Fisk och skaldjur

Fisk och skaldjur har en global leveranskedja där transparens ofta saknas. Det är därför viktigt att betona att en exakt bild av leveranskedjorna inte kan ges, eftersom de varierar mellan vildfångade och odlade arter. Illustrationen bör därför ses som en generell, schematisk översikt av de olika stegen i leveranskedjan för fisk och skaldjur. 

Av den fisk och skaldjur som konsumeras i Sverige är 90 procent importerad. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är lägre, som Norge och Danmark. Mycket importeras även ifrån Kina där det förekommer risker för bland annat tvångsarbete.  Det råder generellt en osäkerhet kring det faktiska ursprungslandet, eftersom statistiken oftast avser avsändningslandet. Vid import från EU anges importlandet, men det behöver inte vara detsamma som fiskens ursprungsland. Sverige importerar fisk från framför allt Norge, Danmark och Kina medan exempelvis jätteräkor huvudsakligen importeras från räkodlingar i Kina, Thailand och Vietnam.  

I Sverige är de vanligaste konsumtionsarterna lax (främst odlad norsk lax), torsk, sill/strömming, makrill, gråsej, nordhavsräka och alaska pollock. Cirka 40 procent av den konsumerade sjömaten är odlad, främst eftersom nästan all norsk lax som konsumeras är odlad. En stor andel av de tre mest populära arterna – lax, torsk och sill/strömming – säljs som färskvara. Färsk sjömat anses ofta indikera att det faktiska ursprungslandet ligger i närområdet.

Globalt sett är en stor del av fisk- och skaldjursindustrin lokaliserad i högriskländer och leveranskedjan är svår att spåra. Fiske utförs över hela världen och ungefär hälften är odlad.  Kina är världens största exportör av fisk och skaldjur. Andra stora exportörer är Norge, Vietnam, Thailand, USA och Indien. Thailand är särskilt framstående som en storproducent av konserverad tonfisk.  Rapporter har även visat att omkring hälften av den torsk som säljs i Sverige bearbetats i Kina innan den transporteras tillbaka till Sverige. 

För odlad fisk- och skaldjur utgör foderproduktion leveranskedjans första steg. Fiskfodret som används har en varierande sammansättning av marina (exempelvis fiskmjöl och fiskolja) och vegetabiliska (exempelvis soja, solros, raps, majs) råvaror. Peru är världens största exportör av fiskmjöl, följt av Vietnam, Chile och därefter EU, den mesta fisken som används är ansjovis. Den peruanska ansjovisen är särskilt viktig för fiskmjölsindustrin på grund av sitt höga proteininnehåll och förekomsten av stora stim.

Globala händelser 2020–2024
Flertalet globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. 

Covid-19 medförde flera stora förändringar för livsmedelsproduktionen. Pandemin förde med sig svårigheter att transportera varor och få tillgång till arbetskraft och gjorde efterfrågan föränderlig. Tidiga utvärderingar av den påverkan pandemin haft på jordbrukssektorn pekar på sektorns förmåga att snabbt anpassa sig till de nya förutsättningarna och fortsätta tillhandahålla livsmedel. Denna flexibilitet fick ändå stor påverkan på arbetstagare i leveranskedjorna.

Samhällens skyddsåtgärder under pandemin påverkade arbetstagare i livsmedelssektorn, särskilt lågavlönade och migrantarbetare. Osäkerheter kring säsongsarbete och resor försämrade deras ekonomiska situation, samtidigt som brist på skyddsnät och vaccin ökade utsattheten. Arbets- och boendemiljön inom jordbruket anpassades ofta dåligt till smittskyddsbehov. Restriktionerna begränsade även möjligheten till kollektiva förhandlingar och strejker.

Ökad migration: Migrantarbetare står för en stor del av den lågavlönade arbetskraften inom livsmedelsbranschen. Risker för att dessa arbetare ska få undermåliga löner och sakna  anställningstrygghet och social trygghet förhöjs av att de ofta anställs via rekryteringsfirmor och inte direkt av arbetsgivaren. Fiskerinäringen fortsätter, globalt sett, vara kopplad till höga risker för tvångsarbete, där migrantarbetare i synnerhet är utsatta. 

