Gynnandekriteriet

Ett av de kriterier som ska vara uppfyllda för att en åtgärd ska räknas som ett statsstöd är att åtgärden ger mottagaren en ekonomisk fördel (artikel 107.1 EUF-fördraget). Detta kallas gynnandekriteriet.

En fördel uppstår om stödmottagarens ställning förstärks på marknaden jämfört med dess konkurrenter. En fördel förutsätter att åtgärden förbättrar stödmottagarens ekonomiska situation jämfört med den ekonomiska situationen utan stödåtgärden. Både ökade intäkter och minskade kostnader kan vara en fördel för stödmottagaren om det inte handlar om intäkter och kostnader som normalt ingår i ett företags budget.

Marknadsmässighet

Bedömningen av vad som normalt ingår i ett företags budget utgår från en jämförelse med resultatet av en jämförbar affärsuppgörelse med en privat aktör utan politiska mål och utan tillgång till offentliga medel. Man frågar sig alltså hur den offentliga aktören skulle ha agerat om den vore en privat aktör i en jämförbar situation. En marknadsmässig åtgärd är inte ett statsstöd. Vid denna jämförelse kan politiska mål som fler arbetstillfällen eller större skatteintäkter inte beaktas då sådana hänsyn inte har en kommersiell natur. Politiska mål med offentlig finansiering utöver långsiktig riskrelaterad lönsamhet kan därför inte i sig göra att en åtgärd anses marknadsmässig, även om de målen kan ha en positiv påverkan på samhällsekonomin. Här går alltså skiljelinjen mellan statsstöd i form av politiskt motiverade marknadsingripanden och politiskt beslutade affärsmässiga investeringar.

Det finns flera sätt för en offentlig aktör att se till att en transaktion eller en annan åtgärd är marknadsmässig. EU:s domstolar har använt vissa principer för att avgöra om en åtgärd är marknadsmässig eller inte. Ett samlingsnamn för dessa principer är kriteriet om den marknadsmässiga aktören (förkortas ofta MEOP, efter engelskans Market Economy Operator Principle). Detta kriterium kan tillämpas på alla typer av marknadstransaktioner, till exempel investeringar, hantering av lån och skulder samt köp och försäljning av egendom.   

Metoder för att bedöma marknasmässighet

I tillkännagivandet om begreppet statligt stöd lyfter Europeiska kommissionen (kommissionen) fram flera olika metoder för att fastställa om en åtgärd är marknadsmässig eller inte. Gemensamt för dessa metoder är att de används före eller i samband med åtgärden för att få ett underlag för vad som är marknadsmässigt i just den situationen grundat på objektiva omständigheter.  

  • När en transaktion genomförs på samma villkor och under samma förhållanden av offentliga organ och privata aktörer som befinner sig i en jämförbar situation (en pari passu-transaktion) är transaktionen normalt marknadsmässig.   
  • Marknadsmässighet kan också uppnås genom en effektiv konkurrensutsättning. Vid ett köp kan det vara i en upphandling eller genom ett annat konkurrensutsatt, öppet och icke-diskriminerande anbudsförfarande. Enligt kommissionen bör det enda väsentliga kriteriet för att välja en köpare vid försäljning vara det högsta priset, även när man väger in de begärda kontraktsvillkoren (till exempel säljarens garanti eller andra åtaganden efter en försäljning). Endast trovärdiga och bindande anbud bör beaktas.   
  • Marknadsmässighet vid en transaktion kan bedömas genom att den kan jämföras med liknande transaktioner genomförda av privata aktörer.  
  • Det går också att fastställa om transaktionen är marknadsmässig grundat på en allmänt accepterad standardiserad bedömningsmetod. En sådan metod ska baseras på tillgängliga objektiva, kontrollerbara och tillförlitliga uppgifter. Uppgifterna bör vara tillräckligt detaljerade och återspegla den ekonomiska situationen exakt när beslutet om transaktionen fattades. Samtidigt ska hänsyn tas till risknivån och framtida förväntningar.
  • När det gäller försäljning av mark räcker det i princip enligt kommissionen med en oberoende expertvärdering om den utförts med allmänt accepterade marknadsindikatorer och värderingsstandarder före förhandlingarna om överlåtelsen för att fastställa marknadsvärdet.  

