Textil

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan.

Leveranskedjan ser olika ut beroende på vilket material som används. Eftersom textil kan bestå av många olika material och blandningar kan leveranskedjan ofta bestå av många led med flera olika underleverantörer i olika länder och det kan därför vara svårt att spåra hela leveranskedjan.  

Den första fasen i leveranskedjan för textil är råvaruproduktionen. Exempel på råvaror som används är växt- eller djurfibrer som bomull, ull och silke. Används naturliga fibrer består det första steget vanligtvis av jordbruk eller djurhållning, medan för syntetiskt material är första steget exempelvis oljeutvinning eller skogsavverkning. Då det är dyrt att framställa till exempel rena ylletyger blandar man ofta ull med syntetfiber. Exempel på syntetiska fibrer är polyester, nylon och akryl. Råolja förädlas i flera steg vid raffinaderier och petrokemiska industrier. Efter att råvaran renats, bildas långa molekylkedjor, så kallade polymerer. Polymererna kan användas för att tillverka fibrer som används både till kläder och plast. 

Den andra fasen är tillverkningsfasen, som beroende på råvara, består av olika delprocesser. Här tillverkas garnet, ofta genom spinneri på stora fabriker. I denna fas sker även lutning, blandning, kardning, kamning, utkastning, vridning och lindning. När garnet har tillverkats omvandlas garnet till tyg, exempelvis genom vävning eller stickning. Efter att garnet har förädlats till tyg är det dags för våtberedning, det vill säga färgning, tvätt och tryck.

I den tredje fasen sker det sista tillverkningssteget innan tyget distribueras till återförsäljare och når slutkonsumenten. I detta steg formas tyget, skärs och sys upp till olika textilprodukter. Slutligen förpackas och distribueras textilprodukter till olika återförsäljare som säljer vidare färdiga textilprodukter till företag och konsumenter. 

De huvudsakliga råvarorna för textil är skog, råolja, bomull och djur. Ofta produceras råvarorna till textilier av småbönder i exempelvis Indien, Bangladesh, Uzbekistan, Vietnam, Turkiet och Kina. Även de senare leden av produktionskedjan sker till stor del i Asien. Det är även vanligt att fabriker finns i Central- och Östeuropa, till exempel Ungern, Serbien, Rumänien eller Ukraina. Eftersom textil ofta kan bestå av olika material kan den slutliga produkten ha sitt ursprung i flera olika länder.

En stor del av produktionskedjan inom textilindustrin finns i Asien. Länderna Kina och Indien utmärker sig som två av världens största exportländer för textil. Även Tyskland, USA, Italien och Turkiet står för en stor del av produktionen. Beroende på vilket råmaterial textilen består av sker råvaruproduktionen i olika länder. Används till exempel bomull står länder som Kina, USA, Indien, Vietnam och Brasilien för en stor del av exporten.  Används ull sker den största delen av produktionen i exempelvis Kina och Australien. Andra stora producenter är USA, Nya Zeeland och Argentina.  Används i stället syntetmaterial tillverkat av oljeprodukter, sker råvaruutvinningen med stor sannolikhet i Saudiarabien, USA, Kanada eller Ryssland.

Globala händelser 2020–2022

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor. Covid-19 har haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar kriget medfört. 

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist, försämrade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet och upphävda kollektivavtal. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det viktigt att dra lärdomar från denna period om en ny pandemi skulle inträffa. 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas som billig arbetskraft, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens. 

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan. 

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är utbredd genom hela leveranskedjan. När det gäller utvinning av råvaror är riskerna kopplade till bomullsodling, oljeutvinning och skogsavverkning. 

I många länder leder storskaliga utvinningsprojekt till tvångsförflyttning och omplacering av lokala samhällen. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som bomullsplantager kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp i mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet.  Minoriteter och urfolk är särskilt utsatta, där de ofta berövas sina hem och sina försörjningsmöjligheter, vilket ytterligare förvärrar deras situation och kränker deras rättigheter. 

Regeringar kan bevilja skogskoncessioner på mark där lokala samhällen har långvariga anspråk, vilket kan orsaka konflikter och hota äganderätten. 

