Upphandling av livsmedel och måltidstjänster
Målet med offentlig upphandling av livsmedel och måltidstjänster är att servera välsmakande, näringsrika och hållbara måltider till vård, skola och omsorg. När vi gör det bra bidrar vi till ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet.
Innehåll på denna sida
- Hållbara inköp av livsmedel och måltidstjänster
- Den offentliga måltiden och klimatet
- En livsmedelsstrategi för Sverige
- Ekologiska livsmedel
- Upphandling av närproducerade livsmedel
- Djurskydd, djurhälsa och djurvälfärd
- Social hållbarhet vid upphandling av livsmedel och måltidstjänster
- Förbud mot otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan
- Distributionslösningar vid livsmedelsupphandling
- Lärande exempel
- Frågor och svar om upphandling av livsmedel och måltidstjänster
Informationen på denna sida gäller för upphandlingar enligt lagen om offentlig upphandling (LOU).
Hållbara inköp av livsmedel och måltidstjänster
Enligt Livsmedelsverket serveras 3 miljoner måltider i vård, skola och omsorg varje dag. År 2019 betalade statliga myndigheter, kommuner och regioner ut nästan 10 miljarder kronor till leverantörer av livsmedel och 2,0 miljarder kronor till leverantörer av måltidstjänster. Samma år annonserades 353 upphandlingar av livsmedel och måltidstjänster. Närmare 10 000 leverantörer förser årligen staten, regionerna och kommunerna med livsmedel. Det visar data från Dagens Samhälle Insikt som vi har bearbetat.
Genom att den upphandlande organisationen tänker strategiskt i inköpsprocessen och utgår från verksamhetens förutsättningar och politiska mål i upphandlingen, kan den offentliga affären bli ett effektivt verktyg för att nå samhälleliga mål, samtidigt som en god konkurrens på marknaden säkras.
Det är viktigt att tänka på vilken effekt inköpen får på klimat, miljö, djurskydd och biologisk mångfald. Även sociala och arbetsrättsliga villkor för de som producerar maten, och även ekonomisk hållbarhet, är viktiga hållbarhetsaspekter vid upphandling och inköp av livsmedel.
Påverkan på samhälle och miljö
Livsmedelsproduktion och konsumtion påverkar våra samhällen och gemensamma miljö i stor utsträckning. Det sker genom primärproduktion, förädling, handels- och leverantörskedjor och slutligen tillagning och konsumtion, eller svinn. Livsmedelskedjan är lång och komplex. Vilket led i kedjan som har störst påverkan skiljer sig för olika livsmedel och förädlingsgrad. Livscykelanalyser pekar på att primärproduktionen av livsmedel i regel står för den största delen när det gäller miljö och klimatpåverkan.
Såväl produktion som konsumtion av livsmedel går att koppla till flera av de globala målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling som världens länder åtagit sig att uppfylla. Det gäller exempelvis mål om ingen hunger, god hälsa och välbefinnande, om anständiga arbetsvillkor och tillväxt, om att bekämpa klimatförändringarna, om hav och marina resurser och om ekosystem och biologisk mångfald.
Inköpsprocess för livsmedel och måltidstjänster
Den offentliga måltiden kan se ut på många olika sätt och behöva fylla olika behov. Omfattningen och innehållet i upphandlingen kan därför variera, beroende på om det gäller förskola, skola, äldreomsorg, sjukhus, matlådor i hemmet eller catering.
Det kan finnas tillagningskök på enheterna eller så lagas maten i ett produktionskök och levereras till ett mottagningskök där tillbehör förbereds och maten serveras i restaurangen. Måltidsverksamheten kan drivas i en organisations egen regi eller helt eller delvis upphandlas som en måltidstjänst.
I en upphandling av livsmedel ingår primärt råvaror, livsmedelsprodukter och leveranser. I en måltidstjänstupphandling ingår primärt färdiga måltider, tillagning och leveranser.
