Vegetabiliska fetter
Riskerna inom industrin för vegetabiliska fetter varierar med produktionsland. Debatten om riskerna har främst varit inriktad på palmolje- och olivoljeindustrin där det finns väldokumenterad information om allvarliga kränkningar, negativ miljöpåverkan och korruption. För framställning av vegetabiliska fetter från raps, majs och solros saknas tillräcklig information om specifika risker.
Innehåll på denna sida
Leveranskedjan | |||
---|---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning | |
Riskområde | |||
Mänskliga rättigheter | Hög | Otillräcklig information | Otillräcklig information |
Arbetares rättigheter | Hög | Otillräcklig information | Otillräcklig information |
Miljöskydd | Hög | Medelhög | Otillräcklig information |
Korruption | Medelhög | Medelhög | Medelhög |
Riskerna för kränkningar av mänskliga- och arbetstagares rättigheter bedöms som höga för palmolja och olivolja. Inom palmoljeindustrin förekommer tvångsarbete, skuldslaveri, barnarbete och lönediskriminering, kränkningar av migrantarbetares rättigheter, hälso- och säkerhetsrisker. Den stora efterfrågan på palmolja påverkar lokalbefolkningen negativt genom att skogen skövlas, vattenföroreningar, översvämningar och att fisket kollapsar.
Inom olivoljeindustrin finns risker för kränkning av såväl mänskliga- som arbetstagares rättigheter. De länder som dominerar världens olivoljeproduktion är de runt Medelhavet , vilket ofta är den region i EU som illegala migranter från Afrika når först när de flyr sina hemländer. Det finns väl dokumenterade problem i form av trafficking och exploatering av migranter kopplat till jordbrukssektorn runt Medelhavet generellt.
Risker för negativ miljöpåverkan finns framför allt i leveranskedjans inledande steg för samtliga vegetabiliska fetter, och bedöms som höga. Avskogning för att ge plats åt odlingar orsakar stora koldioxidutsläpp och förlust av träd som binder koldioxid. För odling av oljepalm måste regnskog skövlas, vilket även för med sig stor påverkan på den biologiska mångfalden.
Risker för korruption bedöms sammantaget som medelhöga. Vad gäller palmolja och olivolja är riskerna höga, men för raps, solros och majs saknas specifik information. I Indonesien, där mycket oljepalm odlas, är politisk korruption vanligt. Olivoljeindustrin runt Medelhavet innebär risker kopplade till att arbetsrätten inte alltid upprätthålls av bönder, markägare eller tillsynsmyndigheter. Det förekommer också att maffialigor samarbetar med markägare för att bedriva människohandel. För övriga vegetabiliska fetter som främst odlas i Europa bedöms korruptionsrisken som lägre.
Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att måla upp en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då dessa skiljer sig från produkt till produkt. Nedan illustration ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för vegetabiliska fetter.
Vegetabiliska fetter utvinns ur fettrika frön eller kärnor från växter som raps, solros, olivträd, oljepalm, majs, baljväxter, avokado, vindruvor, samt från nötter som valnöt, hasselnöt med flera. Raps, solros, olivträd, oljepalm och sojaböna räknas till de kommersiella oljeväxterna. Globalt utvinns den största volymen vegetabiliskt fett från oljepalmträdet, följt av sojabönan. Då soja framförallt används för framställning av djurfoder hänvisas till riskanalysen av kött för risker kopplat till soja. Även restprodukter från utvinning av palmkärnolja används som djurfoder.
Oljeväxter odlas på mindre familjejordbruk såväl som på stora industriplantager. Småskalig odling gäller framför allt oljepalm och olivträd, men även dessa kan odlas storskaligt. Palmoljeproduktionen är en viktig inkomst för många småproducenter. I dag står småproducenter för cirka 40 procent av produktionen av palmolja.
Odlingen ser olika ut beroende på den oljeväxt som planteras. Raps, solros och majs är ettåriga växter och kan skördas samma år som sådden görs. För oljepalmen tar det tre–fyra år innan trädet bär frukt, medan olivträdets frukter kan börja skördas efter cirka fem år.
