Drivmedel

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för drivmedel. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Drivmedel kan förenklat delas upp i biodrivmedel och fossila bränslen. På svensk marknad står biodrivmedel för cirka 20 procent av den totala mängden drivmedel som 2019 rapporterats in till Energimyndigheten.

Biodrivmedel är bränslen som framställs av förnybara råvaror och till dessa räknas etanol, biogas samt biodiesel. Råvaror för framställning av biodrivmedel är framför allt sockerrör, majs, raps, solros, oljepalm, matavfall, gödsel, slam eller andra organiska rester. Även råtallolja, som är en biprodukt från pappersmassaframställning, används i liten skala. Cellulosarika material såsom ved och halm, är andra typer av råvaror för biodrivmedel, och sedan flera år pågår teknikutveckling för att utveckla andra generationens biodrivmedel från nordiska råvaror.

Leveranskedjan för biodrivmedel utgörs generellt sett av odling, bearbetning av råmaterial samt lagerhållning och distribution.

Etanol är den absolut dominerande typen av biodrivmedel globalt sett, och utgör mer än 90 procent av den totala produktionen. Råvaror för etanoltillverkning utgörs av stärkelserika växter såsom vete och spannmål, alternativt råvaror som har högt sockerinnehåll såsom sockerrör. Inom Europa används främst vete (samt även överskottet från vinproduktion) för etanolproduktion. Sockerrör odlas i tropiskt eller subtropiskt klimat och utgör råvara för 80 procent av sockerframställningen globalt sett.  Efter den första bearbetningen av råvarorna, som syftar till att frilägga stärkelsen alternativt kristallisera socker, omvandlas stärkelse eller socker till glukos som genom jäsning ombildas till etanol. Därefter destilleras etanolen och förs vidare till depå för lagerhållning.

Biodiesel är det biodrivmedel som i dagsläget används överlägset mest inom transportsektorn i Sverige. Råvaror för biodiesel utgörs av vegetabiliska fetter från oljerika växter såsom raps, soja, majs, oljepalm, men även animaliskt fett kan användas. De dominerande typerna av biodiesel är HVO (Hydrerad Vegetabilisk Olja) och FAME (Fatty Acid Methyl Ester). FAME framställs främst av vegetabiliska oljor. Inom Europa används främst raps för biodiesel och denna variant av FAME kallas ofta RME. HVO kan tillverkas av många olika fettråvaror till exempelvegetabilisk eller animalisk avfallsolja, PFAD (Palm Fatty Acid Distillate), en biprodukt från palmoljeproduktion) och slakteriavfall. Råvarorna för svenskt producerad HVO är främst råtallolja och avfallsoljor.

Biogas framställs genom rötning av slam från avloppsreningsverk, matavfall, gödsel eller andra organiska rester. Det finns cirka 280 biogasanläggningar i Sverige, varav de största finns i Stockholm, Linköping, Lidköping, Göteborg och Skåne. Under 2016 stod inhemskt producerad biogas för 89 procent av biogasen i Sverige. De största exportländerna till Sverige var Nederländerna följt av Danmark.

För biodrivmedel är spårbarhet reglerat i lag (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Detta gör det möjligt att spåra drivmedel till dess ursprungsland och källa. Lagen reglerar vad som klassas som hållbart drivmedel. Exempelvis får råvaran inte vara odlad på gräsmarker med hög biologisk mångfald eller bidra till avverkning av naturskog.

Fossila bränslen inkluderar torv, kol, olja, och naturgas vilka har sitt ursprung i organiskt material som lagrats i berggrunden i miljontals år.

Leveranskedjan för fossila drivmedel till motorfordon inleds med utvinning av råolja (petroleum) som antingen kan ske på land eller på oljeplattformar i havet. Därefter transporteras oljan till oljeraffinaderier för raffinering. Före eller under transporten kan olja från olika tankar ha blandats samman. Detta gör det svårt att spåra varifrån oljan kommer och det är därför möjligt att olja från högriskländer blandas med olja som kommer från länder som klassas som lågriskländer. Efter raffineringen säljs bränslet vidare till återförsäljare för att nå slutkunden.

