Kosmetiska produkter

Leveranskedjan för kosmetiska produkter är generellt komplex, med ett stort antal producenter och distributörer. Leveranskedjan för kosmetiska produkter sträcker sig från råvaruutvinning till försäljning av produkten. Då kosmetiska produkter tillverkas av kemikalier är kemikalieindustrin också med i riskanalysen. När man skapar kemikalier konverteras råolja, vegetabiliska fetter och andra råvaror till en mängd olika produkter som bland annat utgör ingredienser i kosmetiska produkter.
Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en schematisk bild över de olika steg som ingår för typiska kosmetiska produkter (här med utgångspunkt i tvål och hudkräm). Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

När det kommer till råvaruutvinning är de viktigaste ingredienserna vatten (tas ej upp i riskanalysen) och oljor av olika ursprung (råolja, vegetabiliska oljor och animaliska fetter). Riskbedömningen omfattar råolja, palmolja och olivolja. Övriga vegetabiliska oljor (exempelvis kokosolja) ingår för närvarande inte i denna riskanalys.

Råolja är en fossil råvara som utvinns ur berggrunden och kan användas till en mängd olika produkter, såsom drivmedel, plaster samt kemiska och kosmetiska produkter. USA, Arabemiraten, Saudiarabien och Ryssland är de största exportörerna i världen. Oljeutvinning sker framför allt i USA, Saudiarabien, Ryssland, Canada, Kina, Irak, Arabemiraten, Brasilien, Iran och Kuwait.

Palmolja är den mest använda vegetabiliska oljan och den ingår i 70–80 procent av alla kosmetiska produkter. 85 procent av all palmolja produceras i Indonesien och Malaysia, följt av Thailand, Colombia och Nigeria och odlingarna innefattar stora risker både för människor och djur.

Olivolja framställs i en mer homogen region då majoriteten av de huvudsakliga producenterna, som Spanien, Italien, Grekland, Tunisien och Portugal befinner sig runt Medelhavet. Spanien står för 36 procent av världsproduktionen och utgör därmed den största olivoljeproducenten. Kemikalieindustrin är utspridd över hela världen och inkluderar länder i Europa, Nordamerika (USA) samt Asien (Kina och Japan).

Gällande sluttillverkning saknas dock fullständig information om mer exakt fördelning av tillverkningsländer. De främsta tillverkarna av kosmetiska produkter i världen är USA, Frankrike, Tyskland, Kina och Japan. De fem största exportörerna av tvål är Tyskland, Kina, USA, Indonesien och Frankrike.

Globala händelser 2020-24 

Flera händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i stor utsträckning. Covid-19 har haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjor.

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare har utsatts för bland annat arbetsbrist, minskade löner, begränsad rörelsefrihet, upphävda kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenserna nu är över är det en period att dra lärdomar från om en ny pandemi skulle inträffa.

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna.

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är omfattande i leveranskedjans första steg, kopplat till råolja, palmolja och olivolja.

Avseende bearbetning och sluttillverkning finns också betydande risker i kemikalie- och kosmetikaindustri, många kemikalier är farliga för människor och miljön eftersom de är cancerframkallande, påverkar reproduktionen och ackumuleras i näringskedjan. 

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Även skövling av regnskog för planteringar av palmoljeträd kan leda till tvångsförflyttningar och förgifta mark och vatten. Lönerna är också mycket låga vilket gör det svårt att leva ett bra liv. 

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen, inklusive ökad risk för cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.

Palmoljeplantager breder ut sig och påverkar människor. Till exempel används farliga bekämpningsmedel och kemikalier vilket hotar människors hälsa. 

Kosmetiska produkter kan innehålla mikroplaster, till exempel tvål med skrubbande effekt eller tandkräm med polerande effekt. I Sverige finns ett förbud mot att sälja vissa kosmetiska produkter som innehåller mikroplaster och även EU har beslutat om en begränsning av mikroplaster i kosmetiska produkter. Mikroplast sprids lätt i naturen och kan skapa hälsoproblem som andnöd, påverka immunförsvaret och vara hormonstörande. 

Utvinning av råvaror till kemikalieproduktion är förknippad med ett flertal brott mot mänskliga rättigheter, exempelvis tvångsförflyttning av befolkning. När mark tas i anspråk för oljeutvinning kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp i mark och vatten. Det kan också bli svårare att få fri åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust, vilket allvarligt kränker deras rättigheter och fråntar dem deras hem och försörjningsmöjligheter.  Extra utsatta är minoriteter och urfolk.

Även när det gäller utvinning av palmolja påverkas lokalsamhällen och urfolks rättigheter negativt. Människor har tvångsförflyttats när mark tagits i anspråk för palmoljeodlingar, och deras traditionella rättigheter ignoreras. 

I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. 

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter förekommer i leveranskedjans första steg kopplat till råolja, palmolja och olivolja. Riskbedömningen omfattar inte de två sista stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker här.