Nästa steg i leveranskedjan består av bearbetning av oljeväxternas frön eller kärnor. Detta görs vanligtvis i högteknologiska processanläggningar. Bearbetningen av kärnor och frön från oljeväxter innebär att cellerna krossas så att oljan kan rinna ut och forma sig till större droppar. Själva utvinningen av oljan sker sedan genom pressning, antingen genom kallpressning eller varmpressning. Utvinning genom kallpressning brukar användas på mindre gårdar och betraktas som den traditionella utvinningsmetoden för livsmedel, eftersom råvaran krossas i kvarnar utan några kemiska processer som ändrar den ursprungliga oljans egenskaper. Kallpressning föredras för oljor avsedda för livsmedelsbruk, eftersom arom och antioxidativa egenskaper hos oljan bevaras. Efter kallpressning och filtrering förpackas produkterna direkt för livsmedelskonsumtion.
Varmpressning sker i regel i storskaliga anläggningar, då råvaran värms före pressning för att maximera utvinningen från första början. Efter varmpressning extraheras ytterligare olja ur den återstående pressresten med hjälp av lösningsmedlet hexan. Olje- eller hexanoljeblandningen destilleras sedan för att separera de båda vätskorna. Oljan som då erhållits har en hög syrahalt som inte är acceptabel för humankonsumtion. Den måste därför renas genom en lång och energikrävande reningsprocess, som innebär att oljan blandas med vatten och olika ämnen som balanserar den slutliga oljans smak, färg och doft. Slutligen förpackas oljan, antingen i tankar eller flaskor, och skickas sedan till livsmedelsimportörer, detaljhandel eller till processindustrier för vidare hantering.
Vegetabiliska fetter har en rad användningsområden förutom livsmedel. Kosmetika och rengöringskemikalier för hushållsbruk innehåller ofta palmolja. Biobaserade drivmedel görs på vegetabiliska fetter. Biodiesel såsom RME, görs av rapsolja och andra vegetabiliska oljor, medan HVO tillverkas av vegetabiliska oljor och animaliska fetter som processats till en kopia av dieselolja. PFAD, som är en biprodukt från palmoljeproduktionen, kan vara en insatsvara i HVO.
Oljeväxter odlas över hela världen. Raps-, solros- och majsolja framställs främst inom EU för svensk konsumtion.
Olivolja framställs i en mer homogen region då majoriteten av dess huvudsakliga producenter, som består av Spanien, Italien, Grekland och Tunisien, befinner sig runt Medelhavet. Spanien står för 36 procent av världsproduktionen för olivolja, och utgör därmed den största olivoljeproducenten.
Palmoljeproduktionen sker framförallt i Indonesien och Malaysia. Dessa två länder står för 85 procent av den globala mängden palmolja som produceras . Ungefär 80 miljoner ton palmolja produceras varje år och andelen RSPO-certifierad olja uppgår till 19 procent av den globala produktionen. RSPO (Round Table on Sustainable Palm Oil) är en frivillig hållbarhetsstandard. För mer information, se avsnittet om märkning. Andra länder där produktion av palmolja förekommer är Thailand, Nigeria, Liberia, Gabon, Kamerun, Honduras, Colombia, Peru och Brasilien. Landytan som lämpar sig för oljepalmsproduktion minskar i Sydostasien och detta tvingar industrin att utvecklas på flera håll i världen, till exempel Central- och Sydamerika. I Asien raffineras mer än 75 procent av den globala mängden palmoljan, vilket görs av ett begränsat antal bolag. Palmolja kan vara svår att spåra i leveranskedjan då den ofta består av en blandning av flera olika ursprung i produktionen. Palmoljan distribueras över hela världen. USA och EU står för endast cirka 13 procent av den globala konsumtionen.
Globala händelser 2020–2024
Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört.
Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare har utsatts för bland annat arbetsbrist och där med minskade löner och förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävda kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från och risker från denna period bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa.
Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.
Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. Genom att klicka på Ryssland kan du läsa mer om dessa sanktioner.
CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både i sin egen verksamhet och i sina leveransled. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.
Mänskliga rättigheter Hög
Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom den vegetabiliska fettindustrin förekommer framför allt i leveranskedjans första steg kopplat till palmolja och olivolja. För övriga vegetabiliska fetter från raps, solros och majs saknas tillräcklig information om specifika risker i denna del av leveranskedjan. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte de två följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker även här.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Hög | Otillräcklig information | Otillräcklig information |
Den stora utvecklingen av palmoljeplantager riskerar påverka lokalbefolkningar negativt genom att skogen och dess resurser skövlas, vattenföroreningar och översvämningen uppstår och fisket kollapsar.
