Kött

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för kött.

Leveranskedjan för köttproduktionen startar med foderproduktion. Fodret kan utgöras av till exempel vall, spannmål och sojabönor. Ungefär 75 procent av all sojaproduktion går till djurfoder.

Uppfödning av köttdjur (ko, gris och lamm) sker ofta storskaligt. Grisproduktionen i Sverige startar med att suggan får kultingar, hon får ungefär två kullar per år. Efter att griskultingarna diat i 4–5 veckor flyttas de ofta till boxar där de lever tillsammans med andra grisar. Grisarna slaktas vid ungefär 6 månaders ålder.

Djurhållning för nötköttsproduktion inleds med uppfödning av korna som betäcks efter cirka 13 månader. När kalven är mellan sex och tolv månader, förs den vanligtvis vidare till en gård som tar hand om gödning, slakt och bearbetning inför försäljning. Där matas de med foder. I Sverige sker slutgödning ofta i stall. Nötkött från Sverige kommer ofta från mjölkkor som slaktas vid 5–6 års ålder. De kalvar som inte blir mjölkkor föds upp för att slaktas, så kallat dikoproduktion. En del av kalvarna kastreras och få beta under en längre tid under sommaren.

Lamm slaktas vanligtvis vid 6–12 månaders ålder beroende på när under året de föds och om de kan beta utomhus eller inomhus. Efter bearbetning förpackas köttet och transporteras till försäljning och kunder.

Svenskar äter cirka 40 kilo kött per år och person. En betydande del av den svenska köttkonsumtionen produceras även i Sverige. År 2019 var den så kallade självförsörjningsgraden för kött (hur stor andel av konsumerat kött som producerats i Sverige) cirka 30 procent för lammkött, 56 procent för nötkött och 77 procent för griskött. Resterande andelar importeras. Det bör noteras att de länder som nedan anges är importländer och inte nödvändigtvis det land där köttet har sitt ursprung.

• Griskött som konsumeras på den svenska marknaden (år 2019, siffror för slaktad vikt) har sitt ursprung i Sverige (cirka 77 procent), Tyskland (cirka 11 procent), Danmark (cirka 4 procent), Polen (cirka 3 procent), Finland (cirka 2 procent), Nederländerna (cirka 1 procent) och övriga länder (cirka 2 procent). Grisar föds ofta upp på slättbygderna i Sverige, där även mycket foder odlas.
• Nötkött som konsumeras på den svenska marknaden (år 2019, siffror för slaktad vikt) har sitt ursprung i Sverige (cirka 56 procent), Irland (cirka 10 procent), Nederländerna (7 procent), Tyskland (cirka 6 procent) och Polen (cirka 6 procent) och övriga länder (cirka 15 procent). Som ovan nämnt är angivna länder importland och inte nödvändigtvis faktiskt ursprungsland. Brasilien är ett känt ursprungsland gällande nötkött, men det finns ingen säker information om hur stor andel av importen som faktiskt kommer från Brasilien.
• Lammkött som konsumeras på den svenska marknaden (år 2019, siffror för slaktad vikt) har sitt ursprung i Sverige (cirka 30 procent), Irland (cirka 32 procent), Nederländerna (cirka 17 procent), Nya Zeeland (cirka 9 procent), Tyskland (cirka 4 procent) och övriga länder (cirka 8 procent).

Ursprunget för det kött som konsumeras i Sverige kan ändras över tid. Australien, USA och Brasilien är de största nötköttsproducenterna i världen men även EU, Kina och Indien är stora producenter. De största exportörerna av lammkött är Australien och Nya Zeeland och de största exportörerna av griskött är EU (varav Spanien, Frankrike och Tyskland störst), USA och Kanada.

Vad gäller foder importeras soja till Sverige för att användas till foderproduktion till såväl kor som grisar. Brasilien, USA och Argentina är världens största sojaproducenter.  En stor del av sojan som importeras till Sverige kommer ifrån Kanada enligt Svenska sojadialogen. 

Ett antal olika företag äger sojafabrikerna i Brasilien, men marknaden domineras av ett mindre antal företag. Livsmedelsbranschen på den svenska marknaden arbetar för en ansvarsfull produktion av soja.

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19 medförde flera stora förändringar för livsmedelsproduktionen. Pandemin förde med sig svårigheter att transportera varor och få tillgång till arbetskraft och gjorde efterfrågan väldigt föränderlig. Tidiga utvärderingar av vilken påverkan som pandemin haft på jordbrukssektorn pekar dock på jordbrukssektorns förmåga att snabbt anpassa sig till de nya förutsättningarna och fortsätta tillhandahålla livsmedel. Denna flexibilitet fick dock också stor påverkan på arbetstagare i leveranskedjorna.

