Mjölkprodukter och ägg

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för mjölkprodukter och ägg.

Leveranskedjan för mjölk- och äggprodukter startar med foderproduktion. Hönor äter främst spannmål, cirka 70 procent av fodret består av svenskt spannmål inom produktionen i Sverige. Fodret utgörs även av proteinrikt foder, bland annat sojabönor som mals till mjöl. Cirka 10 procent av fodret består av soja, som utgör en viktig källa till protein. Efter att hönorna har värpt äggen samlas de in och sorteras. Därefter ska äggen förpackas och lyftas över på pallar. Slutligen sker transport och distribution till affärer.

Foder till mjölkdjur kan utgöras av till exempel vall, spannmål och sojabönor. Cirka 2 procent av fodret till svenska kor utgörs av soja. 

Efter att kon har mjölkats kyls mjölken ned till 4 grader i en kyltank. Därefter transporteras mjölken till mejeriet där den förvaras i kylda silotankar innan den blir till olika mjölkprodukter och förpackas. Både på gården och i mejeriet kontrolleras mjölkens kvalitet. Lukt, smak, fett-, protein- och bakteriehalt undersöks. Mjölkbehandlingen omfattar separering, standardisering, homogenisering, pastörisering och eventuellt tillsättning av vitamin D. Därefter förpackas mjölkprodukten och distribueras ut till butiker.

Vad gäller foder importeras soja till Sverige för att användas till foderproduktion till såväl kor som kycklingar. Brasilien, USA och Argentina är världens största sojaproducenter. En stor del av sojan som importeras till Sverige kommer från Sydamerika (60–65%) enligt den Svenska sojadialogen. En ökande andel av sojan kommer från Kanada. 

Av de mjölkprodukter som konsumeras på den svenska marknaden (år 2019) har cirka 70 procent sitt ursprung i Sverige. Vad gäller import görs detta från exempelvis Danmark, Tyskland, Finland och Nederländerna. Syrade produkter och ost utgör den största andelen av importen.

Ägg och äggprodukter som konsumeras på den svenska marknaden (år 2019) har sitt ursprung i Sverige (cirka 97,5 procent), Danmark, Polen, Nederländerna, Finland samt mindre andelar för övriga länder. Färska ägg importeras i mycket liten utsträckning, men det förekommer handel med äggprodukter såsom äggvitepulver främst från Danmark, Finland, Polen och Nederländerna.  I Sverige arbetar foderföretagen för att få en ansvarsfull produktion av soja. Det är mer osäkert om importerade äggprodukter kommer från en produktion med ansvarsfullt framställd soja.

Risken för kränkning av mänskliga rättigheter kopplat till mjölk- och äggprodukter bedöms sammantaget som låg. I leveranskedjans första led förekommer dock förhöja risker kopplat till odling av soja för foderframställning, och till djurhållning utanför Sverige med hänvisning till potentiell överanvändning av antibiotika. Riskerna anses vara låga i de länder där ägghantering och mejeriproduktion sker, såsom Sverige, Finland, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Riskbedömning kan i nuläget inte göras för det tredje steget i leveranskedjan, då det saknas tillräcklig information om specifika risker.

Arbete som sker under slavliknande förhållanden har rapporterats förekomma i Brasilien, bland annat inom sojaindustrin. Risker för slavliknande förhållanden på sojaodlingarna inkluderar att arbetstagare försätts i ett skuldförhållande till arbetsgivaren, vilket gör att de är tvingade att stanna kvar hos arbetsgivaren.

På grund av att odlingen av sojabönor kräver mycket odlingsbar mark, har stor andel skog i Brasilien skövlats. Skövlingen har lett till att ursprungsbefolkningens rätt till försörjning hotas då jaktmarker och odlingsplatser har ödelagts. De flesta odlingar ägs av stora företag. I Paraguay visar en rapport att 9 000 bondefamiljer har blivit förflyttade på grund av att sojaplantager etablerats.

Hög och felaktig användning av antibiotika bidrar till utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier, vilket är ett stort globalt hot för människors hälsa. Antibiotika används inom djurindustrin för att stimulera tillväxt och förebygga sjukdomar. Inom EU finns det krav på tillstånd från en veterinär och det är även förbjudet att ge antibiotika för att stimulera tillväxt. Sverige har sedan tidigare en låg användning av antibiotika i djuruppfödning. Från januari 2022 kommer EU-länder att omfattas av en striktare reglering. Samma krav ställs inte i till exempel Sydamerika och Nordamerika.  

Risken för kränkning av arbetares rättigheter kopplat till mjölk- och äggprodukter bedöms sammantaget som låg. I leveranskedjans första led förekommer dock förhöja risker kopplat till odling av soja för foderframställning, och till djurhållning utanför Sverige med hänvisning till potentiell överanvändning av antibiotika. Riskerna anses vara låga i de länder där ägghantering och mejeriproduktion sker, såsom Sverige, Finland, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Riskbedömning kan i nuläget inte göras för det tredje steget i leveranskedjan, då det saknas tillräcklig information om specifika risker.

Arbete som sker under slavliknande förhållanden har rapporterats förekomma i Brasilien, bland annat inom sojaindustrin. Risker för slavliknande förhållanden på sojaodlingarna inkluderar att arbetstagare försätts i ett skuldförhållande till arbetsgivaren, vilket gör att de är tvingade att stanna kvar hos arbetsgivaren.