Migrantarbetare, från Gambia, Senegal och Tunisien, på dom sicilianska olivodlingarna lever under svåra förhållanden i informella läger, utan tillgång till rinnande vatten, el, sophantering och sanitet .
På palmoljeplantage i till exempel Indonesien används bekämpningsmedel som är förbjudna i EU, så som parakvat som kan orsaka skador på lever, njurar och lungor. Det kan även orsaka hudutslag. Ofta använder odlarna och arbetstagarna varken handskar eller mask för att skydda huden från det giftiga medlet. Studier har visat att upp till 70 procent av dom bekämpningsmedel som används inom palmoljeindustrin klassas som farliga av WHO.
Även inom olivoljeproduktionen finns risker för arbetares hälsa då dom utsätts för höga temperaturer under sina långa arbetspass, samt giftiga bekämpningsmedel.
Oljepalm odlas till stor del av småskaliga jordbrukare. Ungefär 40 procent av produktionen sker hos småproducenter. Många gånger är dessa odlare bundna att leverera till storbolagen vilket gör att de inte har något direktinflytande. Det finns även rapporter om att arbetstagarna på plantagerna ofta får dåligt betalt, får finansiella straff och att arbetstagare, speciellt migrantarbetare, utsätts för tvångsarbete och misshandel.
Trafficking och exploatering förekommer särskilt på odlingar i södra Italien. Migrantarbetare från bland annat Afrika faller ofta offer för maffialigor som kontrollerar människohandeln runt Medelhavet. Ligorna brukar tillfångata migranterna efter att ha ordnat transport åt dem från Afrika till Europa. Inofficiella arbetsläger dyker regelbundet upp i närheten av odlingarna. Tusentals migrantarbetare lever där tätt inpå varandra under undermåliga levnadsförhållanden, med dåliga sanitetsmöjligheter och utan tillgång till mat, vatten eller sjukvård. På grund av deras utsatthet kan migrantarbetarna inte kräva några rättigheter, och därför kan ligorna utsätta dem för misshandel och stöld utan återverkningar. Migrerande arbetskraft är dessvärre en blomstrande verksamhet i södra Italien, både för bönder och markägare som får billig arbetskraft, och för ”caporaloto”, det vill säga ligorna som agerar leverantörer. FN uppskattar att det finns mellan 450 – 500 tusen migrantarbetare inom den italienska jordbrukssektorn. Vilket är ungefär hälften av den totala mängden arbetskraft inom sektorn.
Flertalet oljepalmsplantager har anlagts på urfolks marker, vilket inskränker på deras rättigheter och möjligheter att utöva sina traditioner. Plantagerna hindrar även deras möjligheter att jaga och samla föda. Det finns även uppgifter om tvångsförflyttning av lokalbefolkningen för att anlägga oljepalm plantager.
Arbetares rättigheter Hög
Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom de aktuella leveranskedjorna bedöms sammantaget som hög och förekommer framför allt i leveranskedjans första steg.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Hög | Otillräcklig information | Otillräcklig information |
Ett problem inom olivoljesektorn är det faktum att arbetsrätten inte upprätthålls av varken bönder och markägare eller tillsynsmyndigheter. Maffian som sköter människohandeln runt Medelhavet träffar ofta avtal med italienska markägare för billig arbetskraft. Trots att italiensk lag förbjuder rekrytering och exploatering av illegala migrantarbetare, vilket kan ge upp till åtta års fängelse. När lokal polis upptäcker illegala arbetsläger straffas varken maffia eller markägare. Den enda åtgärd som vidtas är att migrantlägret rivs då det anses utgöra en hälsorisk. Eftersom migrantarbetarna inte får någon organiserad hjälp tvingas de bygga nya läger och blir ännu mer lättexploaterade av ligorna. På så sätt skapas en ond cirkel av människohandel inom olivoljeindustrin.
