Rättsliga förutsätt­ningar för ett stats­stöds­godkännande

Alla planer på att lämna ett nytt statsstöd ska godkännas av Europeiska kommissionen innan de får genomföras (artikel 108 EUF-fördraget). Det finns särskilda bestämmelser om vilka statsstöd som ska eller får godkännas av kommissionen.

Det är bara Europeiska kommissionen (kommissionen) som får godkänna statsstöd. Ett godkännande från kommissionen utgörs av ett beslut som förklarar att stödet är förenligt med EUF-fördraget. Kommissionens möjligheter och skyldigheter att godkänna statsstöd anges i huvudsak i artikel 107.2 och 107.3 EUF-fördraget. De flesta stöd godkänner kommissionen med hänvisning till artikel 107.3 c EUF-fördraget.

Kommissionen ska godkänna:

  1. Stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter så länge som stödet inte diskriminerar med avseende på varornas ursprung.    
  2. Stöd som är ägnat att avhjälpa skador som orsakas av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.    
  3. Stöd som ges i vissa områden i Tyskland i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom delning av Tyskland.  

Kommissionen får godkänna:  

  1. Stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning och i de regioner som avses i artikel 349 i EUF-fördraget [de yttersta randområdena, bland andra Kanarieöarna, Madeira, Guadeloupe] med hänsyn till deras strukturella, ekonomiska och sociala situation.
  2. Stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi.  
  3. Stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.  
  4. Stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, om sådant stöd inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom unionen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.    
  5. Annat stöd i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma genom beslut.  

Stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Medlemsstaterna tillhandahåller olika typer av tjänster av allmänt intresse. Det finns ingen rättslig definition av vad en tjänst av allmänt intresse är. Däremot finns det domar från EU-domstolen och tribunalen som beskriver tjänster som inte är allmännyttiga tjänster respektive domar som beskriver tjänster som är allmännyttiga. I grunden handlar det om att marknaden inte, på rimliga villkor, ska kunna tillgodose det behov som betraktas som ett allmänt intresse. Skyldigheten och finansieringen av kostnaderna för skyldigheten ska garantera en tjänst som skiljer sig från det marknaden skulle erbjuda utan ett offentligt ingripande.

EU-rätten får inte hindra medlemsstaterna från att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Varje medlemsstat definierar själv vad som är en allmännyttig tjänst och därför varierar de mellan medlemsstaterna. Den nationella rätten reglerar vilka möjligheter ansvariga myndigheter har att definiera en allmännyttig tjänst. Ansvariga myndigheter i respektive medlemsstat (på statlig, regional eller lokal nivå) kan styra villkoren för hur allmännyttiga tjänster ska tillhandahållas genom reglering eller överenskommelser. Statsstödsreglerna måste dock följas i de fall de är tillämpliga.

Begreppet tjänst av allmänt intresse omfattar både ekonomisk verksamhet (verksamheter som uppfyller företagskriteriet i artikel 107.1 i EUF-fördraget) och icke-ekonomisk verksamhet.

Företagskriteriet

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse beskrivs av kommissionen som ekonomisk verksamhet som är till övergripande allmän nytta och som marknaden inte skulle tillhandahålla utan offentligt ingripande (eller endast tillhandahålla på andra villkor som påverkar kvalitet, säkerhet, överkomlighet, likabehandling och allmän tillgång till tjänsterna).

Den som anförtrotts att tillhandahålla en allmännyttig tjänst ska, enligt kommissionen, vara skyldig att tillhandahålla en tjänst med ett visst allmännyttigt innehåll. Skyldigheten ska vara utformad så att det går att säkerställa att leverantören tillhandahåller tjänsten. Skyldigheten kan ha formen av ett avtalsbundet uppdrag eller av en reglering i en författning eller i ett myndighetsbeslut. Formen är inte avgörande för bedömningen.

Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse omfattas inte av någon särskild EU-lagstiftning och ingår inte i fördragets regelverk för den inre marknaden eller i konkurrensreglerna. Vissa aspekter av hur dessa tjänster organiseras kan dock omfattas av andra fördragsregler, till exempel av principen om icke-diskriminering.