Inom sojaodlingen i Brasilien används bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU och rapporter pekar på att arbetstagarna inte får tillräcklig med information angående riskerna kring detta.

I den svenska produktionen av ägg innefattar äggproduktion tunga och smutsiga arbetsmoment. Arbetsmoment såsom stapling av transportförpackade ägg riskerar orsaka arbetsskador samt sjukskrivningar. Även andra arbetsmoment som förekommer dagligen kan orsaka belastningsskador, exempelvis kan så kallade golvägg vara ett arbetsmiljöproblem. Luften i stallet kan ha en hög ammoniakhalt vilket påverka miljön hos både hönsen och arbetstagarna. Luftkvaliteten kan även vara dålig på grund av dammhalterna i stallarna.

Risker för negativ miljöpåverkan inom ägghantering och mjölkproduktion finns framför allt i leveranskedjans inledande steg kopplat till både foderframställning och djurhållning. De bedöms som medelhöga, då riskerna främst är kopplade till utsläpp av växthusgaser från framför allt mjölkkor (som utgör en mindre del av kategorin som helhet) och framställning av foder, då framför allt soja som utgör en mindre andel av foderstaten. Riskbedömningen omfattar i nuläget inte de följande stegen i leveranskedjan då det saknas tillräcklig information om specifika risker.

Sojaproduktionen orsakar avskogning i bland annat Brasilien där sojan odlas. Detta innebär stora utsläpp av växthusgaser samt att den biologiska mångfalden hotas. Det uppskattas att omkring 10 procent av fodret till värphöns i Sverige består av soja.

Kor släpper ut metangaser, en kraftig växthusgas. Växthusgasutsläpp orsakas även av fossila drivmedel som används i exempelvis traktorer. Även gödseltillverkningen släpper ut koldioxid. Det sojafoder som mjölkkor äter (cirka 2 procent av fodret till svenska kor) importeras ibland från Sydamerika och denna odling är särskilt förknippad med problematiken kring biologisk mångfald och växthusgasutsläpp.

Vad gäller äggproduktion sker utsläpp av växthusgaser framför allt vid foderodlingen. Det bildas lustgas i marken, när traktorer och liknande fordon släpper ut avgaser, samt för att gödseltillverkningen släpper ut koldioxid. Utsläpp av växthusgaser sker även vid lagring och spridning av gödsel samt vid energianvändning i stallar.

Foderodlingen och betesmark kräver att mycket mark används. Stora delar av regnskog och savann skövlas för att göra plats för sojaodlingar, bland annat i Brasilien. Skövlingen leder till ett försämrat ekosystem och minskad biologisk mångfald. Detta får stor påverkan på djur- och växtlivet då regnskogen utgör ett av de artrikaste områdena. Avverkning av skog för att bereda jordbruksmark för sojaodling kan även föra med sig minskade vattenflöden och vattenkvalitet i lokalområdet.

På sojaodlingar kan dåligt hanterad produktion av bland annat gödsel leda till att vattnet förorenas. Förorenat vatten riskerar medföra att syrenivån i vattnet sjunker vilket kan leda till att vattenlevande djur inte kan överleva, något som inträffat i exempelvis mexikanska golfen. Förorenat vatten utgör en hälsorisk för människor, då det påverkar dricksvattnet. Fiskevattnet har även förorenats av bekämpningsmedel som används vid odlingarna. Giftiga bekämpningsmedel kan fortfarande användas på sojaodlingarna, vilket kan bidra till negativa effekter för miljön och lokalbefolkningen.

Vid framställning av hönsfoder används kemiska bekämpningsmedel i odlingen av spannmål och proteingrödor. Mängden bekämpningsmedel som används i Sverige är ungefär samma mängd som i de flesta andra länder i norra Europa.

Även vid framställning av foder till kor används kemiska bekämpningsmedel vid odling av spannmål och proteinfoder, särskilt i Sydamerika där stora mängder bekämpningsmedel används, varav vissa ämnen är förbjudna i EU. Insatsvaror från Sydamerika utgör dock endast cirka 50 procent av det totala fodret för svenska kor. Här ingår också vallfoder, det vill säga gräs, klöver och baljväxter där odlingen har låg användning av bekämpningsmedel.

Inom sojaodlingen i Brasilien används bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU och arbetstagarna anses inte få tillräcklig med information angående riskerna kring detta. Svenska äggproducenter har ställt krav på ansvarsfullt producerat sojafoder.

Risken för korruption inom mjölk- och äggproduktion bedöms sammantaget som låg. Riskerna finns framför allt i leveranskedjans inledande steg kopplat till foderframställning och bedöms som höga. I leveranskedjans första led förekommer dock förhöja risker kopplat till odling av soja. Riskerna bedöms vara låga i de länder där mejeri- och äggproduktion samt sluttillverkning sker, såsom Sverige, Finland, Danmark, Tyskland och Nederländerna.

I Brasilien, där en stor andel av sojaproduktionen sker, bedöms korruptionsrisken generellt vara hög. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index är Brasilien rankad som nummer 94 av 180 länder. Brasilien har reglerat skövlingen av Amazonas och har tidigare arbetat för att den ska minska. Korruption och bristande resurser försvårar dock efterlevnaden av regleringen. Olaglig skövling är ett problem.