Livsmedelsproduktionen bidrar till ekologiska mervärden, exempelvis kan betande djur bidra positivt till biologisk mångfald. Dessutom är matproduktionen nödvändig för människans överlevnad, och fyller också viktiga sociala och kulturella funktioner i våra samhällen.
För att vi ska ha en hållbar framtid behöver utveckling ske inom många områden, till exempel i hur vi producerar mat och tar hand om vår matproducerande jord, landlevande djur och marina resurser. Även konsumtionsmönstren behöver utvecklas till att främja hälsa och hållbarhet i större utsträckning. Den offentliga måltiden har potential att bidra till denna utveckling.
Ett upphandlat avtal för livsmedel eller måltidstjänster sätter ramarna för en hållbar måltid. För att en upphandling ska bidra till sunda offentliga affärer för en hållbar framtid behöver den ske i enlighet med organisationens mål och behov. God dialog med nuvarande och tänkbara leverantörer samt berörda medarbetare i hela organisationen är också nödvändigt. Effektiv intern och extern samverkan och kommunikation behövs för att säkerställa att effekten av avtalet ger avtryck på tallriken.
Den offentliga måltiden och klimatet
Den offentliga måltiden påverkar klimatet på många olika sätt. Att se på måltiden ur ett livscykelperspektiv innebär att ta hänsyn till hur maten produceras, förädlas, förpackas, levereras, tillagas, serveras och hur mycket som slängs. Centralt för de offentliga livsmedelsinköpens klimatpåverkan är vilka råvaror som köps in och möjligheterna att hålla nere matsvinnet.
Ta aktiva och genomtänkta beslut kring sortiment i samband med upphandlingen. Då kan det upphandlade sortimentet användas för att styra måltidsplaneringen mot hållbarhetsmål när avtalet är på plats. Måltidsplaneringen styr i sin tur vilket sortiment, där råvarorna kan ha större eller mindre klimatpåverkan, som verksamheterna beställer.
Det finns flera metoder och verktyg som kan hjälpa till att mäta vilken klimatpåverkan de offentliga livsmedelsinköpen ger upphov till och hur den kan minskas, exempelvis olika typer av måltidsplaneringsverktyg med CO2-avtryck för olika livsmedel. Vissa inköpssystem inkluderar även klimatpåverkan från inköpen.
Minskad klimatpåverkan från inköp av livsmedel
Till följd av de offentliga livsmedelsinköpen i Sverige genereras årligen cirka 539 000 ton växthusgaser. Vår statistik pekar på att klimatpåverkan i form av utsläpp av växthusgaser till följd av de offentliga livsmedelsinköpen minskar både per kilo och per krona.
Per kilo livsmedel genererade de offentliga livsmedelsinköpen utsläpp av växthusgaser motsvarande i genomsnitt 1,97 kg CO2-ekvivalenter 2019. Eftersom klimatpåverkan skiljer sig åt stort beroende på vilket livsmedel som undersöks ska detta mått användas med viss försiktighet.
Utsläpp av växthusgaser, CO2-ekvivalenter per kilo inköpt livsmedel
Att minimera andelen mat som slängs eller förstörs i onödan är en angelägen fråga ur ett hållbarhetsperspektiv oavsett om det gäller klimat, miljö eller ekonomi. Regeringen beslutade 2020 om målet att det sammantagna livsmedelsavfallet ska minska med minst 20 viktprocent per capita mellan 2020 och 2025. Samtidigt ska en större andel av livsmedelsproduktionen nå konsumenten. Möjligheter att minimera svinn i livsmedelskedjan finns i hela inköpsprocessen.
Sedan 2018 har Sverige en nationell handlingsplan för minskat matsvinn. Handlingsplanen föreslår exempelvis en kunskapshöjning för minskat matsvinn inom offentliga måltidsverksamheter och att beställare inom offentliga verksamheter ställer relevanta krav på kvarvarande hållbarhetstid på livsmedelsprodukterna.
