Frukt och grönt

Odlingen är första steget i leveranskedjan och kan ske både utomhus eller i växthus, beroende på vad som odlas och var i världen odlingen sker. Därefter följer skörden. Antingen levereras råvaran till grossistledet inom livsmedelshandel eller som ingrediens till livsmedelsindustrin. I det sistnämnda fallet kan råvaran behöva bearbetas exempelvis genom infrysning, torkning, malning, pressning och koncentrering. Slutligen sker förädling som kan bestå av att exempelvis koka sylt, blanda en mix, blötläggning och konservering av torkade bönor eller tillsättning av fruktkoncentrat till en glassblandning. Till sist transporteras produkterna till handeln.

Frukt och grönt har en global leveranskedja där transparens ofta saknas. Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Nedan illustration ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för frukt och grönt.

Sverige importerar mycket frukt och grönsaker. De länder Sverige importerar mest livsmedel från är Danmark, Nederländerna och Tyskland. Livsmedel som redovisas som importerad från ett EU-land kan dock ha ursprung i andra länder då den importstatistik som Jordbruksverket samlar in redogör för senaste avsändningsland inom EU och inte var livsmedelsprodukten är odlad.  

Det finns krav på märkning av ursprung för frukt och grönsaker. Dock är denna information svårare att tillgå då den inte samlas in genom ovan nämnda myndighetsstatistik. De exempel på ursprungsländer för olika typer av frukt och grönsaker som redovisas i denna riskanalys utgår från livsmedelshandlares publikt tillgängliga information via onlinehandeln. 

Ursprung för de frukter och grönsaker som livsmedelsgrossister och handel tillhandahåller kan även variera över året. Till exempel färska jordgubbar, som sommartid främst kommer från Sverige, men på hösten har sitt ursprung i exempelvis Belgien och Nederländerna. Frysta jordgubbar kan köpas året runt och kommer exempelvis från Serbien.

Frukt och grönt produceras över hela världen då odlingarna ofta är anpassade efter klimatet. Ursprunget för färska frukter och grönsaker på svensk marknad varierar vecka för vecka utifrån tillgång och inköpspris. Exempelvis förekommer följande ursprungsländer för olika typer av färsk frukt och färska grönsaker tillhandahållna inom svensk dagligvaruhandel i januari månad, då stor andel av varorna importeras.  För frysta, torkade, konserverade eller vakuumpackade varor kan även andra ursprung förekomma.

- Potatis, morötter – Sverige

- Sötpotatis – Spanien, Egypten, USA

- Färska örter – Sverige, Danmark, Italien, Spanien 

- Blomkål, broccoli – Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna 

- Vitlök – Kina, Spanien

- Sparris – Peru

- Avokado – Peru, Chile, Colombia, Dominikanska republiken, Guatemala, Mexiko, Sydafrika, Kenya, Tanzania, Zimbabwe, Marocko, Israel, Spanien

- Tomater – Spanien, Marocko, Tunisien, Senegal, Nederländerna, Belgien

- Äpplen – Italien, Frankrike, Polen, Nederländerna, Belgien, Chile

- Bananer – Ecuador, Costa Rica, Colombia, Dominikanska republiken

- Citrus – Italien, Spanien, Grekland, Turkiet, Sydafrika, Marocko, Egypten, Argentina (varav lime från Brasilien, Mexiko, Colombia)

- Blåbär, hallon, jordgubbar – Nederländerna, Belgien, Spanien, Portugal, Marocko, Peru, Chile

Globala händelser 2020–2024

Flertalet globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. 

Covid-19 medförde flera stora förändringar för livsmedelsproduktionen. Pandemin förde med sig svårigheter att transportera varor och få tillgång till arbetskraft och gjorde efterfrågan föränderlig. Tidiga utvärderingar av den påverkan pandemin haft på jordbrukssektorn pekar på sektorns förmåga att snabbt anpassa sig till de nya förutsättningarna och fortsätta tillhandahålla livsmedel. Denna flexibilitet fick ändå stor påverkan på arbetstagare i leveranskedjorna.

Samhällens skyddsåtgärder under pandemin påverkade arbetstagare i livsmedelssektorn, särskilt lågavlönade och migrantarbetare. Osäkerheter kring säsongsarbete och resor försämrade deras ekonomiska situation, samtidigt som brist på skyddsnät och vaccin ökade utsattheten. Arbets- och boendemiljön inom jordbruket anpassades ofta dåligt till smittskyddsbehov. Restriktionerna begränsade även möjligheten till kollektiva förhandlingar och strejker.