Både inom palmolje- och olivoljeproduktionen förekommer tvångsarbete, framförallt migranter är utsatta och tvingas leva under usla förhållanden och arbeta under hårda och osäkra arbetsförhållanden.

Det finns bevis för att tvångsarbete förekommer inom kemikalieindustrin i Kina. Myndigheter använder hot om fysiskt våld, tvångsintag av droger, fysiska och sexuella övergrepp samt tortyr. 

Inom palmoljeindustrin förekommer barnarbete. I Amnestys rapport från palmoljeplantager i Indonesien kan man läsa om barn, så unga som åtta år som arbetar eftersom deras föräldrar inte själv kan uppfylla sina arbetskvoter utan barnens hjälp. Många barn tvingas sluta skolan och arbeta långa dagar under farliga förhållanden utan skyddsutrustning. 

Både inom palmolje- och olivoljeproduktionen finns rapporter om diskriminering om kvinnor och minoriteter, som nekas fast anställning, sjukförsäkring, pension och andra sociala förmåner.  Den kinesiska regeringen betraktar tibetaner och uigurer som potentiella hot mot statens enhet och stabilitet, och utsätter dem därför för systematiskt förtryck. I Xinjiang-regionen hålls fortsatt hundratusentals uigurer frihetsberövade i vad som ofta beskrivs som interneringsläger, som en del av en omfattande kampanj för politisk kontroll och assimilering.

Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön. 

I Kina är grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet starkt begränsade. Människorättsförsvarare, journalister, advokater och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen riskerar trakasserier, övervakning, godtyckliga frihetsberövanden och i vissa fall fängelsestraff. 

Enligt ITUC är arbetstagarnas rättigheter kraftigt begränsade i palmoljeindustrin i både Indonesien och Malaysia. Det gäller särskilt rätten att organisera sig fackligt, förhandla kollektivt och strejka. Fackligt engagerade riskerar ofta trakasserier, uppsägning eller andra former av repressalier.  

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar risk för brott mot arbetares rättigheter. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare under kontraktstiden. Detta gör dem extremt sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanligt. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner inom sektorn.

Inom oljeindustrin finns många utmaningar kopplade till arbetares rättigheter. I många av de länder där oljan utvinns saknas skydd för arbetare. Arbetsmiljön inom olje- och gasindustrin är ofta förknippad med explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Arbetstiderna kan vara långa och oregelbundna, vilket kan leda till utmattning och påverka arbetstagarnas hälsa. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren avsevärt. De långa arbetspassen kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på sjukvård. 

Palmoljeindustrin är känd för dåliga arbetsförhållanden, där låga löner och exploatering av arbetskraft är vanliga problem. Särskilt migrantarbetare utsätts för tvångsarbete och osäkra arbetsförhållanden, samtidigt som kvinnliga arbetare diskrimineras genom att nekas permanenta anställningar och sociala förmåner.  Många arbetare utsätts för orimliga produktionsmål och tvingas arbeta trots skador och sjukdom. På palmoljeodlingar används också farliga bekämpningsmedel och kemikalier, vilket utsätter arbetarna för stora faror, särskilt när det många gånger saknas skyddsutrustning.

Även inom olivoljeproduktionen finns risker för arbetares välmående. De sicilianska olivodlingarna är beroende av migrantarbetare från främst Gambia, Senegal och Tunisien. Dessa arbetare lever under svåra förhållanden i informella läger, utan tillgång till rinnande vatten, el och sanitet. Arbetarna får låga löner och många är papperslösa utan juridiskt skydd. Arbetsdagarna är långa, extremt varma och övergrepp vanliga.

När det gäller bearbetning och tillverkning av kemiska och kosmetiska produkter finns risker för farliga arbetsförhållanden, särskilt i länder där detta inte regleras tillräckligt i lagar, som i Kina där stor del av produktionen sker.  I Kina utgör migrantarbetare mer än en tredjedel av arbetskraften. Dessa arbetare är registrerade i sina hembyar, men bor och arbetar i urbana områden. De arbetar under svåra arbetsvillkor, som långa arbetstider, osäkra anställningar, brist på socialförsäkring och pensioner, samt ofta utan anställningsavtal. Yrkessjukdomar förekommer i stor utsträckning, men rapporteras sällan, vilket gör att problemen ofta förblir osynliga. Olyckor på arbetsplatsen – även med dödlig utgång – är frekventa. Detta beror på bristande säkerhetsrutiner, svag efterlevnad av arbetsmiljölagar, ineffektiv tillsyn från myndigheter och otillräcklig akutsjukvård.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Produktionen av kosmetiska produkter är förknippad med risker för negativ miljöpåverkan, vilka är höga i leveranskedjans två första steg kopplat till råvaror och kemikalieindustrin. För leveranskedjans sista steg saknas tillräcklig information om specifika risker för att kunna göra en bedömning.

