Textil

Textiler kan bestå av olika typer av material som växt-, djur-, cellulosa- respektive syntetiska fibrer. Bland växtfibrer är bomull den i särklass vanligaste växtfibern och utgör ca 75 procent av all växtfiberproduktion. Djurfibrer utgörs främst av ull och silke. Syntetfiber, en form av konstfiber, framställs på konstgjord väg. Exempel på syntetfiber är akryl, polyester, rayon och nylon. Andra konstfibrer har naturligt ursprung i cellulosa, och exempel på sådana fibrer är viskos och lyocell.

Leveranskedjan ser olika ut beroende på vilken typ av material som används. Eftersom det är dyrt att framställa till exempel rena ylletyger blandar man ofta ull med syntetfiber. Cellulosafiber framställs av exempelvis skogsavfall medan andra typer av konstfiber utgörs av syntetfibrer som framställs av syntetiskt tillverkade organiska polymerer, där oftast oljeprodukter används som råvara. Eftersom textil kan bestå av många olika material och blandningar kan leveranskedjan ofta bestå i många led med flera olika underleverantörer i olika länder och det kan därför vara svårt att spåra hela leveranskedjan.

Den första fasen i leveranskedjan för textil är råvaruproduktionen. Typexempel på råvaror som används är växt- eller djurfibrer (naturliga fiber) såsom bomull, ull och silke. Utöver den naturliga fibern produceras i detta steg även konstfiber såsom rayon, polyester, viskos och nylon. Exempelvis polyester, polyamid och akryl är syntetfiber som tillverkas av råolja som förädlas i flera steg vid raffinaderier och petrokemiska industrier. Efter att råvarorna renats, sätts de samman så att de bildar långa molekylkedjor, så kallade polymerer. Polymererna kan användas för att tillverka fibrer som används både till kläder och till plast. Produktionskedjan ser olika ut beroende på vilken typ av material som används i kläderna. Används naturliga fibrer består det första steget vanligtvis av jordbruk eller djurhållning, medan det första steget istället kan utgöras av till exempel oljeutvinning eller skogsavverkning om konstfibrer används.

Den andra fasen sker bearbetningen vilken, beroende på vilken råvara som används, består av olika delprocesser. Här tillverkas garnet, vilket ofta sker genom spinneri på stora fabriker. I denna fas sker även lutning, blandning, kardning, kamning, utkastning, vridning och lindning. När garnet har tillverkats omvandlas garnet till tyg, vilket exempelvis sker genom vävning eller stickning. Efter att garnet har vävts till ett tyg är det dags för våtberedning, det vill säga färgning, tvätt och tryck.  

I den tredje fasen sker det sista tillverkningssteget innan tyget distribueras till återförsäljare och når slutkonsumenten. I detta steg formas tyget, skärs och sys upp till de olika textilprodukterna. Slutligen består den sista fasen av förpackning och distribution av textilprodukter till olika återförsäljare som säljer vidare färdiga textilprodukter till företag och konsumenter (i exempelvis Sverige).

En stor del av den globala produktionskedjan inom textilindustrin finns i Asien. Länderna Kina och Indien utmärker sig som två av världens största exportländer för textil. Även Tyskland, USA, Italien och Turkiet står för en stor del av produktionen. Beroende på vilket råmaterial textilen består av sker råvaruproduktionen i olika länder. Används till exempel bomull står länder som Kina, USA, Indien, Vietnam och Brasilien för en stor del av exporten.  Används ull sker den största delen av produktionen i exempelvis Kina och Australien. Andra stora producenter är USA, Nya Zeeland och Argentina.  Används istället syntetmaterial tillverkade av oljeprodukter, sker råvaruutvinningen till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA samt Kanada.

Ofta produceras råvarorna till textilier av småbönder i länder som Indien, Bangladesh, Uzbekistan, Vietnam, Turkiet och Kina. Även de senare leden av produktionskedjan, det vill säga tillverkningen av materialen och sömnaden, sker i stor del i fabriker i Asien, exempelvis Indien, Kina och Bangladesh. Det är även vanligt att fabriker för tillverkning av textil är belägna i Central- och Östeuropa, till exempel Ungern, Serbien, Rumänien eller Ukraina. Eftersom textil ofta kan bestå av olika material som har genomgått olika processer kan den slutliga textilprodukten ha sitt ursprung i flera olika länder.