Ökad migration: Migrantarbetare står för en stor del av den lågavlönade arbetskraften inom livsmedelsbranschen. Risker för att dessa arbetare ska få undermåliga löner och sakna tillgång till anställningstrygghet och social trygghet förhöjs ytterligare av att de ofta anställs via rekryteringsfirmor och inte direkt av arbetsgivaren. Fiskerinäringen fortsätter, globalt sett, vara kopplad till höga risker för tvångsarbete, där migrantarbetare i synnerhet är utsatta.  

Arbetstagare inom jordbruk och livsmedelsbearbetning i EU utsätts ofta för dåliga arbets- och boendeförhållanden. Hyran för undermåliga bostäder dras ofta av lönen, vilket ökar beroendet av arbetsgivaren. Många anställs som ”egenföretagare” för att undvika sociala avgifter. Migrantarbetare lever ofta under osäkra och ohälsosamma villkor, med risk för både fysiska skador och psykologisk stress från tidspress och monotont arbete.

Enligt Europeiska kommissionens förslag från 2022 till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet (CSDDD) identifieras jordbruk, fiske (inklusive vattenbruk), livsmedelsproduktion och partihandel med jordbruksråvaror, livsmedel och drycker som sektorer med stor påverkan och högre hållbarhetsrisker. Dessa sektorer har valts ut baserat på OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, som hjälper företag att hantera risker i sina leveranskedjor.

CSDDD kräver att företag implementerar tillbörlig aktsamhet genom att identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både i den egna verksamheten och hos leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är primärt koncentrerad till leveranskedjans första steg och avgörs av produktionsland. Riskerna är störst kopplat till frukt och grönsaker som odlats i högriskländer. Vad gäller svenska förhållanden bedöms risken som medel, eftersom det finns fall av exempelvis thailändska och östeuropeiska säsongsarbetare som utsatts för trafficking och tvångsarbete, skuldslaveri, samt långa arbetsdagar och dåliga arbets- och levnadsvillkor.  Då en stor andel av frukt och grönsaker importeras blir den sammantagna risknivån hög. Riskbedömningen omfattar inte de två följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker här.

Ananas odlas bland annat i Costa Rica som är det land som godkänt flest bekämpningsmedel för att användas på odlingar. Arbetare har rapporterat att de drabbats av yrsel, svimningar, kräkningar och allergiska hudreaktioner efter att de har arbetat på odlingarna.

Cashewindustrin i länder som Vietnam, Indien, Guinea och Ghana präglas av allvarliga arbetsrättsproblem, inklusive barnarbete, tvångsarbete och farliga arbetsförhållanden utan skyddsutrustning. Arbetare riskerar hälsan vid hantering av frätande cashewskal och har begränsade möjligheter att göra sina röster hörda. 

En del frukter och grönsaker kan innehålla rester av bekämpningsmedel. I äpplen kan det exempelvis finnas rester av ämnet karbendazim som misstänks vara cancerogent, hormonstörande och reproduktionsstörande. Citrusfrukter kan också innehålla ämnet imazalil, vilket misstänks vara cancerogent och hormonstörande. Även de tropiska frukterna ananas och mango kan komma från hårt besprutade plantager.

På druvodlingarna i Sydafrika har det rapporterats om att arbetstagarna är exponerade för bekämpningsmedel och att majoriteten arbetar utan skyddskläder.

I Italien plockas jordgubbar i växthus där det förekommer att temperaturen ligger över 40 grader och arbetarna exponeras för giftiga bekämpningsmedel vilket utsätter dem för allvarliga hälsorisker. 

På bananplantager används bekämpningsmedlet parakvat. Medlet är framför allt ett problem för odlarna och deras familjer, men även för miljön. Människorna som exponeras för parakvat kan bland annat drabbas av allvarliga skador i lever samt lungor och i värsta fall drabbas av lungkollaps.  
I Ecuador, världens största exportör av bananer, används 26 olika bekämpningsmedel, varav sju är olagliga inom EU. Dessa sprids över plantagen genom flygbesprutning, vilket innebär stor hälsofara både för anställda och människor som i närområdet. Det är inte ovanligt att arbetare bor på plantagerna tillsammans med sin familj och att barn går i skolan i samma område, och därför blir även de nedsprutade. Flera studier visar att dessa medel påverkar hälsan mycket negativt och är kopplade till ökade risker för cancer, missbildningar hos nyfödda barn och högre dödlighet. Bananregionerna i Ecuador ligger högst upp i den nationella statistiken för fosterskador, vilket experter tror beror på den höga halten av bekämpningsmedel. På grund av den rådande prispressen på bananer vill markägare hålla kostnaderna så låga som möjligt genom att bland annat avstå från att investera i skyddsutrustning. 

