Fisk och skaldjur

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för fisk och skaldjur.

Leveranskedjan för fisk och skaldjur kan delas upp i vildfångad fisk och skaldjur respektive odlad fisk och skaldjur. Vad gäller vildfångad fick och skaldjur startar leveranskedjan med havsfiske (eller sötvattensfiske). För odlad fisk och skaldjur inleds leveranskedjan med framställning av foder. I hamnen säljs fisken vidare på auktioner, eller omlastas och transporteras vidare direkt till företag som bearbetar fångsten. Detta innebär exempelvis att den tinas (om den varit fryst ombord på fartygen), och fileas för att sedan konserveras, eller fileas och fryses in i konsument- eller storköksförpackning, eller vidareförädlas genom exempelvis panering och infrysning.

För att kunna bedöma hållbarhetsrisker i en leveranskedja krävs transparens och spårbarhet. Vid småskaligt fiske kan alla delar i leveranskedjan, från fångst till försäljning, vara under kontroll av endast en aktör, men mellanhänder är också vanligt förekommande. Vid havsfiske kan leveranskedjan för fisk och skaldjur vara svår att spåra bland annat då produkterna blandas ihop redan efter fisket, det saknas dokumentation och information om ursprunget eller att övervakning och reglering är dålig.

Tillgången på vildfångad fisk minskar medan odling i vatten blir mer vanligt. Ungefär hälften av fisken och skaldjuren som konsumeras globalt är odlad i vattenbruk. Odlad fisk föds upp på både vegetabiliskt och animaliskt foder, baserat på till exempel fiskmjöl och fiskolja som produceras av vildfångad fisk. Fiskmjöl och fiskolja anses vara det mest näringsrika fodret att ge till odlad fisk och skaldjur. Även om produktionen av odlad fisk är mer kontrollerad kan stora risker finnas i leveranskedjan, exempelvis beroende på vilket typ av foder som fisken och skaldjuren får.

Av den fisk och skaldjur som konsumeras i Sverige är 70 procent importerad. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms dock ha fiskats i länder där risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är lägre. Av importländerna är Norge, Danmark och Kina dominerande och står för cirka 90 procent av importen. Det finns dock generellt en osäkerhet kring faktiskt ursprungsland då statistiken avser avsändningsland för aktuell sjömatsprodukt. Kännedomen om faktiskt ursprung för den fisk som importeras är dock inte alltid möjlig att säkerställa. Import av fisk från EU anges med importland och inte nödvändigtvis det land där fisken har sitt ursprung, information om ursprungslandet kan ofta i praktiken saknas.

Sverige importerar fisk framför allt från Norge, Danmark och Kina medan exempelvis jätteräkor huvudsakligen importeras från räkodlingar i Kina och Vietnam. Fisk och skaldjur utgör en stor del av Sveriges totala import (30 procent av värdet 2019) och export (44 procent av värdet 2019) av jordbruksvaror och livsmedel.

I Sverige är lax (främst odlad norsk lax), torsk, sill/strömming, makrill, gråsej och nordhavsräka och alaska pollock de vanligaste arterna bland den konsumerade sjömaten. Cirka 40 procent av den konsumerade sjömaten är odlad (främst på grund av att nästan all konsumerad norsk lax är odlad) och en stor andel av de tre vanligaste arterna (lax, torsk och sill/strömming) säljs som färskvara. Färsk sjömat bedöms indikera att faktiskt ursprungsland finns i närområdet.  

Globalt sett är en stor del av fisk- och skaldjursindustrin lokaliserad i högriskländer och leveranskedjan är svår att spåra. Fiske utförs över hela världen och ungefär hälften är odlad. Kina är värdens största exportör av fisk och skaldjur. Stora exportörer av fisk och skaldjur är även Norge, Vietnam, Thailand, USA och Indien. Thailand är en storproducent av konserverad tonfisk.