Oljepalm i Indonesien odlas till stor del av småskaliga jordbrukare. Många gånger är dessa odlare bundna att leverera till storbolagen och kan lätt hamna i skuldfällor. Det finns rapporter om att arbetstagarna på plantagerna ofta får dåligt betalt, får finansiella straff och att arbetstagare, speciellt migrantarbetare, utsätts för tvångsarbete och misshandel.
Inom palmoljeproduktionen förekommer barnarbete. På grund av för högt ställda krav på skörd, behöver arbetstagarna vanligtvis ta hjälp av bland annat barn som får extremt låg ersättning för sitt arbete. Det finns även barn som inte får ersättning då dom arbetar för att hjälpa sina föräldrar nå dom kvoter som producenterna satt för ersättning, alternativt ytterligare bonusar. Därför tvingas många barn hoppa av skolan och i stället arbeta långa dagar under farliga förhållanden utan skyddsutrustning. Barn så unga som 8 år har dokumenterats arbeta på oljepalmfält i Indonesien.
Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, undermåliga arbetsvillkor och diskriminering av säsongarbetare.
Även inom palmoljeproduktionen i Indonesien diskrimineras kvinnor. En rapport om arbetsförhållanden hos en av världens största tillverkare av palmolja, lyfter fram ett rekryteringsmönster där kvinnor - till skillnad från män - systematiskt anställs som dagavlönad arbetskraft, vilket inte ger dem rätt till samma sociala trygghet, som sjukförsäkring och pensioner, som permanenta arbetstagare.
I palmoljeindustrin i Indonesien har det rapporterats om låga löner och att arbetstagare har ansett sig vara tvungna att bli medlemmar i en viss fackorganisation i ett palmoljeraffinaderi.
Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innebär både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under hela kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och minimilönerna är mycket låga. Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner.
Palmoljeproduktionen i Malaysia och Indonesien har uppmärksammats för grova kränkningar av bland annat migrantarbetares rättigheter. Kränkningar utgörs av löner under den lagstadgade miniminivån, arbetare som inte får korrekt övertidsersättning, begränsad föreningsfrihet, könsdiskriminering samt att arbetstagare tvingas att ta lån för att få jobb. Många arbetstagare saknar hälsoförsäkring eller andra förmåner. Arbetet innebär höga hälso- och säkerhetsrisker som till exempel att bespruta plantorna med bekämpningsmedel utan skyddsutrustning.
Oljepalmplantager använder farliga bekämpningsmedel och kemikalier, inklusive parakvat, ett bekämpningsmedel som är förbjudet i EU men fortfarande i bruk på vissa plantager. Arbetare vittnar om svåra kemikalieolyckor där de utsatts för giftiga ämnen utan skyddsutrustning.
Det finns även rapporter om att arbetstagarna på oljepalmplantagerna får dåligt betalt och om de inte lyckas med dagens produktionsmål dras det av från lönen, oavsett om arbetstagaren har arbetat sina arbetstimmar eller längre. Hot om uppsägning kan förekomma eller att arbetstagaren tvingas ta ledigt en eller fler dagar. Arbetstagarna kan få straff på grund av misstag och straffen är ofta monetära. Arbetstagarna arbetar ofta långa dagar för att kunna tjäna in en bonus. Vidare är arbetet tungt och krävande på plantagerna. Långa pålar, som kan väga upp till 12 kilo, används för att hugga ner palmbladen och stammen. Även klasen med palmfrukter väger mycket, mellan 15 och 25 kilo.
Inom olivoljeindustrin finns dokumenterade kränkningar av arbetares rättigheter i form av låga löner, dåliga arbetsvillkor och diskriminering av säsongarbetare. Exploatering av illegala migrantarbetare är ett särskilt stort problem. Migranterna kommer oftast från norra Afrika, eftersom länder som dominerar världens olivoljeproduktion ligger runt Medelhavet, vilket är den region som illegala migranter från norra Afrika når först när de flyr sina hemländer. Migrantarbetares utsatta situation utnyttjas av bönder och markägare. Det finns oftast fler migrantarbetare än arbetsmöjligheter, och eftersom de ofta arbetar utan anställningsavtal kan markägarna och bönderna betala oskäligt låga löner. Migrantarbetare har även olagligt långa arbetsdagar utan grundläggande sociala rättigheter, eftersom de ofta jobbar utan anställningsavtal.
Miljöskydd Medelhög
Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.