Det finns inga hållbarhetscertifieringar för petroleumprodukter. Inte heller finns det ett fungerande internationellt system för spårbarhet vilket gör det svårt att få en komplett bild av leverantörsleden.

Avseende råolja är Saudiarabien, Ryssland, Kanada, USA, Irak, Nigeria, Venezuela samt Kina stora oljeproducenter. Sverige producerar ingen råolja utan importerar framför allt från Ryssland och Nordsjön, vilket inkluderar Norge, Danmark samt Storbritannien.

Vad gäller etanolproduktion är USA och Brasilien är de överlägset största producenterna med mer än hälften av den årliga globala produktionen. I USA produceras merparten av etanolen från majs medan merparten av etanolproduktionen i Brasilien baseras på sockerrör. Odling av sockerrör sker även i bland annat Sierra Leone i syfte att producera etanol. Under 2016 importerades 84 procent av etanolen på den svenska marknaden, främst från Storbritannien och Ukraina. 93 procent av etanolen på den svenska marknaden hade sitt ursprung i majs och vete under 2016. I Sverige finns även inhemsk produktion av etanol i större skala i till exempel Norrköping och Domsjö.

Vad gäller biodiesel, importeras majoriteten av den HVO som säljs på den svenska marknaden från Nederländerna och Finland. Råvarorna kommer främst från Indonesien, Tyskland, USA och Storbritannien. För rapsmetylester (RME) producerades under 2016 merparten i Sverige. Råvarorna till FAME kom främst ifrån Tyskland, Litauen, Danmark och Lettland.

PFAD, som används för framställning av biodiesel, framställs i länder där palmoljeproduktionen sker, framför allt i Indonesien och Malaysia. Landyta som lämpar sig för oljepalmsproduktion minskar dock i Sydostasien och detta tvingar industrin att utvecklas på flera håll i världen, till exempel i Central- och Sydamerika. Intresset för att odla oljepalmer ökar snabbt i bland annat Kamerun, Liberia, Demokratiska Republiken Kongo, Peru, Brasilien och Papua Nya Guinea. Palmolja kan vara svår att spåra i leveranskedjan då den tas från flera olika källor i produktionen. Cirka 19 procent av världens palmoljeproduktion kommer från plantager som är certifierade enligt den frivilliga hållbarhetsstandarden RSPO (Round Table on Sustainable Palm Oil). 

Globala händelser 2020–2022
Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Rysslands invasion av Ukraina: De sanktioner som införts som mot Ryssland som en konsekvens av landets krig i Ukraina har föranlett förändringar i leveranskedjan för drivmedel som har kallats för den största omställningen på energimarknaden sedan oljekrisen på 1970-talet. Priserna på olja och gas har stigit som en konsekvens av kriget.  Samtidigt finns en risk för att rysk olja letar sig in i EU genom att säljas vidare, exempelvis som mer förfinade petroleumprodukter av andra länder. 

Importrestriktioner på råolja (från december 2022) och raffinerade petroleumprodukter (från februari 2023) från Ryssland har lett till att europeiska länder behöver ersätta tidigare ryska leveranser med nya avtal med andra länder. Kina och Indien har ersatt stora delar av de ryska leveranserna. Samtidigt ökar intresset för exploatering av nya områden för utvinning av olja och gas, exempelvis i länder i Afrika och Mellanöstern.

Snabba förändringar i leverantörskedjorna minskar generellt sett transparensen och ökar risken för kränkningar av mänskliga rättigheter i leverantörskedjan för drivmedel.  

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022) till EU-direktiv om företags tillbörlig aktsamhet, anses sektorer som ingår i leveranskedjan för drivmedel – bland annat utvinning av mineraltillgångar såsom råpetroleum, jordbruk, handel med jordbruksvaror och skogsbruk – ha stor risk för negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer. 

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Rysslands invasion av Ukraina: De sanktioner som införts som mot Ryssland som en konsekvens av landets krig i Ukraina har föranlett förändringar i leveranskedjan för drivmedel som har kallats för den största omställningen på energimarknaden sedan oljekrisen på 1970-talet. Priserna på olja och gas har stigit som en konsekvens av kriget.  Samtidigt finns en risk för att rysk olja letar sig in i EU genom att säljas vidare, exempelvis som mer förfinade petroleumprodukter av andra länder. 

