Fisk och skaldjur
Ungefär 70 procent av den sjömat som konsumeras i Sverige är importerad. En stor del av fisk- och skaldjursindustrin är globalt sett lokaliserad i högriskländer och leveranskedjan kan vara svår att spåra.
Innehåll på denna sida
Leveranskedjan | |||
---|---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning | |
Riskområde | |||
Mänskliga rättigheter | Medelhög | Hög | Otillräcklig information |
Arbetares rättigheter | Medelhög | Hög | Otillräcklig information |
Miljöskydd | Hög | Medelhög | Otillräcklig information |
Korruption | Hög | Hög | Otillräcklig information |
En betydande del av den globala fisk- och skaldjursindustrin är baserad i högriskländer, där leveranskedjan ofta är komplex och svår att spåra. Att dessa länder klassificeras som högriskländer kan förstås utifrån de aktuella och potentiella risker som redogörs för i den här riskanalysen.
Leveranskedjan för fisk och skaldjur kan delas upp i vildfångad respektive odlad fisk och skaldjur. Vad gäller vildfångad fisk och skaldjur startar leveranskedjan med havsfiske (eller sötvattensfiske). För odlad fisk och skaldjur inleds leveranskedjan med framställning av foder. I hamnen säljs fisken vidare på auktioner, eller omlastas och transporteras vidare direkt till företag som bearbetar fångsten. Detta innebär exempelvis att den tinas (om den varit fryst ombord på fartygen), och fileas för att sedan konserveras, eller fileas och fryses in i konsument- eller storköksförpackning, eller vidareförädlas genom exempelvis panering och infrysning.
För att kunna bedöma hållbarhetsrisker i en leveranskedja krävs transparens och spårbarhet. Vid småskaligt fiske kan alla delar i leveranskedjan, från fångst till försäljning, vara under kontroll av endast en aktör, men mellanhänder är också vanliga. Vid havsfiske kan leveranskedjan vara svår att spåra bland annat då produkterna blandas ihop redan efter fisket, det saknas dokumentation och information om ursprunget.
Tillgången på vildfångad fisk minskar medan odling blir mer vanligt. Överfiske är särskilt kritiskt i regioner som exempelvis sydöstra Stilla havet. Ungefär hälften av fisken och skaldjuren som konsumeras globalt är odlad i vattenbruk. Odlad fisk föds upp på både vegetabiliskt och animaliskt foder, baserat på till exempel fiskmjöl och fiskolja som produceras av vildfångad fisk. Fiskmjöl och fiskolja anses vara det mest näringsrika fodret att ge till odlad fisk och skaldjur. Även om produktionen av odlad fisk är mer kontrollerad kan stora risker finnas i leveranskedjan, exempelvis beroende på vilket typ av foder som fisken och skaldjuren får.
Fisk och skaldjur har en global leveranskedja där transparens ofta saknas. Det är därför viktigt att betona att en exakt bild av leveranskedjorna inte kan ges, eftersom de varierar mellan vildfångade och odlade arter. Illustrationen bör därför ses som en generell, schematisk översikt av de olika stegen i leveranskedjan för fisk och skaldjur.
Av den fisk och skaldjur som konsumeras i Sverige är 90 procent importerad. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är lägre, som Norge och Danmark. Mycket importeras även ifrån Kina där det förekommer risker för bland annat tvångsarbete. Det råder generellt en osäkerhet kring det faktiska ursprungslandet, eftersom statistiken oftast avser avsändningslandet. Vid import från EU anges importlandet, men det behöver inte vara detsamma som fiskens ursprungsland. Sverige importerar fisk från framför allt Norge, Danmark och Kina medan exempelvis jätteräkor huvudsakligen importeras från räkodlingar i Kina, Thailand och Vietnam.
I Sverige är de vanligaste konsumtionsarterna lax (främst odlad norsk lax), torsk, sill/strömming, makrill, gråsej, nordhavsräka och alaska pollock. Cirka 40 procent av den konsumerade sjömaten är odlad, främst eftersom nästan all norsk lax som konsumeras är odlad. En stor andel av de tre mest populära arterna – lax, torsk och sill/strömming – säljs som färskvara. Färsk sjömat anses ofta indikera att det faktiska ursprungslandet ligger i närområdet.