Samhällens skyddsåtgärder, såsom inskränkningar i rörelsefriheten, påverkade arbetstagare i livsmedelssektorn, inte minst de i arbetsintensiv livsmedelsproduktion. Osäkerheter uppstod exempelvis om huruvida säsongsarbetare skulle få arbete, eller kunna ta sig till arbetet. Lågutbildad och lågavlönad arbetskraft hamnade därmed i ett än mer utsatt ekonomiskt läge under pandemin. Migrantarbetare, en redan marginaliserad grupp, blev särskilt utsatta av brist på arbete men också bristen på skyddsnät och tillgång till vaccin. Slakterier och bearbetning av kött pekas ut som en bransch där lågavlönade arbetare och migrantarbetare varit särskilt utsatta för pandemins konsekvenser. Arbetsmiljön inom jordbruksnäringen anpassade sig i många fall dåligt till behovet att skydda arbetstagare från smitta, både i arbetsmiljön och boendemiljön. Pandemins restriktioner medförde också begränsningar i möjligheten att utöva rättigheter till kollektiva förhandlingar och strejker.

Påverkan på andra delar av leveranskedjan: Livsmedelsförädlingen påverkades också under själva pandemin, exempelvis på grund av regler kring säkerhetsavstånd och ändrade hygienkrav som ledde till högre sjukfrånvaro. Logistikledet påverkades i vissa delar; sjötransporten påverkades mycket litet medan lufttransporter såg kraftiga störningar. Covid-19 förstärkte också temporärt den globala osäkerheten kring livsmedelsförsörjning som framför allt fattigare delar av världen drabbas av, på grund av hamstrande och panikinköp samt ändrade inköpsmönster.

Ökad migration: Migrantarbetare står för en stor del av den lågavlönade arbetskraften inom livsmedelsbranschen. Risker för att dessa arbetare ska få undermåliga löner och sakna tillgång till anställningstrygghet och social trygghet förhöjs ytterligare av att de ofta anställs via rekryteringsfirmor och inte direkt av arbetsgivaren. Slakterier och bearbetning av kött pekas ut som en bransch som anställer migrantarbetare i särskilt hög utsträckning.

Villkoren för arbetstagare inom jordbruksnäringen och livsmedelsbearbetningsindustrin har i många fall visat sig lida stora brister gällande till exempel arbetsmiljön och sanitet och säkerhet i de bostäder som tillhandahålls. Studier av den europeiska livsmedelsbearbetningsindustrin har också funnit att hyran för denna ofta undermåliga inkvartering dras av lönen och att boendevillkoren sätter arbetstagarna i en större beroendeställning till arbetsgivaren. Det är vanligt att arbetare erbjuds arbete som registrerad ”egenföretagare” och att arbetsgivaren därmed undgår betala sociala avgifter mm. På det hela taget utsätts en stor del av migrantarbetarna inom EU:s livsmedelsbearbetning för osäkra och ohälsosamma levnadsvillkor.  Arbetsmiljörisker inkluderar halk- och fallskador, men även negativa psykologiska konsekvenser kopplade till arbete under extrem tidspress och med repetitiva arbetsuppgifter.

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022)  till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet, anses sektorerna jordbruk, fiske (inklusive vattenbruk), tillverkning av livsmedel och partihandel med jordbruksråvaror, livsmedel och drycker ha stor påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer. De sektorer som anges i EU-direktivet utgår från OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, vilka har utvecklats för ett antal sektorer och deras leveranskedjor, inklusive jordbrukssektorn.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom köttindustrin bedöms sammantaget som medelhöga givet att en betydande del av den svenska köttkonsumtionen produceras i Sverige. I leveranskedjans första steg finns dock förhöjda risker i förhållande till odling av soja för foderframställning, och till djurhållning i länder utanför Sverige. Särskilt avseende potentiell överanvändning av antibiotika som utgör ett hot mot människors hälsa globalt sett. I leveranskedjans andra steg kan det finnas risker för kränkningar av mänskliga rättigheter kopplat till arbetsförhållanden i slakterier utomlands. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte det sista steget i leveranskedjan då det där saknas tillräcklig information om specifika risker.