För odlad fisk- och skaldjur utgör foderproduktion leveranskedjans första steg. Fiskfodret som används har en varierande sammansättning av marina (exempelvis fiskmjöl och fiskolja) och vegetabiliska (exempelvis soja, solrosor, raps, majs, bondbönor, vete) råvaror. Rapporter anger olika siffror för fiskfodrets genomsnittliga innehåll av fiskmjöl (exempelvis 10 procent respektive 17 procent). I Peru, världens största fiskmjöls- och fiskfoderproducent, används framför allt anchoveta (småfiskar) som är lätta att fånga och rika på omega 3, för tillverkning av fiskmjöl. Norsk lax, som har en stor marknadsandel i Sverige, matas exempelvis med bland annat (cirka en tredjedel) fiskmjöl från Peru.

Globala händelser 2020–2022
Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19 medförde flera stora förändringar för livsmedelsproduktionen. Pandemin förde med sig svårigheter att transportera varor och få tillgång till arbetskraft och gjorde efterfrågan föränderlig. Tidiga utvärderingar av den påverkan pandemin haft på jordbrukssektorn pekar dock på sektorns förmåga att snabbt anpassa sig till de nya förutsättningarna och fortsätta tillhandahålla livsmedel.   Denna flexibilitet fick dock stor påverkan på arbetstagare i leveranskedjorna.

Samhällens skyddsåtgärder, såsom inskränkningar i rörelsefriheten, påverkade arbetstagare i hela livsmedelssektorn. Osäkerheter uppstod exempelvis om huruvida säsongsarbetare skulle få arbete, eller hur de skulle ta sig till arbetet. Lågutbildad, lågavlönad arbetskraft hamnade därmed i ett än mer utsatt ekonomiskt läge.  Migrantarbetare, en redan marginaliserad grupp, blev särskilt utsatta av brist på arbete men också brist på skyddsnät och tillgång till vaccin. Arbetsmiljön inom jordbruksnäringen anpassade sig i många fall dåligt till behovet att skydda arbetstagare från smitta, både i arbetsmiljön och boendemiljön. Pandemins restriktioner medförde också begränsningar i möjligheten att utöva rättigheter till kollektiva förhandlingar och strejker.

Påverkan på andra delar av leveranskedjan: Livsmedelsförädlingen påverkades under själva pandemin, exempelvis på grund av regler kring säkerhetsavstånd och ändrade hygienkrav som ledde till högre sjukfrånvaro. Logistikledet påverkades i vissa delar; sjötransporten påverkades mycket litet medan lufttransporter såg kraftiga störningar. Covid-19 förstärkte också temporärt den globala osäkerheten kring livsmedelsförsörjning som framför allt fattigare delar av världen drabbas av, på grund av hamstrande samt ändrade inköpsmönster.

Ökad migration: Migrantarbetare står för en stor del av den lågavlönade arbetskraften inom livsmedelsbranschen. Risker för att dessa arbetare ska få undermåliga löner och sakna tillgång till anställningstrygghet och social trygghet förhöjs ytterligare av att de ofta anställs via rekryteringsfirmor och inte direkt av arbetsgivaren. Fiskerinäringen fortsätter, globalt sett, vara kopplad till höga risker för tvångsarbete, där migrantarbetare i synnerhet är utsatta. 

Villkoren för arbetstagare inom jordbruksnäringen och livsmedelsbearbetningsindustrin har i många fall visat sig lida stora brister gällande till exempel arbetsmiljön och sanitet och säkerhet i de bostäder som tillhandahålls. Studier av den europeiska livsmedelsbearbetningsindustrin har också funnit att hyran för denna ofta undermåliga inkvartering dras av lönen och att boendevillkoren sätter arbetstagarna i en större beroendeställning till arbetsgivaren. Det är vanligt förekommande att arbetare erbjuds arbete som registrerad ”egenföretagare” och att arbetsgivaren därmed undgår att betala sociala avgifter. På det hela taget utsätts en stor del av migrantarbetarna inom EU:s livsmedelsbearbetning för osäkra och ohälsosamma levnadsvillkor.  Arbetsmiljörisker inkluderar halk- och fallskador, men även negativa psykologiska konsekvenser kopplade till arbete under extrem tidspress och med repetitiva arbetsuppgifter.

