Spannmål och socker

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för spannmålsprodukter och socker.

Spannmål är ett samlingsnamn för sädesslag, som vete, råg, korn, havre, ris och majs. Till spannmålsprodukter räknas exempelvis bröd, pasta, frukostflingor, müsli och kakor. I de senare ingår även palmolja, som beskrivs mer utförligt i riskanalysen för vegetabiliska fetter. Endast en mindre del av den globala produktionen av spannmål och socker används för framställning av livsmedel såsom mjöl, strösocker, pasta, flingor. Den övervägande delen går till djurfoder och tillverkning av drivmedel (etanol). 

Till svenska spannmål räknas traditionellt de fyra sädesslagen vete, råg, korn och havre. Dessa är gräsarter vars ätliga frön kan torkas. Globalt är det i stället majs, ris och vete som utgör dom stora sädesslagen. Både i Sverige och resten av västvärlden odlas spannmål som vete, majs och korn till största delen av specialiserade jordbruksföretag. Det är vanligt att konstgödsel används. Vete, korn och majs odlas ofta med olika sädesslag tre eller flera år i följd och bara enstaka år med andra avbrottsgrödor, oftast oljeväxter.  Problem med förökning av ogräs och skadegörare, gör att det i sådan konventionell odling är vanligt med användning av kemiska bekämpningsmedel. Produktionen är högt mekaniserad och datoriserade hjälpmedel används till så kallad precisionsodling, där gödslingen varieras inom varje fält för att matcha grödans tillväxtpotential. Efter odling, skörd och kvalitetskontroll behöver spannmålen förädlas, för att sedan ingå i sammansatta livsmedel, djurfoder eller som industriråvara för till exempel etanoltillverkning.

Ris är fröet från växten Oryza sativa, och odlas på risplantager. Risodling behöver mycket vatten och vanligtvis täcks hela odlingen med vatten. Risplantans frön mals, tvättas och poleras i processanläggningar. Det är vanligt att ris skeppas i bulk till länder i EU där slutpackning till konsument- eller storköksföretag sker. Odlingen sker både storskaligt och i mycket liten skala, men merparten ris tillverkas på små gårdar.  Vid småskalig odling förekommer ofta flera mindre mellanhänder innan riset når en större uppköpare. Detta handelssystem med odlarna längst ned i kedjan riskerar leda till exploatering och oskäliga löner. Ris är en billig spannmålsprodukt i Europa. När priset för exempelvis en säck basmatiris är såld för två euro går endast omkring 25 procent av priset till risodlaren i Indien. Lönsamheten för risodling kan vara så låg att bönderna riskerar få svårt att finansiera sina familjers uppehälle. 

Socker framställs från sockerbetor eller sockerrör. Sockerrör odlas i tropiskt eller subtropiskt klimat och utgör råvara för 80 procent av sockerframställningen globalt sett. Sockerbetorna och sockerrören bearbetas i stora processanläggningar genom att saft utvinns från sockret med hjälp av varmt vatten, som sedan filtreras, koncentreras och kristalliseras. Sockret förpackas och transporteras sedan till försäljning. 

I Sverige odlas mycket spannmål, främst vete och korn, och är självförsörjande på spannmål. Vi importerar dock vissa spannmål samt spannmålsprodukter, till exempel pasta, mjöl och ris. Importen av spannmål och spannmålsprodukter sker framför allt från övriga EU-länder, bland annat Italien, Danmark och Tyskland. Vete, majs och korn utgör ungefär 85 procent av spannmålsskörden inom EU. 

Ris odlas på risplantager i framför allt Asien men även i södra Europa. Sverige importerar ris från bland annat Belgien, Italien, Nederländerna, Polen, Tyskland, Indien, Thailand, Kambodja, Pakistan och USA.  De länder som exporterar mest ris i världen är Thailand, Indien, Vietnam, Pakistan och USA. Indien står för majoriteten av produktionen av ris och exporterar det över hela världen. 

Produktionen av majs domineras av USA följt av Kina. Även exporten domineras av USA, men då med Brasilien, Argentina, Indien och Ukraina som andra viktiga exportörer.

