Olika typer av investeringskalkyler

Många offentliga inköp gäller varor, tjänster och byggentreprenader som ska användas under lång tid. Det kan vara investeringar i skolor, sjukhus och simhallar men också inköp av fordon och IT-utrustning som har en betydligt kortare livslängd än en byggnad. 

För att ett inköp ska bli en långsiktigt hållbar affär är det nödvändigt att göra en investeringskalkyl. LCC är ett sätt att beräkna och jämföra kostnader mellan olika alternativ men det finns också andra sätt. 

LCC för långsiktigt hållbara inköp

En investeringskalkyl kan fungera som ett beslutsunderlag för i olika situationer, som exempelvis:  

• huruvida man ska genomföra en investering eller avstå  
• om man ska välja mellan olika investeringar när man har beslutat att genomföra  en investering men det finns flera olika alternativ att välja mellan.   

Det finns olika  anledningar till att  man behöver jämföra investeringar och påverkar vilken typ av kalkyl man använder.  

På grund av inflation minskar pengars värde över tid. När en investering görs måste man därför räkna med den ränta/avkastning man skulle fått om pengarna istället sattes in på banken. Nuvärdesmetoden används för att jämföra återkommande investeringar med samma livslängd. Det går även att jämföra investeringar med olika livslängd med hjälp av nuvärdesmetoden men det förutsätter att det är investeringar av engångskaraktär. 

Nuvärdesmetoden räknar om alla betalningar över tid till en specifik tidpunkt, ett nuvärde. Denna tidpunkt är densamma som tidpunkten för investeringen, därav namnet nuvärde. Beräkningarna sker genom en diskonteringsfaktor som är kalkylräntan över tid. För enstaka betalningar kallas detta för nuvärdesfaktor. För återkommande betalningar är benämningen nusummefaktor som är summan av de enskilda nuvärdesfaktorerna. 

Metoden syftar inte till att beräkna lönsamhet och kan därför användas även vid investeringar som inte generar några inbetalningar. Nuvärdesmetoden kan också ta hänsyn till restvärdet på investeringen vid livslängdens slut. 

En LCC-kalkyl är oftast baserad på den så kallade nuvärdesmetoden men kan även bygga på andra typer av investeringskalkyler. Våra LCC-kalkyler bygger på nuvärdesmetoden. 

Annuitetsmetoden bör användas när olika alternativ är svåra att jämföra på grund av att investeringens livslängd skiljer sig åt. Metoden bedömer också om en investering är lönsam eller inte genom att titta på värdet av annuitetsfaktorn. Denna metod liknar nuvärdesmetoden men går steget längre och räknar om nuvärdet över investeringens valda livslängd genom att använda en annuitetsfaktor. 

Metoden visar lika stora belopp per år, annuiteter, vilket ger ett värde för varje år under investeringens livslängd. Annuiteterna speglar både den initiala investeringen och löpande kostnader med hänsyn till livslängden. Metoden är därför fördelaktig att använda vid jämförelse av investeringar med olika livslängd eftersom man kan jämföra årliga kostnader. 

Payback-metoden visar hur lång tid det tar innan en investering är återbetald. Metoden är användbar för att beräkna huruvida en investering hinner återbetala sig eller inte utifrån en given tidsram. 

Payback-metoden kräver att en investering är förknippad med inbetalningar eller lägre kostnader. Metoden kan användas med eller utan kalkylränta, det vill säga om kalkylräntan motsvarar noll procent. 

Metoden kan användas för att belysa risker med en längre återbetalningstid. Den tar inte hänsyn till tidsvärdet på kapital eftersom den inte nuvärdesberäknar över tid. Metoden tar heller inte hänsyn till in- och utbetalningar efter den förutbestämda återbetalningstiden. 

Internräntemetoden bedömer när en investering möter avkastningskraven. Den beräknar den procentuella årliga avkastningen för en investering genom att jämföra internräntan med kalkylräntan. För att en investering ska vara lönsam behöver internräntan vara högre än kalkylräntan. 