Arbetstagare inom jordbruk och livsmedelsbearbetning i EU utsätts ofta för dåliga arbets- och boendeförhållanden. Hyran för undermåliga bostäder dras ofta av lönen, vilket ökar beroendet av arbetsgivaren. Många anställs som ”egenföretagare” för att undvika sociala avgifter. Migrantarbetare lever ofta under osäkra och ohälsosamma villkor, med risk för både fysiska skador och psykologisk stress från tidspress och monotont arbete.

Enligt Europeiska kommissionens förslag från 2022 till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet (CSDDD) identifieras jordbruk, fiske (inklusive vattenbruk), livsmedelsproduktion och partihandel med jordbruksråvaror, livsmedel och drycker som sektorer med stor påverkan och högre hållbarhetsrisker. Dessa sektorer har valts ut baserat på OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, som hjälper företag att hantera risker i sina leveranskedjor.

CSDDD kräver att företag implementerar tillbörlig aktsamhet genom att identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både i den egna verksamheten och hos leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom fisk- och skaldjursindustrin är framför allt kopplade till havsfiske på internationella vatten i leveranskedjans första steg, och till den bearbetning av råvaran som förekommer i Asien. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är lägre. Av importländerna (cirka 70 procent av konsumerad sjömat importeras) är Norge, Danmark och Kina dominerande och står för cirka 90 procent av importen. Det finns dock generellt en osäkerhet kring faktiskt ursprungsland då statistiken avser avsändningsland för aktuell sjömatsprodukt. Detta kan därför indikera var sjömatsprodukten bearbetats, och inte själva sjömatens ursprung. Sammantaget bedöms riskerna i råvaruledet som medelhöga och nära kopplade till ursprungsland. För europeiska förhållanden saknas tillräcklig information om specifika risker i leveranskedjans andra och tredje steg. Sammantaget bedöms riskerna som medelhöga, vilket främst utgår från kända riskfaktorer i leveranskedjans första och andra del.

Överfiske drabbar inte bara ekosystemen utan även människor och samhällen som är ekonomiskt beroende av fisket. Hårdast drabbade är vanligtvis de fattigaste som är beroende av fiskebeståndens kontinuitet för sitt uppehälle. 

Även vattenbruk kan bidra till en sämre miljö för lokalbefolkningen, till exempel i Sydostasien där räkodling utförs i stora dammar. För att göra plats för dammarna huggs mangroveskog ned. Mangroveekosystemet finns mellan land och hav och fungerar som barnkammare för vissa marina djur. Ekosystemet utgör också en stor resurskälla för miljontals människor, bland annat på grund av sitt rika liv av fisk och skaldjur. Skövlingen påverkar även lokalbefolkningen negativt genom att det skydd som skogen utgör mot stormar, vågor och jorderosioner försvinner. Vidare är de kemikalier som används vid odlingarna ofta skadliga och påverkar miljön och därför även lokalbefolkningen. Även räkorna kan skadas av kemikalierna.  Det har tidigare rapporterats om räkodlingar i Bangladesh, bland annat om metoderna för att samla in räklarver. När räklarverna samlas in följer även mängder av andra organismer med, inklusive fiskyngel som bidrar till ekosystemet och försörjningen för lokalbefolkningen.  

Vid havsfiske är riskerna för kränkningar av arbetares rättigheter globalt sett stor. Det har rapporterats att personal på fartygen har tvingats arbeta under arbetsförhållanden som utgör hot mot deras välbefinnande, hälsa och säkerhet. Arbetare tvingas arbeta långa perioder och har ingen möjlighet att gå i land eller lämna arbetsplatsen. Det förekommer ofta svåra väderförhållanden, bristande tillgång på mat och osanitära förhållanden på fartygen.

Överfiske är ett tillstånd där det inte finns tillräckligt många individer som kan föröka sig och bibehålla en sund population. FN organet FAO övervakar över 500 fiskbestånd. 2024 räknar man med att över 37 procent av dessa är överfiskade. För samhällen som är beroende av fiske är konsekvenserna av kollapsade bestånd förödande. 