80 procent av världens socker framställs från sockerrör som odlas i framför allt Brasilien och Indien . Sockerbetor odlas bland annat i Sverige, framför allt i Skåne, och i andra länder inom EU. Sverige är en av de mindre sockerproducenterna i EU men producerar ändå en volym motsvarande cirka 107 procent av den inhemska konsumtionen.  Import av socker, melass och honung sker främst från länder i Europa, bland annat Danmark, Frankrike, Tyskland, Belgien och Nederländerna. Även Kina står för en mindre del av importen av dessa varor. 

Globala händelser 2020–2024

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft allvarliga konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört.

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist och där med minskade löner och försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet och upphävande av kollektivavtal. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar av och risker från denna period bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa.

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas som billig arbetskraft i leverantörsled, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna.

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom spannmålsindustrin är primärt koncentrerad till leveranskedjans första steg och avgörs av produktionsland. Riskerna är störst kopplat till odling av ris, socker och palmolja som produceras i högriskländer. En sammanvägning av risker kopplat till de olika spannmålen har därför gjorts för första steget.

Sockerrörsplantager behöver mycket mark och det påverkar lokalbefolkningen. Det förekommer ofta ingen eller endast begränsad kompensation när urfolks marker tas i anspråk. Dessa kan då tvingas välja mellan att odla annan mark, ofta illegalt, eller flytta till städer och leva i fattigdom. Sockerrörsplantager minskar även den biologiska mångfalden , vilket har en negativ effekt på urfolk eftersom tillgången på mat och vatten försämras.

Små risproducenter och arbetare som arbetar på risodlingar i Thailand kan ofta inte försörja sig på sin lön, och har därför ofta inte tillräckligt med mat. Inom risproduktionen i Thailand tjänar småskaliga jordbrukare ofta ungefär hälften av vad som krävs för en anständig levnadsnivå. Majoriteten av arbetstagarna inom risproduktionen i Thailand utgörs av kvinnor, för vilka lönen ofta är ännu lägre än för män. I Pakistan präglas risproduktionen av arbetare som lever i fattigdom. Småskaliga jordbrukare tjänar i genomsnitt otillräckligt för en anständig levnadsnivå. 

Sockerrörsplantagerna behöver mycket mark vilket påverkar områdena där det odlas. Plantagerna minskar den biologiska mångfalden, vilket leder till att tillgången på mat och vatten försämras. Rätten till försörjning hotas då jaktmarker och odlingsplatser ödeläggs. Lokalbefolkningen kan även bli av med rätten till sin mark. 

Inom basmatirisproduktionen i Indien säljs det stora mängder bekämpningsmedel mot ogräs och skadegörare till fattiga risodlare som försöker överleva på sina risodlingar. Vissa bekämpningsmedel som används i Indien är förbjudna i EU. Medlen kan orsaka skador på nervsystemet, lever, njurar och kan vara cancerogent. I vissa områden med risodling är cancerstatistiken högre än vad den är i resten av Indien. Ofta blandas flera olika sorters bekämpningsmedel vilket kan orsaka ytterligare bieffekter så som hudutslag, deformationer, neurologiska effekter eller påverkan på andningsorganen. Ofta använder odlarna och arbetstagarna varken handskar eller mask för att skydda huden från det giftiga medlet.   

Flera av de länder där spannmål och socker produceras, som Kina och Indien, har begränsad yttrande- och pressfrihet vilket kan försvåra rapporteringen om övergrepp och missförhållanden inom produktionen.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom spannmålsindustrin är primärt koncentrerad till leveranskedjans första och andra steg och avgörs av produktionsland. Riskerna är störst kopplat till odling av ris och socker som produceras i högriskländer. En sammanvägning av risker kopplat till de olika spannmålen har därför gjorts för första steget.

Brister inom föreningsfriheten, reducerad lön eller användande av tillfälliga kontrakt kan förekomma inom jordbrukssektorn. Enligt ILO (International Labour Organisation) är runt 1,1 miljoner arbetare fast i tvångsarbete inom jordbrukssektorn i världen. 

