Ekologisk mjölk i Norrland
- Livsmedel och måltidstjänster
Haparanda kommun har sedan tidigare ställt krav på ekologisk mjölk i upphandlingar och har ambitionen att öka antalet KRAV-produkter i inköpen med en viss procent varje år. Carin Kerrtu är mjölkbonde och suppleant i samhällsbyggnadsnämnden i Haparanda. Hon berättar om vilka konsekvenser detta får för de lokala mjölkbönderna.
Om Carin
Namn: Carin Kerrtu
Titel: Mjölkbonde med KRAV-Certifierad produktion
Suppleant i Samhällsbyggnadsnämnden
Kommun: Haparanda
År: 2018
Hur har utvecklingen sett ut för mjölkbönderna i Norrland?
– Antalet KRAV-certifierade bönder har ökat i Norrland. I norra Norrland är det dock fortfarande få som har mjölkproduktion. Inom Norrmejerier från Sundsvall till Jämtland och norröver är det nu ganska bra balans mellan utbud och efterfrågan på ekomjölk.
Var det ett bra beslut som kommunen tog?
– Beslutet att ställa krav på ekologisk mjölk var bra. Men det finns risker att den vanliga lokala mjölkproduktionen missgynnas, säger Carin. Många mjölkbönder här uppe har det redan tufft att klara ordinarie beteskrav eftersom det är ont om marker nära gården som korna kan beta på. Ännu svårare har de då att klara KRAV-certifieringen av sina gårdar.
Det finns ju möjligheter att underlätta för lokalproducerade produkter i upphandlingar, till exempel genom att dela upp upphandlingen. Det är så få lantbruk kvar i vår glesbygd, och dem behöver vi värna om. Vi behöver hitta fler lagliga vägar i upphandlingen av nära varor helt enkelt.
Hur ser du på att ställa höga djurskyddskrav i upphandlingen?
– Det borde vara självklart att ställa samma krav på djurhållning och godkända kemikalier oavsett var produkterna kommer ifrån. Levande landskap är lokalt överallt och om vi inte värnar om våra lokala odlare, människors hälsa och brukare av marken så värnar vi inte heller om biologisk mångfald och djurlivet lokalt.
– Vi i Sverige har sen länge jobbat förebyggande med många djurskyddsfrågor, det finns hälso- och kvalitetsvärden angående resistens-risker i detta som hänger ihop med pris och etik i upphandlingar. Självklart skulle man vilja att djur i andra länder hade det så bra som de har i Sverige när det kommer till rörelsefrihet, kuperade svansar och bete exempelvis.
Vad tror du om framtiden?
– Jag skulle gärna se att varje region kunde vara mer självförsörjande. Det är viktigt att ta till vara på lokala producenter som ger lokala skatteintäkter. Att få fler nya lantbruk med mjölk och odlare av grönsaker tar tid och det måste ju finnas utbud och efterfrågan som kan matcha varandra för att odlare ska våga börja på en ny gröda.
– De stora frågorna gäller var gränsen går för lokalt, och vad som är möjligt och rättvist. Detta är en etik- och miljöfråga samtidigt som det är en politisk fråga som berör oss alla.
Vill du veta mer?
Kontakta Carin Kerrtu eller Upphandlingsmyndighetens livsmedelsteam.