Regler för användning av märkning

En upphandlande myndighet kan under vissa förutsättningar direkt hänvisa till en särskild märkning i upphandlingsdokumenten.

I korthet innebär det att den upphandlande myndigheten får kräva en särskild märkning som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar vissa miljömässiga eller andra egenskaper.

Andra märkningar ska godtas av myndigheten om kraven för den märkningen är likvärdiga med kraven för den angivna märkningen. I vissa fall ska också annan lämplig utredning som en leverantör lämnar godtas.

En märkning kan vara exempelvis det europeiska miljömärket (EU Ecolabel), en nationell märkning eller annan märkning.

Vad säger bestämmelserna om märkning?

Bestämmelser om märkning finns i LOU och motsvarande bestämmelser finns i LUF. Bestämmelserna gäller också vid upphandling enligt 19 kapitlet i LOU och LUF. Det finns inte några bestämmelser om märkning i LUK. I LUFS finns bestämmelser om ”miljömärken” som motsvarar de tidigare bestämmelserna som fanns i den äldre LOU.

Förutsättningar för att kunna använda märkning

En upphandlande myndighet får kräva en viss märkning som bevis för att den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska upphandlas motsvarar de egenskaper som krävs. Kravet kan anges i de tekniska specifikationerna, i tilldelningskriterierna eller i villkoren för fullgörande av kontrakt.

För att det ska vara tillåtet att kräva en märkning måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Förutsättningarna gäller dels bestämmelser på hur märkningskraven förhåller sig till det som ska upphandlas, dels hur märkningen utarbetas. Nedan följer en beskrivning av detta.

  1. Märkningen får endast innehålla kriterier som har anknytning till det som ska upphandlas (anknytningskravet).

    Detta innebär att märkningskraven ska ha anknytning eller koppling till det som ska upphandlas, det vill säga kraven ska i något avseende hänföra sig till kontraktsföremålet under något skede av livscykeln.

    Märkningskrav som rör ett företags allmänna policy eller förhållningssätt har inte sådan tillräcklig anknytning. Det innebär att det inte går att hänvisa till märkningar som innehåller generella krav på den som ansöker om märkningen.

  2. Märkningen ska vara lämplig för att definiera egenskaper hos det som ska upphandlas (lämplighetskravet).

    Märkningskraven ska därför kunna definiera de egenskaper eller funktioner som önskas hos den vara eller tjänst som ska upphandlas. Lämpligheten går inte att avgöra på förhand utan måste bedömas i förhållande till kontraktsföremålet i varje enskild upphandling.

    Det är endast möjligt att hänvisa till rättvisemärkta varor eller ”villkor för handel” i tilldelningskriterier eller som särskilda villkor för fullgörande av kontrakt.

  3. Märkningen ska grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier (objektivitetskravet).

    Det innebär bland annat att det ska gå att mäta eller på annat sätt objektivt konstatera om ett företag som ansöker om märkningen/certifieringen uppfyller kraven eller inte.

  4. Märkningen ska fastställas i ett öppet och transparent förfarande (öppenhetskravet).

    Det innebär bland annat att processen som märkningsorganisationen använder för att anta märkningen ska vara öppen, transparent och möjliggöra insyn.

  5. Märkningen ska vara öppet tillgänglig (tillgänglighetskravet).

    Det ska vara möjligt att ta del av alla kriterier och dokument som krävs för att ansöka om märkningen utan krav på medlemskap, betalning eller liknande.

  6. Märkningen ska fastställas av en oberoende part (inflytandekravet).

    Märkningen får inte fastställas av ett organ vilket den som ansöker om märkningen har ett avgörande inflytande över.

    Organisationer på nationell eller statlig nivå kan delta i fastställandet av märkeskrav som kan användas i samband med upphandling utan att de inte anses vara en tredje part.

Övriga bestämmelser

Om en upphandlande myndighet inte kräver alla egenskaper som krävs av en märkning, ska den ange vilka krav som ska uppfyllas.

Detta innebär att om inte märkningen i sin helhet krävs, behöver endast de krav som ska uppfyllas anges i upphandlingsdokumenten.

Om en märkning uppfyller punkterna 3–6 ovan, men även innehåller krav som inte har anknytning till det som ska upphandlas, får den upphandlande organisationen inte kräva märkningen i sig. Det är dock möjligt att hänvisa till sådana krav som har anknytning till kontraktsföremålet.

Punkterna 3–6  avser förutsättningarna att använda märkning. Anknytningskravet innebär inte att märkningskraven behöver gälla synliga egenskaper hos en vara eller tjänst, men krav som rör ett företags allmänna policy anses inte ha tillräcklig anknytning.

En upphandlande myndighet som kräver en viss märkning ska även godta andra likvärdiga märkningar.

Kraven för den märkningen ska vara likvärdiga med den angivna märkningen. Någon definition av vad som är likvärdig märkning eller likvärdiga märkningskrav finns inte. Märkningen ska uppfylla de sex förutsättningarna som beskrivits ovan.

En upphandlande myndighet ska i vissa fall godta andra bevis om att den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska upphandlas uppfyller kraven i den angivna märkningen. Om en leverantör inte inom tidsfristen haft möjlighet att få den märkning som krävts, eller en likvärdig märkning, och detta inte beror på leverantören ska annan lämplig utredning godtas. Denna utredning ska visa att kraven för den angivna märkningen är uppfyllda.

Det anges inte vilken tidsfrist som avses, men det framgår inte att tidsfristen i detta sammanhang ska ha en annan innebörd än övriga bestämmelser om tidsfrister i LOU.

Med märkning avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.

Märkningen kan bland annat vara det europeiska miljömärket, nationella eller multinationella miljömärkningar eller andra märkningar, till exempel en social märkning. Enligt definitionen behöver det inte enbart vara fysiska märkningar som är applicerade på en produkt.

Läs mer

Nordic Guidelines - Green Public Procurement

Nordiska Rådet har tagit fram en guide om hur krav på miljömärkningar och miljöledningssystem kan användas vid offentlig upphandling. Upphandlingsmyndigheten har deltagit tillsammans med de övriga nordiska länderna.

Nordic Guidelines - Green Public Procurement

Källhänvisningar

9 kap. 12 - 15 §§ i lag (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU.
9 kap. 13 - 16 §§ i lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, LUF.
7 kap. 7 § i lag (2009:1029) om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet (LUFS)

Förutsättningar för att kunna använda märkning: 9 kap. 13 § första stycket LOU.

Övriga bestämmelser: 9 kap.: 12 §, 13 § andra stycket, 13 § tredje stycket, 14 §, 15 §

Skäl 74, 75 och 97 i direktiv 2014/24 om offentlig upphandling (LOU-direktivet)

Rättspraxis från EU-domstolen, bland annat mål C-448-01 EVN och Wienstrom och mål C-368/10 Max Havelaar

Senast uppdaterad:

Relaterad information