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom fisk- och skaldjursindustrin är framför allt kopplade till havsfiske på internationella vatten i leveranskedjans första steg, och till den bearbetning av råvaran som förekommer i Asien. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av arbetares rättigheter är lägre. Av importländerna (cirka 70 procent av konsumerad sjömat importeras) är Norge, Danmark och Kina dominerande och står för cirka 90 procent av importen. Det finns generellt en osäkerhet kring faktiskt ursprungsland då statistiken avser avsändningsland för aktuell sjömatsprodukt. Detta kan indikera var sjömatsprodukten bearbetats, och inte själva ursprunget.  Sammantaget bedöms riskerna i råvaruledet som medelhöga och nära kopplade till ursprungsland. För europeiska förhållanden saknas tillräcklig information om specifika risker i leveranskedjans andra och tredje led.  

Inom thailändsk fiskeindustri har det rapporterats om att det förekommer tvångsarbete, människohandel och misshandel ombord på fiskefartygen. Arbetarna på fiskefartygen är ofta migrantarbetare från grannländer till Thailand. Rapporter indikerar att det förekommer mord, misshandel, skuldslaveri och exploatering av arbetarna samt allmänt dåliga arbetsförhållanden. De flesta arbetarna ombord  arbetar utan kontrakt.

Inom den landbaserade thailändska fiske- och skaldjursindustrin har rapporter visat på grova kränkningar av arbetares rättigheter och även att människohandel förekommer. Även här är migrantarbetare särskilt utsatta. Senare rapporter visar, att trots att arbete gjorts för att förbättra problemen, förekommer fortfarande grova kränkningar av arbetares rättigheter.  

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent under hela kontraktstiden. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga. 

Skaldjursindustrin i framför allt Sydostasien karaktäriseras av en ineffektiv arbetsrättsreglering. Då fisket kan ske på internationella vatten är det svårt att kontrollera efterlevnad av arbetsrätten. På fiskefartygen kan kränkningar av arbetares rättigheter vara utbrett. Långa arbetsdagar, misshandel, fråntagande av ID-handlingar och utestående lön förekommer. Rapporter visar även brister inom hälsa och säkerhet. Arbetstagarna är ofta migranter. De flesta rapporter om kränkning av arbetares rättigheter rör länder i Asien, till exempel Kina, Thailand, Kambodja, Vietnam och Myanmar.

Även i leveranskedjans nästa steg, bearbetning av fisken, förekommer rapporter som visar på kränkningar av arbetares rättigheter. De mest utsatta är migrantarbetare.  Den genomsnittliga lönen är låg och ofta inte tillräcklig för en anständig levnadsnivå. Detta är ett problem inom exempelvis produktionen av räkor i Vietnam och Bangladesh samt inom tonfiskproduktion i Thailand.  
Vid havsfiske är riskerna för kränkningar av arbetarnas rättigheter globalt stor. Det har rapporterats att besättningen har tvingats arbeta under arbetsförhållanden som utgör hot mot deras välbefinnande, hälsa och säkerhet. Arbetare tvingas arbeta långa perioder och har ingen möjlighet att gå i land eller lämna arbetsplatsen. Det förekommer ofta svåra väderförhållanden, det har varit bristande tillgång på mat och förekommit osanitära förhållanden på fartygen. 

Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Bristande utbildning och språkkunskaper samt att man är migrantarbetare är alla faktorer som gör arbetare mer exponerad för diskriminering och trakasserier.  

Cirka 140miljoner barn faller offer för barnarbete i världen.  I många av de viktiga producentländerna i Sydostasien som Thailand är barnarbete en allvarlig utmaning.

Föreningsfriheten i stora produktionsländer för fisk och skaldjur, som till exempel Kina, Thailand och Vietnam är kraftigt begränsad. 

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Risker för negativ miljöpåverkan inom fisk- och skaldjursindustrin rör framför allt leveranskedjans första steg och är kopplad till odling av fisk- och skaldjur, samt havsfiske som bidrar till utfiskning. 
Det saknas tillräcklig information om specifika risker rörande förädling och distribution för att en riskbedömning av denna del av leveranskedjan ska vara möjlig att göra.  

Räkor i Sydostasien odlas i stora dammar längs kusten, och för att göra plats för dammarna huggs mangroveskog ned. Mangroven binder kol som frigörs vid skövlingen.  Odlingarna kräver även mycket tillförsel av vatten och syre, vilket hålls igång av pumpar som drivs av fossila bränslen som släpper ut koldioxid. 

