Vitvaror

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för vitvaror. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Det första steget i leveranskedjan är framställningen av råvarorna för stål, plast och elektroniska komponenter. Dessa råvaror är råolja, järnmalm, cellulosa, naturgas, salt och kol.

För plast är sedan nästa steg raffinering av råolja och vidareförädling i (petro)kemiska fabriker för framställning av kemiska föreningar som tillsammans med olika tillsatsämnen utgör plastgranulat, vilka slutligen blir insatsvara till plastindustrin. Plasten transporteras sedan vidare för att sättas ihop till olika komponenter och delar till vitvaror.

För stål sker bearbetning, efter brytning av järnmalm, genom att tillsätta kalk som slaggbildare och legeringsämnen såsom kol för att materialet ska få önskade egenskaper,  innan transport och slutmontering sker. 

Komponenter i vitvaror består till stor del av elektronik. Efter utvinning av mineraler transporteras dessa till marknader där de tillgängliggörs för försäljning, inte sällan via mellanhänder. Innan mineralerna exporteras vidare till underleverantörer i produktionsländerna, säljs dessa ofta vidare till större företag med hemvist i utvinningslandet för bearbetning och smältning. Efter att råvarorna har bearbetats exporteras dessa till produktionsländerna och därefter produceras elektronikkomponenter och beståndsdelar till elektroniska produkter. Sluttillverkning av vissa teknologiska komponenter kan ofta ske av leverantören själv eller av underleverantörer som tillverkar produkterna. Slutligen monteras och sätts de olika komponenterna ihop till vitvaror. 

Vitvaror består av många komponenter som i sin tur består av olika material med ursprung i råolja, järnmalm och metaller och mineraler.

Produkter vars ursprung återfinns i metaller och mineraler är exempelvis ventilationsprodukter, rör, glas, isoleringsmaterial, stålbalkar, armeringsjärn, skruvar, muttrar, bultar samt elektroniska komponenter. Utvinning av mineraler och metaller sker över hela världen, och inte sällan i så kallade högriskländer främst i Afrika samt Syd- och Centralamerika. Ursprunget för dessa råvaror varierar, en del metaller och mineraler bryts i Europa eller kan komma från återvunnet material, men oftast sker utvinningen i högriskländer. I en del av de elektroniska komponenter som används i vitvaror förekommer så kallade konfliktmineraler, alltså mineraler som utvinns i områden där det är en pågående konflikt. 

Kina är det största producentlandet av zink som också bryts i bland annat Australien, USA, Peru, Indien och Bolivia. Koppar är en av de mest använda metallerna globalt och nästan en tredjedel kommer från Chile. Andra producenter är Peru och USA.   Omkring 30 procent av världskonsumtionen härrör från återvunnen koppar. Koppar har mycket hög återvinningsbarhet. Aluminium utvinns framför allt ur mineralet bauxit och återfinnas i flertalet produkter på grund av sin låga vikt och långa hållbarhet.  Guinea är världens största producent av bauxit, följt av Australien. Kina är överlägset den största producenten av aluminium, följt av Ryssland och Kanada. Glimmer kan finnas i till exempel färg, gipsfiberskivor och kablar, och bryts ofta i Indien, Kina  och Madagaskar.  I de indiska staterna Jharkhand och Bihar bryts 25 procent av allt glimmer som används i världen. Järnmalm återfinns bland annat i stål vilket är ett material bygg – och infrastruktursektorn står för 50 procent av den globala efterfrågan.  Stål tillverkas antingen genom återvunnet skrot eller nyskapas i smältverk från järn, kol, skrot och ämnen som krom, nickel och molybden.  Kina är väldens största producent av stål, följt av EU, Japan, Indien och USA.  Världsproduktionen av just järnmalm domineras av två länder: Sydafrika och Brasilien.  Utöver dessa kan nämnas Kina, Indien och Ryssland. Kirunagruvan i Sverige är en relativt liten producent av järnmalm på världsmarknaden, Sverige innehar cirka en procent av världsproduktionen.  Inom EU står Sverige dock för 92 procent av järnmalmsproduktionen och är därmed en ledande aktör. 

Oljeutvinning för att tillverka komponenter i plast sker till stor del i Saudiarabien, USA, Ryssland, Kina samt Kanada.  Råolja är en komplex blandning av en stor mängd föreningar och den måste behandlas innan den kan användas.  

Globala händelser 2020–2024 

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft utbredda konsekvenser för anställda.

Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört. 