Inom basmatirisproduktion i Indien kan så kallat skuldslaveri förekomma då fattiga risodlare fastnar i stora skulder till företag som övertalat dem att spendera stora belopp på bekämpningsmedel för att kompensera för förra säsongens dåliga skörd. Om odlarna inte har råd med detta erbjuder företagen att låna ut pengar mot hög ränta, vilket kan leda till att odlarna hamnar i stora skulder. Det förekommer att odlare tar sitt liv genom att dricka det bekämpningsmedel som fick dem att hamna i skuld. Det förekommer också att bönderna erbjuds att betala av sina skulder genom arbete, vilket i så fall klassas som tvångsarbete och är förbjudet enligt indisk lag. 

Inom jordbruksindustrin i Brasilien förekommer slavliknande förhållanden trots att flera åtgärder har vidtagits för att avhjälpa problemen.  Det är inte ovanligt att arbetare tvingas vara kvar på jordbruket mot sin vilja genom att de försätts i skuld till arbetsgivaren. Arbetsgivare kan ta ut höga avgifter för mat och boende, vilket kan leda till en form av tvångsarbete. 

Odling av spannmål och produktion av spannmålsprodukter utförs över hela världen. 60 procent av barnarbetet i världen utförs inom jordbruket. Ofta är det obetalt arbete. Det är högre risk för barnarbete hos lågbetalda, småskaliga jordbrukare. Arbetet utförs ofta på föräldrarnas gårdar. Arbetsuppgifter kan vara till exempel plantering, applicera gödningsmedel och bekämpningsmedel, skörd och bearbetning. Arbetet kan därför innebära risk för skador, till exempel vid hantering av verktyg, maskiner och vid exponering för kemikalier. 

Inom risproduktion är barnarbete vanligt i flera länder, till exempel Brasilien, Indien, Kenya, Filippinerna och Vietnam.  I Indien förekommer både barnarbete och tvångsarbete men landet har arbetat för en minskning av den värsta formen av barnarbete och har bland annat ratificerat två konventioner från ILO under 2017. Trots det förekommer barnarbete och tvångsarbete i Indien, bland annat inom jordbrukssektorn, inklusive produktionen av ris.  Barnarbete och tvångsarbete inom risproduktionen förekommer även i Mali.

Sockerrör odlas i länder där risk för kränkning av barns rättigheter finns. Rapporter visar på förekomsten av barnarbete på odlingar. Barnen utsätts för bristande arbets- och boendeförhållanden som kan leda till risk för deras hälsa. Barnen utsätts för den värsta formen av barnarbete. Ofta betalas ingen lön ut och långa arbetsdagar är vanligt, vilket innebär att utbildningen blir lidande. Barnarbete har rapporterats förekomma i bland annat Paraguay, Kambodja, Indien och Thailand. 

Barnarbete rapporteras även förekomma bland annat inom veteproduktion i Pakistan.

Jordbrukssektorn präglas generellt av dåliga arbetsvillkor. Kvinnor är särskilt utsatta för kränkningar, bland annat vad gäller sexuella kränkningar och våld.  

Föreningsfriheten i stora produktionsländer för ris och socker, som till exempel Indien och Thailand är kraftigt begränsad. 

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner inom sektorn.

I Brasilien kan det under högsäsong arbeta 5 000 arbetare på ett sockerrörsplantage. Lönerna är låga, arbetet är tungt och farligt och det förekommer både olyckor, dödsfall och tvångsarbete. Sockerrören skärs ned med machetes och i genomsnitt skadas 70 arbetare varje år på dessa och måste akut till sjukhus. Arbetsrelaterade skador kopplade till ensidiga arbetsuppgifter och kramp kan förekomma. 

Inom basmatirisproduktionen i Indien är det vanligt att bönderna går med förlust på sina odlingar. Det är framför allt företagen som köper upp och säljer basmatiris som tjänar pengar på industrin. Genom att anlita migrantarbetare för att behandla och förpacka riset kan företagen hålla kostnaderna nere. Många migrantarbetare arbetar utan anställningsavtal vilket gör att vare sig odlarna eller företagen tar ansvar för arbetstagarna. Det gör det även svårt för migrantarbetarna att hävda sina rättigheter.    

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Risker för negativ miljöpåverkan inom spannmålsindustrin är primärt koncentrerad till leveranskedjans första steg och avgörs av om konstgödsel används vid odling av spannmål oavsett land och gröda. 

