Skor

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för skor. 

Skor består ofta av många olika komponenter, leveranskedjan är lång och komplex och olika delar av produktionen sker ofta i olika länder. En sko kan exempelvis ha designats i Europa, materialet kan komma från exempelvis Indien och Vietnam, detaljer till skorna från en handfull olika länder, för att till sist sättas ihop i till exempel Kina.

Tillverkningen av skor består vanligtvis av flera steg och kan involvera många olika material. Det första steget är framställning av råmaterial (till exempel djurskinn, rågummi, syntetiska polymer och textil), nästa steg är komponenttillverkning (till exempel sula, klack, skosnören) som följs av att de olika delarna av skon sätts ihop. Därefter inspekteras och paketeras skon för att sedan transporteras till slutkonsument.

Leveranskedjan för läder inbegriper processerna djurhållning, slakteri och garvning. Under själva garvningen bearbetas hudarna för att lädret ska bli flexibelt och slitstarkt. Garvning sker vanligtvis genom kemikalieintensiva processer och cirka 90 procent av allt läder i världen garvas med hjälp av tungmetallen krom. Garvning kan även ske med hjälp av vegetabiliska garvämnen, vanligtvis bark, och innebär då inte lika höga miljö- och arbetsmiljömässiga risker. 

Därtill tillkommer transport av levande djur till slakt och försäljning av djurskinn via mellanhänder eller lokala marknader.

Innan en sko hamnar hos en användare har den oftast färdats genom en komplex leveranskedja. Beroende på vilket råmaterial som används sker råvaruproduktionen i olika länder. Används till exempel bomull står länder som Kina, USA, Indien, Vietnam och Brasilien för en stor del av exporten.  Vad gäller naturgummi står Thailand och Indonesien för den största exporten. Andra länder som exporterar gummi är Elfenbenskusten, Vietnam, Malaysia, Myanmar och Laos. För skor som består av läder står Kina, Italien, Vietnam, Tyskland och Indonesien för en stor del av produktionen. 

Generellt kräver tillverkning av skor mycket manuellt arbete vilket gör att många västeuropeiska skoföretag låter tillverka sina skor i länder där lönerna är låga, ofta så kallade högriskländer. Även om det står att en sko är tillverkad i Italien eller Tyskland är ofta flera av skons komponenter tillverkade i andra länder. Exempelvis vad gäller arbetsskor är stålplattan som vanligtvis finns vid tån oftast producerad i Italien och Tyskland, medan den del som finns ovanför sulan oftast är tillverkad i högriskländer som Indien, Brasilien, Kina eller i östeuropeiska länder.

Tillverkningen av skor sker generellt ofta i Asien, exempelvis i Kina, Vietnam och Indonesien, men en stor del av tillverkningen av skor sker även i Central- och Östeuropa. 

Globala händelser 2020–2024

Flera globala händelser under åren 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter och haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört. 

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare världen över, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för bland annat arbetsbrist, minskade löner, begränsad rörelsefrihet och upphävda kollektivavtal. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 nu är över är det en period att dra lärdomar från denna period om en ny pandemi skulle inträffa. 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara för exploatering. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts mot Ryssland har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna. 

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan. 

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är utbredd genom hela leveranskedjan men är särskilt höga vid utvinning av råvaror och framställning av material.

I många länder leder storskaliga utvinningsprojekt till tvångsförflyttning och omplacering av lokala samhällen. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som bomullsplantager kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust. . Minoriteter och urfolk är särskilt sårbara, då de ofta berövas sina hem och försörjningsmöjligheter, vilket förvärrar deras situation och kränker deras rättigheter. 

Vid läderproduktion i Brasilien rapporteras att djurhållning är en av de största anledningarna till massavverkningen av Amazonas regnskog och en drivande faktor bakom de pågående konflikterna avseende ockupation av urinvånares mark. 

Såväl oljeutvinningen som odling av bomull kan förorena vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Föroreningar från gummiproduktion hamnar i dricksvatten, jordbruksmark och luft, vilket påverkar lokalsamhällen och deras tillgång till rent vatten och odlingsbar mark.  

