Däck

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för däck. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Däck består av över 200 insatsvaror och produktionskedjan är därför komplex. Den volymmässigt största insatsvaran i däck är syntetiskt gummi som framställs ur petroleum, men även naturgummi används i hög utsträckning. Syntetiskt gummi står för 60 procent inom däckindustrin och naturgummi för 40 procent. Utöver gummimaterial ingår sot och kiseldioxid som förstärkningsmaterial, svavel, mjukgörare med mera.

Naturgummi framställs genom att rågummi (latex) tappas från gummiträd, och sedan omvandlas från en trögflytande massa till ett elastiskt material med hög draghållfasthet. Latex består av polyisopren blandad med vatten samt små mängder proteiner och socker. Tillsatser som syra gör att latexmassan koagulerar snabbare. Denna process sker ofta direkt vid odlingen. Efter torkning erhålls ark eller block av naturgummi, som efter ytterligare processteg för att standardisera materialet, går vidare till däcktillverkningen.  

Ungefär 70 procent av allt naturgummi som produceras används till produktionen av däck av olika slag. Odling av rågummi kan ske både storskaligt och småskaligt. Småskalig odling kan innebära antingen monokulturer eller skogsbrukssystem där gummiträd odlas tillsammans med andra växter och träd. Storskaliga plantager är i allmänhet monokulturer. Majoriteten av världens naturgummi produceras dock på småskaliga gårdar. I de länder som producerar mest gummi domineras produktionen av bönder med småskaliga odlingar. Exempelvis i Thailand, Indien, Indonesien och Malaysia utgörs cirka 90 procent av naturgummiproduktionen av småskalig odling.

Syntetiskt gummi utgör 70 procent av allt gummi som produceras idag. Råvara för tillverkning av syntetiskt gummi utgörs av petroleum, som genom krackning genererar isopren. Isopren omvandlas i nästa steg till polyisopren genom polymerisering. Polybutadiengummi (PB), styrenbutadiengummi (SBR) och etenpropengummi (EPDM) är exempel på vanliga syntetiska gummimaterial i däck, varav SBR är den vanligaste.

Däck tillverkas genom att de olika insatsvarorna blandas, gummit pressas, däckets konstruktion sätts samman och slutligen härdas gummit. Härdningen kallas vulkanisering vilket innebär att rågummit värms tillsammans med finfördelat svavel och ytterligare kemikalier. Därefter sker kvalitetskontroll.   

Avseende råolja är Saudiarabien, Ryssland, Kanada, USA, Irak, Nigeria, Venezuela samt Kina stora producenter.

Naturgummi utvinns i framför allt Sydostasien. Thailand är världens största producent av naturgummi, följt av Indonesien, Vietnam, Kina, Indien och Malaysia.  Även Västafrika håller på att bli en betydande region för naturgummiframställning. Syntetiskt gummi började tillverkas i Tyskland men tillverkas idag över hela världen varav de största producenterna är Kina, USA, Japan, Sydkorea och Tyskland.

Vanligtvis har däcktillverkarna egna produktionsanläggningar. De stora däcktillverkarna har produktionsanläggningar över hela världen men tillverkningen sker ofta nära marknaden, varför däck tillverkade i europeiska länder ofta säljs inom Europa. Dock kan det förekomma att däck köpta i Europa har tillverkats vid någon av tillverkarens andra produktionsanläggningar utanför Europa.  Produktionsanläggningar finns bland annat i Kina, Indien, Thailand, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Polen, Ryssland, Brasilien, Mexiko, USA samt Kanada.  

1.3.1 Globala händelser 2020–2022
Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Diskriminering av ursprungsbefolkning och minoriteter: Gummiindustrin har ofta länkats till landkonflikter och kränkningar av ursprungsbefolkningars rättigheter. Tvångsförflyttningar, vräkningar och utnyttjande av ursprungsbefolkningars mark utan tillåtelse har under perioden 2020–2022 särskilt uppmärksammats i Kambodja, där en markkonflikt pågått i flera år.  

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom leveranskedjan för däck bedöms som höga, då såväl råmaterialutvinning som bearbetning av råmaterial i nästa led sker i högriskländer. Riskerna bedöms även som höga i tillverkningsledet i de fall när däcktillverkning sker i högriskländer. I sista ledet har en sammanvägning gjorts till följd av viss andel slutproduktion inom EU och USA.