Bestämmelser om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns i artikel 106 i EUF-fördraget. Det finns även bestämmelser i artikel 14 i EUF-fördraget och i protokoll nr 26 till EUF-fördraget samt i artikel 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Artikel 106.2 i EUF-fördraget innebär att medlemsstaterna får säkerställa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse med hjälp av statsstöd. Kommissionens behörighet att avgöra vad som är ett allmänt intresse i en viss medlemsstat är begränsad till att kontrollera om medlemsstatens bedömning är uppenbart felaktig. Om tjänsten skulle ha erbjudits till motsvarande villkor på marknaden även utan ett offentligt ingripande, kan det vara fråga om en uppenbart felaktig bedömning. Statsstöd till företag som utför sådana tjänster får dock inte påverka handeln inom EU i en omfattning som strider mot unionens intressen. Med stöd av bestämmelsen och de regler kommissionen har beslutat om enligt artikel 106.3 i EUF-fördraget finns dock en möjlighet till undantag från förbudet mot statligt stöd om stödet kompenserar stödmottagaren för kostnader som uppstår på grund av skyldigheten att utföra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Artikel 106.2 i EUF-fördraget

Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i fördragen, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot unionens intresse.

Artikel 106.3 i EUF-fördraget

Kommissionen ska säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är nödvändigt, utfärda lämpliga direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna.

Tjänster av allmänt intresse (SGI)

Artikel 14 i EUF-fördraget innebär en möjlighet för EU att besluta om enhetliga regler i EU för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Artikeln har ännu inte tillämpats.

Med stöd av EUF-fördragets bestämmelser på det transportpolitiska området (artikel 93 i EUF-fördraget) har reglerna för finansiering av allmännyttiga tjänster i form av trafikplikt för kollektivtrafik och flygtrafik harmoniserats genom förordningar som beslutats på EU-nivå. Dessa förordningar leder till att svenska myndigheter och beslutande församlingar inte kan besluta om allmännyttiga tjänster i form av upphandlad flyg- respektive kollektivtrafik utan att följa förordningarna.

Förordningen om tillhandahållande om lufttrafik

Kollektivtrafiksförordningen

Vad är ett nytt statsstöd?

Förbudet mot att lämna statsstöd gäller bara nya stöd. Alla stöd som inte är befintliga stöd är nya stöd (artikel 1 c i förordning 2015/1589, procedurförordningen).    

Genomförandeförbudet

Procedurförordningen

Ett befintligt stöd definieras i artikel 1 b procedurförordningen enligt följande:  

  1. Allt stöd som fanns innan EUF-fördraget trädde i kraft i de olika medlemsstaterna, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före och som fortfarande tillämpas efter att EUF-fördraget trädde i kraft i de berörda medlemsstaterna (för Sveriges del trädde EUF-fördraget i kraft den 1 januari 1995).
  2. Godkänt stöd, det vill säga stödordningar och individuella stöd som har godkänts av kommissionen eller av rådet.
  3. Stöd som anses ha godkänts eftersom kommissionen inte har fattat ett beslut inom två månader från att stödet anmälts. (I ett sådant fall ska medlemsstaten anmäla att den genomför stödet och kommissionen har då ytterligare 15 arbetsdagar på sig att fatta ett beslut om det anmälda stödet. Bestämmelsen tillämpas i princip aldrig).
  4. Stöd blir befintligt stöd efter tio år enligt de förutsättningar som anges i artikel 17 i procedurförordningen (Artikeln styr preskriptionsregler för vad som är olagligt stöd. Preskriptionsregler är regler som förklarar hur länge ett stöd som strider mot statsstödsreglerna är olagligt. Enligt bestämmelsen blir ett utbetalt olagligt stöd ett tillåtet stöd, så kallat befintligt stöd, efter tio år.)
  5. Stöd som det kan fastställas att det inte utgjorde något stöd när det infördes men senare blev ett stöd på grund av att den inre marknaden har utvecklats, utan att medlemsstaten har genomfört någon ändring. När vissa åtgärder blir stöd efter att en verksamhet har konkurrensutsatts (liberaliserats) genom unionslagstiftningen, ska sådana åtgärder inte betraktas som ett befintligt stöd efter det datum som har fastställts för liberaliseringen.