Det finns flera exempel på där företag tar mark i besittning i strid mot internationella konventioner för att odla frukt och grönsaker, ett sådant exempel är från Västsahara. Marockanska företag har etablerat storskaliga jordbruksprojekt i ockuperade Västsahara. Grödor, som till exempel tomat, exporteras sedan. Odlingarna och växthusen ägs ofta av marockansk-franska företagskoncerner. 

Från södra Italien rapporteras om ett systematiskt utnyttjande av män och kvinnor på frukt och grönsaksodlingar. Arbetarna kommer bland annat från Rumänien, Bulgarien, Afghanistan, Pakistan och olika afrikanska länder. Bostäder förläggs ofta till landsbygdsområden, på platser där värme och rinnande vatten ofta saknas. Enligt en studie uppskattas 60 procent av migrantarbetarna inte ha tillgång till rent vatten och sanitära anläggningar.  Enligt Italiens största fackförening finns det omkring 12 000 migrantarbetare som bor i sådana områden i utkanten av samhällen i Italien.

Inom bananproduktionen i exempelvis Ecuador, kan plantagearbetare få så låga löner att de har svårt att livnära sig och sin familj.  En odlare tjänar i snitt mindre än 40 kronor per dag. Det har blivit  vanligare att plantager byter ut fasta anställningar mot tillfälliga kontrakt, alternativt att man hyr in tillfällig personal från andra företag. Samtidigt har timlön i allt högre utsträckning kommit att ersättas av ackordslön. Odlare har sett priserna falla på sina grödor, samtidigt som produktions- och levnadskostnaderna har ökat. I Ecuador riskerar människorättsförsvarare åtal efter att ha rapporterat om arbetsrättsliga kränkningar och miljöproblem inom, vilket kan leda till fängelsestraff på fem till sju år.

Majoriteten av kvinnorna på druvodlingar i Sydafrika och bananodlingarna i Filippinerna har uppgett att de inte haft tillräckligt med mat för sin familj.  

Avokado odlas bland annat i Mexiko, där det förekommit att drogkarteller tagit kontroll över odlingarna. Bönder och markägare har då tvingats betala en viss procent av vinsten till kartellerna som även infört ”illegal skatt” på såld frukt och för nyttjande av marken. Det har förekommit att bönder och markägare har mördats ifall de inte betalar. Odling av avokado i Mexiko leder också till omfattande avskogning och vattenbrist, vilket hotar den biologiska mångfalden och skogarna i delstaterna Michoacán och Jalisco. Urfolksamhällen som motsätter sig denna utveckling utsätts för våld och hot, vilket kränker deras rättigheter och försvårar deras möjligheter att försvara sina marker och resurser.  

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter är primärt koncentrerade till leveranskedjans första steg och avgörs av produktionsland. Riskerna är störst kopplat till frukt och grönsaker som odlats i högriskländer. Vad gäller svenska förhållanden bedöms risken som medel, på grund av förekomsten av migrantarbetare inom exempelvis bärplockning och annat jordbruk. Då stor andel av frukt och grönsaker importeras blir den sammantagna risknivån hög. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte de två följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker här.

Oxfam lyfter fram en oroande risk för tvångsarbete inom europeisk jordbrukssektor, där migrantarbetare ofta arbetar under förhållanden med extremt långa arbetsdagar, osäkra kontrakt och är beroende av arbetsgivare för boende och uppehållstillstånd. Denna utsatthet, särskilt bland säsongsarbetare från tredjeland, skapar en maktobalans som möjliggör exploatering, där arbetare inte vågar protestera av rädsla för repressalier eller utvisning.  Enligt en rapport från ILO finns majoriteten av dessa fall inom den privata sektorn, särskilt inom till exempel jordbruk. Rapporten betonar att migrantarbetare löper tre gånger högre risk att utsättas för tvångsarbete jämfört med andra arbetare, ofta på grund av osäkra anställningsformer och att man är beroende av arbetsgivare. 

