Däck

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Däck består av över 200 insatsvaror och produktionskedjan är därför komplex. Den volymmässigt största insatsvaran i däck är syntetiskt gummi som framställs ur petroleum, men även naturgummi används i hög utsträckning. Syntetiskt gummi står för 60 procent inom däckindustrin och naturgummi för 40 procent. 

Syntetiskt gummi framställs av råolja. Naturgummi framställs genom att rågummi (latex) tappas från gummiträd, och sedan omvandlas från en trögflytande massa till ett elastiskt material med hög draghållfasthet. 

Däck tillverkas genom att de olika insatsvarorna blandas, gummit pressas, däckets konstruktion sätts samman och slutligen härdas gummit. Härdningen kallas vulkanisering vilket innebär att rågummit värms tillsammans med finfördelat svavel och ytterligare kemikalier. Därefter sker kvalitetskontroll.    

Däck tillverkas genom att de olika insatsvarorna blandas, gummit pressas, däckets konstruktion sätts samman och slutligen härdas gummit. Härdningen kallas vulkanisering vilket innebär att rågummit värms tillsammans med finfördelat svavel och ytterligare kemikalier. Därefter sker kvalitetskontroll.   

Syntetiskt gummi tillverkas idag över hela världen varav de största producenterna är Kina, USA, Japan, Sydkorea och Tyskland.   Råvaran för syntetiskt gummi är råolja där Saudiarabien, Ryssland, Kanada, USA, Irak, Nigeria, Venezuela samt Kina är stora oljeproducenter.  Sverige producerar ingen råolja utan importerar framför allt från Nordsjön, vilket inkluderar Norge, Danmark samt Storbritannien.  Råolja är en komplex blandning av en stor mängd föreningar och den måste behandlas innan den kan användas. 

Naturgummits ursprung är gummiträdet som växer i Sydamerika, Sydostasien och Västafrika. Den största produktionen av förädlat naturgummi står Thailand, Indonesien och Malaysia för.  Idag är dock syntetiskt gummi, som har sitt ursprung i petroleum, vanligare. 

Vanligtvis har däcktillverkarna egna produktionsanläggningar. De stora däcktillverkarna har produktionsanläggningar över hela världen men tillverkningen sker ofta nära marknaden, varför däck tillverkade i europeiska länder ofta säljs inom Europa. Dock kan det förekomma att däck köpta i Europa har tillverkats vid någon av tillverkarens andra produktionsanläggningar utanför Europa. 

Globala händelser 2020–2024

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor. Covid-19 har haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan. 

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare har utsatts för bland annat arbetsbrist, förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från om en ny pandemi skulle inträffa. 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas som billig arbetskraft i leverantörsled, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. Genom att klicka på Ryssland kan du läsa mer om dessa sanktioner.

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom leveranskedjan för däck bedöms som höga, då såväl råmaterialutvinning som bearbetning av råmaterial i nästa led sker i högriskländer. Riskerna bedöms även som höga i tillverkningsledet i de fall när däcktillverkning sker i högriskländer. I sista ledet har en sammanvägning gjorts till följd av viss andel slutproduktion inom EU och USA.

I många oljeproducerande länder är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. I Demokratiska republiken Kongo, förekommer förföljelse av oppositionsmedlemmar, civilsamhälleaktivister och journalister.  Tvångsarbete och människohandel är förknippade med naturgummiproduktion, vilket innebär att individer kan vara utsatta för fysiskt och psykiskt tvång.  

I många länder leder storskaliga utvinningsprojekt till tvångsförflyttning och omplacering av samhällen. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som skövling av regnskog för naturgummiutvinning kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust.  Extra utsatta är minoriteter och urfolk där människor berövas sina hem och försörjningsmöjligheter.

Regeringar kan bevilja skogskoncessioner på mark där lokala samhällen har långvariga anspråk, vilket kan orsaka konflikter och hota äganderätten. 

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Föroreningar från gummiproduktion (exempelvis olja och små gummipartiklar) förorenar dricksvatten, jordbruksmark och luften, vilket påverkar lokalsamhällen och deras tillgång till rent vatten och odlingsbar mark.  

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.  

