HFD-dom om prövningsramen vid undantag från upphandlingslagarna
Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat dom i ett mål som gäller om en upphandling är undantagen från tillämpningsområdet för LUF. I domen fastslås att en domstol inte får grunda sitt avgörande på att den upphandlande myndigheten inte har visat att andra förutsättningar för undantag är uppfyllda än de som har aktualiserats av den som har ansökt om överprövning av upphandlingen.
– Domen visar på vikten av att den som ansöker om överprövning tydligt anger vad som är fel med en upphandling. För att en domstol ska kunna pröva om en viss förutsättning i ett undantag inte är uppfylld så måste det ha åberopats omständigheter till stöd för just detta, kommenterar Sophia Anderberg, senior jurist på Upphandlingsmyndigheten.
Ett bolag begärde överprövning i ett mål enligt lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF). Bolaget gjorde gällande att förutsättningarna enligt 3 kap. 17 § LUF, det så kallade Hamburg-undantaget, inte var uppfyllda när region Kalmar län beslutade om att ansluta sig till Skånetrafikens resesystem utan föregående annonsering. Enligt bolaget var regionens anslutning till det nya resesystemet ett köp och inte ett samarbete, och omfattades därför inte av undantaget från upphandlingsplikt.
De omständigheter som bolaget har åberopat till stöd för sin ansökan har endast avsett paragrafens första punkt. Bolaget har överhuvudtaget inte argumenterat kring den andra eller tredje punkten i paragrafen.
Kammarrätten kom fram till att undantaget inte var tillämpligt. Avgörandet grundades på att regionen inte tydligt argumenterat för, eller fört fram utredning för att visa, att rekvisiten i punkterna 2 och 3 var uppfylld.
HFD framhåller att officialprincipen, det vill säga den princip som reglerar domstolens ansvar att själv se till att ett mål blir tillräckligt utrett, måste tillämpas på ett försiktigt sätt i mål om offentlig upphandling. Som huvudprincip bör det krävas att den part som gör gällande att en upphandling är felaktig på ett klart sätt anger vilka omständigheter parten grundar sin talan på (jfr. RÅ 2009 ref. 69). Detta gäller även vid tillämpningen av undantagsbestämmelser.
HFD konstaterar också att kammarrätten gjorde fel som grundade sitt avgörande på att regionen inte tydligt argumenterat för, eller fört fram utredning för att visa, att rekvisiten i punkterna 2 och 3 var uppfyllda och återförvisar målet till kammarrätten.