Globalt sett är en stor del av fisk- och skaldjursindustrin lokaliserad i högriskländer och leveranskedjan är svår att spåra. Fiske utförs över hela världen och ungefär hälften är odlad. Kina är världens största exportör av fisk och skaldjur. Andra stora exportörer är Norge, Vietnam, Thailand, USA och Indien. Thailand är särskilt framstående som en storproducent av konserverad tonfisk. Rapporter har även visat att omkring hälften av den torsk som säljs i Sverige bearbetats i Kina innan den transporteras tillbaka till Sverige.
För odlad fisk- och skaldjur utgör foderproduktion leveranskedjans första steg. Fiskfodret som används har en varierande sammansättning av marina (exempelvis fiskmjöl och fiskolja) och vegetabiliska (exempelvis soja, solros, raps, majs) råvaror. Peru är världens största exportör av fiskmjöl, följt av Vietnam, Chile och därefter EU, den mesta fisken som används är ansjovis. Den peruanska ansjovisen är särskilt viktig för fiskmjölsindustrin på grund av sitt höga proteininnehåll och förekomsten av stora stim.
Globala händelser 2020–2024
Flertalet globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas.
Covid-19 medförde flera stora förändringar för livsmedelsproduktionen. Pandemin förde med sig svårigheter att transportera varor och få tillgång till arbetskraft och gjorde efterfrågan föränderlig. Tidiga utvärderingar av den påverkan pandemin haft på jordbrukssektorn pekar på sektorns förmåga att snabbt anpassa sig till de nya förutsättningarna och fortsätta tillhandahålla livsmedel. Denna flexibilitet fick ändå stor påverkan på arbetstagare i leveranskedjorna.
Samhällens skyddsåtgärder under pandemin påverkade arbetstagare i livsmedelssektorn, särskilt lågavlönade och migrantarbetare. Osäkerheter kring säsongsarbete och resor försämrade deras ekonomiska situation, samtidigt som brist på skyddsnät och vaccin ökade utsattheten. Arbets- och boendemiljön inom jordbruket anpassades ofta dåligt till smittskyddsbehov. Restriktionerna begränsade även möjligheten till kollektiva förhandlingar och strejker.
Ökad migration: Migrantarbetare står för en stor del av den lågavlönade arbetskraften inom livsmedelsbranschen. Risker för att dessa arbetare ska få undermåliga löner och sakna anställningstrygghet och social trygghet förhöjs av att de ofta anställs via rekryteringsfirmor och inte direkt av arbetsgivaren. Fiskerinäringen fortsätter, globalt sett, vara kopplad till höga risker för tvångsarbete, där migrantarbetare i synnerhet är utsatta.
Arbetstagare inom jordbruk och livsmedelsbearbetning i EU utsätts ofta för dåliga arbets- och boendeförhållanden. Hyran för undermåliga bostäder dras ofta av lönen, vilket ökar beroendet av arbetsgivaren. Många anställs som ”egenföretagare” för att undvika sociala avgifter. Migrantarbetare lever ofta under osäkra och ohälsosamma villkor, med risk för både fysiska skador och psykologisk stress från tidspress och monotont arbete.
Enligt Europeiska kommissionens förslag från 2022 till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet (CSDDD) identifieras jordbruk, fiske (inklusive vattenbruk), livsmedelsproduktion och partihandel med jordbruksråvaror, livsmedel och drycker som sektorer med stor påverkan och högre hållbarhetsrisker. Dessa sektorer har valts ut baserat på OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, som hjälper företag att hantera risker i sina leveranskedjor.
CSDDD kräver att företag implementerar tillbörlig aktsamhet genom att identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både i den egna verksamheten och hos leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.
Mänskliga rättigheter Medelhög
Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom fisk- och skaldjursindustrin är framför allt kopplade till havsfiske på internationella vatten i leveranskedjans första steg, och till den bearbetning av råvaran som förekommer i Asien. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är lägre. Av importländerna (cirka 70 procent av konsumerad sjömat importeras) är Norge, Danmark och Kina dominerande och står för cirka 90 procent av importen. Det finns dock generellt en osäkerhet kring faktiskt ursprungsland då statistiken avser avsändningsland för aktuell sjömatsprodukt. Detta kan därför indikera var sjömatsprodukten bearbetats, och inte själva sjömatens ursprung. Sammantaget bedöms riskerna i råvaruledet som medelhöga och nära kopplade till ursprungsland. För europeiska förhållanden saknas tillräcklig information om specifika risker i leveranskedjans andra och tredje steg. Sammantaget bedöms riskerna som medelhöga, vilket främst utgår från kända riskfaktorer i leveranskedjans första och andra del.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Medelhög | Hög | Otillräcklig information |
Överfiske drabbar inte bara ekosystemen utan även människor och samhällen som är ekonomiskt beroende av fisket. Hårdast drabbade är vanligtvis de fattigaste som är beroende av fiskebeståndens kontinuitet för sitt uppehälle.
