• Giftfri_barn_bollar_topp.jpg

Beställa varor till förskolan

Det är viktigt att de medarbetare som gör beställningar till förskolan har den kompetens som krävs för detta. Om medarbetarna har grundläggande kunskaper om avtalet kan de lättare reagera om leveransen avviker från avtalet.

Inköp till förskolan görs utifrån det sortiment som finns med i kommunens upphandlade avtal. Det kallas att man gör ett avrop från ett ramavtal. Om det är så att de produkter man vill köpa in till en verksamhet inte finns med i något ramavtals sortiment ska man kontakta kommunens upphandlingsansvariga. Ett ramavtal kan till exempel vara slutet av SKL Kommentus eller några kommuner som har gått ihop om en upphandling. 

Viktigt med verksamhetsperspektiv

Upphandlingen görs oftast av kommunens upphandlare tillsammans med de som har ett övergripande ansvar för inköp till förskolorna. Det är bra om förskolepersonal ingår i upphandlingens referensgrupp för att få in ett tydligt verksamhetsperspektiv. Det är en fördel om förskolepersonalen även har viss kunskap om produkters och materials miljö- och hälsopåverkan och vet vilka krav som kan ställas gentemot leverantörerna

Ställa krav

Du kan välja mellan olika produkter och material när du gör avrop. Du kan också ställa frågor både till de som är ansvariga för upphandlingen och till leverantören. Om det inte tydligt framgår vid avropet går det att fråga vilka krav som ställts i upphandlingen. Detta är offentlig information som finns hos upphandlaren.

Det kan finnas produkter i sortimentet som uppfyller miljömärkningskrav eller andra miljökrav. Det kan vara till exempel leverantörens egna krav eller kommunens krav ställda i upphandlingen. Dessa kan du ibland se genom en märkning i produktkatalogen. Om kommunen har ett e-handelssystem kan miljöanpassade produkter markeras i systemet.

Frågor angående produkterna och sortimentet kan även ställas till leverantören.

Underlätta för dem som beställer

Det ska vara lätt för medarbetarna att köpa varor på rätt sätt när de köper avtalsprodukter från kommunens ramavtalsleverantör.

Ett sätt att underlätta för den som beställer kan vara att ta fram en intern vägledning med kommunens inköpsrekommendationer för avrop. Det kan fungera som en hjälp till prioritering för inköp med mindre miljöpåverkan.

En vägledning kan exempelvis innehålla:

  • rekommenderade nettoprissatta produkter
  • en avropskatalog eller ”grön lista” med rekommenderat sortiment som är att föredra för förskolan.
  • Om kommunen har ett e-handelssystem kan det rekommenderade sortimentet markeras i systemet.

Det går att göra aktiva val i inköpen för att fasa ut skadliga ämnen ur barnens vardag. Det kan ibland vara svårt att veta vad produkterna innehåller eftersom information om produkters innehåll ofta försvinner i långa produktionsled.

Innehåll i produkter till förskolan

Möbler

Möbler kan innehålla många olika sorters miljö- och hälsofarliga ämnen. På förskolor förekommer, utöver möbler som även används i de flesta andra miljöer, speciella ”barnmöbler” i form av sovmadrasser samt bygg- och lekkuddar. Dessa består ofta av stoppmaterial klätt med plastöverdrag.

Vid upphandling av möbler kan det vara bra att ställa funktionskrav och inte krav på specifika material eller lösningar. Det är leverantörerna som har bäst kunskap om material, produkter eller lösningar. Det finns miljömärkningar på området, till exempel som Möbelfakta, Svanen och Ecolabel,

För möbler finns ingen specifik lagstiftning, kemikalielagstiftningen Reach gäller.

Textilier

Många olika ämnen kan användas vid textiltillverkning alltifrån kemikalier som används vid odling av naturfibrer och tillverkning av syntetiska fibrer till kemikalier som används för att ge textilierna efterfrågad funktion som till exempel vattenavvisning. En del kemikalier finns kvar i slutprodukten, som till exempel färgämnen. Det tillsätts även kemikalier för att motverka bland annat mögel och svettlukt. Hållbarhetskriterier för upphandling av textiler finns förutom hos Upphandlingsmyndigheten även på EU-nivå där även en omfattande bakgrundsrapport finns.