Vad som gäller vid ändringar av stödåtgärder följer av artikel 1 c i procedurförordningen:  

  • Villkorsändringar som skulle ha kunnat påverka kommissionens beslut om statsstödsgodkännande är ett nytt stöd.    
  • Ändringar av rent formell eller administrativ art är inte ett nytt stöd. Om förändringarna kan skiljas från det befintliga stödet är det bara förändringen som är ett nytt stöd.    
  • En förlängning av ett stöd är alltid ett nytt stöd.   
  • En budgetökning som är maximalt 20 procent betraktas inte som ett nytt stöd.   
  • Även mer begränsande villkor för stödgivning, sänkt stödnivå eller en sänkning av de stödberättigande kostnaderna är ändringar som medför att det är fråga om ett nytt stöd (även om det i dessa fall är möjligt att göra en förenklad form av statsstödsanmälan) se artikel 4 punkten 1 i kommissionens förordning 794 /2004).  

Ursprunglig version av procedurförordningen som bland annat innehåller gällande bestämmelser om vad som är en ändring av en stödåtgärd.

Kommissionens statsstödsprövning 

Individuellt stöd och stödordningar 

Kommissionen kan pröva en ansökan om att godkänna ett individuellt stöd (ad hoc-stöd) eller att godkänna regler eller beslut som gör det möjligt att under vissa angivna förutsättningar ge ett individuellt stöd till företag (stödordningar). Dessa begrepp och tillvägagångsreglerna för statsstödshanteringen finns i rådets förordning om genomförandebestämmelser för artikel 108 i EUF-fördraget, den så kallade procedurförordningen (rådet förordning 2015/1589). Fler tillämpningsbestämmelser finns i kommissionens tillämpningsförordning (kommissionens förordning 794/2004).

Rådets förordning om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (kodifiering)

Kommissionens förordning om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget

I bilagan till tillämpningsförordningen finns de formulär med uppgifter som ska fyllas i vid en anmälan. Dessa formulär finns i webbform i databasen SANI2 och handlar om standardiserade uppgifter. Det finns olika typer av formulär för olika typer av statsstödsärenden. Uppgifterna som behöver fyllas i avser exempelvis stödets inriktning (horisontellt, regionalt, sektoriellt), omfattning (budget, stödintensitet, varaktighet), form (till exempel bidrag, skattenedsättning, garanti) och villkor i övrigt.

Bilaga 1 till tillämpningsförordningen

Av 12 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler framgår att den som avser att vidta eller ändra stödåtgärder som kommissionen ska underrättas om ska lämna upplysningar om åtgärderna till regeringen, se artikel 108.3 i EUF-fördraget. Det gäller alla som avser att vidta sådana stödåtgärder, till exempel statliga myndigheter, kommuner och regioner samt statliga och kommunala bolag. Vanligen är det stödgivaren, således den enskilda myndigheten, kommunen eller regionen, eller deras bolag, som ansvarar för att ta fram underlag.

När kommissionen har fått en anmälan om stöd skickas en bekräftelse på att anmälan har kommit in. Om kommissionen anser att mer information krävs, ska den begära ytterligare upplysningar inom två månader. Normalt ska svar från regeringen till kommissionen lämnas inom 20 arbetsdagar. När svaret på frågorna skickats bekräftar kommissionen att den mottagit svaret i ett brev. I brevet anges det formella startdatumet för en ny tvåmånadersfrist för behandlingen av ärendet. Även när en ansökan kompletteras på svenskt initiativ kan en ny tvåmånadersfrist börja löpa när kompletteringen lämnats in.

Under kommissionens handläggning kan det i vissa fall vara lämpligt att träffa kommissionen för att diskutera ärendet. Initiativ till sådana möten kan komma från kommissionen eller medlemsstaten. Om en kommun eller region är intresserad av ett sådant möte måste önskemålet framföras till Regeringskansliet. Vid sådana möten ska tjänstemän från enheten som samordnar Regeringskansliets hantering av statsstödsfrågor delta, samt tjänstemän från den svenska representationen i Bryssel.

Kommissionens statsstödsprövning kan leda till:

  • ett beslut om att åtgärden inte utgör statsstöd
  • att stödet godkänns (med eller utan villkor)
  • att ett så kallat formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget påbörjas. Detta förfarande påbörjas om kommissionen anser att det är tveksamt om det anmälda stödet är förenligt med den inre marknaden.

Statsstödillustration_2.png

Lila rutor avser stegen i det kortare förfarandet inom tvåmånadersfristen medan de gröna rutorna innehåller information om det längre formella granskningsförfarandet. 

Senast uppdaterad:

Relaterad information