Metoden bedömer främst om en enskild investering är lönsam. Metoden kan användas för att jämföra investeringar med samma livslängd men bör inte användas för investeringar som enbart har utbetalningar eftersom den främst beräknar avkastning. 

Företagsekonomiska kalkyler har sin grund i investeringskalkylering. LCC-kalkyler grundar sig i sin tur på företagsekonomisk metodik för investeringskalkylering. I företagsekonomiska termer innebär en investering att i dag betala för något som förväntas ge framtida intäkter.  

Vid investeringskalkylering för samhällsekonomiska projekt inkluderas fler delar än för en företagsekonomisk. Medan den företagsekonomiska kalkylen syftar till att utvärdera investeringens lönsamhet för producenten syftar en samhällsekonomisk kalkyl att utvärdera samhällsekonomiska konsekvenser. Den utvärderar därför om investeringen medför ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser. Metoden kan i grunden vara densamma, det är främst innehållet som skiljer dem åt.  

• Externa effekter och offentliga inköp
• Ekonomiskt hållbar upphandling

En LCC-kalkyl i offentlig upphandling har inte det primära syftet att beräkna en framtida avkastning men bygger på samma grundprincip som en företagsekonomisk investeringskalkyl, nämligen att pengar har ett tidsvärde.  

Man kan se jämförelserna i en investeringskalkyl som växelkursen mellan pengar i dag och pengar i framtiden. En LCC-kalkyl är därför ett bra beslutsunderlag oavsett om investeringen ska ge avkastning eller inte.  

En LCC-beräkning inkluderar en del parametrar som är rent ekonomiska. Dessa bör tas fram i samarbete med organisationens ekonomifunktion.  

Alla investeringskalkyler avser att utvärdera något som ligger i framtiden. De innehåller därför en del osäkerhet. Räntan är en osäker faktor i en LCC-kalkyl. Valet av räntenivå påverkar resultatet av totalkostnaden. En hög ränta påverkar drift- och underhållskostnaderna och ger dessa mindre vikt i den totala kalkylen.  

För att få en förståelse för hur kalkylräntan påverkar den slutgiltiga kostnaden kan man använda sig av känslighetsanalyser som visar hur utfallet skulle se ut om kalkylräntan förändras.  

En känslighetsanalys tillåter organisationen att själv laborera med olika scenarier för att analysera risker i investeringar. Osäkerhetsfaktorn är beroende av organisationens interna arbete kring budgetprocess och rutiner för användningen av LCC. En LCC-kalkyl kan ha en inbyggd känslighetsanalys som visar hur ändringar i olika parametrar kan påverka utfallet.   

Utfallet från en känslighetsanalys kommer att skilja sig åt beroende på vad som köps. Ju större investeringar eller högre förbrukning av exempelvis energi under användningsfasen desto större skillnader i resultatet kommer en ändring i kalkylränta, livslängd eller driftskostnad att visa.  

Känslighetsanalysen kan vara bra att tillämpa för att analysera de faktorer som ligger utanför organisationens kontroll, exempelvis eventuella konsekvenser av ränteförändringar eller förändringar i energipriser. Det är dock viktigt att komma ihåg att känslighetsanalyserna speglar bästa och värsta scenario. Det är inte säkert att känslighetsanalysen blir verklighet. Så länge man känner sig säker på de parametrar man använt sig av bör man inte låta känslighetsanalysen vara avgörande i beslutet.  

Att välja en kalkylränta som speglar organisationens genomsnittliga lånekostnader och en livslängd som speglar den tekniska livslängden är det bästa organisationen kan göra för att värja sig mot risker vid investeringar. Tänk på att en ogenomtänkt kalkylränta ökar risk för ett alltför optimistiskt utfall i LCC-kalkylen.