Checklista för individuella statsstödsbedömningar kopplade till aktivitetskravet

Marknadsmässiga transaktioner mellan kommuner och verksamheter som tillhandahåller aktiviteter för försörjningsstödsmottagare innebär inte ett gynnande av tillhandahållaren och omfattas därför inte av statsstödsreglerna.

En upphandling enligt upphandlingsreglerna är ofta tillräckligt för att transaktionen ska anses marknadsmässig och därmed inte innebära statsstöd. 

När en tjänst inte har upphandlats, eller om upphandlingen inte har skapat förutsättningar för konkurrens, föreligger en risk för att priset inte är marknadsmässigt vilket i sin tur kan innebära en statsstödsrisk. Kommunen behöver då på annat sätt säkerställa att den betalar ett pris som är marknadsmässigt och inte riskerar att gynna verksamheten där aktiviteten ska utföras. Grunderna för den bedömning som görs bör dokumenteras. 

Tillhandahållande av gratis arbetskraft kan innebära en ekonomisk fördel som kan omfattas av statsstödsreglerna. Vid arbetsplatsförlagda aktiviteter kan det även förekomma att ersättning utbetalas till den verksamhet som tillhandahåller aktiviteten. Det behöver då bedömas om det sammanlagda värdet av en eventuell ersättning tillsammans med arbetsinsatsens värde kan innebära att verksamheten gynnas.

En bedömning av om verksamheten gynnas behöver ta hänsyn till värdet av försörjningsstödmottagarnas arbetsinsatser och kostnaderna för bland annat handledning och utbildning. Bedömningen kan dessutom behöva följas upp över tid. 

Om verksamheten där aktiviteten ska utföras inte bedriver ekonomisk verksamhet omfattas åtgärden inte av statsstödsreglerna. En verksamhet som bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet betraktas som ett företag endast i den del som är ekonomisk. Om aktiviteten som ska utföras inte är en del av ekonomisk verksamhet så omfattas inte åtgärden av statsstödsreglerna.

Det är verksamhetens art som är avgörande för bedömningen av om det är fråga om ekonomisk verksamhet. Verksamhetens rättsliga form eller valet att driva en verksamhet i den kommunala förvaltningen avgör inte om det är ekonomisk verksamhet. Även enheter som formellt är en del av den kommunala förvaltningen, och icke-vinstdrivande enheter, kan i vissa fall anses bedriva ekonomisk verksamhet och därmed vara företag i statsstödsrättslig mening. 

Om verksamhetens art består i att erbjuda varor och tjänster på en marknad utgör den ekonomisk verksamhet. Myndighetsutövning utgör däremot inte ekonomisk verksamhet och inte heller verksamhet där offentliga organ agerar i egenskap av offentlig myndighet.

Följande verksamheter har under vissa förutsättningar betraktats som icke-ekonomiska verksamheter i statsstödsrättsligt avseende. Vissa skattefinansierade system för utbildning och social vård och omsorg har betraktats som icke-ekonomiska ur statsstödsrättsligt hänseende trots att de haft vissa inslag av konkurrens då inslaget av konkurrens varit underordnat systemets solidariska syfte: 

• Sociala trygghetssystem som baseras på den så kallade solidaritetsprincipen
• Hälso- och sjukvård som baseras på solidaritetsprincipen
• Allmän utbildning som anordnas inom ett nationellt utbildningssystem som finansieras och står under tillsyn av staten
• Skattefinansierad kulturell verksamhet eller verksamhet för att bevara kulturarvet såsom museum och liknande där besökare inte behöver betala någon avgift eller där avgiften bara täcker en bråkdel av kostnaden
• Barn- och ungdomsidrott som inte huvudsakligen finansieras med avgifter
• Infrastruktur såsom det allmänna vägnätet som är öppet för alla och som inte är avgiftsfinansierad