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av  Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19: Under pandemin har textilindustrin drabbats hårt av avbrutna ordrar som inneburit att textilarbetare inte har fått betalt eller fått mer osäkra arbetsformer. Majoriteten av dessa är kvinnor.  På grund av restriktioner kopplat till handel mellan länder i omgångar har det inneburit toppar och dalar för produktionen. Det har i sin tur lett till att arbetskraften behövt öka och minska beroende på efterfrågan.  Detta har i sin tur lett till längre arbetsdagar, sämre lön och osäkra anställningar. Det har också vittnats om dålig hygien på arbetsplatsen vilket inneburit en ökad risk för smittspridning. Många textilarbetare (särskilt kvinnor) arbetar i hemmet, särskilt i Indien, Bangladesh, Pakistan och Turkiet. Under pandemin och fortsatt efter finns en risk för utökat hemarbete, vilket innebär att en säker och trygg arbetsplats samt goda arbetsförhållanden blir svårare att säkerställa.

Covid-19 har påverkat arbetares rättigheter inom textilindustrin då sektorn drabbats av en nedgång i antalet beställningar. Detta beror på restriktioner och har inneburit att anställda inom sektorn inte fått sin lön, eller blivit uppsagda. Anställda inom textilindustrin i Ukraina har på grund av kriget blivit uppsagda

Ökad migration: Migrantarbetare och flyktingar är en särskilt utsatt grupp inom textilbranschen. Det har blivit vanligare eftersom fler personer än någonsin har lämnat eller flytt sitt hem för att söka ett nytt någon annanstans. Eftersom de delar av Kina som producerar bomull och kläder gränsar mot en rad andra länder är sannolikheten högre att migranter och flyktingar utgör en stor del av arbetarna inom industrin. I Turkiet utnyttjas flyktingar och flyktingbarn inom textilindustrin. I fabriker i Mellanöstern finns risker för att migranter från Asien utnyttjas. Migrantarbetare har också hittats i Europa, USA och Australien i större utsträckning än tidigare.  Migrantarbetare anställs för att hålla kostnaderna nere, då de ofta befinner sig i desperata situationer och är därmed villiga att acceptera en mycket lägre lön än inhemska medborgare. Kraftigt ökad migration och ökad diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar har inneburit att dessa gruppers mänskliga rättigheter hotas i större utsträckning än tidigare. I och med att textilindustrin är en högrisksektor där både barnarbete och tvångsarbete är förekommande, så har risken för detta ökat. 

Minoriteter och ursprungsbefolkningar: En betydande andel av bomullsproduktion sker i den kinesiska Xinjiang-regionen, där minoriteter ofta utnyttjas.  Det är främst uigurer, minoriteter från Kazakstan och Kirgizistan, som utnyttjas i regionen. Många har även hamnat i så kallade omskolningsläger. Tvångsarbete, dåliga arbetsförhållanden, försvinnanden och olagliga separatistiska åtgärder har förekommit i regionen. Kina har därmed gjort sig skyldiga till folkrättsbrott.  Även i andra länder där bomull plockas eller textil tillverkas finns det en risk för att ursprungsbefolkningar och minoriteter drabbas negativt. Indien är ett annat av de länderna där läder och skor produceras och arbetare i textilproduktionen drabbas oftare av hälsoproblem kopplat till kemikalier från produktionen.   

Rysslands invasion av Ukraina: Sanktioner mot Ryssland och stoppad försäljning har inneburit att textilindustrin påverkats både. Ukraina har 2 500 textilfabriker och mellan 80–90 procent av landets tillverkning av kläder exporteras. Genom att företag valt att lämna landet på grund av kriget har många av de 240 000 personer som är anställda inom industrin hamnat i ett särskilt utsatt ekonomiskt läge. För arbetare som är kvar i landet föreligger höga risker kopplat till kriget.  

I europeiska kommissionens förslag (2022)  till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet, anses sektorerna ”tillverkning av textilier, läder och liknande produkter (inbegripet skodon) och partihandel med textilier, kläder och skodon” ha stor negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer. De sektorer som anges i EU-direktivet utgår från OECD:s sektorsspecifika riktlinjer för tillbörlig aktsamhet, vilka har utvecklats för ett antal sektorer och deras leveranskedjor, inklusive textilsektorn.  

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är utbredd genom hela leveranskedjan.