Användningen av pesticider i naturgummiproduktion har lett till förorening av mark och vatten, vilket kan påverka folkhälsan negativt. Forskning har visat att exponering för pesticider kan leda till kroniska sjukdomar som cancer och neurologiska störningar.  

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom leveranskedjan för däck bedöms som höga, då såväl råmaterialutvinning som bearbetning av råmaterial sker i högriskländer. Riskerna bedöms även som höga i tillverkningsledet i de fall när däcktillverkning sker i högriskländer. I sista ledet har en sammanvägning gjorts till följd av att en viss andel av sluttillverkningen sker i EU och USA.

För oljebaserade produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Nigeria, Saudiarabien och Ryssland är förenat med risker gällande tvångsarbete. 

I Thailand, ett av de stora producentländerna för naturgummi, är risken för tvångsarbete och människohandel hög. Trots att vissa lagändringar har genomförts för att bekämpa tvångsarbete och människohandel, kvarstår stora brister i skyddet för både inhemska och utländska arbetare. Sårbarheten består bland annat i svårigheter att identifiera och lagföra fall av tvångsarbete, ineffektiva arbetsplatsinspektioner samt bristande skydd för arbetstagare som vågar anmäla övergrepp. 

Tvångsarbete förekommer även vid de småskaliga skogsbruken för naturgummi i Indonesien och Malaysia. Personalen är till stor del av migrantarbetare. Dessa är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön och inte är fackligt anslutna. Migrantarbetare riskerar också att få sina pass beslagtagna, vilket är en indikation på tvångsarbete. Tvångsarbete har även rapporterats förekomma vid utvinning av naturgummi i Myanmar. 

Barnarbete är ett utbrett problem i länder där naturgummiproduktionen är stor, som Thailand och Indonesien. Fattigdom, låga löner och begränsad tillgång till utbildning tvingar ofta familjer att sätta sina barn i arbete för att öka hushållets inkomster. Barnen utför ofta samma arbetsuppgifter som vuxna, vilket innebär exponering för farliga kemikalier, tunga lyft och långa arbetsdagar. Detta utgör inte bara en hälsorisk, utan påverkar även deras skolgång negativt. Trots att båda länderna har lagstiftning mot barnarbete, brister det ofta i tillsyn, och skyddsnäten är svaga – särskilt för barn från migrantarbetarfamiljer och etniska minoriteter. 

Rapporter visar att olje- och gasbolag ofta bedriver verksamhet i områden där marginaliserade grupper är överrepresenterade. Det leder till att dessa samhällen drabbas oproportionerligt av miljöförstöring och utsätts för allvarliga hälsorisker. Sådana mönster strider mot principerna för klimaträttvisa och bidrar till att ytterligare kränka mänskliga rättigheter, genom att förneka utsatta grupper deras rätt till hälsa, säkerhet och en hållbar livsmiljö. 

Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön. 

Bristande fackliga rättigheter är vanligt både vid råvaruutvinning i länder som Brasilien och Indien och Asien generellt.  Arbetare på naturgummiplantager utgörs till stor del av migrantarbetare och de är i regel inte fackligt anslutna.

Föreningsfriheten är begränsad i flertalet av producent- och utvinningsländerna av naturgummi. I Malaysia, Indonesien och Thailand finns rapporter om lockouts, det vill säga att arbetare inte får arbeta, på grund av medlemskap i fackförening.  Även från Mexiko finns uppgifter om att arbetare på däckfabriker blivit uppsagda efter att de velat organisera sig fackligt.

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner.  

Arbetsmiljön i oljeindustrin är ofta förknippad med explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren beroende på region och specifika arbetsuppgifter. De långa arbetspassen kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på tillgång till sjukvård. 

Arbetare inom naturgummiproduktion är utsatta för hög ljudnivå från maskiner, vilket kan orsaka hörselskador och andra hälsoproblem såsom högt blodtryck, trötthet och koncentrationssvårigheter.   
Utvinning av naturgummi på de småskaliga skogsbruken i Indonesien och Malaysia innebär arbete sju dagar i veckan för en ofta otillräcklig lön och bristande fackliga rättigheter. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare. Dessa är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön, får sina pass beslagtagna, vilket är en indikation på tvångsarbete, och de är i regel inte fackligt anslutna. Tvångsarbete har även rapporterats förekomma i vid utvinning av naturgummi i Myanmar. 

