePM2.5  (partiklar 0,3- 2,5 μm)
  • ePM1 (partiklar 0,3-1 μm).

För varje klass anger ett procenttal filtrets avskiljningsförmåga i steg om fem procent från 50 procent och uppåt.

Miljömål för partikelhalter

I Sverige finns sedan 2014 ett miljömål på att PM2.5 ska vara under 10 μg/m3. Ett filter som klassas med PM2.5, 60 %, innebär att filtret tar bort 60 % av PM2.5-partiklarna.

I samtliga kommuner i Sverige redovisas koncentrationen av partiklar i luften. Om de lokala partikelmätningarna visar att koncentrationen av PM2.5 är 15 μg/m3, så kommer koncentrationen i nedströmsfiltret (ePM2.5, 60 %) att bli 6 μg/m3.

Ger besked om luftkvalité

Filtrens klassningssystem tillsammans med den lokalt mätta stoftkoncentrationen ger besked om vilken luftkvalité för partikelkoncentration som nedströmsfiltret ger. Standarden är ett verktyg som ger möjlighet att välja filter som bidrar till en bra innemiljö utan att riskera att över- eller underdimensionera filterklassen. I exempelvis bostäder och kontor (SUP1 och 2 enligt Eurovent 4/23-2018) är det lämpligt att välja tilluftsfilter med klass ePM1.

Testas enligt en masskoncentration

Filter kan enligt standarden klassificeras i tre olika filtergrupper.  Till exempel kan ett filter ha 85 % avskiljningsförmåga för ePM1 och samtidigt 95 % för ePM10. Enligt standarden ska dock varje filter endast klassas mot en partikelfraktion och det är denna som ska anges på filtret. I en komplett testrapport enligt ISO 16890:2016 ska däremot ePM10, ePM2,5 och ePM1 anges samt ePM1min och ePM2min.

Mikrofilter (EN 1822)

För verksamheter som har väldigt höga krav på luftkvalitet, till exempel operationssalar eller i läkemedelstillverkning, finns finare luftfilter än de som hitintills har beskrivits. Dessa kallas mikrofilter och innefattar:

  • EPA (Efficiency Particulate Air Filter)
  • HEPA (High Efficiency Particulate Air Filter)
  • ULPA (Ultra Low Particulate Air Filter)

Dessa typer av filter används också i exempelvis forskningsmiljöer där frånluften är förorenad av ämnen som inte får komma ut i omvärlden.

Andra testmetoder för mikrofilter

Testmetoderna för mikrofilter skiljer sig mot testmetoderna för allmänventilation. Mikrofilter testas mot standarden EN 1822. Dessa filter har väldigt höga krav på rening och testas vid MPPS (Most Penetrating Particle Size), den partikelstorlek som är svårast att filtrera bort. Flödet genom filtermedia är ofta lågt för att uppnå en så bra avskiljningsgrad som möjligt. För filterklass H14 och uppåt ska ett testprotokoll medfölja för att intyga att varje filter klarar de krav som finns på filtret.

Luften behöver förfiltreras

Mikrofilter kostar betydligt mer i inköp än filter för allmänventilation. Luften som ska filtreras i mikrofilter behöver förfiltreras i två steg, först ePM1 60 % följt av ePM1 85 %. Eftersom mikrofilter förfiltreras smutsas de inte ner på samma sätt som dess förfilter. Förfiltreringen möjliggör en betydligt längre livslängd för mikrofilter än för filter för allmänventilation. Den långa livslängden är också en anledning att ställa höga krav vid upphandling.

Senast uppdaterad:

Relaterad information

Relaterade länkar