Förbud att tilldela och fullgöra offentliga kontrakt med ryska leverantörer
EU beslutade den 8 april 2022 om förbud mot tilldelning och fortsatt fullgörande av kontrakt och koncessionskontrakt med Ryssland. Sanktionerna ska tillämpas i alla EU:s medlemsstater, inklusive i Sverige. De gäller alla upphandlingar över tröskelvärdena, inklusive upphandling av en rad tjänster som annars är undantagna reglerna. Upphandlingar under tröskelvärdena påverkas inte direkt av sanktionerna.
Innehåll på denna sida
Övriga sidor i vårt stöd om sanktionerna
Förbudet mot att tilldela kontrakt gäller från och med den 9 april 2022. Förbudet mot att fullgöra kontrakt gäller från och med den 11 oktober 2022.
Förbuden framgår i artikel 5k i den konsoliderade versionen av: Rådets förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina
Tänk på att hålla dig uppdaterad
Notera att det finns flera förordningar med sanktioner mot Ryssland och Belarus och att det löpande både tillkommer sanktioner och görs ändringar i de olika förordningarna. Även kommissionen publicerar löpande vägledning kring sanktionerna. Det är därför viktigt att hålla sig uppdaterad. Detta gäller i synnerhet vid upphandling av energi (kol, gas, olja och relaterade produkter), eftersom sanktionsförordningarna har ändrats vid flera tillfällen avseende sådana produkter sedan februari 2022.
Vilka kontrakt omfattas?
Förbuden mot att tilldela eller fullgöra kontrakt gäller alla kontrakt som omfattas av de fyra upphandlingsdirektiven som genomförs genom de svenska upphandlingslagarna. Förbuden gäller alltså alla offentliga upphandlingar över tröskelvärdena som omfattas av upphandlingslagarna med några undantag. Förbuden gäller även vissa kontrakt som är undantagna såväl de svenska upphandlingslagarna som upphandlingsdirektiven.
Sanktionsförordningen gäller kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för de fyra upphandlingsdirektiven. Sanktionerna gäller därmed sådana upphandlingar som regleras av de direktivstyrda delarna i Sveriges fyra upphandlingslagar:
- lagen om offentlig upphandling (LOU)
- lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF)
- lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS)
- lagen om upphandling av koncessioner (LUK).
Även upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdena omfattas av direktiven och därmed av sanktionerna. Sanktionerna omfattar även vissa kontrakt som är undantagna tillämpningsområdet för respektive upphandlingslag.
Det är enligt förordningen möjligt för behöriga nationella myndigheter att besluta om undantag från förbuden i förhållande till vissa kontrakt. Det gäller:
- vissa avtal som rör kärnteknik och relaterad forskning och utveckling
- mellanstatligt samarbete i rymdprogram
- tillhandahållande av strikt nödvändiga varor eller tjänster som endast kan tillhandahållas, eller som endast kan tillhandahållas i tillräcklig mängd, av de företag och personer som omfattas av sanktionerna
- drift av unionens och medlemsstaternas diplomatiska och konsulära representationer i Ryssland
- inköp, import eller transport av naturgas och olja, inbegripet raffinerade petroleumprodukter, samt vissa metaller från eller genom Ryssland till unionen.
Fram till och med den 10 augusti 2022 var det även möjligt att besluta om undantag för inköp, import eller transport till unionen av kol och andra fasta fossila bränslen.
Kommerskollegium kan besluta om undantag från sanktionerna
Det är Kommerskollegium som är behörig myndighet i Sverige och som ansvarar för de uppgifter som följer av bestämmelserna om undantag från sanktionerna. Det är alltså Kommerskollegium som beslutar om undantag från sanktionerna och inte de upphandlande organisationerna själva. Några närmare regler om hur sådana undantag ska utformas finns inte i sanktionsförordningarna. Om Kommerskollegium beslutar om sådana undantag ska beslutet meddelas övriga medlemsstater samt kommissionen inom två veckor.