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Risker för negativ påverkan på miljön inom leveranskedjan för däck bedöms som höga genom hela leveranskedjan, för såväl syntetiskt som naturligt gummi.

Processerna för gummiframställning kräver hög energianvändning, vilket bidrar till stor klimatpåverkan särskilt när detta sker i länder som främst nyttjar energi från fossila källor, som till exempel Kina.

Oljeindustrin har en betydande påverkan på klimatet genom utsläpp av växthusgaser, både från sina egna verksamheter och genom förbränningen av de produkter som produceras. Olje – och gasverksamheter står för cirka 15 procent av de globala energirelaterade växthusgasutsläppen.  Förbränningen av olja bidrar avsevärt till de globala koldioxidutsläppen och enligt beräkningar står olja för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp. 

Oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön och lokalbefolkning. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.  Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst. Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda stora mängder djur och växter.

Även utvinning av rågummi från gummiplantager har negativ påverkan på den biologiska mångfalden då skog- eller regnskogsområden avverkas för att förvandlas till monokulturodlingar där endast gummiträd växer. Storskaliga skogsprojekt påverkar biologisk mångfald negativt genom habitatförströring.

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras.

Tillverkning av gummi kräver stora mängder vatten, vilket kan få stora konsekvenser i områden som har ont om vatten. 

All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna värdekedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.

Tillverkningen av däck orsakar även det luftföroreningar.  

Odling av gummiträd innebär ofta att stora plantager anläggs och marken förvandlas till monokulturodlingar. Detta leder i sin tur till att kvaliteten på grund- och ytvattnet i området påverkas negativt.

En annan stor miljörisk kopplad till naturgummi är de kemikalier som används vid framställning av insatsvaran till däcktillverkning. Processen kräver hög energianvändning och restprodukter i form av syror, sulfat, ammoniak och kväve bildas. I anläggningar med bristande avfallshantering riskerar dessa ämnen släppas ut i vattendrag. Dessa ämnen är skadliga både för människor och djur och utsläppen kan sprida sig långt från ursprungskällan. 

Råvaruutvinning av olja kan ha betydande negativa effekter på både mark och grundvatten. Under oljeutvinning kan spill och läckage av petroleumprodukter inträffa, vilket leder till förorening av marken. Dessa föroreningar kan skada den lokala miljön och utgöra hälsorisker för människor. Oljespill kan få allvarliga konsekvenser, särskilt i områden med grusiga jordarter eftersom olja sprids snabbt i sådana miljöer och kan nå grundvattnet innan effektiva saneringsåtgärder kan vidtas. Om olja når grundvattnet kan det leda till allvarliga föroreningar, vilket påverkar dricksvattenkvaliteten och ekosystemen. 

Risker för förekomst av korruption inom leveranskedjan för däck bedöms som höga och är framför allt kopplade till den produktion som sker i högriskländer där korruption är särskilt utbredd. Riskerna bedöms även som höga i tillverkningsledet i de fall när däcktillverkning sker i högriskländer. I sista ledet (sluttillverkning) har en sammanvägning gjorts till följd av viss andel av sluttillverkningen sker inom EU och USA.

För både naturgummi och syntetiskt gummi, sker såväl råmaterialutvinningen som bearbetning av råmaterialet i länder där korruptionsrisker generellt sett bedöms som höga. Risker för korruption rör sig i många fall om mutor för att få tillstånd och licenser. Det är inte ovanligt att tjänstemän kräver mutor för att skynda på processer i markmyndigheter, exempel på detta finns till exempel i Thailand. En anledning till detta är tjänstemän har låga löner och att transparensen är begränsad.

Höga risker för korruption rapporteras förekomma i Indonesien som bedöms vara påverkat av en utbredd politisk korruption och ha ett svagt skydd för äganderätten. I Indonesien pekas naturresurssektorn, där naturgummi ingår, även ut som hårt drabbat av korruption. 

Lägre risker bedöms föreligga i Polen, ett annat av tillverkningsländerna för däck. Men rapporter indikerar att korruption förekommer.