Tvångsarbete och människohandel är ett betydande problem i Thailand, som är väldens största producent av naturgummi. Lagstiftningen ger inte tillräckligt skydd för migrantarbetare, olika etniska grupper, eller ursprungsbefolkningar. Regeringen har gjort vissa ansträngningar för att förbättra situationen, men statsapparaten har ofta visat sig själv vara medansvarig i sådana brott.

Tvångsarbete vid de småskaliga skogsbruken för naturgummi i Indonesien och Malaysia förekommer också. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare. Dessa är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön, får sina pass beslagtagna vilket är en indikation på tvångsarbete, och de är i regel inte fackligt anslutna. Tvångsarbete har även rapporterats förekomma i vid utvinning av naturgummi i Myanmar.

Det förekommer fortsatt rapporter om arrestering och frihetsberövande av fackföreningsmedlemmar från Indonesien. Det förekommer även rapporter om att några av de största däcktillverkarna i världen har avskedat arbetstagare i Indonesien och Thailand till följd av att de exempelvis protesterat mot sänkta löner.

I Indien förekommer rapporter om att demonstranter, som protesterade mot etablering av en däckfabrik på ett område som traditionellt har tillhört daliter, arresterats.

Thailand, världens största producent av naturgummi, har inte ratificerat ILO:s kärnkonventioner om föreningsfrihet och frihet till kollektiva förhandlingar. Användning av olika typer av anti-fackliga taktiker, såsom lockout, förekommer.

Fackföreningsfriheten i både Malaysia och Indonesien är inskränkt och det rapporteras att arbetare som har demonstrerat har utsatts för våld. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare och de är i regel inte fackligt anslutna.

I Mexiko har det rapporterats att arbetare på däckfabriker blivit uppsagda efter att de ville organisera sig i en fackförening.

Expansionen av gummiplantager i Indonesien kan medföra att enskilda jordbrukare och ursprungsfolk tvingas bort från sina marker av både regeringar och privata företag utan tillräcklig kompensation.

Det förekommer även kränkningar kopplade till däcktillverkningen. Vid uppförandet av en däckfabrik i Indien, på ett område som traditionellt har tillhört daliter, fråntogs runt 6 000 av befolkningen sina försörjningsmöjligheter genom skövling av skog, att vattendrag torkade ut och mark för boskap förstördes. Området har av myndigheterna klassificerats som en speciell ekonomisk zon av regeringen för att uppmuntra investerare. Multinationella företag erbjuds mycket fördelaktiga juridiska och skattemässiga villkor samt undantag från arbetsrättsliga regleringar. Enligt indisk lag skyddas daliternas rätt till marken, men detta ignorerades. Demonstranter som protesterade arresterades.

I världens största producent av naturgummi, Thailand, finns i flera branscher generella risker för diskriminering av migrantarbetare. Rapporter förekommer om att migranter och andra minoritetsgrupper utsätts för diskriminering i arbetslivet, inklusive vid rekrytering och lönesättning.

I Indonesien, där stor del av råvaruutvinning av rågummi sker, finns risker kopplade till inskränkningar i religionsfrihet och yttrandefrihet, och religiösa minoriteter utsätts systematiskt för diskriminering och våld.

Det har förekommit rapporter om att några av de stora däcktillverkarna har utsatt sina arbetare i Thailand för lockout därför att de var medlemmar i fackföreningar eller för att de skrivit sina namn på en protestlista mot sänkta löner.

I förhållande till utvinning av råmaterial till gummi så innebär expansionen av gummiplantager att personer som är bosatta nära plantagerna utsätts för kränkningar av deras rätt till vatten, hälsa och levnadsstandard på grund av utsläppen från plantagerna. På grund av låga lönenivåer vid råvaruutvinning tvingas även arbetare att ta hjälp av sina barn för att försörja familjen.

Utvinning av råolja kan förorena vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten oanvändbart och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Utvinning av naturgummi medför höga risker för bristande arbetsmiljö och säkerhet. Starka bekämpningsmedel så som parakvat används i odlingar, vilket är mycket giftigt för människor och lämplig skyddsutrustning tillhandahålls i varierande grad.

Arbetare inom däcktillverkning utsätts för hög värme, damm, höga ljud, giftiga kemikalier och fysiskt tungt arbete. Rapporter har visat att arbetare som exponeras för kemikalierna i däcktillverkningen kan få cancer. I exempelvis Sydkorea har arbetare i däcktillverkningsfabrikerna drabbats av cancer och hjärtsjukdomar på grund av sitt arbete.

