Drivmedel

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för drivmedel. Mellan varje led sker transport mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker. 

Leveranskedjan för biodrivmedel utgörs generellt sett av odling, bearbetning av råmaterial samt lagerhållning och distribution. Efter den första bearbetningen av råvaror, som syftar till att frilägga stärkelsen alternativt kristallisera socker, omvandlas stärkelse eller socker till glukos som genom jäsning ombildas till etanol. Därefter destilleras etanolen och förs vidare till depå för lagerhållning. 

För biodrivmedel är spårbarhet reglerat i lag (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Detta gör det möjligt att spåra drivmedel till dess ursprungsland. Lagen reglerar vad som klassas som hållbart drivmedel. Exempelvis får råvaran inte vara odlad på gräsmarker med hög biologisk mångfald eller bidra till avverkning av naturskog. 

Leveranskedjan för fossila drivmedel till motorfordon inleds med utvinning av råolja (petroleum) som antingen kan ske på land eller på oljeplattformar i havet. Därefter transporteras oljan till oljeraffinaderier för raffinering. Före eller under transporten kan olja från olika tankar ha blandats samman. Detta gör det svårt att spåra varifrån oljan kommer och det är därför möjligt att olja från högriskländer blandas med olja som kommer från länder som klassas som lågriskländer. Efter raffineringen säljs bränslet vidare till återförsäljare för att nå slutkunden. Det finns inga hållbarhetscertifieringar för petroleumprodukter. Inte heller finns det ett fungerande internationellt system för spårbarhet vilket gör det svårt att få en komplett bild av leverantörsleden. 

Fossila bränslen. Avseende råolja är Saudiarabien, Kanada, USA, Irak, Nigeria, Venezuela samt Kina stora oljeproducenter.  Sverige producerar ingen råolja utan importerar framför allt från Nordsjön, vilket inkluderar Norge, Danmark samt Storbritannien.  Innan Rysslands invasion av Ukraina var Ryssland ett av de största exportländerna av råolja.

Biodrivmedel. Råvaror för framställning av biodrivmedel är framför allt sockerrör, majs, raps, solros, oljepalm, matavfall, gödsel, slam eller andra organiska rester. Även råtallolja, som är en biprodukt från pappersmassaframställning, används i liten skala. Cellulosarika material som ved och halm, är andra typer av råvaror för biodrivmedel, och sedan flera år pågår teknikutveckling för att utveckla andra generationens biodrivmedel från nordiska råvaror. 

Etanol är den absolut dominerande typen av biodrivmedel och utgör mer än 90 procent av den totala produktionen. Råvaror för etanoltillverkning utgörs av stärkelserika växter som vete och spannmål, alternativt råvaror som har högt sockerinnehåll som sockerrör. Inom Europa används främst vete (samt även överskottet från vinproduktion) för etanolproduktion. Sockerrör odlas i tropiskt eller subtropiskt klimat och utgör råvara för 80 procent av sockerframställningen globalt. Vad gäller etanolproduktion är USA och Brasilien är de överlägset största producenterna med mer än hälften av den årliga globala produktionen. I USA produceras merparten av etanolen från majs medan merparten av etanolproduktionen i Brasilien baseras på sockerrör. I Sverige finns även inhemsk produktion av etanol i större skala i till exempel Norrköping och Domsjö. 

Biodiesel är det biodrivmedel som i dagsläget används överlägset mest inom transportsektorn i Sverige.  Råvaror för biodiesel utgörs av vegetabiliska fetter från oljerika växter som raps, soja, majs, oljepalm, men även animaliskt fett kan användas. De dominerande typerna av biodiesel är HVO (Hydrerad Vegetabilisk Olja) och FAME (Fatty Acid Methyl Ester). Råvarorna till FAME, främst vegetabiliska oljor, kommer ifrån Tyskland, Litauen, Danmark och Lettland. Majoriteten av den HVO som säljs på den svenska marknaden är från Nederländerna och Finland. Råvarorna kommer främst från Indonesien, Tyskland, USA och Storbritannien. HVO kan tillverkas av många olika fettråvaror till exempelvegetabilisk eller animalisk avfallsolja, PFAD (Palm Fatty Acid Distillate) vilket är en biprodukt från palmoljeproduktion och slakteriavfall. PFAD, framställs i länder där palmoljeproduktionen finns, framförallt Indonesien och Malaysia. Landytan som lämpar sig för oljepalmsproduktion minskar dock i Sydostasien och detta tvingar industrin att utvecklas på flera håll i världen, till exempel i Central- och Sydamerika.    

Globala händelser 2020–2022
Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört. 

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist, förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från som bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa. 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. 

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet i sina leveranskedjor. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras.  

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör till etanoltillverkning. 

I många länder leder storskaliga utvinningsprojekt till tvångsförflyttning och omplacering av samhällen. När mark tas i anspråk för oljeutvinning och gruvdrift kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas på grund av utsläpp till mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust.  Extra utsatta är minoriteter och urfolk där människor berövas sina hem och försörjningsmöjligheter.