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist och där med minskade löner och förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från och risker från denna period bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa. 

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. Genom att klicka på Ryssland kan du läsa mer om dessa sanktioner.

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan. 

Utvinning av råvaror till vitvaror är förknippad med flertalet risker för kränkningar av mänskliga rättigheter. Allvarliga överträdelser av mänskliga rättigheter förekommer även ofta vid bearbetning och sluttillverkning av vitvaror.

I flertalet av de länder som råvaruutvinning sker för vitvaror finns en hög risk för kränkning av rätten till frihet och säkert. I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet.  I Demokratiska republiken Kongo, där en del utvinning av konflikmineraler sker, förekommer förföljelse av oppositionsmedlemmar, civilsamhälleaktivister och journalister. 

I många länder leder storskaliga utvinningsprojekt till tvångsförflyttning och omplacering av lokala samhällen. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som gruvdrift kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust eller uteblir helt.  Extra utsatta är minoriteter och urfolk där människor berövas sina hem och försörjningsmöjligheter. 

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker, såsom exempelvis risker att lokal- och urfolks försörjningsmöjligheter fråntas när gruvor anläggs.

Till följd av att tillverkningsindustrin för vitvaror i aktuella tillverkningsländer kännetecknas av långa arbetsdagar och låga lönenivåer finns hög risk för kränkningar av rätten till en tillräcklig eller tillfredställande levnadsstandard för arbetare och deras familjer. Detta gäller såväl i Kina, Taiwan, Indien, Malaysia, Egypten, Indien, Brasilien och Sydkorea. 

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.  

Gruvdrift i bebodda områden påverkar mänskliga rättigheter, till exempel rätt till hälsa och rent vatten. Människorna som bor i närheten av gruvor och anläggningar för malmbearbetning kan exponeras för farliga föroreningar genom inandning av kontaminerat damm, intag av förorenat vatten och mat eller hudkontakt med förorenat vatten. För ett flertal metaller bryts råmaterialet främst av fattiga människor i låglöneländer. Stor del av arbetet görs för hand och gruvarbetarna måste ta sig ner djupt i gruvorna vilket ofta är både komplicerat och farligt. Jobbet sker ofta i otillgängliga områden utan tillgång till sjukvård.   

Processerna i smältverken är också mycket riskfyllda. Svavelsyra och andra föroreningar släpps ut om inte tillräckliga säkerhetsåtgärder finns på plats. Luft, vatten och mark kan förorenas, och i förlängningen orsaka andningsbesvär, hjärt- och lungsjukdomar och för tidiga dödsfall, samt förlust av försörjningsmöjligheter för lokalbefolkningen. 

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av så kallade konfliktmineraler. Väpnade konflikter i östra Kongo har lett till många civila dödsfall och skador. Militären begår övergrepp mot civila flyktingläger och många kvinnor utsätts för sexuellt våld. 

Utvinning av råvaror till vitvaror är förknippad med flertalet risker för kränkningar av arbetares rättigheter. Allvarliga överträdelser av arbetares rättigheter förekommer även vid bearbetning och sluttillverkning av vitvaror.  

Inom gruvindustrin är det vanligt med tvångsarbete och migranter är en särskilt utsatt grupp. Kvinnor och barn hamnar genom trafficking i prostitution i gruvområdena. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden och i Indien  över 10 miljoner. Gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer. 

Vid utvinning av mineraler är det vanligt fatt arbetstagare tillbringar långa arbetsdagar i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetstagare utsätts för tvångsarbete.

För oljebaserade produkter såsom plaster finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete. 

Även vid bearbetning och sluttillverkning till färdiga vitvaror i Kina, Taiwan, Sydkorea, Indien, Brasilien och Malaysia finns risker avseende tvångsarbete. I dessa länder utgörs arbetsstyrkan till stor del av migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Filippinerna, Indien och Nepal. Problem kopplade till migrantarbetare är bland annat mycket låga löner, tvångsarbete, beslagtagna pass, undermåliga arbetarbostäder och olika former av diskriminering och övergrepp.

En betydande andel av de totalt 168 miljoner barn som enligt FN:s internationella arbetarorganisation (ILO) idag arbetar världen över återfinns inom utvinningsindustrin, framför allt i informella gruvor.  Arbete i gruvor för barn under 18 år räknas som den värsta formen av barnarbete. 