Såväl oljeutvinningen som odling av konventionell bomull kan förorena vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Inom skogsbranschen, är osäkra markrättigheter och brist på juridiskt erkännande av traditionella äganderätt bidragande till förvärrad ojämlikhet och marginalisering. 

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.

Skogsbruksaktiviteter kan påverka lokalsamhällen negativt genom avfallshantering och transport av material, vilket leder till föroreningar i luft och vatten. Dessutom kan damm, vibrationer, buller och fordonstrafik påverka folkhälsan negativt.

Stora mängder kemikalier används inom textilindustrin, bland annat PFAS, flamskyddsmedel, AZO-färgämnen och ftalater. Dessa ämnen är skadliga för människors hälsa, särskilt barn. Till exempel ger de hudirritationer, hormonstörningar och ökad risk för cancer. De skadliga kemikalierna kan läcka ut från byggnader och konsumentprodukter och spridas i luft och damm. Arbetare och samhällen utsätts dessutom för kemikalier under tillverkningen av produkterna och när de kasseras. 

I Kina, samt i många av de oljeproducerande länderna, är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av opposition, civilsamhälleaktivister och journalister.

Storskaliga skogsprojekt kan leda till tvångsförflyttning av urfolk och lokalsamhällen, vilket kränker deras rätt till frihet och säkerhet.

I Bangladesh har aktivister som arbetar mot ockupation av land och miljöföroreningar varit föremål för hot och attacker. Godtyckliga frihetsberövanden, hot, våld inklusive mord på företrädare för religiösa minoriteter och opinionsbildare förekommer.  

Risker för kränkningar av arbetares villkor är utbredda genom hela leveranskedjan.

Bland producenter av bomull, lin, ull och polyester finns de främsta riskerna vid bomullsodling som till stor del sker i Asien. Slavliknande arbetsförhållanden rapporteras vara utbrett inom exempelvis den indiska och uzbekiska bomullsindustrin. Ett problem är att migrantarbetare försätts i skuld, vilket leder till att de tvingas in i tvångsarbete eller motsvarande för att ta sig ur skulderna. ,  

Indien är ett av de länder där flest människor lever i modernt slaveri, över 10 miljoner människor.   I kläd- och textilproduktionen i södra Indien är tvångsarbete mycket vanligt. Framför allt flickor får kontrakt på tre år mot mycket låg lön, där den största delen betalas som ett engångsbelopp i slutet av kontraktsperioden om de stannar i tre år. De bor på internat och saknar kontakt med omvärlden och tvingas arbeta långa dagar under osäkra arbetsförhållanden. Systemet är också kopplat till andra arbetsrättsbrott, inklusive barnarbete, löner under minimilönen, övertid och brist på föreningsfrihet.  

För oljebaserade produkter finns höga risker i råvaruledet avseende tvångsarbete. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete. 

Enligt UNICEF påverkas över 100 miljoner barn av leveranskedjan för kläd- och skobranschen, antingen som arbetare, barn till arbetare eller som medlemmar i samhällen nära fabriker och odlingar. Barnarbete är en kritisk fråga, särskilt i de djupare leden av leveranskedjan där övervakning och inspektion ofta saknas. 

Inom textilindustrin utgör kvinnor en majoritet av arbetstagarna och i länder som Bangladesh, Indien och Kambodja har det rapporterats om allvarliga former av diskriminering och trakasserier baserat på kön, som fysiskt våld, sexuella övergrepp och nekad ersättning vid föräldraledighet i textilfabriker. 

I Indien är våld, trakasserier och hot mot icke-hinduiska och lägre kasthinduiska minoriteter vanliga. I Indien är kvinnors ekonomiska deltagande och möjligheter kraftigt begränsade. Kvinnor har ofta lägre löner och färre möjligheter till karriärutveckling jämfört med män. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är stor och våldtäkt, våld, dödsfall relaterade till hemgift, hedersmord och sexuella trakasserier är exempel på allvarliga kränkningar av kvinnors rättigheter i Indien.