Stora mängder kemikalier används inom textilindustrin, bland annat PFAS, flamskyddsmedel, AZO-färgämnen och ftalater.  Dessa ämnen är skadlig för människors hälsa, särskilt för barns hälsa, till exempel ger de hudirritationer, hormonstörningar och ökad risk för cancer. De skadliga kemikalierna kan läcka ut från byggnader och konsumentprodukter genom förångning och nötning, och spridas i luft och damm. Arbetare och samhällen utsätts dessutom för dessa kemikalier under tillverkningen av produkterna och när de kasseras.  I förhållande till produktion av läder är garvning en mycket kemikalieintensiv process, framför allt vid kromgarvning och vid tillverkning i högriskländer som Indien och Bangladesh finns hög risk för att arbetare utsätts för hälsofarliga kemikalier. 

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten, inklusive ökad risk för olika typer av cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.  

Användningen av pesticider i naturgummiproduktion har lett till förorening av mark och vatten, vilket kan påverka folkhälsan negativt. Forskning har visat att exponering för pesticider kan leda till kroniska sjukdomar som cancer och neurologiska störningar.  

I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av oppositionsmedlemmar, civilsamhälleaktivister och journalister. 

I Bangladesh har aktivister som arbetar mot ockupation av land och miljöföroreningar varit föremål för hot och attacker. Godtyckliga frihetsberövanden, hot, våld inklusive mord på företrädare för religiösa minoriteter och opinionsbildare förekommer.  

Tvångsarbete och människohandel är förknippade med naturgummiproduktion, vilket innebär att individer kan vara utsatta för fysiskt och psykiskt tvång.  

Risker för kränkningar av arbetares villkor är utbredd genom hela leveranskedjan, men är särskilt höga vid utvinning av råvaror och framställning av material.

Producenter av bomull, lin, ull, polyester med mera utgör ofta underleverantörer till produktionsföretagen. Bland dessa finns de största riskerna vid bomullsodling som till stor del sker i Asien. Slavliknande arbetsförhållanden rapporteras vara utbrett inom exempelvis den indiska och uzbekiska jordbruksindustrin. Ett problem är att migrantarbetare försätts i skuld, vilket leder till att de tvingas in i tvångsarbete för att ta sig ur skulderna. ,  

Även i senare led i leveranskedjan, vid bearbetning av råmaterial, sömnad och hopsättning av skornas komponenter förekommer tvångsarbete i bland annat Indien. Indien är ett av de länder där flest människor lever i modernt slaveri, över 10 miljoner. I kläd- och textilproduktionen i södra Indien är tvångsarbete mycket vanligt. Framför allt flickor får kontrakt på tre år mot mycket låg lön, där den största delen betalas som ett engångsbelopp i slutet av kontraktsperioden om de stannar i tre år. De bor på internat och har knappt någon kontakt med omvärlden och tvingas arbeta långa dagar under ohälsosamma förhållanden. Systemet är också kopplat till barnarbete, löner under minimilön, tvångsövertid och brist på föreningsfrihet.  

För oljebaserade produkter finns höga risker i råvaruledet avseende tvångsarbete. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker för tvångsarbete. 

Enligt UNICEF påverkas över 100 miljoner barn globalt av leveranskedjan för kläd- och skobranschen, antingen som arbetare, barn till arbetande föräldrar eller som medlemmar i samhällen nära fabriker och odlingar. Barnarbete är en kritisk fråga, särskilt längre upp i leveranskedjan där övervakning och inspektion ofta saknas. 

Rapporter visar att olje- och gasbolag ofta bedriver verksamhet i områden där marginaliserade grupper som urfolk och afroamerikaner, är överrepresenterade.

Inom textilindustrin utgör kvinnor en majoritet av arbetstagarna och i länder som Bangladesh, Indien och Kambodja har det rapporterats om allvarliga former av diskriminering och trakasserier baserat på kön såsom fysiskt våld, sexuella övergrep och nekad ersättning vid föräldraledighet i textilfabriker. 

