Kan projektmedelsförordningen och främjandeförordningen kombineras?
Publicerad 10 november 2025
Regioner har rätt att besluta om projektmedel enligt förordning 2003:596 och om främjandeinsatser enligt förordning 2022:1468. I praktiken uppstår ofta situationer där en ansökan omfattar både projektverksamhet och aktiviteter som kan betraktas som främjande av företag. Detta innebär att ansökan i sådana fall berör båda lagrummen.
Exempelvis kan en projektansökan innehålla mindre stöd till företag enligt 17 § i 2022:1468, samtidigt som den huvudsakligen består av icke-ekonomisk projektverksamhet enligt 2003:596. Ett annat exempel är en innovationssatsning som kombinerar projektverksamhet enligt 2003:596 med främjandeinsatser enligt 2022:1468, exempelvis stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt. Min fråga är hur UHM ser på att en region, trots 6 § i 2003:596, beviljar stöd till sådana blandade "projekt" där båda lagrummen tillämpas. Tolkar UHM lagstiftningen som att det är tillåtet för Regioner att fatta beslut i ett stödärende med hänvisning till flera förordningar?
Exempelvis kan en projektansökan innehålla mindre stöd till företag enligt 17 § i 2022:1468, samtidigt som den huvudsakligen består av icke-ekonomisk projektverksamhet enligt 2003:596. Ett annat exempel är en innovationssatsning som kombinerar projektverksamhet enligt 2003:596 med främjandeinsatser enligt 2022:1468, exempelvis stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt. Min fråga är hur UHM ser på att en region, trots 6 § i 2003:596, beviljar stöd till sådana blandade "projekt" där båda lagrummen tillämpas. Tolkar UHM lagstiftningen som att det är tillåtet för Regioner att fatta beslut i ett stödärende med hänvisning till flera förordningar?
Thomas
Publicerad 10 november 2025
Hej Thomas och tack för din fråga.
Inledningsvis ska jag klargöra att Upphandlingsmyndigheten har till uppdrag att ge vägledning om upphandlingsfrågor och att vägleda kommuner och regioner om statsstödsfrågor. Statsstödsfrågor är en del av det regelverk som de aktuella förordningarna grundar sig på men vägledning om alla delar av regionalt främjande faller inte inom ramen för vårt vägledningsuppdrag. Vi gör inte heller bedömningar i enskilda fall och uttalar oss inte om oklara rättsfrågor.
Din fråga avser två av de förordningar som regioner kan använda sig av när de vidtar åtgärder enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar och via Tillväxtverket disponerar de statliga medlen i det så kallade 1:1 anslaget i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
Den ena förordningen, den så kallade projektmedelsförordningen, möjliggör stöd till verksamheter som inte omfattas av EU:s statsstödsregler medan den andra förordningen, den så kallade främjandeförordningen, möjliggör företagsfrämjande stöd som antingen omfattas av villkoren i de så kallade de minimisreglerna eller av någon av de i förordningen uppräknade bestämmelserna i den allmänna gruppundantagsförordningen. En komplicerande faktor är att stöd som uppfyller villkoren i någon de minimis-förordningen inte bedöms utgöra statsstöd.
Det finns många anledningar till att förordningarna som regionerna får använda när de förfogar över de statliga 1:1 medlen kan vara svåra att uttolka i förhållande till EU:s statsstödsregler. Inte minst det faktum att mycket av ordalydelsen och tillämpningen av förordningarna har sitt ursprung i tiden innan EU-inträdet.
Regionernas växande roll inom den regionala utvecklingspolitiken - där regionerna tagit över flera ansvarsområden som tidigare legat hos länsstyrelserna - påverkar också förutsättningarna för valet av nationell rättslig grund (svensk förordning). En förutsättning för regional stödgivning är nämligen också att den är förenlig med kommunallagen eller annan speciallagstiftning som sätter gränserna för regionernas befogenheter. Lagen om regionalt utvecklingsansvar medger därför undantag från förbudet mot stöd till enskild näringsverksamhet i kommunallagen i de fall då en region använder sig av 1:1 medlen. Undantaget från kommunallagen innebär att en region har andra förutsättningar när det gäller att lämna företagsstöd inom ramen för hanteringen av 1:1 medlen än vad den har exempelvis vid medfinansiering av EU:s strukturfonder och program med tillämpning av befogenhetslagen. Vid tillämpning av befogenhetslagen undantas regionens medfinansiering från kravet på anknytning till regionens område men det finns inget undantag från förbudet mot stöd till enskild näringsverksamhet motsvarande det som finns när det gäller lagen om regionalt utvecklingsansvar. Det innebär att det i vissa fall finns skäl att ha tydliga gränser mellan regionala utvecklingsåtgärder som kan gynna enskilda företag och sådana utvecklingsåtgärder som kan ses som allmänt näringslivsfrämjande.