Producenter av bomull, lin, ull, polyester med mera utgör ofta underleverantörer till produktionsföretagen. Bland dessa producenter finns de främsta riskerna vid bomullsodling som till stor del sker i Asien. Slavliknande arbetsförhållanden rapporteras vara utbrett inom exempelvis den indiska och uzbekiska jordbruksindustrin. Ett förekommande problem är att migrantarbetare försätts i skuld, vilket leder till att de tvingas in i tvångsarbete eller motsvarande för att ta sig ur skulderna.

Även i senare delar av leveranskedjan, vid framställning av material och sömnad, uppges det vara vanligt förekommande med olika former av tvångsarbete, bland annat i Indien.

Flera av de länder där textil produceras, som exempelvis Kina, Vietnam, Bangladesh och Indien, har begränsad yttrande- och pressfrihet. Detta kan försvåra rapporteringen om övergrepp och missförhållanden inom såväl produktion av råvaror som tillverkningen av textiler. I Bangladesh ska aktivister som arbetar mot ockupering av land och miljöföroreningar ha varit föremål för hot och attacker.

Det har rapporterats att det vid utvinning av råolja finns stora risker för tvångsförflyttning av lokalbefolkningen utan adekvat ersättning.

Inom textilindustrin utgör kvinnor en majoritet av arbetstagarna. I länder som Bangladesh, Indien och Kambodja har det rapporterats om allvarliga former av diskriminering och trakasserier baserat på kön såsom fysiskt våld, sexuella övergrepp och nekad ersättning vid föräldraledighet i textilfabriker. Även vid tillverkning av textil i Europa, såsom i Central- och Östeuropa, rapporteras om diskriminering av kvinnor vad gäller exempelvis löner.

Såväl oljeutvinningen som odling av konventionell bomull kan förorena vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Till följd av att textilindustrin kännetecknas av långa arbetsdagar, låga lönenivåer och brister i efterlevnad av minimilöner finns hög risk för kränkningar av rätten till en tillräcklig eller tillfredställande levnadsstandard för arbetstagare och deras familjer.

I leveranskedjan, från utvinning och/eller odling av råmaterial till sömnad av de färdiga produkterna, är bland annat långa arbetsdagar, låga löner, kränkningar av fackliga rättigheter samt trakasserier och tortyr av fackligt aktiva vanligt förekommande. Arbetares löner understiger ofta vad som utgör en levnadslön och kvinnor löper i många fall hög risk att bli utsatta bland annat för sexuella övergrepp. I Kina finns stor risk för kränkningar av fackliga rättigheter, då fria fackföreningar i praktiken inte existerar till följd av begränsningar i nationell lagstiftning.  Det gäller även vid produktion av textil i Central- och Östeuropa där det i flera länder, såsom Serbien, finns lagstiftning som hindrar fackföreningar.

Inom råvaruproduktionen som till exempel bomullsodlingar rapporteras om barnarbete på farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Även i senare delar av leveranskedjan, såsom vid spinning av garn och vävning av textilier, förekommer rapporter om barnarbete i bland annat Kina och Indien.

Till följd av att textilindustrin kännetecknas av långa arbetsdagar, låga lönenivåer och en överrepresentation av kvinnlig arbetskraft, riskerar skyddet för barn att vara otillräckligt i de fall då arbetarnas barn inte får tillräcklig omsorg, på grund av föräldrarnas arbetstimmar, eller separeras från sina föräldrar för att bli omhändertagna av släktingar, som ofta bor på annan ort.

Risker för kränkningar av arbetares villkor är utbredd genom hela leveranskedjan.

Producenter av bomull, lin, ull, polyester med mera utgör i regel underleverantörer till företag som producerar textilier. Bland dessa producenter finns de främsta riskerna vid bomullsodlingen som till stor del sker i Asien. Slavliknande arbetsförhållanden rapporteras vara utbrett inom exempelvis den indiska och uzbekiska jordbruksindustrin. Ett problem som förekommer är att migrantarbetare försätts i skuld, vilket leder till att de tvingas in i tvångsarbete eller motsvarande för att ta sig ur skulderna.

Även i senare delar av leveranskedjan, vid framställning av material och sömnad, uppges det vara vanligt förekommande med olika former av tvångsarbete, exempelvis i Indien.