En studie visar att kemisk förorening har överskridit en planetär gräns, vilket innebär att mänsklig påverkan på jorden genom kemikalier har drivit miljön ur sitt stabila tillstånd.  Enligt Nordisk miljömärkning är det utsläpp av farliga, icke nedbrytbara ämnen, emballage och utvinning av råvaror som är de mest relevanta miljöparametrarna. 

Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori omfattar verksamhet som kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket.

För odlingen av palmolja och andra ingående vegetabiliska fetter måste skog avverkas. Avskogning, markomvandling och bränder bidrar till omfattande koldioxidutsläpp och klimatförändringar.

Olivodlingarna är påverkade av den klimatförändringen. Extrema värmeböljor gör arbetsförhållandena hårdare och påverkar de migrantarbetare som många gånger sökt sig från Afrikas hetta.

Inom kemikalietillverkning används både energi och råmaterial i stor omfattning. En stor mängd fossila bränslen används liksom vatten, luft, metaller, palmolja och mineraler. 

Flera delar i kedjan påverkar även biologisk mångfald. Offshore olje- och gasproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst. Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda stora mängder djur och växter.  Även de föroreningar som kommer direkt från raffinaderier kan leda till höga nivåer av giftiga ämnen i närliggande ekosystem.

Avskogning och hot mot den biologiska mångfalden är en avgörande risk inom kategorin. Stora delar av världens mest artrika regnskogar har avverkats för att ge plats åt oljepalmsplantager, vilket tränger undan djur- och växtarter. Även olivodlingarna kräver mycket mark eftersom skördarna är låga. Det innebär också risk för förlust av biologisk mångfald eftersom odlingarna kan anläggas i områden som är naturligt artrika. 

Mikroplaster bryts ner långsamt i miljön. När mikroplast hamnar i sjöar och hav finns risk för negativa effekter på exempelvis musslor, kräftdjur och fiskar. När de vattenlevande djuren får i sig mikroplast kan det exempelvis leda till minskat födointag, inflammationer och påverkan på fortplantningen. 

Förbränning av fossila bränslen och utsläpp av skadliga ämnen i atmosfären kan orsaka försurning, övergödning, klimatförändringar och påverkan på ozonlagret.

Produktionen och bearbetningen av kemikalier bidrar till markföroreningar. Industrins vatten-föroreningar är allvarliga, och avloppsreningssystem tar ofta inte bort alla föroreningar. Dessa kemikalier kan vara giftiga för människor, djur och växter. 

All förbränning av fossilt bränsle leder till utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.  Kina är det land där dödsfall relaterade till luftförorening är vanligast, med över en miljon dödsfall varje år. De främsta källorna till dessa föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall. 

Att hugga ner skog och ersätta med ett trädslag får konsekvenser för vattendragen i området och därmed dricksvattenförsörjning. En studie som gjorts i västra Nya Guinea, visar påverkan på floden Kais och därmed också på det urfolk som är beroende av vattnet från floden. Övergången från tropisk regnskog till oljepalmsplantage har ökat nederbörden, avrinning och markfuktighet negativt. Papuanerna, det urfolk som är beroende av floderna och bäckarna, får betydligt sämre vatten, där både kväve och fosfor ökat avsevärt. 

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras. 

Risk för korruption bedöms, baserat på generella landriskindex för de respektive länderna, vara hög i leveranskedjans första del, råvaruutvinning. Riskerna vid bearbetning och sluttillverkning är mer varierande och bedöms sammantaget som medelhöga.

Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt fortsatt höga, och de flesta produktionsländer i leveranskedjan har korruptionsproblem som bland annat hindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör att myndigheter kringgår miljölagar.

I Sydostasien, där palmolja utvinns, är risken för korruption hög enligt Transparency International, som i exempelvis Malaysia.  Landet har en korruptionsreglering som inte efterlevs. Korruption är ett utbrett problem i Indonesien, och påverkar landets affärsklimat, rättsystem och offentliga tjänster. Trots lagstiftning är så väl polisen som det juridiska systemet och näringslivet en stor utmaning som begränsar landets tillväxt.   Enligt Transparency International är Brasilien ett riskland när det gäller korruption.  Landet har hög ekonomisk ojämlikhet och organiserade kriminella gäng har på flera platser tagit över kontroll över territorier.

Även olivoljeindustrin utmärker sig också då industrin präglas av hög risk för korruption, till exempel i Italien. 

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där råoljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis genom utdelning av utvinningsrättigheter och utvinningsfasen. Enligt Transparency International finns höga risker för korruption inom tillverkningsländer som Kina och Indien. Andra vanligt förekommande länder i bearbetningssteget bedöms ha lägre risker för korruption, som Frankrike och Tyskland. Sammantaget bedöms riskerna för bearbetnings- och tillverkningsleden som medelhöga.