I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Rapporter visar att olje- och gasbolag ofta bedriver verksamhet i områden där marginaliserade grupper som urfolk och afroamerikaner, är överrepresenterade. Det leder till att dessa samhällen drabbas oproportionerligt av miljöförstöring och utsätts för allvarliga hälsorisker. Sådana mönster strider mot principerna för klimaträttvisa och bidrar till att ytterligare kränka mänskliga rättigheter, genom att förneka utsatta grupper deras rätt till hälsa, säkerhet och en hållbar livsmiljö.

Gruvindustrin är en mansdominerad arbetsplats och de kvinnor som arbetar där är en utsatt grupp, sexuella övergrepp är inte ovanligt. 

Regeringen i Kina betraktar tibetaner och uigurer som hot och utsätter dem för särskilt hårt förtryck. Hundratusentals uigurer är fortsatt fängslade.

I Indien diskrimineras minoritetsgrupper, särskilt muslimer, olagliga rivningar av hem och egendomar förekommer. Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön. 

Fackliga organisationer är sällan representerade inom gruvbranschen, särskilt inte i småskaliga gruvor. Dialog med arbetstagarorganisationer saknas och gruvarbetarnas utsatthet är stor.

Även i senare led i leveranskedjan finns höga risker för kränkningar av fackliga rättigheter. Kina saknar yttrandefrihet, har ingen föreningsfrihet, mötesfrihet eller religionsfrihet och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs. Motsvarande höga risker förekommer i Sydkorea där rapporter visar att fackföreningsfriheten är begränsad och att fack motarbetas aktivt av företag inom elektronikindustrin samt att fackliga ledare fängslas.  Bristande fackliga rättigheter är vanligt förekommande både i produktionsländer såsom Kina, Indien, Brasilien och Turkiet  samt råvaruutvinning i Asien. 

Såväl Egypten, Brasilien, Colombia, Indien och Turkiet har klassificerats som några av de farligaste länderna i världen för fackliga aktiviteter. Flertalet rapporter om förföljelser, övergrepp och trakasserier av fackligt aktiva förekommer från dessa länder.  

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner inom sektorn.

Arbetsmiljön i oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker, inklusive olyckor som explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren avsevärt beroende på region och specifika arbetsuppgifter. De långa arbetspassen, ofta i olika tidszoner, kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på tillgång till sjukvård.  

Gruvor utgör i många länder den farligaste formen av arbetsplats – kollapser, jordskred, drunkningar och lungsjukdomar dödar årligen tusentals gruvarbetare. Småskaliga gruvor utgör i många fall den farligaste formen, eftersom skydd och säkerhetsanordningar vanligtvis saknas. Migrantarbetare är vanliga och de arbetar många gånger långa arbetstider under osäkra arbetsförhållanden och med bristande tillgång till hälsovård och säkerhet. 

Vid tillverkning av såväl elektronik som vitvaror i Kina, Indien, Malaysia, Brasilien, Egypten och Sydkorea finns rapporter om överträdelser mot rätt till liv då arbetsmiljön ofta är bristande vilket i förekommande fall leder till olyckor och skador på arbetare.  

Stålproduktion är en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetarnas hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och maskiner och arbetarna exponeras för hälsofarliga ångor, stoft och starka syror.  Även längre upp i leveranskedjan, vid produktion av stål är bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av adekvat skyddsutrustning, låga löner, övertid samt brist på facklig organisering vanliga i Kina, Indien och Ryssland.  

Avseende bearbetning och sluttillverkning av vitvaror förekommer rapporter om höga risker för bristfälliga arbetsvillkor, i bland annat Förenade Arabemiraten, Indien, Egypten och Brasilien. Rapporter vittnar om extrem övertid, brist på övertidsersättning, straffavgifter för arbetare, höga hälso- och säkerhetsrisker och avsaknad av lönespecifikationer. 

Tillverkningsindustrin i bland annat Sydkorea är förenad med höga risker med rapporter om bristande arbetsvillkor, inskränkningar av fackliga rättigheter och mycket låga löner, inte minst gällande migrantarbetare.  Rapporter vittnar om självmord bland arbetare i Kina och Sydkorea inom elektronikindustrin på grund av orimligt hög arbetsbelastning och press. 

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.  

Höga risker för negativ miljöpåverkan finns inom såväl råvaruproduktionen som tillverkningen av elektronikkomponenter och vitvaror. Framför allt finns stora miljörisker förknippade med gruv- och oljeindustrin. Avseende tillverkning av material så bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plast att vara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Tillverkning av stål ger upphov till omfattande utsläpp av koldioxid samt utsläpp av partiklar till luften.  Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori omfattar verksamhet som kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket.