Specifika krav på sortiment och avtalsvillkor kan ge upphov till onödigt matsvinn hos leverantören. Ett exempel är krav på att lång tid ska finnas kvar på en produkts hållbarhetsdatum, exempelvis på torrvaror och konserver. Ett sätt att minska matsvinn kan därför vara att acceptera olika lång hållbarhetstid för olika produktgrupper.
Krav på förpackningsstorlekar, framförhållning vid beställning samt lägsta ordervärde är andra exempel på krav och villkor som kan påverka matsvinnet. Det är därför viktigt att analysera kravspecifikationen och avtalsvillkoren utifrån relevans och behov.
Analys och dialog kan ge lösningar
För att en åtgärd som syftar till att minska matsvinn ska bli effektiv behöver man ta hänsyn till hela livsmedelskedjan. Att göra en noggrann marknadsanalys och ha regelbunden dialog med tänkbara och befintliga leverantörer kan lägga grunden för gemensamma innovativa lösningar som minimerar svinnet.
Rätt utrustning kan minska matsvinn
Att tillaga och förvara livsmedel effektivt kan spara pengar och minska svinnet. Rätt utrustning är en förutsättning för det. Mat lagad från grunden kräver till exempel en helt annan utrustning än ett mottagningskök och förändringar i menyn kan innebära att organisationen behöver investera i ny utrustning för att ge personal och kockar rätt förutsättningar.
Vi rekommenderar att organisationer regelbundet inventerar behoven och har dialog med de som arbetar i köken med syftet att minimera matsvinnet.
Mer om hur du minskar matsvinnet i det offentliga köket
Livsmedelsverket
- Livsmedelsverkets tips för att minska matsvinn
- Livsmedelsverket om minskat matsvinn i storkök
- Miljösmarta matval – Livsmedelsverket
- Illustrationen Bäst före – bra efter! om datummärkning
Naturvårdsverket
FN:s livsmedelsorgan - FAO
Fallstudier
Andra aktörers material om matsvinn
- Mat-klimat-listan, Elin Röös, Sveriges lantbruksuniversitet (pdf)
- Hållbar konsumtion av jordbruksvaror, Jordbruksverket (pdf)
- Eat Lancet Rapporten om hälsosam kost från hållbara livsmedelssystem
- Nordic food systems for improved health and sustainability, Stockholm Resilience Centre
- RISE klimatdatabas för smartare matkonsumtion
- Öppna listan RISE klimatdatabas
En livsmedelsstrategi för Sverige
Den 20 juni 2017 beslutade riksdagen om Sveriges första livsmedelsstrategi. Dess långsiktiga mål fram till 2030 innebär bland annat att svensk livsmedelsproduktion ska öka och att konkurrenskraften ska stärkas. Offentlig sektor har en mycket framträdande roll i att driva mot de långsiktiga målen, bland annat ska 60 procent av alla offentliga måltider vara ekologiska år 2030.
Enligt livsmedelsstrategin är det viktigt att den offentliga sektorn kan ställa krav som motsvarar samhällets ambitioner vad gäller till exempel miljö och djurskydd på de livsmedel och måltidstjänster som köps in. Livsmedelsstrategin anger att detta också innebär att bättre möjligheter ges för svenska bönder att kunna konkurrera i upphandlingar och samtidigt öka den svenska livsmedelsproduktionen.
I praktiken innebär inte livsmedelsstrategins målsättning att offentlig sektor kan ställa krav på enbart svenska råvaror eller svensktillverkade produkter. Att offentlig sektor ställer krav i enlighet med livsmedelsstrategin skapar dock ökade möjligheter för svenska producenter att konkurrera på lika villkor på den offentliga marknaden. Samtidigt kan offentliga inköp i Sverige bidra till utveckling i andra länder genom att krav på miljö och djurskydd som ställs främjar och driver en hållbar utveckling i livsmedelsproduktionen för att kunna erbjudas på den offentliga marknaden.