Världshaven utgör den största delen av planetens yta och är hem för en mängd olika växt- och djurarter. Mänskligheten har länge förlitat sig på haven för sitt uppehälle, men överfiske är ett stort problem. Överfiske drabbar ekosystemen i vattnet och populationen av marina djur har minskat med en tredjedel sedan 1970-talet.  En del i överexploatering av haven är det illegala fisket. Flera fisk- och skaldjursarter är utrotningshotade, exempelvis ål och vissa tonfiskarter fångade i vissa fångstzoner. Världens fiskbestånd är under stort tryck. Överfiske är ett allvarligt globalt problem som hotar havens ekosystem och den biologiska mångfalden. Över 90 procent av världens fiskbestånd är antingen maximalt utnyttjade eller överfiskade. Detta innebär att många bestånd fiskas i en takt som inte tillåter dem att återhämta sig, vilket leder till minskade populationer och störningar i marina ekosystem. 

Kommersiellt fiske använder ofta metoder som innebär att stora mängder fisk kan fångas på en och samma gång, till exempel trålning. Metoderna innebär också att bifångst följer med, där många vattenlevande djur kan skadas för att sedan slängas tillbaka i vattnet. Även vattenmiljön och känsliga ekosystem kan skadas, exempelvis korallrev som utgör hem för många vattenlevande organismer. Tidigare undveks korallrev, då det var svårt för näten att ta sig förbi. Metoden har utvecklats så att nätet kan passera lättare över steniga områden, vilket har medfört skador på reven. Bottentrålning är den vanligaste metoden i Sverige.  Den mest skadliga metoden för bottentrålning är dock inte lika vanligt förkommande i Sverige. Sett till helheten är en stor andel (cirka 40 procent) av den konsumerade sjömaten (främst lax) dock odlad.   

Vattenbruk, det vill säga odling av fisk och skaldjur, kräver normalt foder som delvis kan bestå av vildfångad fisk. Exempelvis lax och räkor matas med bland annat foder som innehåller fiskmjöl och fiskolja. Överexploatering av fiskbestånd i Thailand beror till stor del på den höga efterfrågan av foder och odlade räkor. 

Förlorade fiskeredskap är en stor källa till marin plastförorening och orsakar dödlighet bland marina arter samt ekosystemskador med osäkra långsiktiga konsekvenser.

Fiskodling har lett till att fisk- och skaldjurskonsumtionen kan fortsätta i oförminskad takt. I exempelvis Vietnam utgör odlingen av räkor en viktig ekonomisk faktor för landet och genererar mycket jobb. Räkodlingen leder dock till förstörda skogar, förorening av grundvatten och kustområden samt försaltning av jordbruket.

Fiskefartyg drivs ofta av dieselmotorer som i sin tur leder till luftföroreningar. Fiskefartygens koldioxidutsläpp står för ungefär fyra procent av matproduktionens totala utsläpp.  

Vid fisk- och räkodling i hav nära sötvattenkällor finns risk för saltvattenintag som gör vattnet otjänligt att dricka. Exempel på detta finns till exempel vid odling av jätteräkor i Mekongdeltat i Vietnam. 

Risker för förekomst av korruption inom fisk- och skaldjursindustrin varierar med det land där fiske och bearbetning sker. I exempelvis Thailand är risken hög, medan den är låg i norra Europa. Baserat på korruptionsrisker kopplade till livsmedelsbedrägerier och importerad sjömat från länder där korruptionsnivån generellt sett är högre, bedöms den sammantagna risknivån som hög. 

Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export är tidskrävande, ineffektivt och kostsamt om företag inte mutar tjänstemän.

Inom exempelvis fiskeindustrin i Thailand har bristen på effektiv reglering och efterlevnad av regleringen samt korruption lett till överfiske samt upprätthållande av kränkning av arbetares rättigheter.

Inom fisk och skaldjursindustrin finns det vidare en hög risk för bedrägerier. Fiskbedrägeri kan visa sig i flera led av leveranskedjan, till exempel i form av felmärkning av produkter eller registrering av var sjömaten är fångad. Det största problemet är att arter med lågt värde byts ut mot arter av högt värde . Arter kan också bytas ut för att lättare kunna sälja hotade arter eller för att maskera ursprungslandet.