Inom små jordbruk är det vanligt att kvinnor utför obetalt arbete. Enligt den internationella arbetsorganisationen ILO är runt 1,1 miljoner arbetare fast i tvångsarbete inom jordbrukssektorn.

Tvångsarbete förekommer på chiliodlingar och hos jordnötsproducenter i Mexiko. Kränkningar av arbetstagarnas rättigheter är vanliga. Många saknar kontrakt och det finns stora brister när det gäller arbetsvillkoren och ersättning för övertid. 

I Spanien rapporteras det om slavliknande arbetsförhållanden för migrantarbetare på salladsodlingar. Det finns också rapporter om att migrantarbetarna endast fått hälften av den lagstiftade minimilönen och att arbetsgivare hotar att anmäla migrantarbetare utan dokument till polisen om de klagar på arbetsvillkoren.

På vaniljodlingar i Madagaskar rapporteras om tvångsarbete.

Inom nötsektorn i Bolivia förekommer tvångsarbete, framför allt kopplat till jordnötter, cashewnötter och paranötter. I Peru förekommer tvångsarbete vid odlingar av paranötter och kastanjenötter. 

Det rapporteras från flera länder om förekomst av barnarbete inom frukt-, grönsaks- och nötindustrin, där unga arbetare ofta utsätts för farliga arbetsförhållanden. I Brasilien är barnarbete vanligt vid odlingar av cashewnötter, citrusfrukter och sojabönor, medan i Argentina är barn involverade i odlingen av bland annat blåbär, vitlök, jordgubbar och tomater. I Mexiko har barn arbetat vid odlingar av chilipeppar, gurka, aubergin, gröna bönor, meloner, lök och tomater. Ecuador rapporterar om barnarbete inom bananodlingar, och i Turkiet förekommer barnarbete vid odling av citrusfrukter, baljväxter och hasselnötter. I Vietnam är barn delaktiga i produktionen av cashewnötter, medan på Madagaskar förekommer barnarbete inom vaniljodling, där även tvångsarbete förekommer.

Barnarbete inom frukt-, grönsaks- och nötindustrin i länder som Brasilien, Argentina, Mexiko, Ecuador, Turkiet, Vietnam och Madagaskar kan härledas till flera sammanlänkade faktorer. En av de mest framträdande orsakerna är fattigdom. När familjer lever under ekonomisk press ser de ofta barnarbete som en nödvändighet för att komplettera hushållets inkomst. Detta gäller särskilt på landsbygden, där barnarbete är tre gånger vanligare än i städerna, och där 70 procent av allt barnarbete sker inom jordbruket.

Begränsad tillgång till utbildning bidrar också till problemet. I många av dessa länder är skolor otillgängliga, underbemannade eller av låg kvalitet. Kostnader för skoluniformer, böcker och transport kan också hindra familjer från att skicka sina barn till skolan. När utbildning inte ses som en realistisk väg till bättre ekonomiska möjligheter, prioriteras ofta arbete framför skolgång. 

Inom små jordbruk är det inte ovanligt att kvinnor utför obetalt arbete. Det finns även generella risker att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier och övergrepp på arbetet.

I södra Italien sker ett systematiskt utnyttjande av män och kvinnor på frukt och grönsaksodlingarna, framför allt av migrantarbetare från övriga Europa och Afrika. Kvinnor utgör ungefär hälften av arbetstagarna inom den informella sektorn. De tjänar ofta 20 till 30 procent mindre än männen och det finns en större risk för kvinnor att utnyttjas och att utsätts för sexuella övergrepp.

På bananplantager i länder som Ecuador och Colombia utgör kvinnor så lite som 5 procent av arbetskraften eftersom arbetsgivare anser att de innebär en hög risk och medför höga kostnader då de kan bli gravida. Kvinnor nekas föräldraledighet, erbjuds oftast korttidsanställningar och löper en ständig risk att bli arbetslösa. I vissa latinamerikanska länder måste kvinnor uppvisa intyg på att de inte är gravida eller ta graviditetstest innan de erbjuds jobb. Kvinnliga arbetare är dessutom offer för diskriminering och sexuella trakasserier.

Arbetare på bananplantager i länder som Costa Rica, Dominikanska republiken, och Belize är det oftast migranter som har svårt att utöva sina arbetsrättsliga och sociala rättigheter, särskilt i de fall då de migrerat till landet illegalt. Dåliga arbetsförhållanden har lett till att jobb på bananplantager blivit mindre attraktiva för den lokala befolkningen, och därför är det i stället utländska migrantarbetare som utgör den huvudsakliga arbetskraften. Det är inte ovanligt att migrantarbetarna uppehåller sig i landet illegalt, vilket gör att de ofta utnyttjas av markägare genom lägre lön, långa arbetsdagar och osäkra anställningsvillkor.