Även vattenbruk kan bidra till en sämre miljö för lokalbefolkningen, till exempel i Sydostasien där räkodling utförs i stora dammar. För att göra plats för dammarna huggs mangroveskog ned. Mangroveekosystemet finns mellan land och hav och fungerar som barnkammare för vissa marina djur. Ekosystemet utgör också en stor resurskälla för miljontals människor, bland annat på grund av sitt rika liv av fisk och skaldjur. Skövlingen påverkar även lokalbefolkningen negativt genom att det skydd som skogen utgör mot stormar, vågor och jorderosioner försvinner. Vidare är de kemikalier som används vid odlingarna ofta skadliga och påverkar miljön och därför även lokalbefolkningen. Även räkorna kan skadas av kemikalierna. Det har tidigare rapporterats om räkodlingar i Bangladesh, bland annat om metoderna för att samla in räklarver. När räklarverna samlas in följer även mängder av andra organismer med, inklusive fiskyngel som bidrar till ekosystemet och försörjningen för lokalbefolkningen.
Vid havsfiske är riskerna för kränkningar av arbetares rättigheter globalt sett stor. Det har rapporterats att personal på fartygen har tvingats arbeta under arbetsförhållanden som utgör hot mot deras välbefinnande, hälsa och säkerhet. Arbetare tvingas arbeta långa perioder och har ingen möjlighet att gå i land eller lämna arbetsplatsen. Det förekommer ofta svåra väderförhållanden, bristande tillgång på mat och osanitära förhållanden på fartygen.
Överfiske är ett tillstånd där det inte finns tillräckligt många individer som kan föröka sig och bibehålla en sund population. FN organet FAO övervakar över 500 fiskbestånd. 2024 räknar man med att över 37 procent av dessa är överfiskade. För samhällen som är beroende av fiske är konsekvenserna av kollapsade bestånd förödande.
Arbetares rättigheter Medelhög
Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom fisk- och skaldjursindustrin är framför allt kopplade till havsfiske på internationella vatten i leveranskedjans första steg, och till den bearbetning av råvaran som förekommer i Asien. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av arbetares rättigheter är lägre. Av importländerna (cirka 70 procent av konsumerad sjömat importeras) är Norge, Danmark och Kina dominerande och står för cirka 90 procent av importen. Det finns generellt en osäkerhet kring faktiskt ursprungsland då statistiken avser avsändningsland för aktuell sjömatsprodukt. Detta kan indikera var sjömatsprodukten bearbetats, och inte själva ursprunget. Sammantaget bedöms riskerna i råvaruledet som medelhöga och nära kopplade till ursprungsland. För europeiska förhållanden saknas tillräcklig information om specifika risker i leveranskedjans andra och tredje led.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Medelhög | Hög | Otillräcklig information |
Inom thailändsk fiskeindustri har det rapporterats om att det förekommer tvångsarbete, människohandel och misshandel ombord på fiskefartygen. Arbetarna på fiskefartygen är ofta migrantarbetare från grannländer till Thailand. Rapporter indikerar att det förekommer mord, misshandel, skuldslaveri och exploatering av arbetarna samt allmänt dåliga arbetsförhållanden. De flesta arbetarna ombord arbetar utan kontrakt.
Inom den landbaserade thailändska fiske- och skaldjursindustrin har rapporter visat på grova kränkningar av arbetares rättigheter och även att människohandel förekommer. Även här är migrantarbetare särskilt utsatta. Senare rapporter visar, att trots att arbete gjorts för att förbättra problemen, förekommer fortfarande grova kränkningar av arbetares rättigheter.
Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under hela kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga.
Skaldjursindustrin i framför allt Sydostasien karaktäriseras av en ineffektiv arbetsrättsreglering. Då fisket kan ske på internationella vatten är det svårt att kontrollera efterlevnad av arbetsrätten. På fiskefartygen kan kränkningar av arbetares rättigheter vara utbrett. Långa arbetsdagar, misshandel, fråntagande av ID-handlingar och utestående lön förekommer. Rapporter visar även brister inom hälsa och säkerhet. Arbetstagarna är ofta migranter. De flesta rapporter om kränkning av arbetares rättigheter rör länder i Asien, till exempel Kina, Thailand, Kambodja, Vietnam och Myanmar.