Arbete som sker under slavliknande förhållanden har rapporterats förekomma i Brasilien, bland annat inom nötkött- och sojaindustrin. Arbetarna rapporteras arbeta under dåliga förhållanden, olyckor är vanligt och arbetare rapporteras hamna i ett skuldförhållande gentemot arbetsgivaren.

På grund av att odlingen av sojabönor och uppfödningen av nötkreatur kräver mycket odlingsbar mark, har stor andel skog i Brasilien skövlats. Skövlingen har lett till att ursprungsbefolkningens rätt till försörjning hotas då jaktmarker och odlingsplatser har ödelagts. De flesta odlingar ägs av stora företag. I Paraguay visar en rapport från 2017 att 9 000 bondefamiljer har blivit förflyttade på grund av att sojaplantager etablerats.

Hög och felaktig användning av antibiotika bidrar till utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier, vilket är ett stort globalt hot för människors hälsa. Antibiotika används inom djurindustrin för att stimulera tillväxt och förebygga sjukdomar. Inom EU finns det krav på tillstånd från en veterinär och det är även förbjudet att ge antibiotika för att stimulera tillväxt. Sverige har sedan tidigare en låg användning av antibiotika i djuruppfödning. Från januari 2022 kommer EU-länder att omfattas av en striktare reglering. Samma krav ställs inte i till exempel Sydamerika och Nordamerika.

Arbetare i slakterier kan även utsättas för giftiga kemikalier och farliga gaser som kan påverka luftkvalitén och hälsan. Det krävs därför hög säkerhet och noggrann utbildning i arbetsmiljörisker och säkerhetsrutiner. Många av arbetarna av farliga arbetsmoment i USA är migrantarbetare.

Det har rapporterats förekomma både barnarbete och tvångsarbete inom nötköttsindustrin, bland annat i Brasilien. Brasilien har ratificerat ILO:s konvention om förbud mot de värsta formerna av barnarbete. Trots det är barnarbete, bland annat inom jordbruket, dock fortfarande ett problem i landet.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom köttindustrin bedöms sammantaget som medelhöga, givet att en betydande del av den svenska köttkonsumtionen produceras i Sverige. I leveranskedjans första steg finns dock förhöjda risker i förhållande till odling av soja för foderframställning, och till djurhållning i länder utanför Sverige, särskilt avseende potentiell överanvändning av antibiotika som utgör ett hot mot människors hälsa globalt sett. I leveranskedjans andra steg kan det finnas risker för kränkningar av arbetares rättigheter kopplat till arbetsförhållanden i slakterier utomlands. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte det sista steget i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker här.

Arbete som sker under slavliknande förhållanden har rapporterats förekomma i Brasilien, bland annat inom nötkött- och sojaindustrin. Arbetarna rapporteras arbeta under dåliga förhållanden, olyckor är vanligt förekommande och arbetare rapporteras hamna i ett skuldförhållande gentemot arbetsgivaren.

Det har rapporterats förekomma både barnarbete och tvångsarbete inom nötköttsindustrin, bland annat i Brasilien. Brasilien har ratificerat ILO:s konvention om förbud mot de värsta formerna av barnarbete. Trots det är barnarbete, bland annat inom jordbruket, dock fortfarande ett problem i landet.

Inom sojaodlingen i Brasilien används bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU. Arbetarna anses inte få tillräcklig med information angående riskerna kring detta.

Det rapporteras att arbetarna inom köttindustrin i USA, särskilt sanitetsarbetare, ofta arbetar under farliga förhållanden. En stressig arbetsmiljö och hantering av farlig utrustning har lett till olyckor. En undersökning har visat att städning av maskiner förekommer när maskinerna är aktiva.

Arbetare i slakthus kan även utsättas för giftiga kemikalier och farliga gaser som kan påverka luftkvalitén och hälsan. Det krävs därför hög säkerhet och noggrann utbildning i arbetsmiljörisker och säkerhetsrutiner. Många som arbetar med farliga arbetsmoment i USA är migrantarbetare.

Inom grisköttindustrin i Spanien rapporteras det förekomma dåliga arbetsvillkor på slakterier. Många arbetare är nyanlända. Det förekommer exploatering av arbetarna, låga löner och diskriminering.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan inom köttindustrin bedöms som höga. Risker finns framför allt i leveranskedjans inledande steg både vad gäller foderframställning och djuruppfödning oavsett land och är störst avseende köttproduktionens klimatpåverkan. Riskbedömningen omfattar inte de följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker.