Indirekt fördel

En fördel kan även uppstå hos andra företag än de företag som direkt får tillgång till allmänna medel (indirekt fördel). Exempelvis kan en mellanhand upphandlas för att denne i sin tur ska fördela lån till förmånliga villkor för mottagarna. En åtgärd kan också utgöra både en direkt fördel för det stödmottagande företaget och en indirekt fördel för andra företag, till exempel företag som har verksamhet på efterföljande nivåer. Den direkta mottagaren av fördelen kan antingen vara ett företag eller en enhet (en fysisk eller juridisk person) som inte bedriver någon ekonomisk verksamhet.  

Till sådana här indirekta fördelar räknas inte rent sekundära ekonomiska effekter som följer av nästan alla statliga stödåtgärder (till exempel genom ökad produktion) och som inte ger någon fördel till vissa företag eller grupper av företag. 

Garantier och borgensåtaganden

En typ av affärsförbindelse som kan aktualisera statsstödsfrågor är borgensåtaganden. Även ett borgensåtagande kan uppfylla gynnandekriteriet om det inte är marknadsmässigt. I ett meddelande redogör kommissionen för när en garanti eller ett motsvarande riskövertagande är ett statsstöd. Meddelandet beskriver hur principen om den marknadsekonomiska aktören tillämpas i dessa fall. Företagsekonomiska kalkyler kan också användas som underlag för att bedöma om en garanti är ett statsstöd. I vår vägledning om ekonomiska kalkyler i statsstödsbedömningen kan du läsa mer om sådana kalkyler. SKL, SABO och Kommuninvest har gett ut en vägledning om hur garantimeddelandet kan tillämpas avseende en kommunal borgen.

Vägledning om kommunala borgensavgifter (SKL:s webbplats)

Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier

Hur undviker kommuner statsstödsproblem i exploateringsprocessen?  

Inom ramen för exploateringsprocessen, till exempel vid utbyggnad av allmänna anläggningar och samhällsfastigheter, förekommer olika typer av transaktioner mellan kommuner och exploatörer där statsstödsfrågor kan aktualiseras. Frågan om transaktionerna görs till marknadspris är då central.  

Kommunen kan använda sig av ett antal sätt för att minska risken för att en transaktion inte ska anses ha skett till marknadspris.  

Hur undviker kommuner statsstödsproblem i exploateringsprocessen?

Hur används ekonomiska kalkyler vid statsstödsbedömningar? 

När kommuner och regioner (tidigare landsting) tar ställning till investeringsbeslut är det inte alltid möjligt att konkurrensutsätta transaktionen. Det blir då nödvändigt att bedöma om statsstödsreglerna kan vara tillämpliga utifrån allmänt accepterade bedömningsmetoder.

Hur används ekonomiska kalkyler vid statsstödsbedömningar?

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (Altmarkkriterierna)

När det offentliga finansierar tjänster som riktar sig till medborgarna och som marknaden inte skulle erbjuda utan offentlig finansiering, det vill säga tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (en marknadskompletterande tjänst), handlar det inte om ett marknadsmässigt agerande utifrån verksamhetens behov.

Det innebär dock inte att all ersättning till företag som utför tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är statsstöd. EU-domstolen har i målet Altmark (C-280/00) klargjort att all ersättning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte innebär en fördel för mottagaren (gynnandekriteriet är inte uppfyllt), vilket innebär att sådan ersättning inte är att betrakta som ett statsstöd. I domen fastställde EU-domstolen fyra kriterier för när offentlig finansiering av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte är statsstöd. Dessa kriterier påminner om förutsättningarna för när en offentlig åtgärd är marknadsmässig och därför inte gynnar motparten. Att Altmarkkriterierna är uppfyllda innebär alltså inte att en åtgärd är marknadsmässig, eftersom privata företag inte skulle tillhandahålla marknadskompletterande tjänster som gagnar det allmänna. Altmarkkriterierna förutsätter att finansieringen går till tjänster som inte skulle utföras på samma villkor utan offentlig finansiering. Finansieringen av allmännyttiga tjänster ska gynna medborgarna och inte företagen som anförtros att tillhandahålla tjänsterna. Vid offentlig finansiering av allmännyttiga tjänster måste även upphandlingsreglerna beaktas.

Tjänster av allmänt intresse

Altmarkkriterierna

Senast uppdaterad:

Relaterad information

Relevanta länkar