Precis som du är inne på är det otydligt i projektmedels- respektive främjandeförordningen hur den typ av blandade projekt som du nämner ska hanteras. Då Upphandlingsmyndigheten inte tillämpar dessa förordningar har vi inga egna erfarenheter av tolkningen att förmedla.
Utifrån ett statsstödsrättsligt perspektiv är det dock vanligt att stödgivning både kan påverka konkurrensutsatt och icke-konkurrensutsatt verksamhet. Det är även vanligt att stödgivning förekommer avseende verksamhet som drivs i någon form av projektform. Såsom din fråga är formulerad finns det en viss oklarhet vad gäller nödvändigheten av gränsdragningen däremellan utifrån hur 6 § projektmedelsförordningen är formulerad. I den mån det går att renodla projekten eller hantera projekten i enlighet med artikel 17 i främjandeförordningen uppstår ingen oklarhet.
Upphandlingsmyndigheten känner inte heller till att det skulle finnas någon tydlig definition av begreppet projekt som utesluter en tolkning som medger att delar av en ansökan hanteras med stöd av en förordning medan andra delar av en ansökan hanteras med stöd av en annan förordning. Även förutsättningarna för uppföljningen av dessa åtgärder i det så kallade NYPS-systemet behöver dock beaktas. Ett administrativt system för uppföljning och hantering av projektmedel bör dock i sig inte vara avgörande för den rättsliga bedömningen, även om det kan försvåra hanteringen om systemet inte är anpassat efter alla möjliga tolkningar av regelverket.
I sammanhanget är det viktigt att poängtera att det är den stödgivande myndigheten som i varje enskilt fall måste tolka de tillämpliga reglerna. Klart är dock att om stöd till företag lämnas utan en statsstödsrättslig grund så kan det vara fråga om ett sådant olagligt statsstöd som då måste återkrävas av den stödgivande myndigheten enligt statsstödslagen. Oavsett om en region väljer den ena eller den andra förordningen, en kombinerad tillämpning av förordningarna, eller en uppdelning av ansökan i flera ärenden är det alltså nödvändigt att säkerställa att eventuellt regionalt eller statligt stöd uppfyller villkoren i tillämpliga statsstödsrättsliga undantagsbestämmelser. Olagligt statsstöd får inte lämnas och om det har lämnats kan det behöva återkrävas enligt 2 § statsstödslagen.
Källhänvisning
Inledningsvis ska jag klargöra att Upphandlingsmyndigheten har till uppdrag att ge vägledning om upphandlingsfrågor och att vägleda kommuner och regioner om statsstödsfrågor. Statsstödsfrågor är en del av det regelverk som de aktuella förordningarna grundar sig på men vägledning om alla delar av regionalt främjande faller inte inom ramen för vårt vägledningsuppdrag. Vi gör inte heller bedömningar i enskilda fall och uttalar oss inte om oklara rättsfrågor.
Din fråga avser två av de förordningar som regioner kan använda sig av när de vidtar åtgärder enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar och via Tillväxtverket disponerar de statliga medlen i det så kallade 1:1 anslaget i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
Den ena förordningen, den så kallade projektmedelsförordningen, möjliggör stöd till verksamheter som inte omfattas av EU:s statsstödsregler medan den andra förordningen, den så kallade främjandeförordningen, möjliggör företagsfrämjande stöd som antingen omfattas av villkoren i de så kallade de minimisreglerna eller av någon av de i förordningen uppräknade bestämmelserna i den allmänna gruppundantagsförordningen. En komplicerande faktor är att stöd som uppfyller villkoren i någon de minimis-förordningen inte bedöms utgöra statsstöd.
Det finns många anledningar till att förordningarna som regionerna får använda när de förfogar över de statliga 1:1 medlen kan vara svåra att uttolka i förhållande till EU:s statsstödsregler. Inte minst det faktum att mycket av ordalydelsen och tillämpningen av förordningarna har sitt ursprung i tiden innan EU-inträdet.