Sanktionerna gäller uttryckligen vissa kontrakt som inte omfattas av upphandlingsdirektiven eller våra svenska upphandlingslagar. Det gäller till exempel
- programmaterial för radio och tv
- vissa kontrakt som avser allmänna kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster
- köp av vissa finansiella och juridiska tjänster.
Förbuden mot att tilldela och fullgöra kontrakt gäller alltså även kontrakt som avser dessa upphandlingsföremål trots att de inte omfattas av upphandlingslagarna. Detta kan vara värt att känna till, bland annat eftersom sådana kontrakt ibland hanteras utanför normala processer för inköp.
Kontrakt som är undantagna upphandlingslagarna men omfattas av förbuden
Vilka företag och personer omfattas av dessa sanktioner?
Enligt sanktionerna är det förbjudet att tilldela eller fortsätta fullgörandet av offentliga kontrakt eller koncessionskontrakt till eller i förhållande till:
- ryska medborgare eller fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är etablerade i Ryssland
- juridiska personer, enheter eller organ som till mer än 50 procent direkt eller indirekt ägs av en enhet som avses i punkt 1
- fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som agerar för, eller på uppdrag av, en enhet som avses i punkt 1–2.
Förbudet inbegriper, om de står för mer än 10 procent av kontraktets värde, underleverantörer, leverantörer eller enheter vars kapacitet utnyttjas i upphandlingen.
Första punkten
Punkt 1 avser bland annat fall där anbudsgivaren eller avtalsparten är en rysk medborgare. Här är alltså medborgarskapet avgörande, även om personen stadigvarande vistas i annat land. Även ryska medborgare som har ytterligare medborgarskap träffas av sanktionerna (se kommissionens vägledning Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions, fråga 37).
Enligt kommissionen omfattas däremot inte ryska medborgare som beviljats flyktingstatus inom EU av sanktionerna (se fråga 43 i samma dokument).
Punkten avser även fall där anbudsgivaren eller avtalsparten är fysiska eller juridiska personer med mera som är etablerade i Ryssland. I sanktionsförordningen framgår inte vad som här avses med ”etablerad” i Ryssland. Kommissionen har dock, med anledning av sanktionerna, uttalat att om ett ryskt företag har en filial i EU så innebär detta inte att företaget är etablerat i EU. Om det ryska företaget i stället har ett dotterföretag i någon av medlemsstaterna så anses dotterföretaget däremot vara etablerat inom EU.
Uttalandet skulle möjligen kunna ge vägledning i den omvända situationen. Det skulle då innebära att om ett företag i en EU-medlemsstat har ett ryskt dotterföretag så anses dotterföretaget vara etablerat i Ryssland i sanktionsförordningens mening. Det ryska dotterföretaget träffas därmed av sanktionerna. En filial i Ryssland till samma företag är dock inte etablerad i Ryssland i denna mening och träffas därmed inte av sanktionerna.
(Se kommissionens vägledning: Investment Funds and Sanctions – Frequently Asked Questions – se fråga 9)
Andra punkten
Punkt 2 avser ett ägar- eller koncernförhållande som innebär att en rysk medborgare, eller fysisk eller juridisk person med mera som är etablerad i Ryssland, äger mer än 50 procent av anbudsgivaren eller avtalsparten. Att ägandet kan utövas indirekt innebär att alla led i ägar- eller koncernstrukturen ska beaktas.
Om leverantören ägs av flera ryska aktörer ska ägandet räknas samman. Enligt ett räkneexempel från kommissionen träffas en leverantör av sanktionerna om leverantören till 30% ägs av en rysk medborgare och till 70% ett företag inom EU som till 40% ägs av ett ryskt bolag. I en sådan situation uppgår det ryska ägandet vid summering till 58%, med följd att leverantören träffas av sanktionerna (kommissionens vägledning Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions, fråga 23).