För att underlätta för upphandlande organisationer att arbeta med livsmedelsstrategins ambitioner som mål har vi tagit fram kravpaket där vi samlar de hållbarhetskriterier som omfattar djurskyddsaspekter och/eller miljöaspekter som återfinns i svensk lagstiftning eller frivilliga branschöverenskommelser i Sverige. Kravpaketen finns i dagsläget för nötkött och griskött och från och med 2021 även för lammkött samt mjölk och mejeri.
Ekologiska livsmedel
I den nationella livsmedelsstrategin finns inriktningsmålet 60 procent ekologiska livsmedel i offentlig sektor år 2030. Upphandlande organisationer som köper ekologiska livsmedel kan bland annat bidra till miljökvalitetsmålen Giftfri miljö och Ett rikt växt och djurliv.
Enligt EkoWebs marknadsrapport med statistik från 2019 ligger andelen ekologiska livsmedel inom offentlig sektor idag på 38 procent, vilket är högst andel i världen. Detta kan jämföras med 9 procent av den totala livsmedelsförsäljningen i Sverige.
Det som kännetecknar ekologisk produktion är framförallt följande:
- Bekämpningsmetoder för skadegörare och ogräs är i första hand förebyggande åtgärder, såsom motståndskraftiga sorter och varierad växtföljd.
- Grödornas näringstillförsel kommer främst från användning av ekologisk stallgödsel, kvävefixerande baljväxter, restprodukter från livsmedelsindustrin och annat organiskt material.
- Djurens välfärd och naturliga beteendemönster är prioriterat i djurhållningen. Djuren äter bara ekologiskt foder och i första hand foder från producentens egen produktion.
För att få sälja en produkt som ekologisk inom EU behöver den uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter. Den behöver även vara kontrollerad och märkt med den EU-ekologiska symbolen.
Alla importerade produkter som säljs på den svenska marknaden uppfyller svensk lagstiftning om försäljning och märkning av livsmedelsprodukter. Däremot är det inte säkert att de uppfyller svensk produktionslagstiftning, till exempel svenska djurskyddsregler.
Ekologiska produkter med svensk råvara uppfyller svensk produktionslagstiftning, men det finns även importerade ekologiska produkter som frukt, kaffe, te och kakaoprodukter som inte nödvändigtvis gör det.
Ekologiska produkter märkta med KRAV-märket uppfyller förutom EU-förordningen om ekologisk produktion även KRAV:s eget regelverk. KRAV har utöver produktionsregler för ekologisk odling och djurhållning regler för vildfångad fisk och skaldjur, vilket inte förekommer i EU-förordningen. För vissa produkter innebär KRAV:s regler mer långtgående kriterier än EU-förordningen. Till exempel finns klausuler för socialt ansvar vid produktion utanför EU, krav på förnyelsebar el och fler åtgärder för att främja djurens naturliga beteende inom djurhållningen.
På den europeiska marknaden produceras både ekologiska och icke-ekologiska (så kallade konventionella) livsmedel. Ekologisk produktion har ett eget regelverk inom EU. En svensk livsmedelsproducent behöver alltid leva upp till det svenska regelverket, oavsett om produktionen är ekologisk eller inte. En ekologisk producent inom EU behöver uppfylla EU-förordningen och den nationella produktionslagstiftningen i landet där produktionen sker. Den EU-ekologiska märkningen säkerställer endast att EU-förordningen är uppfylld.
Även inom offentlig upphandling bör man se ekologisk produktion som en egen marknad för livsmedelsprodukter. Det är främst på grund av att det är svårt att följa upp om en produkt uppfyller både ekologiska kriterier och kriterier för konventionell produktion. Vid användning av Upphandlingsmyndighetens hållbarhetskriterier rekommenderar vi därför att man endast använder kriterier för ekologisk produktion för ekologiska produkter, antingen på basnivå eller avancerad nivå. Man bör inte kombinera dessa med övriga kriterier för icke-ekologisk produktion.