Risker för negativ miljöpåverkan inom den vegetabiliska fettindustrin finns framför allt i leveranskedjans inledande steg för samtliga vegetabiliska fetter. För olivolja och palmolja är risken hög, och för raps, solros och majs bedöms risken som medelhög. För olivolja kan risken även vara hög i leveranskedjans andra steg - bearbetning. För övriga vegetabiliska fetter saknas tillräcklig information för bedömning av bearbetningssteget. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte det sista steget i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information även här.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Hög | Medelhög | Otillräcklig information |
För odlingen av palmolja och andra grödor måste skog avverkas. Avskogningen i sig orsakar stora koldioxidutsläpp, men framför allt innebär den förlust av träd som binder koldioxid.
Vid odlingen på plantager som anlagts på torvmarker frigörs markbundet kol i form av koldioxid, vilket bidrar till den globala uppvärmningen.
I Malaysia ersätter oljepalmplantager ofta annan mark och stor del av regnskogen skövlas med anledning av produktionen. Detta för med sig stor påverkan på den biologiska mångfalden i regnskogen och innebär förstörda ekosystem, bland annat påverkas livsmiljön för orangutanger och sumatratigern negativt. Enligt studier så kommer framtida expansion av palmoljeproduktion högst troligtvis ske i länder som Brasilien, Nigeria, Colombia, Elfenbenskusten, Ghana och Demokratiska republiken Kongo, utöver Indonesien, vilket då kommer påverka den biologiska mångfalden där.
Inom olivodling är erosion den största miljörisken. Olivträd odlas på erosionsbenägna jordar, det vill säga i regioner med torrt klimat och lätta jordar. Detta beror dels på att det är en av de få grödor som faktiskt kan odlas på sådan jord, men också på grund av att olivträd har erosionshämmande effekt när de odlas extensivt, det vill säga på stora fält där träden inte är alltför tätt planterade. Sådan plantering förekommer dock sällan på industriplantager, och i takt med ökad efterfrågan blir det vanligare med intensiva tätplanterade odlingar, vilket bidrar till en ökad erosion. En ytterligare erosionsbidragande faktor är hantering av ogräs, då detta konkurrerar med olivträden om vatten och näringsämnen. Ogräset bekämpas genom att marken harvas för att på så sätt underlätta vattnets infiltration i marken och hindra ogräset från att suga upp vatten och näring, som skulle kunna gå till olivträden. Harvningen bidrar dock till ökad erosion, speciellt i monokulturer, det vill säga när endast ett växtslag odlas åt gången, där avsaknaden av biologisk mångfald gör jorden mer känslig för klimatväxlingar. När harvning inte varit effektivt nog mot ogräs används herbicider, som i sin tur påverkar balansen i odlingssystemen och kan resultera i att ogräs blir mer motståndskraftigt mot gifter över tid.
Olivodlingar plågas av ett särskilt skadedjur, den så kallade olivflugan, som gör oliverna obrukbara. Olivflugan blir problematisk i synnerhet i monokulturer, då flugan frodas och en enda fluga kan förstöra flera träd på kort tid. Olivflugan bekämpas främst med kemiska bekämpningsmedel som sedan förorenar jordar och vattendrag.
Pressrester från utvinningen av olivolja består av vatten med upptill 15 procent svårnedbrytbart organiskt material, som inte kan skickas till vanliga vattenreningssystem utan måste avgiftas i en kostsam avfallshantering. Därför är det inte ovanligt att pressvatten dumpas i floder och sjöar eller återanvänds för bevattning i länder som Tunisien, Marocko och Algeriet, med förorenat grundvatten och algblomning som följd.
Oljepalmplantager är starkt kopplade till luftföroreningar. Detta på grund av att marken som ska användas för plantagerna ofta röjs med hjälp av eld efter skövlingen av den tidigare växtlighet. Detta bidrar till en massiv mängd av koldioxid som släpps ut i atmosfären och förlusten av en viktig kolsänka. I de tropiska torvskogarna i Sydostasiensom används till oljepalmsodling leder dessa bränder till ett ännu mer problematiskt problem - antändningen av kolrika torvjordar. När torven väl brinner kan den pyra i veckor eller månader och släppa ut stora mängder växthusgaser och producera ett tjockt täcke av rök som täcker tätbefolkade regioner i Indonesien, Malaysia och Singapore.