Tredje punkten
Punkt 3 avser fall där någon agerar för eller på uppdrag av någon som avses i punkt 1 eller 2. Det kan handla om att någon agerar som ombud, agentur eller uppdragstagare. Det kan också handla om bulvanförhållanden och andra upplägg i syfte att försöka kringgå sanktionerna.
Kommissionen har i tidigare vägledning om en liknande formulering i sanktionsförordningen uttalat följande (vår översättning):
”Vid avsaknad av en definition och/eller kriterier som kan användas för att bedöma om en aktör agerar för eller på uppdrag av en aktör som träffas [av sanktionerna] bör den berörda nationella myndigheten beakta alla relevanta omständigheter för att fastställa den aktuella situationen. Det kan till exempel inkludera det verkliga ägandet/kontrollstrukturen, inklusive kopplingar mellan fysiska personer; arten och syftet med transaktionen, i kombination med den affärsverksamhet som har uppgetts för den aktör som ägs eller kontrolleras; tidigare fall där aktören agerat för eller på uppdrag av en aktör som träffas [av sanktionerna]; information från tredje man och/eller faktisk bevisning som indikerar att anvisningar har getts av den aktör som träffas [av sanktionerna].”
Se kommissionens vägledning: Commission Opinion on Article 5(1) of Council Regulation (EU) No 833/2014 (s. 3)
Upphandlingsmyndigheten uppfattar att begreppen ”enheter” och ”organ” är avsedda att täcka in alla olika typer av subjekt som kan tänkas uppträda som anbudsgivare, samt äga eller företräda sådana. Begreppen syftar bland annat på subjekt som inte bildas eller klassificeras på samma sätt i Ryssland som enligt europeiska rättstraditioner, inklusive vår nationella rätt. Någon uttömmande reglering eller definition av sådana subjekt finns inte (se prop. 2009/10:97 s. 21–23).
Förbuden inbegriper även underleverantörer, leverantörer eller enheter vars kapacitet utnyttjas i upphandlingen om de står för mer än 10 procent av kontraktets värde.
Begreppet ”enheter vars kapacitet utnyttjas i upphandlingen” har enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning samma betydelse som i bestämmelserna om leverantörers åberopande av andra företags kapacitet i våra upphandlingslagar (se 14 kap. 6 § LOU, 14 kap. 11 § LUF, 12 kap. 3 § LUK och 12 kap. 15 § LUFS).
Underleverantörer medverkar i stor utsträckning vid utförandet av offentliga kontrakt, även om de kan ha en mängd olika roller i sådana avtalsrelationer. Upphandlingsmyndigheten uppfattar att utformningen av sanktionsförordningen i denna del innebär att begreppet underleverantör ska ges en vid innebörd. Förbudet gäller oavsett på vilket sätt aktören medverkar vid utförandet av kontraktet och oavsett om medverkan redovisas i anbudet eller inte. Begreppet bör även tolkas mot bakgrund av förbudet mot att kringgå de aktuella sanktionerna. Konsekvensen är alltså att även kontrakt med företag som inte är ryska eller etablerade i Ryssland omfattas av förbuden, om de har underleverantörer med flera som träffas av sanktionerna.
Skrivningen i sanktionsförordningen får anses omfatta alla former av underleverantörer med mera, om de står för mer än tio procent av kontraktets värde. Som Upphandlingsmyndigheten förstår denna begränsning är syftet att om en aktör som träffas av sanktionerna endast bidrar i mycket liten utsträckning så ska detta inte medföra att hela avtalsrelationen träffas av sanktionerna. Procentsatsen ska beräknas separat för varje sådant företag. Det innebär att om två underleverantörer som träffas av sanktionerna vardera står för mindre än 10 procent av kontraktets värde ska alltså deras bidrag inte läggas samman, och avtalet omfattas därmed inte av sanktionerna på denna grund (se kommissionens vägledning Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions, fråga 16).