Gruvverksamhet kräver stora mängder energi, som ofta kommer från fossila bränslen, vilket genererar höga koldioxidutsläpp.  Särskilt vidarebearbetning av råmaterial, såsom smältning och raffinering, bidrar till koldioxidutsläppen. Utvinning och bearbetning av metallhaltiga råmaterial står för cirka 10 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. 

Oljeindustrin har en betydande påverkan på klimatet genom utsläpp av växthusgaser, både från sina egna verksamheter och genom förbränningen av de produkter som produceras. Olje– och gasverksamheter står för cirka 15 procent av de globala energirelaterade växthusgasutsläppen.  Förbränningen av olja bidrar avsevärt till de globala koldioxidutsläppen och enligt beräkningar står olja för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp.

Inom kemikalie- och plasttillverkning används både energi och råmaterial i stor omfattning. En stor mängd fossila bränslen (olja, gas och kol) används liksom vatten, metaller, palmolja och mineraler.  Plasttillverkning är mycket energikrävande och om energin härstammar från fossila källor, såsom den i stor utsträckning gör i Kina, innebär tillverkningen stor negativ klimatpåverkan. Utöver riskfaktorer avseende energiförsörjningen så tillkommer även stora koldioxidutsläpp från själva fabrikerna.

Flera delar i kedjan påverkar även biologisk mångfald. Oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.  Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst och fisketid. Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda stora mängder djur och växter. 

Gruvdrift leder ofta till allvarliga förluster av livsmiljöer för en mängd olika arter, från mikroorganismer i marken till större däggdjur.   Det finns flertalet rapporter om förekomst av detta vid gruvdrift i exempelvis Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo. 

Plast är en av de vanligaste källorna till nedskräpning, varje dag dumpas motsvarande 2 000 sopbilar fyllda med plast i världens hav, sjöar och floder. Det orsakar skador och stora problem för djur, människor och miljö. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven.  Mikroplaster bryts ner väldigt långsamt i miljön. När mikroplast hamnar i sjöar och hav finns det risk för negativa effekter på exempelvis musslor, kräftdjur och fiskar. När de vattenlevande djuren får i sig mikroplast kan det exempelvis leda till minskat födointag, inflammationer och påverkan på fortplantningen. 

Konflikten i Demokratiska republiken Kongo har förvärrat tillgången till rent vatten, särskilt i flyktingläger där humanitär hjälp inte kan levereras effektivt. Detta har lett till vattenbrist, vilket har en allvarlig inverkan på befolkningens hälsa.

Gruvdrift är en vattenintensiv industri som kan påverka områden med vattenbrist negativt.

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras. Rapporter visar på negativa konsekvenser för omgivande samhällen, föroreningar av mark och vattendrag, till följd av utsläpp av skadliga kemikalier från fabriker som tillverkar plast förekommer.  

All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna värdekedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.  Såväl malm- och kolbrytning som metallförädlingsprocesser kan orsaka luftföroreningar till följd av höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider. 

Kina är det land med flest antal dödsfall relaterade till luftförorening, med över en miljon dödsfall varje år. De främsta källorna till dessa föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall.  

Plasttillverkning innebär utsläpp av skadliga kemikalier och partiklar som kan förorena luften, både vid produktionen av råmaterial och vid tillverkning av plastprodukter. Under plasttillverkning frigörs flyktiga organiska föreningar (VOC), som är giftiga och kan orsaka luftföroreningar. Dessa föreningar bidrar också till bildandet av marknära ozon, som kan påverka både luftkvalitet och hälsa. Vid plasttillverkning släpps det också ut partiklar och andra skadliga kemikalier som kan orsaka hälsoproblem, särskilt andningsproblem och allergier. 

Gruvdrift orsakar vattenföroreningar genom utsläpp av metaller, ökad sedimentering i vattendrag och surt gruvavfall. Föroreningarna skadar både sötvattensfloran och faunan, vilket hotar både vatten- och landlevande djur. Gruvavfall från metall- och kolgruvor kan dränera ut i ytvattendrag eller tränga ner i grundvattnet vilket sänker pH-nivåerna i vattnet och har förödande effekter på ekosystem som är beroende av dessa vattenkällor. Denna typ av omfattande kontaminering av mark och vatten, med hälsoskadliga effekter för lokalbefolkningen, finns rapporter om från flera länder i värdekedjan såsom Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo. 