Importrestriktioner på råolja (från december 2022) och raffinerade petroleumprodukter (från februari 2023) från Ryssland har lett till att europeiska länder behöver ersätta tidigare ryska leveranser med nya avtal med andra länder. Kina och Indien har ersatt stora delar av de ryska leveranserna. Samtidigt ökar intresset för exploatering av nya områden för utvinning av olja och gas, exempelvis i länder i Afrika och Mellanöstern. 

Snabba förändringar i leverantörskedjorna minskar generellt sett transparensen och ökar risken för kränkningar av mänskliga rättigheter i leverantörskedjan för drivmedel. 

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022) till EU-direktiv om företags tillbörlig aktsamhet, anses sektorer som ingår i leveranskedjan för drivmedel – bland annat utvinning av mineraltillgångar såsom råpetroleum, jordbruk, handel med jordbruksvaror och skogsbruk – ha stor risk för negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör till etanoltillverkning.

Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien kan vara förenat med risker gällande tvångsarbete.

Inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till slaveri och tvångsarbete, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till slaveri och tvångsarbete, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Vad gäller råoljeproduktion i Saudiarabien anses situationen för arbetares rättigheterna vara allvarlig. Exempelvis är fackföreningar är inte tillåtna. I Vitryssland har det rapporterats att anställda vid ett oljeraffinaderi tvingats att säga upp sitt fackliga medlemskap för att få behålla sin anställning.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till förenings- och mötesfrihet, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Vid utvinning av råolja förekommer det stor risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkningen och ofta utan lämplig ersättning. Om oljebolagen anställer säkerhetsvakter förekommer det även att vakterna utövar våld mot befolkningen. Industrin kan även påverka befolkningens rörelsefrihet på området genom att utvinningen och rörledningar tar upp stora ytor vilket kränker befolkningens möjligheter att nyttja marken.

Inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till skydd för egendom, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till förekomst av diskriminering, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Utvinning av råolja kan förorena vatten och mark i stora områden runt ursprungskällan vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar, vilket därmed kränker lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. Industrin kan även påverka befolkningens rörelsefrihet på området genom att utvinningen och rörledningar tar upp stora ytor vilket kränker befolkningens möjligheter att nyttja marken vilket kan leda till brist på vatten och tillgång på mat.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till rätten till en tillräcklig levnadsstandard, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Utvinning av råolja kan förorena vatten och mark i stora områden runt ursprungskällan vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Föroreningar och miljöskador som orsakats av råoljeindustrin kan resultera i kränkningar av rätten till hälsa för människor i områden.

Det har rapporterats om oljeraffinaderier där flera explosioner inträffat, vilket resulterat i dödsfall och skador bland arbetstagare. I USA har företagen som äger oljeraffinaderier rapporterats vara dåliga på att underhålla maskinerna vilket har lett till explosionerna.

Vad gäller utvinning av råolja finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med höga risker gällande bristande arbetsvillkor och fackliga rättigheter.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till barnarbete, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Även inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till barnarbete, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör till etanoltillverkning.

Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien kan vara förenat med risker gällande tvångsarbete.

Inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till tvångsarbete, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.

Även inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till tvångsarbete, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till barnarbete, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Även inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till barnarbete, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till diskriminering och trakasserier, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Vad gäller råoljeproduktion i Saudiarabien bedöms situationen för arbetares rättigheter vara allvarlig. Exempelvis är fackföreningar inte tillåtna. I Vitryssland det rapporterats att anställda vid ett oljeraffinaderi har tvingats att säga upp sitt fackliga medlemskap för att få behålla sin anställning.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till föreningsfrihet, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Inom råoljeindustrin är det vanligt med kontraktsanställning i stället för fast anställning. Lönenivåerna är höga men arbetsmiljön innebär många säkerhetsrisker. Enligt statistik är det framför allt de kontraktsanställda som råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till lämplig skyddsutrustning och utbildning då tid och resurser inte ges i samma utsträckning till tillfällig personal. Bristande rutiner, osäkra arbetsvillkor och att kontraktsanställda utför de mest riskfyllda arbetsuppgifterna är andra orsaker till att dessa råkar ut för flest olyckor.