Att odla oliver kan ge mycket hög påverkan på vattenresurserna. Att odla ett ton oliver kräver ungefär 14 500 m3 vatten. Dessutom kan odlingarna kräva relativt mycket mark eftersom skördarna är låga, och det finns risk för förlust av biologisk mångfald eftersom de kan anläggas i områden som är naturligt artrika.
Korruption Medelhög
Risker för korruption inom den vegetabiliska fettindustrin förekommer framför allt kopplat till palmolja och olivolja och bedöms som höga. För övriga oljeväxter raps, solros och majs är riskerna lägre då de odlas inom Europa. En sammanvägning ger därför en medelhög risknivå.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Medelhög | Medelhög | Medelhög |
Politisk korruption är vanlig i Indonesien, bland annat avseende markhantering. Tjänstemän har enligt uppgift accepterat mutor från palmoljeföretag i utbyte mot tillgång till mark och lättnader av regelverk. I Sydostasien, där palmoljan utvinns, är risken för korruption hög. Både Malaysia och Indonesien bedöms ha en hög risk för korruption enligt Transparency Internationals Corruption Perception Index 2024.
Inom olivoljeindustrin förekommer det att maffialigor samarbetar med markägare för människohandel och bedriver försäljning av förfalskade varor. ”Agromafia” är ett samlingsbegrepp för den italienska maffians infiltrering av Italiens jordbruks- och livsmedelsindustri. Inom olivoljeindustrin är det inte ovanligt att agromaffian märker om billig olja som ”jungfruolja” och distribuerar den förfalskade oljan till detaljhandeln i Europa och Nordamerika till ett mycket högre pris än vad den är värd. Italiensk polis menar att agromaffian lyckats infiltrera hela produktionskedjan inom olivolja, maffian tjänar även pengar på att beslagta odlingsmark och utpressa företag, fastställa priser, kontrollera distribution och exploatera plantagearbetare och bönder.
Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Inom sjötransportindustrin finns stora problem med korruption och mutor.
Så hanterar du riskerna
Det finns flera sätt att hantera risker i leveranskedjan före, under och efter en upphandling.
Läs mer om hur du kan hantera de identifierade riskerna i olika faser av inköpsprocessen
Upphandlingsmyndigheten har tagit fram kontraktsvillkor som kan användas för att motverka hållbarhetsrisker i leveranskedjan vid upphandling. Villkoren finns på två olika nivåer: bas och avancerad. De kan användas för alla upphandlingar oavsett vilken upphandlingslag som tillämpas.
Arbetsrättsliga villkor enligt ILO:s kärnkonventionerBasnivå
Du kan använda kontraktsvillkoren på basnivå för att hantera risker rörande arbetares rättigheter enligt ILO:s kärnkonventioner. Villkoren på basnivå hanterar alltså inte risker rörande mänskliga rättigheter eller miljö- och korruptionsrisker. Tänk också på att villkoren endast hanterar risker i det steg i leveranskedjan som i denna riskanalystjänst kallas ”sluttillverkning”. Villkoren på basnivå motsvarar de villkor som upphandlande organisationer är skyldiga att inkludera i sina upphandlingar i vissa fall.
Hållbara leveranskedjorAvancerad nivå
Du kan använda kontraktsvillkoren på avancerad nivå för att hantera risker rörande samtliga riskområden, det vill säga risker rörande mänskliga rättigheter, arbetares rättigheter samt miljö- och korruptionsrisker. Villkoren omfattar samtliga led i leveranskedjan, alltså alla steg i leveranskedjan som i denna riskanalystjänst kallas ”råvara”, ”bearbetning” och ”sluttillverkning”.
Följande lista innefattar exempel på branschinitiativ som är relevanta för produktområdet. Detta ska inte betraktas som en uttömmande lista över samtliga branschinitiativ. Upphandlingsmyndigheten har inte gjort någon värdering av dessa initiativ.
- Global G.A.P. är en internationell standard med syfte att säkerställa livsmedelssäkerhet, miljöskydd, djurskydd samt hälsa och säkerhet i jordbruket. Standarden kräver kontroll av internationellt erkända och oberoende kontrollorgan. Certifikat utfärdas på producentnivå.