Även inom palmoljeindustrin rapporteras det om tvångsförflyttning av lokalbefolkning, exploatering av arbetskraft, dåliga arbetsförhållanden och kränkningar av urfolks- och lokalbefolkningens rättigheter till mark och resurser. 

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Arbetare på sockerrörsplantager i bland annat Filippinerna arbetar ofta under informella avtal utan fasta arbetstider. De förväntas skörda stora mängder sockerrör varje dag, men lönerna de får för sitt arbete är ofta otillräckliga för att försörja sina familjer. Under lågsäsong är lönerna ännu lägre, vilket ytterligare försvårar deras ekonomiska situation. 

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.

På palmoljeplantage i till exempel Indonesien används bekämpningsmedel som är förbjudna i EU, så som Paraquat som kan orsaka skador på lever, njurar och lungor.  Ofta använder arbetstagarna varken handskar eller mask för att skydda huden från det giftiga medlet. Studier har visat att upp till 70 procent av dom bekämpningsmedel som används inom palmoljeindustrin klassas som farliga enligt WHO.  Att skörda sockerrör beskrivs som ett extremt tungt arbete och det är mycket vanligt att arbetarna drabbas av nedsatt njurfunktion i och med otillräcklig vila och vätsketillförsel.  

I många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av opposition, civilsamhälleaktivister och journalister. 

Inom palmoljeindustrin är risk för kränkning av rätt till frihet och säkerhet som störst på palmoljeplantagerna. Flertalet rapporter identifierar otrygga anställningar, otillräcklig lön, långa arbetsdagar och bristande säkerhet. Även storskaliga skogsprojekt, exempelvis skövling för att ge plats till palmoljeplantager, kan leda till tvångsförflyttning av urfolk och lokalsamhällen, vilket kränker deras rätt till frihet och säkerhet. Liknande förhållanden vittnas om vid sockerrörsplantager i Asien. 

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör till etanoltillverkning. 

Oljeutvinning rapporteras vara förenat med risker gällande tvångsarbete.

På palmolje- och sockerrörsplantager är en vanlig form av tvångsarbete så kallat skuldslaveri. Inom jordbruket sker detta när personer blir lockade med löften om bra villkor och förhands-betalning för att ta arbete på plantagerna. Det är ofta individer från ekonomiskt utsatta områden eller marginaliserade grupper, som migrantarbetare, nomadfolk eller etniska minoriteter. När de väl anländer till arbetsplatsen får de veta att de är skyldiga arbetsgivaren pengar – en skuld som ofta är påhittad.   Skuldslaveri tros vara den vanligaste formen av tvångsarbete inom sockerrörsindustrin. Det har också identifierats som en vanlig taktik i Bolivia, Brasilien och Dominikanska republiken. I Brasilien utnyttjas främst migranter från de norra delarna av landet. Med löften om höga löner luras de till att börja jobba på avlägsna platser. Ofta beslagtar arbetsgivaren id-handlingar och de får veta att de är skyldiga pengar för transporten och mat – en skuld som sedan växer.  

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till barnarbete, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Även inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till barnarbete, se riskanalys Spannmål och socker.

Rapporter visar att olje- och gasbolag ofta bedriver verksamhet i områden där marginaliserade grupper som urfolk och afroamerikaner, är överrepresenterade. Det leder till att dessa samhällen drabbas oproportionerligt av miljöförstöring och utsätts för hälsorisker. Sådana mönster strider mot principerna för klimaträttvisa och bidrar till att ytterligare kränka mänskliga rättigheter, genom att förneka utsatta grupper deras rätt till hälsa, säkerhet och en hållbar livsmiljö. 

Inom palmoljeproduktionen i Indonesien förekommer diskriminering av kvinnor. En rapport, som undersökt arbetsförhållanden hos en av världens största tillverkare av palmolja, lyfter fram ett rekryteringsmönster där kvinnor - till skillnad från män - systematiskt anställs som dagavlönad arbetskraft, vilket inte ger dem rätt till samma sociala trygghet, såsom sjukförsäkring och pensioner, som permanenta arbetstagare.  

Bristande fackliga rättigheter är vanligt förekommande både i länder där råvaruutvinning sker, som Brasilien och Indien och Asien generellt. 

På palmoljeplantager i Indonesien rapporteras om att det förekommer begränsningar av oberoende fackföreningar, vilket försvårar för arbetare att organisera sig och ta vara på sina rättigheter.  

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare under hela kontraktstiden. Det gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner.

Arbetsmiljön i oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker, inklusive explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren avsevärt beroende på region och arbetsuppgifter. De långa arbetspassen kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på sjukvård.  

Palmoljeproduktion i Malaysia och Indonesien har uppmärksammats för grova kränkningar av bland annat migrantarbetares rättigheter. Kränkningar består av löner under den lagstadgade miniminivån, arbetare som inte erhåller övertidsersättning, begränsad föreningsfrihet, könsdiskriminering samt att arbetstagare tvingas att ta höga lån för att få jobb.  Flera av arbetstagarna saknar hälsoförsäkring och andra förmåner. Arbetet innebär höga hälso- och säkerhetsrisker då en arbetsuppgift kan vara att bespruta plantorna med bekämpningsmedel utan skyddsutrustning.  