I Saudiarabien, som är en stor råoljeproducent, uppges situationen för arbetares rättigheter vara allvarlig. Saudiarabien anses utgöra ett av de värsta länderna i världen att arbeta i.

Det har rapporterats om oljeraffinaderier där flera explosioner inträffat, vilket resulterat i dödsfall och skador bland arbetstagare. Rapporter indikerar att företagen som äger oljeraffinaderier där explosioner skett har underlåtit nödvändigt maskinunderhåll.

Inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till arbetsvillkor, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.   

Även inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till arbetsvillkor, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör för etanoltillverkning. För leveranskedjans andra led är miljöpåverkan något större inom petroleumindustrin än inom industrin för biodrivmedel.

Klimatpåverkan från framställning av olika typer av drivmedel varierar beroende på hur råvarorna utvinns respektive odlas, samt hur drivmedlet sedan framställs. För biodrivmedel har markbearbetning en stor påverkan. För all odling av grödor för framställning av biodrivmedel måste skog avverkas. Avskogningen i sig orsakar stora koldioxidutsläpp men framför allt innebär den förlust av träd som kan inbinda koldioxid.

Inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till klimatpåverkan, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till biologisk mångfald och avskogning, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.   

Även inom palmoljeproduktion finns risker kopplat till biologisk mångfald och avskogning, se riskanalys Vegetabiliska fetter.

Inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till vattenanvändning och vattentillgänglighet, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.   

Oljeraffinaderier släpper ut stora mängder föroreningar i luften, varav vissa ämnen tros orsaka cancer och kan orsaka problem för reproduktionen.

Oljeutvinning som sker på land har stor påverkan på miljön. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finnsäven risk för att både människor och djur blir förgiftade. Då utsläpp kan spridas långa sträckor från ursprungskällan kan utsläppen även påverka stora landområden. Oljespill i vattenmiljön kan få både akut toxiska konsekvenser och långtidseffekter. Långtidseffekter från mindre kontinuerliga oljespill kan för djurlivet innebära nedsatt reproduktionsförmåga, tillväxt, cancer, genetisk påverkan och försämrad motståndskraft mot annan miljöpåverkan.

Även inom sockerrörsproduktion finns risker kopplat till mark- och grundvattenföroreningar, se riskanalys Spannmålsprodukter och socker.   

Risker för förekomst av korruption inom drivmedelsindustrin bedöms som höga genom hela leveranskedjan. Riskerna är primärt kopplade till petroleumindustrin, samt odling av palmolja till biodiesel, och sockerrör för etanoltillverkning. För leveranskedjans andra led är miljöpåverkan något större inom petroleumindustrin än inom industrin för biodrivmedel.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen. Exempelvis inom utdelning av utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst. Korruption i fråga om hantering av inkomst innebär ofta att inkomster förblir opublicerade och kommer därmed inte lokalbefolkningen till godo genom beskattning. Det förekommer enligt Transparency International att oljebolag inte publicerar information för varje enskilt land de är aktiva i, vilket innebär att de kan hemlighålla vilka skatter och avgifter de har betalat.

I Sydostasien, där palmolja utvinns, är risken för korruption hög. Malaysia är rankad som nummer 57 av 180 länder enligt Transparency Internationals Corruption Perception Index 2020. Indonesien är rankad som nummer 102 av Transparency International. Brasilien, som rankas på plats 94 av Transparency International, har reglerat skövlingen av Amazonas och satt upp mål för hur den ska kunna reduceras. Skövlingen har därmed minskat något.

Ryssland återfinns på plats 129 av Transparency International. I Ryssland tillåts tjänstemän inom regeringen att sitta med i styrelser för statligt ägda energibolag. På grund av bland annat tvetydiga lagar och ett svagt rättssystem brister genomsynen avseende avtal och intäkter inom oljeindustrin. Landet mister genom detta stora summor i offentliga intäkter. Regeringen arbetar dock inte för att bekämpa problemet, inte sällan vinner de själva på upplägget. Oljesektorn har en hög nivå av politisk inflytande i Ryssland .

Det har även rapporterats att oljeproducenten Norge bland annat bör förbättra sina åtgärder för penningtvätt och att anti-korruptionslagarna samt implementeringen av dessa bör förbättras.