Bioackumulerbarhet för konserveringsmedel och färgämnen

Märkning

Om kravet verifierats med en märkning kontrolleras att det finns en giltig licens för den aktuella produkten. Detta kontrolleras: Svanen (Nordisk Miljömärkning), Bra Miljöval och EU Ecolabel.

Säkerhetsdatablad

Detta krav kan verifieras med säkerhetsdatablad för samtliga ingående färgämnen och konserveringsmedel i produkten. Se säkerhetsdatabladets avsnitt ”12 Ekotoxikologisk information” – här kan det exempelvis stå att ”produkten förväntas inte vara bioackumulerbar”. Om det där anges ”data finns inte” så kontrollera avsnitt ”9 Fysikaliska och kemiska egenskaper” – där kan log Kow värden anges under ”fördelningskoefficient oktanol/vatten”. Säkerställ då att log Kow är under 4 eller BCF är under 500. Om data saknas både under avsnitt 12 och 9 så behöver leverantören av färgämnet eller konserveringsmedlet komplettera med informationen i testrapporter. 

Utdrag från ECHA:s databas

Om kravet har verifierats med utdrag från ECHA:s databas, säkerställ att de angivna värdena för bioackumulering är log Kow under 4 eller BCF under 500.

ECHA är den europeiska kemikaliemyndigheten. På ECHA:s hemsida finns en sökbar databas för alla de ämnen som har registrerats i REACH.

Kravet omfattar endast färgämnen och konserveringsmedel då de framförallt är sådana råvaror som kan ha bioackumulerande egenskaper.

Bioackumulerbarhet innebär en risk för miljön, eftersom ämnen som är bioackumulerande kan ansamlas i biologiska organismer och också biomagnifieras, det vill säga koncentreras vidare uppåt i näringskedjorna.

Ett organiskt ämnes förmåga att bioackumulera, det vill säga ansamlas i en organism, kan bestämmas på två sätt.

1. Genom att testa hur ämnet fördelar sig i en lösning av oktanol och vatten, fördelningskoefficienten (Kow). Ju högre värde på log Kow, desto högre risk för att ämnet kan ansamlas i organismers fettvävnad (bioackumuleras).
2. Genom att experimentellt bestämma biokoncentrationsfaktorn (BCF - Bio Concentration Factor), som ger ett värde på hur koncentrationen av ett ämne är inne i organismen, jämfört med omgivande miljö (ofta vatten).

Ett ämne är bioackumulerbart om det har BCF över 500 eller log Kow över fyra, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen). Ämnet har hög (B) eller mycket hög (vB) bioackumulerbarhet om BCF är över 2000 (B) respektive 5000 (vB).

Konserveringsmedel kan under vissa förutsättningar undantas från kravet:

• Om de har låg toxicitet kan undantas om deras LC50, EC50 och IC50 är > 100 mg/l eller NOEC/ECx är > 10 mg/l.

LC50 = (Lethal concentration)den koncentration där 50 procent av organismerna dör.

EC50 = (Half maximal effective concentration) den koncentration som behövs för att utlösa halva maximala effekten.

IC50 = (Inhibitory concentration) den koncentration som behövs för att hämma en biologisk process till hälften.

NOEC =( No observed effect concentration), den högsta koncentration som testats utan att ge en negativ effekt.

• Om det finns data som visar att de är lätt nedbrytbara och även genererar nedbrytningsprodukter som har BCF under 500 eller logKow under fyra.
• Om de inte är biotillgängliga, det vill säga tas upp av levande organismer. I kravet definieras de som icke-biotillgängliga om de har en molmassa över 700 g/mol.

Versionsdatumet talar om när hållbarhetskriteriet skapades eller senast uppdaterades. Senast granskad talar om när vi senast kontrollerade att hållbarhetskriteriet fortfarande är aktuellt.