Råvaruutvinning av olja, såsom oljeborrning och oljefältsexploatering, kan ha betydande negativa effekter på både mark och grundvatten. Under oljeutvinning kan spill och läckage av petroleumprodukter inträffa, vilket leder till föroreningar. Dessa föroreningar kan skada miljön och utgöra hälsorisker för människor. Oljespill kan få allvarliga konsekvenser, särskilt i områden med grusiga jordarter eftersom olja sprids snabbt i sådana miljöer och kan nå grundvattnet innan effektiva saneringsåtgärder kan vidtas.   Om olja når grundvattnet kan det leda till allvarliga föroreningar, vilket påverkar dricksvattenkvaliteten och ekosystemen. 

Även vid förädling av mineraler, det vill säga smältning, finns hög risk för föroreningar av mark- och grundvatten. Det finns rapporter om att mycket sura ämnen har förorenat stora omgivande områden runt fabriker med hälso- och miljöskadliga effekter som följd.

Elektronik innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen som kadmium, bly, nickel och flamskyddsmedel. Kopplat till hanteringen av uttjänt elektronik i länder såsom Indien, Nigeria och Ghana finns risker att dessa ämnen hamnar i mark och vattendrag, när produkterna återvinns bristfälligt. 

Risk för förekomst av korruption förekommer genom hela leveranskedjan men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv- och oljeindustrin. Vid bearbetning saknas specifika rapporter om förekomst av korruption och bedömning baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaror till vitvaror utvinns och produkterna tillverkas. Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt fortsatt höga, och de flesta länder i produktionskedjan har korruptionsproblem som bland annat hindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör att myndigheter kringgår miljölagar. Ett flertal av de länder som står för utvinningen av råvaror för mineraler såväl som produktion av elektronikkomponenter har gemensamt att de å ena sidan har gedigna anti-korruptionslagstiftningar samtidigt som de å andra sidan bedöms vara förknippade med en hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index rapporteras korruption vara utbredd i exempelvis Demokratiska republiken Kongo, Kina, Indien, Brasilien och Guinea. 

I Demokratiska republiken Kongo har myndigheter utnyttjat sin makt för att tysta oppositionen och stänga ner oberoende media. Politisk repression, inklusive fängslanden och tortyr av aktivister, återspeglar en djupgående korruption i rättsväsendet och regeringsorgan. Det finns också rapporter om missbruk av humanitära resurser, där tjänstemän och militära grupper kan vara inblandade i korruption och utnyttjande av hjälpsändningar för egna syften. 

Kina har också betydande problem med korruption, både på lokal och central nivå. I Kina är det vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning. Trots att den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa korruption, fortsätter problemet vara utbrett. 

I Indien är korruption ett utbrett problem inom både offentlig och privat sektor. Myndigheter och politiska institutioner är ofta utsatta för korruptionsanklagelser, och Transparency International har bedömt landet som ett av de mest korrupta i världen. Korruption inom offentliga upphandlingar, polis och rättsväsende är särskilt utbredd, vilket hämmar effektivt styre och rättvisa. 

I Brasilien förvärras korruptionen av bristande oberoende inom rättsväsendet samt att politiska ledare agerar i eget intresse på bekostnad av allmänheten. Dessa faktorer bidrar till att upprätthålla en hög korruption i landet, vilket påverkar både den offentliga förvaltningen och medborgarnas förtroende för dessa.  

Guinea står inför allvarliga korruptionsproblem som påverkar dess politiska och ekonomiska system. Landet har ofta kritiserats för bristande transparens, och korruption inom regeringen och militära styret. 

Utöver landspecifika risker finns kända sektorsspecifika risker som presenteras här nedan: 

Råolja. Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst. Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå världen över. Plastförorening är ett växande globalt problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport från Environmental Science & Technology har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete och korruption. 

Metaller och mineraler. Korruption inom gruvnäringen påverkar även samhällen där mineralutvinning sker. Företag kan använda korrupta metoder för att erhålla gruvlicenser eller säkerställa att protester och motstånd från lokalbefolkningen tystas. I vissa fall har lokala myndigheter ignorerat miljö- och hälsoeffekter av gruvdrift på grund av påtryckningar från industrin. Genom hela processen av metallutvinning finns risk för korruption avseende utvinningsrättigheter och hantering av inkomst. Vanligt förekommande är att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.  I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt.  Dock har ett flertal av råvaruländerna generellt sett en hög korruptionsrisk som medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden märks med felaktigt ursprung.