Start

Ett konkursbo kan överlåta ett ramavtal

Publicerad 07 februari 2022

EU-domstolen har meddelat dom i ett mål där den svenska Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) begärt ett förhandsavgörande. Av domen framgår att ett konkursbo kan överlåta ett ramavtal utan att det i sig innebär en väsentlig förändring av avtalet.

EU-domstolen slår fast att det är tillräckligt att den nya leverantören övertar den ursprungliga leverantörens rättigheter och skyldigheter enligt ramavtalen för att undantaget ska kunna vara tillämpligt. Det krävs alltså inte att den nya leverantören övertar hela eller delar av den verksamhet där ramavtalen ingår.

EU-domstolen anger att ändamålet med undantaget är att införa ett visst mått av flexibilitet i reglernas tillämpning för att på ett pragmatiskt sätt kunna hantera en rad extraordinära situationer, såsom den vinnande anbudsgivarens insolvens. Domstolen anger vidare att det problem som förorsakas av insolvens, på vilket unionslagstiftaren sökt finna en lösning, inte förändras av om den insolventa vinnande anbudsgivarens verksamhet drivs vidare, åtminstone delvis, eller upphör fullständigt.

Fråga uppkom om det är tillräckligt att den nya leverantören övertar den ursprungliga leverantörens rättigheter och skyldigheter enligt ramavtalen. Motparten menade att undantaget bara är tillämpligt om den nya leverantören övertar hela eller delar av den verksamhet där ramavtalen ingår, vilket inte hade skett i det aktuella fallet.

Bakgrunden till rättsfallet är att Kammarkollegiet hade upphandlat fyra ramavtal. En av de leverantörer som hade tilldelats ramavtalen gick i konkurs. Konkursförvaltaren sålde ramavtalen till en annan leverantör, vilket Kammarkollegiet godkände.

Från huvudregeln finns vissa undantag. Ett utbyte av en leverantör är bland annat tillåtet om det beror på att den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, bland annat insolvens.

Att byta ut en leverantör som tilldelats ett avtal i en offentlig upphandling mot en annan leverantör är normalt sett inte tillåtet. Det anses vara en sådan väsentlig ändring av avtalet som innebär att en ny upphandling måste genomföras.

Det kan noteras att undantaget innehåller fler krav för att vara tillämpligt. Bland annat får ett byte av leverantör inte medföra några andra väsentliga ändringar av ramavtalet och den nya leverantören måste också uppfylla de krav som ställts i upphandlingen. Dessa delar var dock inte föremål för domstolens prövning.

EU-domstolens dom den 3 februari 2022 i mål nr C-461/20