Även i leveranskedjans nästa steg, bearbetning av fisken, förekommer rapporter som visar på kränkningar av arbetares rättigheter. De mest utsatta är migrantarbetare. Den genomsnittliga lönen är låg och ofta inte tillräcklig för en anständig levnadsnivå. Detta är ett problem inom exempelvis produktionen av räkor i Vietnam och Bangladesh samt inom tonfiskproduktion i Thailand.
Vid havsfiske är riskerna för kränkningar av arbetarnas rättigheter globalt stor. Det har rapporterats att besättningen har tvingats arbeta under arbetsförhållanden som utgör hot mot deras välbefinnande, hälsa och säkerhet. Arbetare tvingas arbeta långa perioder och har ingen möjlighet att gå i land eller lämna arbetsplatsen. Det förekommer ofta svåra väderförhållanden, det har varit bristande tillgång på mat och förekommit osanitära förhållanden på fartygen.
Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Bristande utbildning och språkkunskaper samt att man är migrantarbetare är alla faktorer som gör arbetare mer exponerad för diskriminering och trakasserier.
Cirka 140miljoner barn faller offer för barnarbete i världen. I många av de viktiga producentländerna i Sydostasien som Thailand är barnarbete en allvarlig utmaning.
Föreningsfriheten i stora produktionsländer för fisk och skaldjur, som till exempel Kina, Thailand och Vietnam är kraftigt begränsad.
Miljöskydd Hög
Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.
Risker för negativ miljöpåverkan inom fisk- och skaldjursindustrin rör framför allt leveranskedjans första steg och är kopplad till odling av fisk- och skaldjur, samt havsfiske som bidrar till utfiskning.
Det saknas tillräcklig information om specifika risker rörande förädling och distribution för att en riskbedömning av denna del av leveranskedjan ska vara möjlig att göra.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Hög | Medelhög | Otillräcklig information |
Räkor i Sydostasien odlas i stora dammar längs kusten, och för att göra plats för dammarna huggs mangroveskog ned. Mangroven binder kol som frigörs vid skövlingen. Odlingarna kräver även mycket tillförsel av vatten och syre, vilket hålls igång av pumpar som drivs av fossila bränslen som släpper ut koldioxid.
Världshaven utgör den största delen av planetens yta och är hem för en mängd olika växt- och djurarter. Mänskligheten har länge förlitat sig på haven för sitt uppehälle, men överfiske är ett stort problem. Överfiske drabbar ekosystemen i vattnet och populationen av marina djur har minskat med en tredjedel sedan 1970-talet. En del i överexploatering av haven är det illegala fisket. Flera fisk- och skaldjursarter är utrotningshotade, exempelvis ål och vissa tonfiskarter fångade i vissa fångstzoner. Världens fiskbestånd är under stort tryck. Överfiske är ett allvarligt globalt problem som hotar havens ekosystem och den biologiska mångfalden. Över 90 procent av världens fiskbestånd är antingen maximalt utnyttjade eller överfiskade. Detta innebär att många bestånd fiskas i en takt som inte tillåter dem att återhämta sig, vilket leder till minskade populationer och störningar i marina ekosystem.
Kommersiellt fiske använder ofta metoder som innebär att stora mängder fisk kan fångas på en och samma gång, till exempel trålning. Metoderna innebär också att bifångst följer med, där många vattenlevande djur kan skadas för att sedan slängas tillbaka i vattnet. Även vattenmiljön och känsliga ekosystem kan skadas, exempelvis korallrev som utgör hem för många vattenlevande organismer. Tidigare undveks korallrev, då det var svårt för näten att ta sig förbi. Metoden har utvecklats så att nätet kan passera lättare över steniga områden, vilket har medfört skador på reven. Bottentrålning är den vanligaste metoden i Sverige. Den mest skadliga metoden för bottentrålning är dock inte lika vanligt förkommande i Sverige. Sett till helheten är en stor andel (cirka 40 procent) av den konsumerade sjömaten (främst lax) dock odlad.
Vattenbruk, det vill säga odling av fisk och skaldjur, kräver normalt foder som delvis kan bestå av vildfångad fisk. Exempelvis lax och räkor matas med bland annat foder som innehåller fiskmjöl och fiskolja. Överexploatering av fiskbestånd i Thailand beror till stor del på den höga efterfrågan av foder och odlade räkor.
Förlorade fiskeredskap är en stor källa till marin plastförorening och orsakar dödlighet bland marina arter samt ekosystemskador med osäkra långsiktiga konsekvenser.