Däremot träffas enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning inte anställda av skrivningen. Att fysiska personer som är anställda i företaget är medborgare i eller etablerade i Ryssland medför alltså inte att företaget träffas av förbudet. Detta gäller även om den ryska medborgaren är en person i ledande ställning i företaget, såvida personen inte också äger eller kontrollerar företaget på det sätt som anges ovan. Av kommissionens vägledning framgår till exempel att ett företag som är etablerat i EU, men har en verkställande direktör som är rysk medborgare, inte träffas av sanktionerna (se kommissionens vägledning Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions, fråga 36).
Upphandlingsmyndigheten bedömer att förbuden mot tilldelning och fullgörande av kontrakt sannolikt aktualiseras oavsett var i leverantörskedjan en sådan aktör som träffas av sanktionerna befinner sig. Någon begränsning om att aktören ska stå i ett direkt avtalsförhållande med anbudsgivaren eller avtalsparten till den upphandlande organisationen kan inte utläsas.
Sanktionerna får anses gälla så snart aktören står för mer än tio procent av kontraktets värde, oavsett var i försörjningskedjan den befinner sig. Förbudet gäller då exempelvis även om det är fråga om ett kontrakt där ett ryskt företag ingår som under-underleverantör till det företag som är den upphandlande organisationens avtalspart (se kommissionens vägledning Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions, fråga 17).
Tilldelning och fullgörande av kontrakt över tröskelvärdena
Förbuden mot att tilldela eller fullgöra kontrakt gäller alla kontrakt över upphandlingsdirektivens tröskelvärden. Inga nya offentliga kontrakt får tilldelas ryska leverantörer från och med den 9 april 2022. Redan ingångna kontrakt med sådana leverantörer får inte fullgöras från och med den 11 oktober 2022.
Upphandlingsmyndighetens bedömning
Vid tilldelning av kontrakt över tröskelvärdena ska upphandlande organisationer förkasta anbud från sådana leverantörer som omfattas av sanktionerna. Detta gäller vid tilldelning som sker från och med den 9 april 2022. Upphandlingsmyndigheten anser att det är lämpligt att den upphandlande organisationen ger leverantören tillfälle att yttra sig innan anbudet förkastas.
Upphandlingsmyndigheten rekommenderar att upphandlande organisationer förkastar anbud från sådana leverantörer som omfattas av sanktionerna i upphandlingar över tröskelvärdena, där tilldelning sker från och med den 9 april 2022. Detta med hänvisning till att det är förbjudet att tilldela dem kontrakt enligt den direkt tillämpliga sanktionsförordningen.
Sanktionsförordningen ställer inte något krav på att den berörda leverantören ska ges möjlighet att yttra sig innan den upphandlande organisationen beslutar att inte tilldela leverantören kontraktet (förkastar anbudet). Upphandlingsmyndigheten anser dock att det är lämpligt att den upphandlande organisationen ger leverantören tillfälle att yttra sig innan den fattar ett sådant beslut.
I upphandlingar som påbörjas från denna tidpunkt bör upphandlande organisationer i upphandlingsdokumenten dessutom upplysa om förbudet mot tilldelning i dessa fall, även om det inte är en förutsättning för att förbudet ska gälla.
Upphandlingsmyndighetens bedömning
Upphandlande organisationer får inte fullgöra några avtalsförpliktelser mot sådana aktörer som omfattas av dessa sanktioner från och med den 11 oktober 2022. Enligt Upphandlingsmyndighetens bedömning utgör inte sanktionsförordningen i sig något lagstöd för den upphandlande organisationen att avsluta kontraktet.
Att kontraktet inte får fullgöras innebär enligt Upphandlingsmyndigheten att upphandlande organisationer från denna tidpunkt inte får fullgöra några av sina avtalsförpliktelser mot de leverantörer som omfattas av sanktionerna. Exempelvis får den upphandlande organisationen inte längre göra utbetalningar till leverantörer som omfattas av sanktionerna.