I Indien är våld, trakasserier och hot mot icke-hinduiska och lägre kasthinduiska minoriteter vanligt.  I Indien är kvinnors ekonomiska deltagande starkt begränsade, vilket påverkar deras möjlighet att delta fullt ut i arbetsmarknaden och karriärutveckling. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är stor och våldtäkt, våld, dödsfall relaterade till hemgift, hedersmord och sexuella trakasserier är vanliga. 

Även i tillverkningsländer i Europa kan finns risk för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etnisk tillhörighet och kön. 

I flertalet länder i leveranskedjan för textil förekommer kränkningar av rätten till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar. Kina saknar yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet, och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs. Bristande fackliga rättigheter är vanligt förekommande både i produktionsländer såsom Kina, Indien, Brasilien och Turkiet  samt råvaruutvinning i Asien. 

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare, rederi eller agent. Övervakningen av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och minimilönerna är mycket låga. Många av arbetarna på fartyg är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner. 

I leveranskedjan, från utvinning och/eller odling av råmaterial till tillverkning av de färdiga produkterna, är bland annat långa arbetsdagar, låga löner, kränkningar av fackliga rättigheter samt trakasserier vanliga. Bland producenter av råvaror finns de främsta riskerna vid bomullsodling som till stor del sker i Asien. Arbetet på bomullsodlingar innebär ofta låga löner, långa arbetsdagar och bristfälliga hälso- och säkerhetsrutiner.   

Lädret garvas genom kemikalieintensiva processer. Framförallt gäller det om lädret garvas med krom. I denna garveriprocess utsätts arbetare ofta för farliga kemiska substanser utan tillräcklig säkerhetsutrustning.

Inom jordbruket förekommer miljöer med höga dammhalter. Inom animalieproduktionen utgör damm och gaser en hälsorisk för såväl skötare som djur.

Arbetare inom naturgummiproduktion är utsatta för hög ljudnivå från maskiner, vilket kan orsaka hörselskador och andra hälsoproblem som högt blodtryck, trötthet och koncentrationssvårigheter.  Utvinning av naturgummi på småskaliga skogsbruk i Indonesien och Malaysia innebär arbete sju dagar i veckan för en ofta otillräcklig lön och med bristande fackliga rättigheter. Personalen är ofta migrantarbetare som är särskilt utsatta då de ofta får lägre lön, får sina pass beslagtagna, vilket är en indikation på tvångsarbete, och de är i regel inte fackligt anslutna. Tvångsarbete har även rapporterats vid utvinning av naturgummi i Myanmar.

Arbetsmiljön i oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker som explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren beroende på region och specifika arbetsuppgifter. De långa arbetspassen, ofta i olika tidszoner, kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på sjukvård. 

Stor del av tillverkningsfasen av textilproduktionen sker i länder i Asien. I såväl Indien som Bangladesh rapporteras om långa arbetsdagar och obligatoriskt övertidsarbete. Lönen ligger oftast under miniminivå i exempelvis Indien och Bangladesh, vilket medför att arbetarna inte har möjlighet att försörja sig. Det förekommer också att lönerna inte betalas ut i tid samt att den utbetalda lönen är felaktig.  Även vid skotillverkning i Central- och Östeuropa, har arbetstagarna mycket låga löner, ibland under miniminivå. De arbetar mycket övertid och saknar ofta möjlighet till ledighet. Minimilönen i dessa länder är oftast väldigt låga, vilket leder till att arbetstagare inte klarar av att försörja sig och sina familjer på den utbetalda lönen.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. Risken för negativ miljöpåverkan är utbredd genom hela leveranskedjan men är som högst vid tillverkning av material.

Produktion av kläder och skor står för cirka åtta procent av de globala växthusgasutsläppen, vilket är mer än både flyg- och sjöfartsindustrin tillsammans. 