På druvodlingarna i Sydafrika har det rapporterats att endast 30 procent av kvinnorna inom branschen har fått en kopia av sitt anställningskontrakt, 40 procent hade inte ett kontrakt överhuvudtaget. Om arbetstagarna inte når en viss kvot för plockade druvor per dag kan det leda till en straffavgift, och i vissa fall kan arbetaren även bli uppsagd.   

Enligt en rapport av Oxfam finns det generellt arbetsrättsliga risker genom hela leveranskedjan för frukt och grönt. Det förekommer exempel på att arbetsgivare använder sig av informella anställningar där inga anställningskontrakt finns, och fackföreningsfriheten på arbetsplatsen inskränks, vilket skapar otrygga arbetsvillkor. Från druvodlingar i Sydafrika har det rapporterats om flera fall där arbetsgivaren har förbjudit fackföreningar på arbetsplatsen. Från bananodlingar i Centralamerika finns rapporter om hur företag försvårar för arbetarorganisationers representanter att uttrycka sina åsikter. 

Över 80 procent av global handel sker med fartyg, vilket innefattar risk för brott mot arbetares rättigheter. Arbetare på fartyg lever och arbetar i en isolerad miljö och är under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och de internationella minimilönerna för sjömän är mycket låga.   Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och allmänt osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner. 

I södra Italien sker ett systematiskt utnyttjande av män och kvinnor på odlingarna, framför allt av migrantarbetare från Europa och Afrika. Det förekommer att lokala bönder kontaktar kriminella organisationer för att hitta billig arbetskraft snabbt, hellre än att ta direkt kontakt med migrantarbetarna. På det viset är det de kriminella organisationerna som betalar arbetaren och de tar även ut avgifter för transport, mat och logi. Migrantarbetarna arbetar ofta långa arbetsdagar och får betalt under den lagstadgade minimilönen. Det är vanligt att anställningskontrakt saknas och markägare utövar våld mot arbetare som påtalar bristande arbetsvillkor. Enligt Oxfam kan en arbetsdag på odlingar i södra Italien vara upp till 12 timmar, utan pauser och arbetstagarna tjänar hälften av den lagstadgade minimilönen.

Inom tomatodlingen i Italien har det rapporterats om ett olagligt system för att mäta hur mycket arbetarna ska få betalt, vilket innebär att de kan tjäna endast 20 till 30 euro efter att ha plockat nästan 300 kilo tomater.

Bär från svenska skogar har traditionellt plockats av inhyrd arbetskraft från framför allt Thailand. Under de senaste åren har det kommit flera rapporter om att thailändska bärplockare i Sverige utsatts för  exploatering. Många har tvingats skuldsätta sig för att bekosta resor och avgifter relaterade till arbetet i Sverige, och vissa har återvänt hem med skulder på 30 till 40 000 kronor. Det har även förekommit fall där bärplockare lurats på löner och tvingats arbeta under osäkra förhållanden.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.  

Riskerna för negativ miljöpåverkan bedöms som höga. Riskerna är främst koncentrerade till leveranskedjans första steg och beror till stor del på det intensiva användandet av bekämpningsmedel och konstgödsel vid odling av frukt och grönsaker. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte de följande två stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker här. Generella miljörisker för de senare två stegen i leveranskedjan kan dock antas vara nära kopplade till förhållanden i aktuellt land i leveranskedjan.

Bekämpningsmedel används för att effektivisera produktionen och skydda grödorna från skadegörare och ogräs. Användningen kan dock leda till minskad biologisk mångfald i odlingslandskapet, vilket påverkar ekosystemen negativt.  Arter som lever på fälten exponeras för bekämpningsmedlet och arter som lever i angränsande områden kan påverkas av medlet när det driver med vinden eller sprids i jord och vattendrag. Effekten kan vara direkt livsfarlig för vissa arter men kan också bidra till att negativt påverka djurens beteende eller fortplantningsförmåga.

Skogsskövling är ett vanligt förekommande problem inom jordbrukssektorn, som har en negativ påverkan på den biologiska mångfalden. Exempelvis gäller det odling av vanilj på Madagaskar  och odling av sojabönor i Sydamerika. Odling av sojabönor är en av orsakerna till att fyra miljoner hektar av skog i Amazonas, Gran Chaco och Atlantaskogen skövlas varje år.