När sanktionerna träffar en underleverantör är det många gånger möjligt för leverantören att byta ut denna mot en annan underleverantör. På så sätt träffas avtalsrelationen inte längre av sanktionerna. I vissa fall innehåller avtalet en reglering om att ett byte, av exempelvis underleverantörer, måste godkännas av den upphandlande organisationen. I många fall är det då lämpligt att den upphandlande organisationen tillåter att leverantören byter ut underleverantören. Notera dock att i vissa särskilda fall kan detta vara otillåtet. EU-domstolen har uttalat att det kan utgöra en otillåten väsentlig förändring att byta ut en underleverantör om denna specifika underleverantör har varit en avgörande faktor för att leverantören skulle tilldelas kontraktet (se EU-domstolens mål C-91/08 Wall AG, punkt 39).
Kommissionen har uttalat att den upphandlande organisationen, i en situation där ett avtalsförhållande omfattas av sanktionerna därför att en underleverantör träffas av dem, bör kräva att leverantören byter ut en sådan underleverantör. En sådan ersättare bör enligt kommissionen accepteras om inte även denna underleverantör träffas av sanktionerna och dess involvering i uppdraget innebär att leverantören fortfarande uppfyller kvalificeringskraven. Däremot är det inte möjligt att byta ut en medlem i ett konsortium som lämnat anbud i upphandlingen (se kommissionens vägledning, Public Procurement Sanctions against Russia - Frequently Asked Questions, fråga 21 och 22).
Kommissionen har även uttalat att sanktionsförordningen innebär en skyldighet att avsluta (”terminate”) sådana avtal som träffas av den. Samtidigt har kommissionen dock uttalat att ett kontrakt ska avslutas alternativt frysas tills vidare och förbehållslöst enligt nationell rätt (vår översättning). Enligt Upphandlingsmyndighetens bedömning utgör inte sanktionsförordningen i sig något lagstöd för att den upphandlande organisationen ska kunna säga upp eller häva kontraktet. Om kontraktet bör sägas upp eller hävas enligt villkor i det enskilda avtalet får avgöras från fall till fall. Sanktionsförordningen innebär inte heller något lagstöd för att en upphandlande organisationen ska kunna låta bli att fullgöra avtalsförpliktelser från en tidigare tidpunkt än 11 oktober 2022.
Anledningen till att detta förbud träder i kraft först i oktober 2022 är främst att upphandlande organisationer ska ges möjlighet att säkra nödvändiga leveranser från andra leverantörer än sådana som omfattas av sanktionerna.
Kommissionens vägledning Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions, fråga 28.
Upphandlingsmyndighetens bedömning
Avrop (tilldelning av kontrakt) från ett ramavtal över tröskelvärdena omfattas i de allra flesta fall av sanktionerna. Ingående av själva ramavtalet omfattas däremot som huvudregel inte av förbudet mot tilldelning av kontrakt.
Omfattas ramavtal av sanktionsförordningen?
Upphandlingsdirektiven, liksom våra upphandlingslagar, skiljer i flera avseenden på ingående av kontrakt och ingående av ramavtal (se exempelvis definitionerna av ”kontrakt” och ”ramavtal” i 1 kap. 15 § respektive 20 § LOU). Sanktionsförordningen föreskriver dock endast ett förbud mot tilldelning eller fullgörande av kontrakt. Därmed uppkommer frågan om begreppet ”kontrakt” i sanktionsförordningen ska ges samma innebörd som i upphandlingslagarna eller om det även ska anses omfatta tilldelning och fullgörande av ramavtal.
Detta är en frågeställning i två delar:
- för det första om förbudet mot tilldelning av nya kontrakt även omfattar ingående av nya ramavtal
- för det andra vad som gäller i fråga om avrop från ramavtal.
Tolkning av vägledande material från kommissionen
I ett vägledande material uttrycker EU-kommissionen uppfattningen att begreppet kontrakt i sanktionsförordningen avser endast just kontrakt och inte (alla) ramavtal.
