Företagskriteriet

Ett av de kriterier som ska vara uppfyllt för att en åtgärd ska räknas som ett statsstöd är att mottagaren av stödet är ett ”företag” (artikel 107.1 EUF-fördraget). Detta kallas företagskriteriet.

Den statsstödsrättsliga definitionen av ett företag är att det är en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet oberoende av dess rättsliga ställning och oberoende av hur verksamheten finansieras. All verksamhet som går ut på att erbjuda varor och tjänster på en marknad utgör en ekonomisk verksamhet. 

Frågan om det finns en marknad för vissa tjänster beror på hur dessa tjänster organiseras i den berörda medlemsstaten, och kan således variera mellan de olika medlemsstaterna och vid olika tidpunkter. 

Verksamhetens rättsliga form enligt nationell lagstiftning (exempelvis aktiebolag, stiftelse, fysisk person eller ekonomisk förening) saknar avgörande betydelse. Det enda relevanta kriteriet är om verksamheten agerar på en marknad. En verksamhet som bedrivs av en myndighet i egen regi kan därför ändå betraktas som ett företag enligt statsstödsreglerna.  

Företagskriteriet beror inte på om verksamheten går med vinst eller ens om verksamheten har ett vinstsyfte. Även icke-vinstdrivande verksamheter som kan erbjuda varor och tjänster på en marknad kan omfattas av statsstödsreglerna.  

Myndighetsutövning är inte en ekonomisk verksamhet. I ett tillkännagivande om begreppet statligt stöd noterar kommissionen att det inte är möjligt att upprätta en lista över verksamheter som utan föregående bedömning aldrig skulle kunna anses vara en ekonomisk verksamhet. Trots detta har kommissionen ändå lyft fram vissa exempel på icke-ekonomiska verksamheter. Det handlar om verksamheter som utgör en del av rätten att utöva offentlig makt, som när det till exempel handlar om försvaret eller polisen, flyg- och sjösäkerhet och flyg- och sjötrafikkontroll, föroreningsbegränsande övervakning samt organisation, finansiering och verkställighet av fängelsedomar.  

Följande verksamheter har även betraktats som icke-ekonomiska verksamheter: sociala trygghetssystem och hälso- och sjukvård som baseras på den så kallade solidaritetsprincipen samt allmän utbildning som anordnas inom ett nationellt utbildningssystem som finansieras och står under tillsyn av staten.  

En enhet som bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet ska dock betraktas som ett företag endast när det gäller den ekonomiska verksamheten. Utifrån detta kan även en offentlig myndighet bedriva ekonomisk verksamhet på en marknad, och ska då – för det verksamhetsområdet – betraktas som ett företag i statsstödsrättslig mening. I vissa fall kan en verksamhet som är ekonomisk däremot vara så integrerad i en icke-ekonomisk verksamhet att hela verksamheten faller utanför företagskriteriet, det kallas en accessorisk verksamhet. Ett exempel på en verksamhet som EU-domstolen ansett vara accessorisk är en myndighets uttag av avgifter för att ge ut data från myndigheten. 

Senast uppdaterad:

Relaterad information

Relevanta länkar