Bananplantagerna är i de flesta fall monokulturer, det vill säga endast en typ av gröda odlas. 97 procent av internationellt handlade bananer kommer från en enda sort, Cavendish. Denna brist på genetisk variation leder till minskad biologisk mångfald. 

Odling av mandlar och avokado i Kalifornien kräver mycket vatten, vilket har bidragit till allvarlig vattenbrist i regionen. Bönder har borrat djupa brunnar för att pumpa upp grundvatten för att kunna vattna sina grödor, men detta har skapat en osäker situation där även lokalinvånarnas brunnar nu håller på att torka ut. Det intensiva vattenuttaget från de underjordiska vattentillgångarna, kombinerat med extrema värmeböljor och långvarig torka, har skapat en akut vattenkris.  

Vid odling av frukt och grönt används vid konventionell odling stora mängder bekämpningsmedel, som kan påverka miljön negativt.  Även de tropiska frukterna ananas och mango kommer från hårt besprutade plantager. Bekämpningsmedlet parakvat, världens farligaste bekämpningsmedel, används på bananplantager. Parakvat är förbjudet i Sverige och EU eftersom det orsakar långsiktiga skador på miljön.

Bananer odlas i tropisk miljö i vilken skadedjur frodas. Dessutom föredras en banansort, Cavendish, vilket gör odlingen särskilt sårbar för angrepp från skadedjur, svampar och sjukdomar. De största hoten mot bananodlingarna kommer från svampsjukdomar såsom svart sigatoka och Panama-sjukan som kan ödelägga en hel bananskörd på kort tid. Av dessa anledningar besprutas odlingarna med stora mängder insekticider och andra bekämpningsmedel. Användningen av bekämpningsmedel är särskilt omfattande på plantager som producerar bananer för export under hela året. I takt med att skadedjur och sjukdomar blir mer resistenta används starkare bekämpningsmedel. Bekämpningsmedel påverkar miljön mycket negativt då de förorenar vattenkanaler och kan leda till övergödning. Genom vind kan dessa medel även spridas flera kilometer och förorena närliggande vatten och jordområden samt skapa surt regn. 

Vindruvor som bland annat odlas i Sydafrika är ytterligare en frukt som innehåller mycket bekämpningsmedel. Enligt en studie innehöll 96 procent av vindruvorna bekämpningsmedel.  Även vid produktionen av vegetariska proteinprodukter såsom bönor, ärtor och linser används bekämpningsmedel om dessa inte odlas ekologiskt. 

Frukt och grönsakers klimatpåverkan beror till stor del på transportsätt och om de odlas i växthus där uppvärmning inte sker med förnyelsebara energikällor vilket är vanligt i Sverige. Grön sparris är ett exempel på en grönsak som ofta flygs in till till exempel Sverige från Sydamerika.  

Kvävegödsel är vanligt i frukt- och grönsaksodling och kan bidra till ammoniak i luften och nitrat i vatten.

Risker för förekomst av korruption är primärt koncentrerad till leveranskedjans första steg och avgörs av produktionsland. Riskerna är främst kopplade till frukt och grönsaker som odlats i högriskländer. För svenska förhållanden bedöms risken som låg. Då betydande mängder av konsumerad frukt och grönsaker har ursprung i högriskländer bedöms den sammantagna risknivån som hög. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte de två följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker här.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där frukt och grönt produceras. Bananindustrin i Centralamerika har en lång historia med korruption mellan stat och företag, som bland annat medfört att företagen i stället för befolkningen tilldelats landrättigheter och fördelaktiga tullregler för bananexport, vilket spelat en stor roll i etableringen av marknadsdominerande företag.

Avokado odlas bland annat i Mexiko, där det förekommer att drogkarteller tagit kontroll över odlingarna. Bönder och markägare tvingas betala en viss procent av vinsten till kartellerna. Kartellerna har även infört en illegal skatt på såld frukt och för nyttjande av marken. Det har förekommit att bönder och markägare har mördats ifall de inte betalar kartellerna. 

Livsmedel med lång hållbarhet som producerats i Asien, Amerika, Afrika men även länderna runt Medelhavet går vanligen med sjöfrakt. Sjötransportsektorn är den näst mest korrumperade industrisektorn i världen. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export kan vara mycket tidskrävande, ineffektiv och kostsam om företag inte mutar tjänstemän.