Även vid tillverkning i Europa rapporteras om diskriminering. I Polen förekommer diskriminering i relation till kön, ålder, minoritetsposition, funktionsnedsättning, politisk åsikt, sexuell läggning, könsidentitet och fackligt medlemskap. I stora delar av Polen har man deklarerat LGBT-fria zoner. Detta innebär att projekt och evenemang för, av och med LGBT-personer inte genomförs eller stöds. 

I flertalet länder i leveranskedjan för textil förekommer kränkningar av rätten till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar.  Kina saknar yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet, och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs.  Bristande fackliga rättigheter är vanliga, både i produktionsländer som Kina, Indien, Brasilien och Turkiet samt råvaruutvinning i Asien.

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innebär både risk för brott mot arbetares rättigheter och miljörisker. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är under kontroll av sin arbetsgivare eller agent vilket gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna mycket låga. Många av arbetarna är lågutbildade och migrantarbetare. Osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner.  

Risker för oskäliga arbetsvillkor i leveranskedjan, från utvinning och/eller odling av råmaterial till sömnad av de färdiga produkterna, är bland annat långa arbetsdagar, låga löner, kränkningar av fackliga rättigheter samt trakasserier. Bland producenter av råvaror finns de främsta riskerna vid bomullsodlingen som till stor del sker i Asien. Arbetet på bomullsodlingar innebär ofta låga löner, långa arbetsdagar och bristfälliga hälso- och säkerhetsrutiner.  

Stor del av tillverkningsfasen av textilproduktionen sker i länder i Asien. I såväl Indien som Bangladesh rapporteras om långa arbetsdagar och att obligatoriskt övertidsarbete är vanligt. Lön som betalas ut ligger oftast under miniminivå, vilket medför att arbetarna inte har möjlighet att försörja sig. Vidare förekommer det att lönerna inte betalas ut i tid samt att den utbetalda lönen inte överensstämmer med den upparbetade lönen.

Arbetsmiljön i oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker, inklusive olyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren beroende på region och specifika arbetsuppgifter. De långa arbetspassen, ofta i olika tidszoner, kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser ytterligare risk på grund av extrema väderförhållanden och brist på sjukvård. 

Bristande arbetsvillkor inom skogssektorn är vanliga globalt, särskilt i utvecklingsländer. Riskfyllda arbetsförhållanden vid skogsavverkning och träförädling är dock vanligt förekommande överallt i världen. Det är exempelvis vanligt med allvarliga olyckor med motorsågar och bristande kontroll till följd av att arbetet ofta utförs på isolerade platser.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. Risker för negativ miljöpåverkan är utbredd genom hela leveranskedjan men är som högst vid tillverkning av material.

Produktionen av kläder och skor står för cirka åtta procent av de globala växthusgasutsläppen, vilket är mer än både flyg- och sjöfartsindustrin tillsammans. Generellt sett visar livscykelanalyser av textilprodukter att den främsta klimatpåverkan, totalt 80 procent, sker i produktionsfasen. Våtprocesserna är de mest energiintensiva och utgör en fjärdedel av den totala klimatpåverkan. Detta för att det främst är fossil energi som nyttjas för uppvärmning av vatten.

Produktion av polyesterprodukter innebär hög risk för klimatpåverkan. Detta till följd av såväl råvaruutvinningen och de energiintensiva processer som krävs för att omvandla råmaterialet till ett färdigt tyg. Oljeindustrin har en betydande påverkan på klimatet genom utsläpp av växthusgaser, både från sin egna verksamhet och genom förbränningen av de produkter som produceras. Olje– och gasverksamheter står för cirka 15 procent av de globala energirelaterade växthusgasutsläppen.  Förbränningen av olja bidrar avsevärt till de globala koldioxidutsläppen och enligt beräkningar står olja för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp.

Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används i jordbruket. Bomull är en av de mest besprutade grödorna. För att producera ett kilo konventionellt odlad bomull används stora mängder insekts- och ogräsbekämpningsmedel. Denna användning av kemikalier har lett till utarmning av sjöar, floder och ekosystem i många regioner. Dessutom odlas bomull ofta som monokultur, vilket innebär att samma gröda planteras år efter år på samma mark. Detta utarmar jorden på mineraler och näringsämnen och minskar den biologiska mångfalden.