Fiskodling har lett till att fisk- och skaldjurskonsumtionen kan fortsätta i oförminskad takt. I exempelvis Vietnam utgör odlingen av räkor en viktig ekonomisk faktor för landet och genererar mycket jobb. Räkodlingen leder dock till förstörda skogar, förorening av grundvatten och kustområden samt försaltning av jordbruket.
Fiskefartyg drivs ofta av dieselmotorer som i sin tur leder till luftföroreningar. Fiskefartygens koldioxidutsläpp står för ungefär fyra procent av matproduktionens totala utsläpp.
Vid fisk- och räkodling i hav nära sötvattenkällor finns risk för saltvattenintag som gör vattnet otjänligt att dricka. Exempel på detta finns till exempel vid odling av jätteräkor i Mekongdeltat i Vietnam.
Korruption Hög
Risker för förekomst av korruption inom fisk- och skaldjursindustrin varierar med det land där fiske och bearbetning sker. I exempelvis Thailand är risken hög, medan den är låg i norra Europa. Baserat på korruptionsrisker kopplade till livsmedelsbedrägerier och importerad sjömat från länder där korruptionsnivån generellt sett är högre, bedöms den sammantagna risknivån som hög.
Leveranskedjan | ||
---|---|---|
Råvara | Bearbetning | Sluttillverkning |
Hög | Hög | Otillräcklig information |
Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export är tidskrävande, ineffektivt och kostsamt om företag inte mutar tjänstemän.
Inom exempelvis fiskeindustrin i Thailand har bristen på effektiv reglering och efterlevnad av regleringen samt korruption lett till överfiske samt upprätthållande av kränkning av arbetares rättigheter.
Inom fisk och skaldjursindustrin finns det vidare en hög risk för bedrägerier. Fiskbedrägeri kan visa sig i flera led av leveranskedjan, till exempel i form av felmärkning av produkter eller registrering av var sjömaten är fångad. Det största problemet är att arter med lågt värde byts ut mot arter av högt värde . Arter kan också bytas ut för att lättare kunna sälja hotade arter eller för att maskera ursprungslandet.
Så hanterar du riskerna
Det finns flera sätt att hantera risker i leveranskedjan före, under och efter en upphandling.
Läs mer om hur du kan hantera de identifierade riskerna i olika faser av inköpsprocessen
Upphandlingsmyndigheten har tagit fram kontraktsvillkor som kan användas för att motverka hållbarhetsrisker i leveranskedjan vid upphandling. Villkoren finns på två olika nivåer: bas och avancerad. De kan användas för alla upphandlingar oavsett vilken upphandlingslag som tillämpas.
Arbetsrättsliga villkor enligt ILO:s kärnkonventionerBasnivå
Du kan använda kontraktsvillkoren på basnivå för att hantera risker rörande arbetares rättigheter enligt ILO:s kärnkonventioner. Villkoren på basnivå hanterar alltså inte risker rörande mänskliga rättigheter eller miljö- och korruptionsrisker. Tänk också på att villkoren endast hanterar risker i det steg i leveranskedjan som i denna riskanalystjänst kallas ”sluttillverkning”. Villkoren på basnivå motsvarar de villkor som upphandlande organisationer är skyldiga att inkludera i sina upphandlingar i vissa fall.
Hållbara leveranskedjorAvancerad nivå
Du kan använda kontraktsvillkoren på avancerad nivå för att hantera risker rörande samtliga riskområden, det vill säga risker rörande mänskliga rättigheter, arbetares rättigheter samt miljö- och korruptionsrisker. Villkoren omfattar samtliga led i leveranskedjan, alltså alla steg i leveranskedjan som i denna riskanalystjänst kallas ”råvara”, ”bearbetning” och ”sluttillverkning”.
Följande lista innefattar exempel på branschinitiativ som är relevanta för produktområdet. Detta ska inte betraktas som en uttömmande lista över samtliga branschinitiativ.
- Global G.A.P. är en internationell standard med syfte att säkerställa livsmedelssäkerhet, miljöskydd, djurskydd samt hälsa och säkerhet i jordbruket. Standarden kräver kontroll av internationellt erkända och oberoende kontrollorgan. Certifikat utfärdas på producentnivå.
- GRASP är en tilläggsmodul till Global GAP som innebär att en riskbedömning av sociala förhållanden på gården genomförs. Resultatet visar hur den enskilde producenten eller producentgruppen respekterar mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter.