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022) till EU-direktiv om företags tillbörlig aktsamhet, anses sektorerna jordbruk, fiske (inklusive vattenbruk), tillverkning av livsmedel och partihandel med jordbruksråvaror, livsmedel och drycker ha stor negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer. De sektorer som anges i EU-direktivet utgår från OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, vilka har utvecklats för ett antal sektorer och deras leveranskedjor, inklusive jordbrukssektorn.  

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom fisk- och skaldjursindustrin är framför allt kopplade till havsfiske på internationella vatten i leveranskedjans första steg, och till den bearbetning av råvaran som förekommer i Asien. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är lägre. Av importländerna (cirka 70 procent av konsumerad sjömat importeras) är Norge, Danmark och Kina dominerande och står för cirka 90 procent av importen. Det finns dock generellt en osäkerhet kring faktiskt ursprungsland då statistiken avser avsändningsland för aktuell sjömatsprodukt. Detta kan därför indikera var sjömatsprodukten bearbetats, och inte själva sjömatens ursprung. Sammantaget bedöms riskerna i råvaruledet som medelhöga och nära kopplade till ursprungsland. För europeiska förhållanden saknas tillräcklig information om specifika risker i leveranskedjans andra och tredje steg. Sammantaget bedöms riskerna som medelhöga, vilket främst utgår från kända riskfaktorer i leveranskedjans första och andra del.

Inom thailändsk fiskeindustri förekommer tvångsarbete, människohandel och misshandel ombord på fiskefartygen. Arbetarna på fiskefartygen är ofta migrantarbetare från grannländer till Thailand. Rapporter indikerar att det förekommer mord, extremvåld och misshandel, exploatering av arbetarna, tvångsarbete, dåliga arbetsförhållanden samt skulder. De flesta arbetarna ombord på fartygen arbetar utan kontrakt. 

Inom den thailändska fiske- och skaldjursindustrin har rapporter visat på grova kränkningar av arbetares rättigheter och människohandel förekommer i bearbetningsledet. Även här är migrantarbetare särskilt utsatta. Senare rapporter visar på, att trots att arbete har lagts ner för att förbättra problemen, förekommer fortfarande grova kränkningar av arbetares rättigheter.

Överfiske i haven drabbar inte bara ekosystemen i vattnen utan även människor och samhällen som är ekonomiskt beroende av fisket. Detta drabbar vanligtvis de fattigaste som är beroende av fiskebeståndens kontinuitet för sitt uppehälle.

Även vattenbruk kan bidra till en sämre miljö för lokalbefolkningen, till exempel i Sydostasien där räkodling utförs i stora dammar. För att göra plats för dammarna huggs mangroveskog ned. Mangroveekosystemet finns mellan land och hav och fungerar som barnkammare för vissa marina djur. Ekosystemet utgör också en stor resurskälla för miljontals människor, bland annat på grund av sitt rika liv av fisk och skaldjur. Skövlingen påverkar även lokalbefolkningen negativt genom att det skydd som skogen utgör mot stormar, vågor och jorderosioner försvinner. Vidare är de kemikalier som används vid odlingarna ofta skadliga och påverkar miljön och därför även lokalbefolkningen. Även räkorna kan skadas av kemikalierna. Det har tidigare rapporterats om räkodlingar i Bangladesh, bland annat om metoderna för att samla in räklarver. När räklarverna samlas in följer även mängder av andra organismer med, inklusive fiskyngel som bidrar till ekosystemet och försörjningen för lokalbefolkningen.