Ris har större klimatpåverkan än vad exempelvis spannmålsprodukter och potatis har på grund av att det odlas på vattendränkta marker, vilket släpper ut mer växthusgaser. Risodlingar frigör mycket metangas, vilket är en mycket kraftig växthusgas.

Förädling av spannmålsprodukter kräver mycket energi, bland annat för pasta och bulgur. För andra produkter, exempelvis matvete och korngryn, krävs inte lika mycket energi. 

Användning av konstgödsel kan leda till övergödning när extra näringsämnen tillförs i vattnet. Övergödning riskerar leda till minskad biologisk mångfald när stora mängder växtmaterial faller till botten och därmed skapar syrebrist, vilket i sin tur kan slå ut bottenlevande djur och fiskar.

Sockerrörsplantagerna minskar även den biologiska mångfalden när mark skövlas för att tas i anspråk för odling. Etanolproduktionen i Brasilien bidrar även till uppodling av cerradon, den brasilianska savannen, som har en unik biologisk mångfald. 

Sockerrörsodlingar i Brasilien kräver mycket vatten vilket kan leda till stora problem för människor och natur i områden med bristande vattenresurser. Odlingarna orsakar även skador från bekämpningsmedel och gifter, övergödning samt ohållbar vattenförbrukning. 

Majoriteten av alla risodlingar är konstbevattnade. WWF uppskattar att 80 procent av ytvattnet används till jordbruk i Kina. Inom traditionell risodling krävs det mellan 3 000 och 5 000 liter vatten för att producera ett kilo ris, vilket gör att ris är en av de mest vattenkrävande grödorna, tillsammans med bomull, socker och vete. Detta kan leda till stora problem för människor och natur i områden med bristande vattenresurser. 

Användning av kvävegödsel är allmänt utbredd i spannmålsodling och kan bidra till ammoniak i luften och nitrat i vatten.

Användningen av bekämpningsmedel på risodlingar riskerar leda till förorening av vatten, vilket kan innebära flera miljörisker och hälsorisker. Rester av bekämpningsmedel kan finnas kvar och verka i livsmedlet efter skörd. Användning av bekämpningsmedel kan även påverka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet, då det kan spridas i ekosystemet via både jord, luft och vatten.

Sockerrörsodlingar i Brasilien orsakar miljöskador från bekämpningsmedel, övergödning samt ohållbar vattenförbrukning.

Användning av kvävegödsel är allmänt utbredd i spannmålsodling och kan även bidra till ammoniak i luften och nitrat och giftig kväveoxid i vatten. Det är även vanligt att kemiska bekämpningsmedel används, framför allt mot ogräs. I till exempel Sverige används kemiska bekämpningsmedel till de flesta odlingar och ungefär samma mängd har använts från 1990-talet fram tills idag.

Risker för förekomst av korruption inom spannmålsindustrin är primärt koncentrerad till leveranskedjans första led och avgörs av produktionsland. Riskerna är främst kopplade till odling av ris, socker och palmolja som sker i högriskländer. En sammanvägning av risker kopplat till de olika spannmålen har därför gjorts för första steget i leveranskedjan. 

Sverige importerar spannmålsprodukter och socker från länder inom EU, varvid risken för korruption är låg. Import sker dock även från länder där risken är högre. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index 2024 är många länder rankade högt, till exempel Thailand, Indien och Pakistan.

I Thailand gick en tidigare premiärminister i exil för att undvika ett domstolsbeslut där hon dömdes till fem års fängelse. Under hennes regeringstid genomfördes ett misslyckat bidragsystem för ris. Syftet var att garantera de thailändska risodlarna ett bättre pris på den globala marknaden. Systemet har dock ansetts vara för sårbart för korruption och det har resulterat i att regeringen har ett stort lager med ris som de inte kan sälja. Fler thailändska premiärministrar har flytt landet för att undvika korruptionsdomar.

Under 2023 mördades runt 200 aktivister, mörkertalet är troligtvis betydligt högre, i bland annat Colombia, Brasilien, Indien och Filippinerna. Dödsfallen beror främst på konflikter om mark och naturresurser mellan regeringar, företag och lokalbefolkning, bland annat inom jordbrukssektorn. 

Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Sjötransportsektorn är den näst mest korrumperade industrisektorn i världen. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export är tidskrävande, ineffektiv och kostsamt om företag inte mutar tjänstemän.