- ETI (Ethical Trading Initiative) är ett flerpartsinitiativ av företag, fackföreningar och icke-statliga organisationer som verkar för att främja respekt för arbetares rättigheter över hela världen. Organisationen har utvecklat ETI Base Code, som grundas på ILO:s kärnkonventioner. Koden anses vara en global referensstandard och används ofta som ett riktmärke för sociala revisioner. Sedan 2019 finns en svensk motsvarighet i Etisk handel Sverige.
- Sedex är ett brittiskt affärsdrivet nätverk för företag som vill förbättra arbetsförhållanden i sina globala leverantörskedjor. Organisationen tillhandahåller en onlineplattform där medlemsföretagen kan dela resultat från exempelvis sociala revisioner. SMETA (Sedex Members Ethical Trade Audit) är en metodik för sociala revisioner i kombination med lokala bestämmelser och lagar i respektive land.
- BSCI (Business Social Compliance Initiative), är ett europeiskt affärsdrivet samarbetsinitiativ för företag som vill förbättra arbetsförhållanden i sina leveranskedjor. BSCI har en egen uppförandekod med krav kopplade till mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter. Medlemsföretagen samarbetar för att underlätta för varandra och för leverantörer genom revisioner mot uppförandekoden. En BSCI-revision hos en producent genererar inte ett certifikat, men indikerar att en genomlysning av företaget har gjorts, och att en åtgärdsplan är framtagen.
- BEPI (Business for Environmental Protection Initiative) är ett europeiskt affärsdrivet samarbetsinitiativ för företag som vill förbättra miljöskydd i sina leveranskedjor. Medlemsföretagen samarbetar för att underlätta för varandra och för leverantörer genom samstämmiga miljökrav kopplade till bland annat energianvändning, utsläpp av växthusgaser, vattenanvändning, luftföroreningar, biologisk mångfald och avfallshantering. En BEPI-revision hos en producent genererar inte ett certifikat, men indikerar att en genomlysning av företaget har gjorts, och att en åtgärdsplan är framtagen.
- WWF Fiskguiden hjälper konsumenter och upphandlare att göra medvetna val av fisk och skaldjur som bidrar till ett mer hållbart fiske och vattenbruk.
Följande lista innefattar exempel på märkningar som är relevanta för produktområdet. Detta ska inte betraktas som en uttömmande lista över samtliga märkningar.
- KRAV är en svensk certifieringsorganisation som står för mat producerad utan naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel, god djurvälfärd, mindre klimatpåverkan, mer biologisk mångfald och bättre arbetsvillkor. Svenskproducerade såväl som importerade livsmedel kan KRAV-märkas.
- Ekomärket (EU-lövet) är en märkning för ekologiska produkter från EU. EU-lövet får bara användas på produkter som har certifierats som ekologiska av ett godkänt kontrollorgan och uppfyller villkor för hur de produceras, bearbetas, transporteras och lagras. Märket måste användas för färdigförpackade livsmedel i EU som produceras och säljs som ekologiska i EU.
- IP Sigill är en oberoende svensk standard för certifiering av livsmedelssäkerhet, djuromsorg och miljöansvar för företag inom livsmedels- och prydnadsväxtbranschen. Standarden omfattar primärproduktion, såväl som hantering och förädling av livsmedel. Produktionsreglerna för odlad fisk och skaldjur finns på två nivåer; Sigillnivå och tillvalsnivå. Standarden innehåller även ett frivilligt tillval för klimatcertifiering. Certifikat utfärdas på producentnivå.
- MSC är en internationell icke vinstdrivande organisation som främjar hållbart fiske. Märkningen säkerställer att vildfångad fisk kommer från ett livskraftigt bestånd och att åtgärder vidtagits för att minska inverkan på havsmiljön. All sjömat med MSC-märket går att spåra tillbaka till det hållbara MSC-certifierade fisket.
- ASC är en internationell hållbarhetsmärkning för odlade fisk- och skaldjursprodukter. ASC granskar miljö- och sociala aspekter i fisk- och skaldjursodlingar så att de ska vara ansvarsfulla.
Riskbedömningen har gjorts med utgångspunkt från hur pass allvarlig risken bedöms vara vilket innebär att följande har beaktats:
- Skala (hur pass allvarlig effekten är)
- Omfattning (antalet individer som drabbas)
- Risker av oåterkallelig karaktär (möjligheten att återställa situationen och kompensera de drabbade)
Vid prioriteringen har också hänsyn tagits till särskilt utsatta grupper såsom barn, kvinnor, etniska grupper eller ursprungsbefolkningar.