Andra aktörers material om ekologiska livsmedel
Upphandling av närproducerade livsmedel
Livsmedel som produceras inom ett begränsat område omnämns ofta som lokal- eller närproducerade. Det finns ett stort intresse från många aktörer i samhället att offentlig sektor genom upphandling ska bidra till att främja livsmedelsproduktionen i Sverige eller närområdet. Det är som regel inte tillåtet att kräva att en produkt ska vara lokal- eller närproducerad i en upphandling, men det finns många andra möjligheter att skapa förutsättningar för lokala råvaror i offentliga kök.
Djurskydd, djurhälsa och djurvälfärd
Den nationella livsmedelsstrategin anger att upphandlande myndigheter bör ställa krav och välja livsmedel som motsvarar samhällets ambitioner och lagar inom djurskydd och miljö. Många upphandlande myndigheter och enheter ser djurskydd och djurvälfärd som en viktig hållbarhetsfråga när det gäller livsmedelsproduktion.
EU har viss gemensam lagstiftning för djurskydd men tillämpningen av dessa och övriga regelverk för djuruppfödning varierar mellan olika länder. Genom att ställa krav på de varor som leverantören säljer kan en upphandlande organisation främja ett gott djurskydd och en god djurvälfärd både i Sverige och utomlands. Ett gott djurskydd och en god djurhälsa är starkt förknippat med effektiv produktion och friska djur som inte behöver behandlas med antibiotika.
Det är inte tillåtet att ställa krav på produktionsland, men det är fullt tillåtet att ställa krav på den vara eller tjänst ni köper. Alla krav som ställs på en produkt ska vara kopplade till produkten, och de ska vara rimliga, relevanta och möjliga att följa upp.
Exempel på djurskyddsaspekter som kan vara relevanta att ställa krav om:
- betesdrift och utevistelse
- ansvarsfull antibiotikaanvändning och rutiner för djurhälsa
- förbud mot amputationer såsom svanskupering och näbbtrimning
- bedövade operativa ingrepp
- bedövad slakt
- tid för transport till slakt.
I Upphandlingsmyndighetens kriterietjänst finns förslag på hur du kan formulera krav som är kopplade till bland annat djuromsorg i upphandlingar av animaliska livsmedel. Kopplat till varje kravformulering har vi även exempel på bevis som visar att producenten har uppfyllt kravet.
Förslagen på bevis är till för att hjälpa den upphandlande organisationen och leverantören och ge exempel på bevis som kan förekomma. Det kan även förekomma andra bevis.
Om bevis och dokumentation granskad av en oberoende tredje part
Förbud mot otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan
Den 1 november 2021 trädde lag (2021:579) om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter i kraft. Lagen ska skydda leverantörer av jordbruks- och livsmedelsprodukter mot ett antal av dessa otillbörliga handelsmetoder och innehåller bland annat regler som förbjuder sena betalningar och avbeställningar.
Förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av livsmedelsprodukter
Distributionslösningar vid livsmedelsupphandling
Olika former av logistiklösningar blir en allt mer uppmärksammad fråga inom offentliga inköp av livsmedel. Här har vi sammanfattat och länkat till några.
Lärande exempel
Frågor och svar om upphandling av livsmedel och måltidstjänster
Här är ett urval av frågor vi har besvarat om upphandling av livsmedel och måltidstjänster. Du hittar fler frågor och svar i vår Frågeportal.
Relaterat innehåll
Livsmedelsbloggen
Följ våra aktiviteter och håll dig uppdaterad via livsmedelsbloggen!
Social hållbarhet vid upphandling av livsmedel och måltidstjänster
Socialt ansvarstagande vid livsmedelsupphandlingar innebär bland annat att odlare och producenter av upphandlade livsmedelsprodukter ska ha skäliga arbetsvillkor när de utför arbetet. Det kan också gälla arbetsvillkoren för den personal som arbetar inom upphandlad måltidsservice i de offentliga köken.