Ett flertal olika miljömärkningar finns för textilier. Vissa utgår från halter av farliga ämnen i den färdiga textilen och vissa ställer även krav på odling/framställning av textilfibrer och tillverkningsprocessen.

För textilier finns ingen specifik lagstiftning, kemikalielagstiftningen Reach gäller.

Köks- och serveringsutrustning

Produkter för tillagning och servering tillverkas av en mängd olika typer av material, till exempel rostfritt stål, keramik, glas och plaster. Barn använder ofta samma typer av husgeråd dag efter dag. Det är viktigt att se till att dessa är testade och godkända enligt regelverken för material i kontakt med livsmedel.

Produkter som används i förskolans kök i vissa fall kan avropas från flera olika ramavtal. Exempel på detta är engångsartiklar som plastfilm och plasthandskar som ofta ingår i andra ramavtal. Det kan också gälla tallrikar och glas. Det är därför viktigt att tänka på att ställa kemikaliekrav med tanke på förskolan även i dessa avtal. Miljömärkning inom området köks- och serveringsutrustning finns endast för engångsartiklar, Svanen Engångsartiklar för mat.

Det finns flera förordningar för produkter som kommer i kontakt med livsmedel.
En sammanställning över den lagstiftning som gäller för material i kontakt med livsmedel finns på Europakommissionens webbplats.

Exempel på förordningar är Ramförordningen (EG) nr 1935/2004, som reglerar utsöndring av ämnen från produkterna till maten och ”Plastförordningen”, (EG) nr 10/2011, som innehåller en lista över godkända ämnen för tillverkning av material och produkter av plast avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Produkter av till exempel plast och keramik ska testas för att garantera produktsäkerheten. Detta regleras genom ett antal material- och ämnesspecifika förordningar.

Det finns en del undantag i lagstiftningen som gör det viktigt att ställa krav i upphandling. Material i kontakt med livsmedel är undantagna reglering av de hälsofarliga ämnena i Reach-förordningens lista över tillståndspliktiga ämnen. För flera materialtyper, till exempel metaller, silikoner och gummi, saknas specifik EU-lagstiftning med krav på produkttester för att garantera att de är säkra. Produkter som haklappar, servetter, bordstabletter, bestickshandtag bedöms vanligen inte komma i kontakt med livsmedel och testas då inte enligt regelverken för utsöndring av ämnen.

Leksaker

Leksaker är en produktgrupp som består av en mängd olika material. Plastmaterial är det som generellt kan ses mest problematiskt eftersom innehållet ofta är komplext och till stor del okänt. Det finns få miljömärkta leksaker.

Leksaker regleras genom leksaksdirektivet (2009/48/EG). Hobbymaterial och specialpedagogiskt material omfattas inte av leksaksdirektivet. För leksaker gäller även EU:s kemikalielagstiftning Reach samt produktsäkerhetsdirektivet och vissa delar av kosmetikaförordningen är inkorporerade i leksaksdirektivet. För elektriska leksaker gäller RoHS-direktivet. SIS standarder för leksaker som följer den europeiska standarden EN 71 beskriver hur leksaker ska testas för att kontrollera att de uppfyller leksaksdirektivet.
 
Flera ämnen är i leksaksdirektivet specifikt reglerade i produkter som riktar sig till barn under 3 år. Hobbymaterial och specialpedagogiskt material omfattas inte av leksaksdirektivet. Eftersom små barn inte skiljer på vad som är till för dem och inte, kan det vara bra att ställa krav på alla leksaker samt på hobbymaterial som finns på förskolan.

Kontakta kommunen om varor saknas

Om produkterna som förskolan ska beställas inte finns på avtalet kan förskolan kontakta kommunens upphandlingsansvariga.

Senast uppdaterad:

Relaterad information