Såväl globalt som i Sverige står djurhållning för en betydande del av de globala växthusgasutsläppen. Intensiv djurhållning och hög konsumtion av animaliska livsmedel bidrar avsevärt till klimatförändringar. Metan (CH₄) bildas vid idisslarnas matsmältning och i samband med hantering av deras gödsel. Under de första 20 åren i atmosfären har metan en klimatpåverkan som är över 80 gånger större än koldioxid (CO₂). Lustgas (N₂O) frigörs vid lagring och spridning av organiskt gödsel, och har en klimatpåverkan som är omkring 250 gånger större än CO₂. Därtill bidrar förändrad markanvändning till att öka jordbrukets totala klimatpåverkan. 

Generellt visar livscykelanalyser av textilprodukter att den främsta klimatpåverkan, totalt 80 procent, sker i produktionsfasen, där våtprocesserna är de mest energiintensiva och utgör en fjärdedel av den totala klimatpåverkan. Detta till följd av att det främst är fossil energi som nyttjas för uppvärmning av vatten.  

Oljeindustrin har en betydande påverkan på klimatet genom utsläpp av växthusgaser, både från egna verksamheter och genom förbränningen av de produkter som produceras. Olje– och gasverksamheter står för cirka 15 procent av de globala energirelaterade växthusgasutsläppen.  Förbränningen av olja bidrar avsevärt till de globala koldioxidutsläppen och enligt beräkningar står olja för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp.  

Produktion av foder kräver mycket mark. Regnskog och savann skövlas för att göra plats för sojaodlingar i bland annat Brasilien. Skövlingen leder till ett försämrat ekosystem och minskad biologisk mångfald. Detta får stor påverkan på djur- och växtliv då regnskogen utgör ett av de artrikaste områdena.  Både foderproduktion och boskapsskötsel kräver att mycket mark tas i anspråk. I Pantanal, ett viktigt våtmarksekosystem i Brasilien, Paraguay och Bolivia hotar boskapsuppfödningsindustrin den biologiska mångfalden, genom avskogning och miljöförstörelse.

Produktionen av bomull är ofta skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används. Bomull är en av de mest besprutade grödorna globalt, stora mängder insekts- och ogräsbekämpningsmedel används. Denna användning av kemikalier har lett till utarmning av sjöar, floder och ekosystem i många regioner. Dessutom odlas bomull ofta som monokultur, vilket innebär att samma gröda planteras år efter år på samma mark. Detta utarmar jorden på mineraler och näringsämnen och minskar den biologiska mångfalden.  

Även utvinning av rågummi från gummiplantager har negativ påverkan på den biologiska mångfalden då skog- eller regnskogsområden avverkas för att förvandlas till monokulturodlingar där endast gummiträd växer. Storskaliga skogsprojekt påverkar biologisk mångfald negativt genom habitatförströring. 

Utsläpp av miljöskadliga kemikalier vid flera tillverkningsmoment, som garvning, tillsättning av kemikalier till rågummi och infärgning av material leder till hög risk att skada den biologisk mångfalden.

Oljeutvinning är förknippat med stora risker för miljö och lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som exponerats påverkas. Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst.   

Vid bomullsodling finns stora risker kopplat till vattenanvändning, bland annat på grund av undermåliga bevattningssystem. Detta leder till dränering av ytvattentäkter som sjöar och floder samt av grundvattentäkter, vilket i sin tur leder till att stora områden mark riskerar att bli obrukbara. Detta kan leda till försörjningssvårigheter och obalanser i ekosystemet som får allvarliga konsekvenser för miljön samt brist på dricksvatten. 

Då råmaterialet produceras till textil är flera av processerna vattenintensiva (blekning, tvätt och infärgning), vilket ytterligare förvärrar vattenbristen.   

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras.

Tillverkning av gummi kräver stora mängder vatten, vilket kan få stora konsekvenser i områden som har vattenbrist.   

Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används i odlingen vilket leder till föroreningar i mark och grundvatten. I fasen då råmaterialet vävs till tyg används ofta kemikalier för till exempel blekning och färgning. I den processen används ofta kemikalier och tungmetaller som är farliga för miljön, vilka löper stor risk att förorena såväl mark som grundvatten då processer för vattenrening i många fall är undermåliga. Otillräcklig vattenrening är ofta en konsekvens av brister i krav på vattenreningsanläggningar och/eller bristande kontroll av efterlevnad av lagen.