I en numera upphävd förordning om en arbetsmarknadsåtgärd som kallades extratjänster listade dåvarande regering ett antal arbetsuppgifter som individer som stod långt från arbetsmarknaden kunde utföra utan grund i något statsstödsundantag. Förordningen tog upp icke-konkurrensutsatta arbetsuppgifter hos myndigheter, uppgifter hos offentligt finansierade verksamheter inom vård, skola och omsorg, uppgifter hos kulturella verksamheter som huvudsakligen var skattefinansierade, uppgifter som avsåg barn- och ungdomsidrott hos ideella idrottsföreningar, social hjälpverksamhet eller omsorg om barn och ungdomar som utfördes av trossamfund eller ideella föreningar. Den upphävda förordningen kan alltså med stöd av EU-kommissionens beslutspraxis och meddelandet om begreppet statligt stöd ge viss vägledning om sektorer där aktiviteter sannolikt inte aktualiserar en tillämpning av EU:s statsstödsregler.

Förordning (2017:461) om ändring i förordningen (2015:503) om särskilt anställningsstöd (SFS 2017:461)   

EU-kommissionens meddelande om begreppet statligt stöd, se särskilt avsnitten 2.2-2.6

Ekonomiska fördelar som utgår till lokala organisationer eller företag som tillhandahåller aktiviteter till försörjningsstödsmottagare i kommunen kommer i många fall inte att påverka handeln mellan medlemsstater inom EU.    

Om samhandelskriteriet inte är uppfyllt dvs. om den ekonomiska fördelen (stödet) inte kan påverka handeln mellan medlemsstater inom EU är det inte fråga om statsstöd och därför inte heller otillåtet statsstöd.

Europeiska kommissionen har i flera beslut och i sitt meddelande om begreppet statligt stöd ansett att en viss åtgärd haft en rent lokal effekt och därför inte påverkat handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionen har i meddelandet och i dessa beslut särskilt konstaterat att mottagaren av den ekonomiska fördelen levererade varor eller tjänster till ett begränsat område och sannolikt inte lockade kunder från andra medlemsstater och att det inte kunde förutses att åtgärden skulle ha mer än en marginell påverkan på villkoren för gränsöverskridande investeringar eller etableringar. EU-domstolen har dock i många fall haft en striktare syn på hur samhandelskriteriet ska tillämpas vilket gör det svårt att ge tydlig vägledning om hur kriteriet ska tillämpas. 

EU-kommissionens meddelande om begreppet statligt stöd, se särskilt avsnitt 6

Statsstöd som uppgår till mindre belopp kan enligt statsstödsreglerna lämnas enligt de så kallade de minimis-reglerna. Om aktivitetskravet skulle aktualisera stöd där värdet av stödet för och samma verksamhet överskrider gränserna för de minimis-stöd finns istället möjlighet att exempelvis lämna stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen.

När det gäller aktivitetskravet är det sannolikt främst reglerna om allmänt de minimis-stöd eller SGEI de minimis-stöd som skulle kunna vara aktuella att tillämpa. Sådant stöd kan lämnas utan särskilda villkor men får för respektive stödmottagare inte överstiga 1 050 000 € för den senaste treårsperioden, 300 000 € enligt den allmänna de minimis-förordningen och 750 000 € enligt SGEI de minimis-förordningen. Om kommunen inte anförtror verksamheten som mottar stödet att utföra aktiviteten som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse får den totala summan av de minimis-stöd dock inte överstiga 300 000 €. 
 
Både de minimis-stöd till den juridiska person som mottar stödet och de minimis-stöd till verksamheter som är anknutna till stödmottagaren ska räknas in när takbeloppen kontrolleras. Med anknutna företag menas verksamheter som utövar kontroll över, eller kontrolleras av, andra verksamheter. Det vanligaste exemplet på anknutna företag är företag inom en bolagskoncern. Företag som inte har någon förbindelse med varandra bortsett från att de var för sig har en direkt koppling till samma offentliga organ behandlas inte som anknutna till varandra vid tillämpningen av de nu aktuella de minimis-förordningarna. Verksamheter som utför tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och som inte har någon annan koppling till varandra än att de ägs av samma icke-vinstdrivande enhet eller enheter, behandlas inte som anknutna till varandra vid tillämpningen av SGEI-de minimis-förordningen. Reglerna för sammanräkning skiljer sig alltså i detta avseende mellan den allmänna de minimis-förordningen och SGEI-de minimis-förordningen.