På sockerrörsplantagerna är löner låga, arbetet tungt och farligt. Det förekommer både olyckor, dödsfall och tvångsarbete på plantagerna. Sockerrören skärs ned med machetes vilket leder till skador. 

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. Risker för negativ miljöpåverkan inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör för etanoltillverkning. För leveranskedjans andra led är miljöpåverkan något större inom petroleumindustrin än inom industrin för biodrivmedel.

Klimatpåverkan från framställning av olika typer av drivmedel varierar beroende på hur råvarorna utvinns respektive odlas, samt hur drivmedlet sedan framställs. 

För odling av sockerrör och palmolja för framställning av biodrivmedel måste skog avverkas. Avskogningen i sig orsakar stora koldioxidutsläpp men framför allt innebär den förlust av träd som kan binda koldioxid. Avskogning står för cirka tio procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

Oljeindustrin har en betydande påverkan på klimatet genom utsläpp av växthusgaser, både från sin egna verksamhet och genom förbränningen av de produkter som produceras. Olje – och gasverksamheter står för cirka 15 procent av de globala energirelaterade växthusgasutsläppen.  Förbränningen av olja bidrar avsevärt till de globala koldioxidutsläppen och enligt beräkningar står olja för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp. 

Oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.  Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst. Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda stora mängder djur och växter.

En av de största riskerna med palmoljeproduktion är avskogningen av tropisk regnskog.  Palmoljeplantager lämnar efter sig en grön öken där inga andra grödor än oljepalmen kan växa, bakom detta döljer sig skövling av regnskog med stora förluster av unika och oersättliga naturvärden, torvmarker som utdikas till plantager och jordbruksmark som läggs om till oljepalmsplantager.

Sockerrörsplantagerna minskar även den biologiska mångfalden när mark skövlas för att tas i anspråk för odling. Etanolproduktionen i Brasilien bidrar även till uppodling av Cerradon, den brasilianska savannen, som har en unik biologisk mångfald. 

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras.   

Både avseende sockerrörsodlingar och palmoljeplantager finns risk för storskalig avskogning. Avskogning kan störa vattenbalansen, leda till erosion och orsaka negativa effekter som jordskred och grumliga vattendrag.   Sockerrörsodlingar i Brasilien kräver mycket vatten vilket kan leda till stora problem för människor och natur i områden med bristande vattenresurser.  Palmoljeplantager har en betydande påverkan på vattenresurser i de områden där de är etablerade, då de är vattenintensiva och vattenbrist kan uppstå vilket påverkar både råvaror, produktionsanläggningar och lokalbefolkning. 

All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna värdekedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimat, människors hälsa samt leder till övergödning.  Såväl malm- och kolbrytning som metallförädlingsprocesser kan orsaka luftföroreningar med höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider. 

Palmoljeplantager är starkt kopplade till luftföroreningar. Detta på grund av att marken som ska användas för plantagerna ofta röjs med hjälp av eld efter skövlingen av den tidigare växtlighet som fanns på platsen. Detta bidrar till en massiv mängd av koldioxid som släpps ut i atmosfären och förlusten av en viktig kolsänka. I de tropiska torvskogarna i Sydostasien leder dessa bränder till ett ännu större problem - antändningen av kolrika torvjordar. När torven väl brinner kan den pyra i månader och släppa ut stora mängder växthusgaser och producera ett tjockt täcke av rök som täcker tätbefolkade regioner i Indonesien, Malaysia och Singapore. , 

Råvaruutvinning av olja kan ha betydande negativa effekter på både mark och grundvatten. Under oljeutvinning kan spill och läckage av inträffa, vilket leder till förorening av marken. Dessa föroreningar kan skada den lokala miljön och utgöra hälsorisker för människor. Oljespill kan få allvarliga konsekvenser, särskilt i områden med grusiga jordarter eftersom olja sprids snabbt i sådana miljöer och kan nå grundvattnet innan effektiva saneringsåtgärder kan vidtas. Om olja når grundvattnet kan det leda till allvarliga föroreningar, vilket påverkar dricksvatten och ekosystem. 

Rapporter om användning av bekämpningsmedel på sockerrörsodlingar i Brasilien  och palmeoljeplantager i Sydostasien  kan orsaka mark – och grundvattenföroreningar. 

Risker för förekomst av korruption inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör för etanoltillverkning. 

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen. Exempelvis inom utdelning av utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst. Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå världen över.

I Sydostasien bedöms risken för korruption i palmoljeproduktion som hög, med rapporter om bland annat affärer med illegalt skördad palmolja.

Risken för korruption anses även hög i Brasilien där sockerrörsproduktion finns. I Brasilien förvärras korruptionen av bristande oberoende inom rättsväsendet samt att politiska ledare agerar i eget intresse. Dessa faktorer bidrar till att upprätthålla en hög nivå av korruption, vilket påverkar både den offentliga förvaltningen och medborgarnas förtroende.