Vid havsfiske är riskerna för kränkningar av arbetares rättigheter globalt sett stor. Det har rapporterats att personal på fartygen har tvingats arbeta under arbetsförhållanden som utgör hot mot deras välbefinnande, hälsa och säkerhet. Arbetare tvingas arbeta långa perioder och har ingen möjlighet att gå i land eller lämna arbetsplatsen. Det förekommer ofta svåra väderförhållanden, bristande tillgång på mat och osanitära förhållanden på fartygen.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom fisk- och skaldjursindustrin är framför allt kopplade till havsfiske på internationella vatten i leveranskedjans första steg, och till den bearbetning av råvaran som förekommer i Asien. En stor andel av den sjömat som konsumeras i Sverige bedöms ha fiskats i länder där risker för kränkningar av arbetares rättigheter är lägre. Av importländerna (cirka 70 procent av konsumerad sjömat importeras) är Norge, Danmark och Kina dominerande och står för cirka 90 procent av importen. Det finns dock generellt en osäkerhet kring faktiskt ursprungsland då statistiken avser avsändningsland för aktuell sjömatsprodukt. Detta kan alltså indikera var sjömatsprodukten bearbetats, och inte själva sjömatens ursprung. Sammantaget bedöms riskerna i råvaruledet som medelhöga och nära kopplade till ursprungsland. För europeiska förhållanden saknas tillräcklig information om specifika risker i leveranskedjans andra och tredje led.  

Inom thailändsk fiskeindustri har det rapporterats om att det förekommer tvångsarbete, människohandel och misshandel ombord på fiskefartygen. Arbetarna på fiskefartygen är ofta migrantarbetare från grannländer till Thailand. Rapporter indikerar att det förekommer mord, extremvåld och misshandel, exploatering av arbetstagarna, tvångsarbete, dåliga arbetsförhållanden samt ändlösa skuldförhållanden. De flesta arbetstagarna ombord på fartygen arbetar utan kontrakt.

Inom den landbaserade thailändska fiske- och skaldjursindustrin har rapporter visat på grova kränkningar av arbetares rättigheter och även att människohandel förekommer. Även här är migrantarbetare särskilt utsatta. Senare rapporter visar på, att trots att arbete har lagts ner för att förbättra problemen, förekommer fortfarande grova kränkningar av arbetares rättigheter.

Skaldjursindustrin i framför allt Sydostasien karaktäriseras av en ineffektiv arbetsrättsreglering. Då fisket kan ske på internationella vatten är det svårt att kontrollera efterlevnad av arbetsrätten. På fiskefartygen kan kränkning av arbetares rättigheter vara utbrett. Långa arbetsdagar, misshandel, fråntagande av ID-handlingar och utestående lön kan förekomma. Rapporter visar även brister inom hälsa och säkerhet. Arbetstagarna är ofta migranter. De flesta rapporter om kränkning av arbetares rättigheter rör länder i Asien, till exempel Kina, Thailand, Kambodja, Vietnam och Myanmar.

Även i leveranskedjans nästa steg, bearbetning av fisken, förekommer rapporter som visar på kränkning av arbetares rättigheter. Framför allt rör kränkningarna migrantarbetare. Den genomsnittliga lönen är låg och är ofta inte tillräcklig för att uppnå en anständig levnadsnivå. Detta utgör ett problem inom exempelvis produktionen av räkor i Vietnam och inom tonfiskproduktionen i Thailand. Inom tonfiskfabrikerna i Thailand förekommer låga löner, avsaknad av fackföreningar, övertidsarbete och dåliga boendeförhållanden, då arbetare ofta bor tillsammans i trånga rum.

Vid havsfiske är riskerna för kränkningar av arbetarnas rättigheter globalt sett stor. Det har rapporterats att personal på fartygen har tvingats arbeta under arbetsförhållanden som utgör hot mot deras välbefinnande, hälsa och säkerhet. Arbetare tvingas arbeta långa perioder och har ingen möjlighet att gå i land eller lämna arbetsplatsen. Det förekommer ofta svåra väderförhållanden, det har varit bristande tillgång på mat och förekommit osanitära förhållanden på fartygen.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.  

Risker för negativ miljöpåverkan inom fisk- och skaldjursindustrin för framför allt leveranskedjans första steg och är kopplad till odling av fisk och skaldjur, samt till havsfiske som bidrar till utfiskning i haven. Det saknas tillräcklig information om specifika risker rörande förädling och distribution för att en riskbedömning av denna del av leveranskedjan ska vara möjlig att göra. 