Även oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.  
Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst.   

Vid bomullsodling finns stora risker kopplat till vattenanvändning, bland annat på grund av undermåliga bevattningssystem. Detta leder till dränering av ytvattentäkter som sjöar och floder samt av grundvattentäkter, vilket i sin tur leder till att stora områden riskerar att bli obrukbara. Detta kan leda till försörjningssvårigheter för de människor som bor i omgivningarna, att obalanser i ekosystemet uppstår som får allvarliga konsekvenser för miljön, samt brist på dricksvatten. I fasen då råmaterialet produceras är flera av processerna vattenintensiva (blekning, tvätt och infärgning), vilket ytterligare förvärrar problematik kring vattenbrist.   

Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används vilket leder till stora risker för föroreningar i mark och grundvatten. I fasen då råmaterialet vävs används ofta kemikalier och tungmetaller för blekning och färgning vilket leder till hög risk för förorening av mark och grundvatten då processer för vattenrening i många fall är undermåliga i fabriker. Dålig vattenrening är ofta en konsekvens av brister vad gäller reglerade krav på vattenreningsanläggningar och/eller bristande kontroll av efterlevnad av lagen. 

Råvaruutvinning av olja, såsom oljeborrning och oljefältsexploatering, kan ha betydande negativa effekter på både mark och grundvatten. Under oljeutvinning kan spill och läckage inträffa, vilket leder till förorening av marken. Dessa föroreningar kan skada den lokala miljön och utgöra hälsorisker för människor. Oljespill kan få allvarliga konsekvenser, särskilt i områden med grusiga jordarter då olja sprids snabbt i sådana miljöer och kan nå grundvattnet innan effektiva saneringsåtgärder kan vidtas. Om olja når grundvattnet kan det påverka dricksvattenkvaliteten och ekosystemen. 

En stor del av miljöpåverkan inom textilindustrin, sker under produktionsfasen, särskilt vid framställning av råvaror, garn och tyg, samt vid infärgning. Det krävs mycket energi för att producera fibrer och material, och ofta används fossila bränslen som kolkraft för elektricitet och uppvärmning. All förbränning av fossilt bränsle som sker i värdekedjan leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning.  

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaruutvinning sker och textil produceras. 

För att säkerställa att mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter respekteras är det vanligt att textil- och klädföretag inför uppförandekoder gentemot underleverantörer som kontrolleras med revisioner. Dessvärre uppges revisioner i sig vara föremål för korruption vilket riskerar att försvåra upptäckt av kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Korruption är ett problem i många länder där textil produceras, till exempel Bangladesh, Kambodja och Indonesien. Falska certifikat, licenser och säkerhetsintyg utgör en stor risk för till exempel arbetsplatsolyckor på textilfabriker, vilket var en bidragande orsak till kollapsen av textilfabriken vid Rana Plaza i Bangladesh 2013.   

Då tillverkning av material i stor utsträckning sker i samma länder som sömnaden, bedöms motsvarande höga risker finnas även vad gäller sömnad. Viktigt att beakta är även att ju längre bak i leveranskedjan man kommer, desto lägre rådighet bedöms företagen ha för att hantera risker. 

Kina har också betydande problem med korruption. I Kina är det vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn för att få tillstånd och licenser.  Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.  Trots att den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa korruption, fortsätter problemet att vara utbrett. 

I Indien är korruption utbrett inom både offentlig och privat sektor. Myndigheter och politiska institutioner är ofta utsatta för korruptionsanklagelser och Transparency International har bedömt landet som ett av de mest korrupta i världen. Korruption inom offentliga upphandlingar, polis och rättsväsende är särskilt utbredd, vilket hämmar effektivt styre och rättvisa. 

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption i alla steg, exempelvis vad gäller utvinningsrättigheter och utvinningsfasen. Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå. Plastförorening är ett växande globalt problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete och korruption.