Odling av gummiträd innebär ofta att stora plantager anläggs och marken förvandlas till monokulturodlingar. Detta leder i sin tur till att kvaliteten på grund- och ytvattnet i området påverkas negativt.

Råvaruutvinning av olja, såsom oljeborrning och oljefältsexploatering, kan ha betydande negativa effekter på både mark och grundvatten. Oljeutvinning kan leda till spill och läckage av petroleumprodukter vilket leder till förorening av marken. Dessa föroreningar kan skada den lokala miljön och utgöra hälsorisker för människor. Oljespill kan få allvarliga konsekvenser, särskilt i områden med grusiga jordarter eftersom olja sprids snabbt i sådana miljöer och kan nå grundvattnet innan effektiva saneringsåtgärder kan vidtas. Om olja når grundvattnet kan det leda till allvarliga föroreningar, vilket påverkar dricksvattenkvaliteten och ekosystemen. 

Risker kopplat till mark- och grundvattenföroreningar finns till exempel vid garvning, tillsättning av kemikalier vid framställning av gummi och infärgning av material. I anläggningar där avfallshantering brister släpps kemikalier ut i avfallsvattnet eller direkt i vattendrag, vilket påverkar  grundvattenkvaliteten och tillgången till dricksvatten negativt. Dessa ämnen är skadliga både för människor och djur och utsläppen kan sprida sig långt från ursprungskällan. 

En stor del av miljöpåverkan inom textilindustrin, sker under produktionsfasen, särskilt vid framställning av råvaror, garn och tyg, samt vid infärgning. Det krävs mycket energi för att producera fibrer och material, och ofta används fossila bränslen som kolkraft för elektricitet och uppvärmning.  All förbränning av fossilt bränsle som sker i denna värdekedja leder till stora utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimatet, människors hälsa samt leder till övergödning. 

Risk för korruption är utbredd genom hela leveranskedjan men är som högst vid råvaruutvinning och tillverkning av material.

Korruption anses vara utbrett i flera länder där råvaruutvinning sker och skor produceras. Då tillverkning av material i stor utsträckning sker i länder där korruptionsrisker är höga, bedöms hög risk föreligga i denna del av leveranskedjan. Viktigt att beakta är att ju längre bak i leveranskedjan man kommer, desto mindre rådighet bedöms företagen ha för att hantera risker. 

I likhet med textilindustrin är det vanligt att skoföretag inför uppförandekoder för underleverantörer, vilka kombineras med revisioner för att kontrollera efterlevnad. Dessvärre uppges revisioner vara föremål för korruption vilket riskerar att försvåra upptäckt av kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Falska certifikat, licenser och säkerhetsintyg utgör en stor risk för till exempel arbetsplatsolyckor på textilfabriker, vilket var en orsak till kollapsen av textilfabriken vid Rana Plaza i Bangladesh 2013.   

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utvinningsrättigheter och utvinning.  Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av stark industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå.  Plastförorening är ett växande globalt problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport från Environmental Science & Technology har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete.

För både naturgummi och syntetiskt gummi, sker såväl råmaterialutvinningen som bearbetning av råmaterialet i länder där korruptionsrisker bedöms som höga. Risker för korruption rör sig om mutor för tillstånd och licenser från tjänstemän. Det är inte ovanligt att tjänstemän kräver mutor för att skynda på processer. En anledning till detta är tjänstemän har låga löner och att transparensen är begränsad. 

I Brasilien, där en stor andel av sojaproduktionen sker för foder till djur, bedöms korruptionsrisken vara hög. I Brasilien förvärras korruptionen av brist på oberoende inom rättsväsendet samt att politiska ledare agerar i eget intresse. Dessa faktorer bidrar till att upprätthålla en hög nivå av korruption, vilket påverkar både den offentliga förvaltningen och medborgarnas förtroende.