I Frankrike avskedades över 800 arbetare när en större däcktillverkare lade ner en fabrik 2014. En fransk domstol slog 2020 fast att de anställda avskedades på oskäliga grunder, eftersom fabriken var lönsam.

Barnarbete är ett vanligt problem på gummiplantager i Indonesien. Barnen utsätts för många risker relaterade till hälsa och säkerhet och arbetet hindrar dem även från att gå i skolan.

Barnarbete förekommer vid odling av gummiträd i Thailand. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att ta itu med problemen men det förekommer få åtal för utnyttjande av barn.

Barnarbete är även vanligt på gummiplantager i Indonesien. En orsak till detta är att lönerna är så låga att föräldrarna som arbetar på plantagerna måste ta hjälp av sina barn för att kunna öka sina inkomster. Barnen utför samma arbetsuppgifter som de vuxna och arbetar ofta ett skift tidigt på morgonen och ett skift på eftermiddagen. Barnen utsätts för många risker relaterade till hälsa och säkerhet och arbetet hindrar dem även från att gå i skolan.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom leveranskedjan för däck bedöms som höga, då såväl råmaterialutvinning som bearbetning av råmaterial i nästa led sker i högriskländer. Riskerna bedöms även som höga i tillverkningsledet i de fall när däcktillverkning sker i högriskländer. I sista ledet har en sammanvägning gjorts till följd av att en viss andel av sluttillverkningen sker i EU och USA.

Tvångsarbete och människohandel är ett betydande problem i Thailand, som är väldens största producent av naturgummi. Lagstiftningen ger inte tillräckligt skydd för migrantarbetare, olika etniska grupper, eller ursprungsbefolkningar. Regeringen har gjort vissa ansträngningar för att förbättra situationen, men statsapparaten har ofta visat sig själv vara medansvarig i sådana brott.

Tvångsarbete vid de småskaliga skogsbruken för naturgummi i Indonesien och Malaysia förekommer också. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare. Dessa är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön och är i regel inte fackligt anslutna. Migrantarbetare riskerar också att få sina pass beslagtagna, vilket är en indikation på tvångsarbete. Tvångsarbete har även rapporterats förekomma i vid utvinning av naturgummi i Myanmar.

Barnarbete är ett problem i Thailand och många barn är offer för de värsta formerna av barnarbete, främst inom exempelvis jordbruk. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att ta itu med problemen men det förekommer få åtal för utnyttjande av barn.

Barnarbete är även vanligt förekommande på gummiplantager i Indonesien. En orsak till detta är att lönerna är så låga att föräldrarna som arbetar på plantagerna måste ta hjälp av sina barn för att kunna öka sina inkomster. Barnen utför samma arbetsuppgifter som de vuxna och arbetar ofta ett skift tidigt på morgonen och ett skift på eftermiddagen. Barnen utsätts för många risker relaterade till hälsa och säkerhet och arbetet hindrar dem även från att gå i skolan.

Världens största producent av naturgummi, Thailand, har inte ratificerat ILO:s kärnkonvention om förbud mot diskriminering. Lagen skyddar inte kvinnor från könsdiskriminering på ett korrekt sätt och den diskriminerar migrantarbetare. Många grupper utsätts för diskriminering i arbetslivet, inklusive vid rekrytering och lönesättning.

Religionsfrihet och yttrandefrihet är inskränkt i Indonesien, där stor del av råvaruutvinning av rågummi sker, och religiösa minoriteter utsätts systematiskt för diskriminering och våld.

Thailand, världens största producent av naturgummi, har inte ratificerat ILO:s kärnkonventioner om föreningsfrihet och frihet till kollektiva förhandlingar. Användning av olika typer av anti-fackliga taktiker, såsom lockout, förekommer.

Fackföreningsfriheten i både Malaysia och Indonesien är inskränkt och arbetare som har demonstrerat har utsatts för våld. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare och de är i regel inte fackligt anslutna.

I Mexiko har arbetare på däckfabriker blivit uppsagda efter att de ville organisera sig i fackföreningar.

Utvinning av naturgummi på de småskaliga skogsbruken i Indonesien och Malaysia innebär arbete sju dagar i veckan för en ofta otillräcklig lön och bristande fackliga rättigheter. Personalen utgörs ofta till stor del av migrantarbetare. Dessa är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön, får sina pass beslagtagna, vilket är en indikation på tvångsarbete, och de är i regel inte fackligt anslutna. Tvångsarbete har även rapporterats förekomma i vid utvinning av naturgummi i Myanmar.