- GRASP är en tilläggsmodul till Global GAP som innebär att en riskbedömning av sociala förhållanden på gården genomförs. Resultatet visar hur den enskilde producenten eller producentgruppen respekterar mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter.
- ETI (Ethical Trading Initiative) är ett flerpartsinitiativ av företag, fackföreningar och icke-statliga organisationer som verkar för att främja respekt för arbetstagarnas rättigheter över hela världen. Organisationen har utvecklat ETI Base Code, som grundas på ILO:s kärnkonventioner. Koden anses vara en global referensstandard och används ofta som ett riktmärke för sociala revisioner. Sedan 2019 finns en svensk motsvarighet, Etisk handel Sverige.
- BSCI (Business Social Compliance Initiative), är ett samarbetsinitiativ för företag som vill förbättra arbetsförhållanden i sina leveranskedjor. BSCI har en egen uppförandekod med krav kopplade till mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Medlemsföretagen samarbetar för att underlätta för varandra och för leverantörer genom revisioner mot uppförandekoden. En BSCI-revision hos en producent genererar inte ett certifikat, men indikerar att en genomlysning av företaget har gjorts, och att en åtgärdsplan är framtagen.
- BEPI (Business for Environmental Protection Initiative) är ett samarbetsinitiativ för företag som vill förbättra miljöskydd i sina leverantörskedjor. Medlemsföretagen samarbetar för att underlätta för varandra och för leverantörer genom samstämmiga miljökrav kopplade till bland annat energianvändning, utsläpp av växthusgaser, vattenanvändning, luftföroreningar, biologisk mångfald och avfallshantering. En BEPI-revision hos en producent genererar inte ett certifikat, men indikerar att en genomlysning av företaget har gjorts, och att en åtgärdsplan är framtagen.
- Sedex är ett brittiskt nätverk för företag som vill förbättra arbetsförhållanden i sina leveranskedjor. Organisationen har en onlineplattform där medlemsföretagen kan dela resultat från exempelvis sociala revisioner. SMETA (Sedex Members Ethical Trade Audit) är Sedexs metodik för sociala revisioner i kombination med lokala bestämmelser och lagar i respektive land. En SMETA-revision hos en producent genererar inte ett certifikat, men indikerar att en genomlysning av företaget har gjorts, och att en åtgärdsplan är framtagen.
Följande lista innefattar exempel på märkningar som är relevanta för produktområdet. Detta ska inte betraktas som en uttömmande lista över samtliga märkningar. Upphandlingsmyndigheten har inte gjort någon värdering av dessa märkningar.
- RSPO (Roundtable on Sustainable Palm Oil) är en certifiering för palmolja som är utvecklad av producenter, tillverkare, återförsäljare, NGO:s och andra aktörer som är verksamma inom palmoljeindustrin. RSPO:s krav omfattar bland annat transparens, miljöhänsyn och social hänsyn, både vad gäller anställda och lokalbefolkning. Certifikat utfärdas för aktörerna i leveranskedja, men finns inte som produktmärkning.
- Ekomärket / Ekolövet är Europeiska unionens miljömärkning för ekologiska produkter som certifierats som ekologiska av ett godkänt kontrollorgan och uppfyller märkningens villkor för hur de har producerats, bearbetats, transporterats och lagrats. Produkterna måste innehålla minst 95 procent ekologiska ingredienser. För livsmedelsprodukter innebär märkningen bland annat begränsningar i användandet av konstgödsel och bekämpningsmedel.
- KRAV är en svensk certifieringsorganisation som står för mat producerad utan naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel, god djurvälfärd, mindre klimatpåverkan, mer biologisk mångfald och bättre arbetsvillkor. Svenskproducerade såväl som importerade livsmedel kan KRAV-märkas.
Riskbedömningen har gjorts med utgångspunkt från hur pass allvarlig risken bedöms vara vilket innebär att följande har beaktats:
- Skala (hur pass allvarlig effekten är)
- Omfattning (antalet individer som drabbas)
- Risker av oåterkallelig karaktär (möjligheten att återställa situationen och kompensera de drabbade)
Vid prioriteringen har också hänsyn tagits till särskilt utsatta grupper såsom barn, kvinnor, etniska grupper eller ursprungsbefolkningar.