Vattenbruk, det vill säga odling av fisk och skaldjur, kräver normalt foder som delvis kan bestå av vildfångad fisk Exempelvis lax och räkor matas med bland annat foder innehållande fiskmjöl och fiskolja. Överexploatering av fiskbestånd i Thailand beror till stor del på den höga efterfrågan på foder och odlade räkor. 

Odling av räkor i Sydostasien görs i stora dammar längs kusten, och för att göra plats för dammarna huggs mangroveskog ned. Mangroven binder kol som frigörs vid skövlingen. Odlingarna kräver även mycket tillförsel av vatten och syre, vilket hålls i gång av pumpar som drivs av fossila bränslen som släpper ut koldioxid.

Fiskefartyg genererar utsläpp av koldioxid, svaveloxid, kväveoxid och andra hälsofarliga partiklar.

Världshaven utgör den största delen av planetens yta och är hem för en mängd olika växt- och djurarter. Mänskligheten har länge förlitat sig på haven för sitt uppehälle, men överfiske är ett stort problem. Överfiske drabbar ekosystemen i vattnet och populationen av marina djur har minskat med en tredjedel sedan 1970-talet. En del i överexploatering av haven är det illegala fisket. Flera fisk- och skaldjursarter är utrotningshotade, exempelvis ål och vissa tonfiskarter fångade i vissa fångstzoner. Världens fiskbestånd är under stort tryck. 29 procent av fiskbeståndet har drabbats av överfiske och 61 procent anses vara maximalt utnyttjade, utan möjlighet att producera större fångster.

Kommersiellt fiske använder ofta metoder som innebär att stora mängder fisk kan fångas på en och samma gång, till exempel trålning. Metoderna innebär också att bifångst följer med, där många vattenlevande djur kan skadas för att sedan slängas tillbaka i vattnet. Även vattenmiljön och känsliga ekosystem kan skadas, exempelvis korallrev som utgör hem för många vattenlevande organismer. Tidigare undveks korallrev, då det var svårt för näten att ta sig förbi. Metoden har utvecklats så att nätet kan passera lättare över steniga områden, vilket har medfört skador på reven. Bottentrålning är den vanligaste metoden i Sverige att använda vid fiske. Den mest skadliga metoden för bottentrålning är dock inte lika vanligt förkommande i Sverige. Sett till helheten är en stor andeldel (cirka 40 procent) av den konsumerade sjömaten (främst lax) dock odlad.  

Fiskodling har lett till att fisk- och skaldjurskonsumtionen kan fortsätta i oförminskad takt. I exempelvis Vietnam utgör odlingen av räkor en viktig ekonomisk faktor för landet och genererar mycket jobb för befolkningen. Räkodlingen leder dock till förstörda skogar, förorening av grundvatten och kustområden samt försaltning av jordbruket.

Risker för förekomst av korruption inom fisk- och skaldjursindustrin är varierar med det land där fiske och bearbetning sker. I exempelvis Thailand är risken hög, medan den är låg i norra Europa. Baserat på korruptionsrisker kopplade till livsmedelsbedrägerier och importerad sjömat från länder där korruptionsnivån generellt sett är högre, bedöms den sammantagna risknivån som hög.

Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export är tidskrävande, ineffektivt och kostsamt om företag inte mutar tjänstemän. Enligt Transparency International Perceptions Index 2020 är till exempel Thailand och Vietnam på delad plats 104 av 180 länder, Kina har plats nummer 78 och Indien plats 86.

Inom exempelvis fiskeindustrin i Thailand har bristen på effektiv reglering och efterlevnad av regleringen samt korruption lett till överfiske samt upprätthållande av kränkning av arbetares rättigheter.

Inom fisk och skaldjursindustrin finns det vidare en hög risk för bedrägerier. Fiskbedrägeri kan visa sig i flera led av leveranskedjan, till exempel i form av felmärkning av produkter eller registrering av var sjömaten är fångad. Det största problemet är att arter med lågt värde byts ut mot arter av högt värde och sedan säljs till det högre priset. Arter kan också bytas ut för att lättare kunna sälja hotade arter eller för att maskera ursprungslandet. Exempelvis har en studie visat att 75 procent av red snapper i USA var felmärkt.