Arbetare inom däcktillverkning utsätts för hög värme, damm, höga ljud, giftiga kemikalier och fysiskt tungt arbete. Rapporter har visat att arbetare som exponeras för kemikalierna i däcktillverkningen kan få cancer. I exempelvis Sydkorea har arbetare i däcktillverkningsfabrikerna drabbats av cancer och hjärtsjukdomar på grund av sitt arbete.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Risker för negativ påverkan på miljön inom leveranskedjan för däck bedöms som höga genom hela leveranskedjan, för såväl syntetiskt som naturligt gummi.

Processerna för gummiframställning kräver hög energianvändning, vilket bidrar till stor klimatpåverkan när detta sker i länder som främst nyttjar energi från fossila källor.

Generellt finns det stora risker för miljön inom oljeutvinningen. Oljeutvinning som sker på land har stor påverkan både på miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas hitta nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever av mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.

Även utvinning av rågummi från gummiplantager har negativ påverkan för den biologiska mångfalden då skog- eller regnskogsområden avverkas för att förvandlas till monokulturodlingar där endast gummiträd växer.

Tillverkning av gummi kräver stora mängder vatten, vilket kan få stora konsekvenser i områden som har ont om vatten.

Tillverkningen av däck orsakar luftföroreningar. Dammutsläpp och utsläpp av lättflyktiga organiska föreningar förekommer också vid tillverkning.

Odling av gummiträd innebär ofta att stora plantager anläggs och marken förvandlas till monokulturodlingar. Detta leder i sin tur till att kvaliteten på grund- och ytvattnet i området påverkas negativt.

En annan stor miljörisk kopplad till naturgummi är tillsättningen av kemikalier för framställning av insatsvaran till däcktillverkningen. Processen kräver hög energianvändning och restprodukter i form av syror, sulfat, ammoniak och kväve bildas. I anläggningar där bristande avfallshantering finns riskerar dessa ämnen att släppas ut i avfallsvattnet eller direkt i vattendrag. Dessa ämnen är skadliga både för människor och djur och utsläppen kan sprida sig långt från ursprungskällan.

Risker för förekomst av korruption inom leveranskedjan för däck bedöms som höga och är framför allt kopplade till den produktion som sker i högriskländer där korruption är särskilt utbredd. Riskerna bedöms även som höga i tillverkningsledet i de fall när däcktillverkning sker i högriskländer. I sista ledet (sluttillverkning) har en sammanvägning gjorts till följd av viss andel av sluttillverkningen sker inom EU och USA.

För både naturgummi och syntetiskt gummi, så sker såväl råmaterialutvinningen som bearbetning av råmaterialet i länder där korruptionsrisker generellt sett bedöms som höga. I Thailand finns risker för korruption i form av exempelvis mutor för att få tillstånd och licenser från tjänstemän. Rapporter indikerar att det inte är ovanligt att tjänstemän kräver mutor för att skynda på processer i Thailands markmyndighet.

Höga risker för korruption rapporteras förekomma inom Indonesiens affärsmiljö, som bedöms vara påverkat av en utbredd politisk korruption och ha ett svagt skydd för äganderätten. Även i Indonesien pekas naturresurssektorn, där naturgummi ingår, ut som hårt drabbat av korruption.

Korruption finns även i flera av de länder som tillverkar däck. I Transparency Internationals Corruption Perception Index 2020 är flera tillverkningsländer lågt rankade (vilket innebär hög risk för korruption). Som exempel på länder där däck tillverkas kan nämnas bland andra Mexiko på 124:e plats av 180 länder, Ryssland på 129:e, Brasilien på 94:e och Indien på 86:e plats. I exempelvis Kina, som rankas på 78:e plats, finns det en hög risk för korruption i samband med all myndighetskontakt. En anledning till korruptionen i landet kan vara att tjänstemän har låga löner. De utnyttjar att transparensen är begränsad, genom att bland annat låta företag betala mutor för att ge ut tillstånd och licenser. Den största andelen mutor går till tjänstemän inom skattemyndigheten.  

Lägre risker bedöms föreligga i Polen, ett annat av tillverkningsländerna för däck. Men rapporter indikerar att korruption förekommer genom att vissa företag anser att mutor och utnyttjandet av kontakter är det enklaste sättet att få hjälp av tjänstemän.