Inom produktionen av nötkött, griskött och lamm- och fårkött bidrar både djuruppfödning och produktionen av foder till utsläpp av växthusgaser. Såväl globalt som i Sverige står djurhållning för cirka 15 procent av de globala växthusgasutsläppen. Sker odlingen av soja på ny mark frigörs inbundet kol från marken, vilket bidrar till negativa effekter för klimatet.

Såväl djuruppfödning som produktion av foder kräver att mycket mark tas i anspråk. Uppfödning av nötkreatur behöver mellan 3–10 gånger så mycket mark som uppfödning av gris. Stora mängder skog och marker tas i anspråk för att göra plats för sojaodlingar i bland annat Brasilien. Skövlingen leder till ett försämrat ekosystem och minskad biologisk mångfald. Detta får stor påverkan på djur- och växtlivet då regnskogen utgör ett av de artrikaste områdena.

Storskaliga monokulturodling och det intensiva användandet av kemikalier vid sojaproduktion leder till stora och negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden och för livsmiljön för lokalbefolkningen. Avverkning av skog för att bereda jordbruksmark för sojaodling kan även föra med sig minskade vattenflöden och vattenkvalitet i lokalområdet.

Skövlingen av regnskog bidrar även till att mark och växter som absorberar koldioxid försvinner. Verksamheten kan också leda till att vatten förorenas när gödsel- och foderproduktionen hanteras illa. Detta påverkar djur- och växtlivet i vattnet.

Avverkning av skog för att bereda jordbruksmark för sojaodling kan även föra med sig minskade vattenflöden och vattenkvalitet i lokalområdet.

I grisuppfödning går cirka 15 liter vatten åt per gris och dag. Enligt rapporter är nu antalet grisar i Spanien fler än antalet människor, vilket är problematiskt för vattentillgängligheten i Spanien som ofta drabbas av torka. Avfallsprodukter från djurhållningen har även lett till grundvattnet har förorenats.

Skövlingen av regnskog i Brasilien kan leda till att vatten förorenas när gödsel- och foderproduktionen hanteras illa. Detta påverkar djur- och växtlivet i vattnet. Inom nötkött- och sojaindustrin i Brasilien förekommer bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU.

Risker för korruption inom köttindustrin bedöms sammantaget som medelhöga. Förhöjda risker finns dock i leveranskedjans första led kopplat till odling av soja och djuruppfödning i Brasilien. I andra ledet finns viss förhöjd risk kopplat till bearbetning i högriskländer, men givet en hög andel svenskproducerat kött, framför allt nöt och gris blir sammantaget risknivå låg. I leveranskedjans sista led är riskerna förhöjda då bedrägerier inom köttindustrin förekommer i hela världen.

I Brasilien, där en stor andel av sojaproduktionen sker, bedöms korruptionsrisken generellt vara hög. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index är Brasilien rankad som nummer 94 av 180 länder. Brasilien har reglerat skövlingen av Amazonas och har tidigare arbetat för att den ska minska. Korruption och bristande resurser försvårar dock efterlevnaden av regleringen. Olaglig skövling är ett problem.

Omfattande bedrägerier inom den globala köttindustrin har förekommit. Ett exempel är den så kallande hästköttskandalen 2013, där kött märkt som nötkött i själva verket var hästkött En förfalskning som är lukrativ då nötkött har ett betydligt högre pris än hästkött. Skandalen uppdagades först i frysta nötfärshamburgare som såldes av irländska och brittiska matkedjor. Skandalen nådde även Sverige när frysta hamburgare och lasagne återkallades från hela svenska dagligvaruhandeln. Totalt berördes över 500 företag i Europa och 50 000 ton kött återkallades från marknaden. Kriminella nätverk med förgreningar i flera länder utpekades ligga bakom.

Vad gäller köttproduktion i Brasilien inträffade en stor skandal 2017. Den brasilianska polisen utförde tillslag mot några av världens största köttproducenter som misstänks för att ha mutat sig till möjligheten att sälja bland annat ruttet kött. Köttet behandlades med syra och andra kemikalier för att maskera det. Företagen misstänkts även ha manipulerat certifikaten som krävs för att kunna exportera till Europa. Det har även uppdagats att ett av Brasiliens stora köttbearbetningsbolag har givit stora summor till en mängd tjänstemän.

Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika, Nya Zeeland men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Sjötransportsektorn är den näst mest korrumperade industrisektorn i världen. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export är tidskrävande, ineffektiv och kostsamt om företag inte mutar tjänstemän.