Kommissionen anför i detta material (vår översättning) bland annat att begreppet kontrakt:
”[…] syftar på en bindande överenskommelse mellan avtalsparter. En sådan överenskommelse måste innehålla samtliga de beståndsdelar som är nödvändiga för dess giltighet och fullgörandet av en transaktion (såsom angivande av parter, pris, kvantiteter, leveransdatum, utförandevillkor, osv.). De flesta ramavtal som inte specificerar kvantiteter eller pris är därmed inte att betrakta som kontrakt med bäring på de undantag som avser fullgörande av redan ingångna kontrakt.”
Upphandlingsmyndigheten förstår kommissionens uppfattning som att förbudet mot tilldelning av kontrakt som huvudregel inte omfattar tilldelning av nya ramavtal enligt definitionen i upphandlingslagarna. Däremot omfattar förbudet som huvudregel avrop (tilldelning av kontrakt) från ramavtal. Det är dock oklart vilka typer av ramavtal som kommissionen anser kunna omfattas av begreppet kontrakt (det vill säga utgör ”kontrakt” och inte ”ramavtal” enligt sanktionsförordningen).
Enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning torde ramavtal med flera leverantörer, och de flesta ramavtal med en leverantör, ytterst sällan uppfylla de kriterier som anges i detta uttalande och utgör alltså inte kontrakt i sanktionsförordningens mening. Det innebär att även ramavtal med en leverantör undantagsvis kan räknas som ”kontrakt” i denna mening, medan ramavtal med flera leverantörer inte gör det.
Kommissionens vägledning: Execution of contracts and claims – Frequently Asked Questions
Dynamiska inköpssystem
På liknande sätt som vad gäller ramavtal uppkommer frågan om hur sanktionerna påverkar dynamiska inköpssystem. Enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning gäller samma utgångspunkter för dynamiska inköpssystem som för ramavtal: slutandet av ett dynamiskt inköpssystem påverkas inte direkt men det gör däremot tilldelning av enskilda kontrakt i ett sådant system. Kommissionens har uttalat att i dynamiska inköpssystem ska inte några avropsförfrågningar skickas till sådana aktörer som omfattas av sanktionerna.
Kommissionens vägledning Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions, fråga 29.
Kontrakt under tröskelvärdena
Sanktionsförordningens förbud gäller endast kontrakt över upphandlingsdirektivens tröskelvärden. Därmed uppstår frågan om vad som gäller för kontrakt under tröskelvärdena som upphandlas enligt de svenska upphandlingslagarna. Klart är att det inte finns något förbud mot att tilldela eller fullgöra sådana kontrakt enligt den aktuella förordningen. De upphandlande organisationerna behöver därmed ta ställning till om, och i vilken utsträckning, de vill utsträcka dessa sanktioner till att även omfatta kontrakt under tröskelvärdena.
Tänk dock på att fullgörande av sådana kontrakt fortfarande kan omfattas av någon av de övriga sanktionsförordningarna som EU har beslutat om. Det kan exempelvis fortfarande vara förbjudet att verkställa betalningar till en leverantör eller att importera vissa varor.
Upphandlingsmyndighetens bedömning
Vid nya upphandlingar under tröskelvärdena enligt LOU, LUF och LUK kan upphandlande organisationer i upphandlingsdokumenten ställa upp en uteslutningsgrund som innebär att de kommer att utesluta leverantörer under samma förutsättningar som gäller enligt sanktionsförordningen.
Större frihet att reglera möjligheterna till uteslutning under tröskelvärdena
Uteslutningsgrunderna i LOU, LUF och LUK är reglerade på olika sätt över respektive under tröskelvärdena. Det finns obligatoriska uteslutningsgrunder som ska användas vid upphandling över tröskelvärdena, men som också är möjliga att använda under tröskelvärdena. Enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning torde det dock sällan vara möjligt att använda enbart dessa uteslutningsgrunder för att utesluta ryska företag med hänvisning till EU:s sanktioner.