Särskilda administrativa krav behöver uppfyllas när de minimis-stöd ska lämnas. För att kontrollera att takbeloppen för de minimis-stöd inte överskrids behöver det företag som får stödet lämna en så kallad de minimis-deklaration och redogöra för tidigare mottaget de minimis-stöd. Kommunen behöver också registrera de minimis-stödet i ett centralt register (e-AidRegister).

Notera att i de fall en kommun registrerar de minimis-stöd på grund av osäkerhet om anordnaren av aktiviteterna gynnas är det inte endast det belopp som bedöms överstiga en marknadsmässig ersättning som bör registreras. Upphandlingsmyndighetens bedömning är att de minimis-förordningarnas krav på transparent stöd innebär att hela ersättningen bör betraktas som stöd när man använder sig av någon av de minimis-förordningarna.

Om det är fråga om statsstöd som uppgår till belopp över tröskelvärdena för de minimis-stöd måste kommunen utforma åtgärden enligt villkoren i den allmänna gruppundantagsförordningen (GBER) eller SGEI-beslutet. I annat fall måste stödet anmälas till EU-kommissionen för godkännande. Vid tillämpning av GBER och vid en anmälan till EU-kommissionen måste kommunen informera regeringen enligt lag om tillämpningen av Europeiska unionens statsstödsregler. Stöd om tillämpningen av dessa regler och om notifieringsprocessen finns på andra delar av Upphandlingsmyndighetens webb.

Våra allmänna sidor om statsstöd

Förutom reglerna om statsstöd kan även kommunallagen i vissa fall begränsa möjligheterna för kommunen att ge stöd i form av bidrag eller andra subventioner. Socialtjänstlagen är dock en speciallagstiftning som har företräde framför kommunallagen, vid osäkerhet om vad som gäller kan det vara lämpligt att rådgöra med förbundsjuristerna hos Sveriges Kommuner och Regioner.

En kommun behöver även förhålla sig till upphandlingsreglerna genom att exempelvis säkerställa att det inte blir fråga om en otillåten direktupphandling. Upphandlingsreglerna medger dock frånsteg från annonserade förfaranden och utesluter därför inte alltid att det är fråga om statsstöd.

Upphandlingsmyndigheten tillhandahåller allmän vägledning om statsstöd och via länkarna nedan kan du läsa mer om samhandelskriteriet, företagsbegreppet och hur en kommun bör gå till väga när den lämnar de minimis stöd enligt den allmänna de minimis-förordningen och enligt SGEI de minimis-förordningen. 

Mer stöd om upphandling och andra avtalsformer kopplade till sociala tjänster kan ni hitta i delar av vårt webbstöd om upphandling av skyddat boende.

Upphandling av tjänsten skyddat boende – sociala tjänster

Konkurrens- och samhandelskriteriet

Företagskriteriet

Hur en kommun eller region lämnar stöd enligt den allmänna de minimis-förordningen

Hur en kommun eller en region lämnar stöd enligt SGEI-de minimis-förordningen

Vägledning om liknande bedömningar finns i utredningen Idéburet offentligt partnerskap, se utredningens vägledning om sådant partnerskap.

Idéburet offentligt partnerskap - vägledning

Även andra myndigheter och organisationer lämnar stöd om införandet av aktivitetskravet. SKR har ett uppdrag av regeringen att samordna stöd till kommunerna.

Aktivitetskravets regelverk och förutsättningar på Sveriges kommuner och regioners webbplats (skr.se)