Regionernas växande roll inom den regionala utvecklingspolitiken - där regionerna tagit över flera ansvarsområden som tidigare legat hos länsstyrelserna - påverkar också förutsättningarna för valet av nationell rättslig grund (svensk förordning). En förutsättning för regional stödgivning är nämligen också att den är förenlig med kommunallagen eller annan speciallagstiftning som sätter gränserna för regionernas befogenheter. Lagen om regionalt utvecklingsansvar medger därför undantag från förbudet mot stöd till enskild näringsverksamhet i kommunallagen i de fall då en region använder sig av 1:1 medlen. Undantaget från kommunallagen innebär att en region har andra förutsättningar när det gäller att lämna företagsstöd inom ramen för hanteringen av 1:1 medlen än vad den har exempelvis vid medfinansiering av EU:s strukturfonder och program med tillämpning av befogenhetslagen. Vid tillämpning av befogenhetslagen undantas regionens medfinansiering från kravet på anknytning till regionens område men det finns inget undantag från förbudet mot stöd till enskild näringsverksamhet motsvarande det som finns när det gäller lagen om regionalt utvecklingsansvar. Det innebär att det i vissa fall finns skäl att ha tydliga gränser mellan regionala utvecklingsåtgärder som kan gynna enskilda företag och sådana utvecklingsåtgärder som kan ses som allmänt näringslivsfrämjande.
Precis som du är inne på är det otydligt i projektmedels- respektive främjandeförordningen hur den typ av blandade projekt som du nämner ska hanteras. Då Upphandlingsmyndigheten inte tillämpar dessa förordningar har vi inga egna erfarenheter av tolkningen att förmedla.
Utifrån ett statsstödsrättsligt perspektiv är det dock vanligt att stödgivning både kan påverka konkurrensutsatt och icke-konkurrensutsatt verksamhet. Det är även vanligt att stödgivning förekommer avseende verksamhet som drivs i någon form av projektform. Såsom din fråga är formulerad finns det en viss oklarhet vad gäller nödvändigheten av gränsdragningen däremellan utifrån hur 6 § projektmedelsförordningen är formulerad. I den mån det går att renodla projekten eller hantera projekten i enlighet med artikel 17 i främjandeförordningen uppstår ingen oklarhet.
Upphandlingsmyndigheten känner inte heller till att det skulle finnas någon tydlig definition av begreppet projekt som utesluter en tolkning som medger att delar av en ansökan hanteras med stöd av en förordning medan andra delar av en ansökan hanteras med stöd av en annan förordning. Även förutsättningarna för uppföljningen av dessa åtgärder i det så kallade NYPS-systemet behöver dock beaktas. Ett administrativt system för uppföljning och hantering av projektmedel bör dock i sig inte vara avgörande för den rättsliga bedömningen, även om det kan försvåra hanteringen om systemet inte är anpassat efter alla möjliga tolkningar av regelverket.
I sammanhanget är det viktigt att poängtera att det är den stödgivande myndigheten som i varje enskilt fall måste tolka de tillämpliga reglerna. Klart är dock att om stöd till företag lämnas utan en statsstödsrättslig grund så kan det vara fråga om ett sådant olagligt statsstöd som då måste återkrävas av den stödgivande myndigheten enligt statsstödslagen. Oavsett om en region väljer den ena eller den andra förordningen, en kombinerad tillämpning av förordningarna, eller en uppdelning av ansökan i flera ärenden är det alltså nödvändigt att säkerställa att eventuellt regionalt eller statligt stöd uppfyller villkoren i tillämpliga statsstödsrättsliga undantagsbestämmelser. Olagligt statsstöd får inte lämnas och om det har lämnats kan det behöva återkrävas enligt 2 § statsstödslagen.
Källhänvisning
- Lag (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar – bestämmelser om regionalt utvecklingsarbete och om länsplaner för regional transportinfrastruktur
- Förordning (2003:596) om bidrag för projektverksamhet inom den regionala utvecklingspolitiken – möjliggör stöd till verksamheter som inte omfattas av EU:s statsstödsregler
- Förordning (2022:1468) om statligt stöd för att regionalt främja företag – möjliggör företagsfrämjande stöd
- Europeiska kommissionens förordning (EU) 2023/2831 – de minimisförordningen
- Europeiska kommissionens förordning (EU) 651/2014 – allmänna gruppundantagsförordningen (GBER)
- 2 kap 8 § Kommunallagen (2017:725) – förbud mot stöd till enskild näringsverksamhet
- 2 kap 3 § lag (2009:47) om vissa kommunala befogenheter (befogenhetslagen) – kommuner och regioner får medfinansiera projekt inom ramen för EU:s strukturfonder och program
- 2 § lag (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler (statsstödslagen) - skyldighet att återkräva olagligt stöd.
Magnus
Statsstödsexpert
17 november 2025
Fråga oss!
Frågeservice telefon är stängd torsdagen den 13 november på grund av verksamhetsutveckling. Våra öppettider gäller endast på helgfria dagar.