Vid tilldelning av kontrakt under tröskelvärdena har den upphandlande organisationen däremot en större frihet att själv reglera möjligheterna till uteslutning i upphandlingsdokumenten i den enskilda upphandlingen. Den upphandlande organisationen får då utesluta leverantörer om den på andra grunder än de som anges i exempelvis 13 kap. LOU är olämplig att delta i upphandlingen (se prop. 2021/22:5 s. 130 och s. 203). Det gäller åtminstone vid tilldelning av kontrakt under tröskelvärdena enligt LOU, LUF och LUK.
Använda förutsättningarna i sanktionerna som särskild uteslutningsgrund
Enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning kan den upphandlande organisationen, vid tilldelning av nya kontrakt under tröskelvärdena, ange i upphandlingsdokumenten att den kommer att utesluta leverantörer under de förutsättningar som gäller enligt sanktionerna. Den upphandlande organisationen kan alltså ange, som en särskild uteslutningsgrund i upphandlingen, att den kommer att utesluta leverantörer under samma förutsättningar som hade gällt enligt sanktionsförordningen om upphandlingen hade genomförts över tröskelvärdena. Detta ska då anges i upphandlingsdokumenten och leverantören ska få möjlighet att yttra sig innan den upphandlande organisationen beslutar om uteslutning (19 kap. 17 § LOU och 19 kap. 17 § LUF).
Enligt Upphandlingsmyndighetens uppfattning är det även möjligt att gå till väga på samma sätt vid tilldelning av koncessioner under tröskelvärdena. LUK innehåller inga bestämmelser om uteslutning vid upphandling under tröskelvärdena. Handlingsutrymmet vid upphandling av koncessioner är dock generellt sett avsett att vara större än vid upphandling enligt LOU. I praktiken begränsas därför den upphandlande organisationens handlingsutrymme att utesluta leverantörer av de grundläggande upphandlingsprinciperna.
Vid upphandling under tröskelvärdena finns det i sanktionsförordningen ingen rättslig grund som gör att en upphandlande organisationen kan låta bli att fullgöra ett kontrakt med leverantörer om de (eller deras underleverantörer med mera) omfattas av sanktionsförordningen. En upphandlande organisation som inte vill fullgöra en sådan avtalsrelation bör därför undersöka vilka möjligheter till hävning eller uppsägning som finns i det specifika avtalet. I vissa fall kan omständigheterna även vara sådana att avtalsparterna ser skäl att i samförstånd avsluta avtalsrelationen, eller att leverantören på frivillig väg väljer att byta ut en underleverantör som träffas av sanktionerna.
Gäller sanktionerna för valfrihetssystem?
Sanktionerna om förbud mot tilldelning och fullgörande av offentliga kontrakt gäller inte för valfrihetssystem. Valfrihetssystem omfattas inte av något av upphandlingsdirektiven och utgör inte heller ett sådant undantag från upphandlingsdirektiven som omfattas av sanktionerna. Det är därför till exempel inte möjligt att enbart med hänvisning till sanktionerna besluta att inte godkänna en leverantör i ett valfrihetssystem.
Om en upphandlande organisation vill utsträcka sanktionerna till att omfatta avtal som ingås inom valfrihetssystem behöver organisationen utreda om det finns andra möjligheter att besluta att inte godkänna en leverantör med hänvisning till sanktionerna.
Tänk på att fullgörande av kontrakt i ett valfrihetssystem fortfarande kan omfattas av någon av de andra sanktionsförordningarna som EU har beslutat om. Det kan till exempel vara förbjudet att verkställa betalningar till en leverantör i ett valfrihetssystem.
Läs mer om möjlig hantering av kontrakt som inte direkt träffas av sanktionerna under Kontrakt under tröskelvärdena.