Socialt hållbar upphandling
Det är i vissa fall obligatoriskt för upphandlande organisationer att ställa krav på att leverantörerna uppfyller vissa arbetsrättsliga villkor. Villkoren ska ställas om det är behövligt, det vill säga om det finns en risk för oskäliga arbetsvillkor.
Arbetsrättsliga villkor
Arbetsrättsliga villkor i Sverige
Om arbetet utförs där svensk arbetsrätt är tillämplig ska leverantörerna följa arbetsrättsliga villkor om lön, semester och arbetstid under kontraktstiden. Dessa villkor ska utgå från ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
Upphandlande organisationer är inte skyldiga att ställa arbetsrättsliga villkor om upphandlingen genomförs enligt 19 kap. eller 19 a kap. LOU. Därmed är det inte obligatoriskt att ställa dessa villkor vid upphandling av hotell- och restaurangtjänster, exempelvis catering, hemkörning av mat, måltidsleveranser och servering av skolmåltider (se bilaga 2 till LOU). Men det är alltid möjligt för upphandlande organisationer att ställa sådana villkor i enlighet med upphandlingsreglerna i övrigt, även om det inte är obligatoriskt.
Arbetsrättsliga villkor i utlandet
Om arbetet utförs i länder där svensk arbetsrätt inte är tillämplig ska det krävas av leverantörerna att de har rutiner som säkerställer att arbetsrättsliga villkor i enlighet med International Labour Organizations (ILO) kärnkonventioner uppfylls. ILO:s åtta kärnkonventioner omfattar grundläggande rättigheter om förbud mot barnarbete, diskriminering, tvångsarbete och rätten till föreningsfrihet.
Om den upphandlande myndigheten bedömer att det finns risk för brott mot kärnkonventionerna vid en upphandling av livsmedelsprodukter ska man ställa krav på att leverantören följer konventionerna. Här kan den riskanalys som Upphandlingsmyndigheten tagit fram inom livsmedelsområdet vara vägledande.
Även i dessa fall gäller att det inte föreligger någon skyldighet, men en möjlighet, att ställa kraven vid upphandling enligt 19 kap. eller 19 a kap. LOU.
Rättvis handel är ett handelssamarbete som verkar för att skapa bättre förutsättningar för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom genom att erbjuda bättre handelsvillkor och garantera rättigheter. Det kan till exempel handla om kostnadstäckande minimipris, påslag på världsmarknadspriset, förfinansiering och långsiktiga handelsrelationer. Upphandlande myndigheter och enheter kan ställa krav på principerna för rättvis handel inom kolonialvarugrupper såsom kaffe, te, kakao, rörsocker, bananer och exotisk frukt.
EU-domstolen har i ett avgörande bekräftat att det går att ta hänsyn till rättvis handel i offentlig upphandling. Inom livsmedelsområdet finns det i dagsläget flera tredjepartcertifierade produktions- och kontrollsystem. Fairtrade, Rainforest Alliance och Utz Certified är exempel på produktmärkningar som arbetar med social och ekonomisk hållbarhet i livsmedelsproducerande utvecklingsländer. Marknaden för certifierade produkter växer stadigt och utbudet ökar.
Rättvis handel i upphandling
Krav på arbetsrättsliga villkor, socialt ansvarstagande och rättvis handel på livsmedelsområdet finns i Upphandlingsmyndighetens kriterietjänst som särskilda kontraktsvillkor. I vissa fall kan dessa följas upp med hjälp av artikelinformation om certifierade produkter, i andra fall innebär villkoren att leverantören ska ha rutiner för att säkerställa arbetsrättsliga villkor i alla led i leveranskedjan.
Kriterietjänsten: Arbetsrättsliga villkor baserat på kollektivavtalen
Kriterietjänsten: Arbetsrättsliga villkor enligt ILO:s kärnkonventioner och hållbara leveranskedjor