Inom råvaruproduktionen som till exempel bomullsodlingar rapporteras om barnarbete på farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Även i senare delar av leveranskedjan, såsom vid spinning av garn och vävning av textilier, förekommer rapporter om barnarbete i bland annat Indien.

Inom textilindustrin utgör kvinnor en majoritet av arbetstagarna och i länder som Bangladesh, Indien och Kambodja har det rapporterats om allvarliga former av diskriminering och trakasserier baserat på kön, såsom fysiskt våld, sexuella övergrepp och nekad ersättning vid föräldraledighet i textilfabriker. Även vid tillverkning av textil i Europa, såsom i Central- och Östeuropa, rapporteras om diskriminering av kvinnor vad gäller exempelvis löner.

I leveranskedjan, från utvinning och/eller odling av råmaterial till sömnad av de färdiga produkterna (framför allt i de fall då tillverkningen äger rum i Asien), är det vanligt att det bland annat förekommer kränkningar av fackliga rättigheter, nationellt lagstadgade begränsningar av fackföreningars verksamhet och tortyr av fackligt aktiva. Det gäller även vid produktion av textil i Central- och Östeuropa där det i flera länder, såsom exempelvis Serbien, existerar lagstiftning som hindrar fackföreningar.

Bland producenter av råvaror finns de främsta riskerna vid bomullsodlingen, som till stor del sker i Asien. Arbetet på bomullsodlingar innebär ofta låga löner, långa arbetsdagar och bristfälliga hälso- och säkerhetsrutiner.

En stor del av tillverkningsfasen av textilproduktionen sker i länder i Asien. I såväl Indien som Bangladesh rapporteras om mycket långa arbetsdagar och att obligatoriskt övertidsarbete är ett vanligt problem. Den lön som betalas ut ligger oftast under miniminivå i exempelvis Indien och Bangladesh, vilket medför att arbetarna inte har möjlighet att försörja sig. Vidare förekommer det att lönerna inte betalas ut i tid samt att den utbetalda lönen inte överensstämmer med den upparbetade lönen. Arbetsmiljön på ett flertal fabriker rapporteras vara dålig och arbetare får exempelvis inte tillgång till lämpligt arbetsskydd eller tillgång till rent vatten, vilket bidrar till ökade hälso- och säkerhetsrisker.

En särskilt utsatt grupp är hemarbetare, som oftast är kvinnor. Även om möjligheten att arbeta hemma möjliggör för ett flertal kvinnor att arbeta, är det svårt för dessa arbetare att hävda sina rättigheter. De saknar kännedom om vem som är ansvarig för deras lön och andra arbetsvillkor. Det är vanligt med hemarbetare i exempelvis Indien, Bangladesh, Pakistan och Turkiet.

Även vid tillverkning av textil i Europa rapporteras om bristande arbetsvillkor såsom extremt låga minimilöner och lagstiftning som hindrar fackföreningar. I flera länder som till exempel Ukraina, Serbien, Rumänien och Albanien vittnar arbetare i textil- och skoindustrin om att de inte ens får lagstadgad minimilön. Minimilönen i dessa länder är oftast väldigt låg. Många vittnar om att de inte klarar av att leva och försörja sig själva och sina familjer på den utbetalda lönen. Det rapporteras även om mycket övertidsarbete och att arbetare inte får möjlighet att ta sin semester. Arbetsplatserna kan även brista i hälsa och säkerhet. Arbetare vittnar om extrem hetta i fabriker som saknar fläktar eller luftkonditionering.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan är utbredd genom hela leveranskedjan men är som högst vid tillverkning av material.

Generellt sett så visar livscykelanalyser av textilprodukter att den främsta klimatpåverkan, totalt 80 procent, sker i produktionsfasen. Våtprocesserna är de mest energiintensiva och utgör en fjärdedel av den totala klimatpåverkan. Detta till följd av att det främst är fossil energi som nyttjas för uppvärmning av vatten.

Produktion av polyesterprodukter har hög risk för att bidra till klimatpåverkan. Detta till följd av såväl råvaruutvinningen som de energiintensiva processer som krävs för att omvandla råmaterialet till ett färdigt tyg. Bomullsprodukter innebär ur ett klimatperspektiv något lägre risk, då dessa produkter inte kräver lika mycket energi att framställa.

Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används i jordbruket. Kemikalierna påverkar inte bara skadedjur på bomullsplantagen utan gör samtidigt stor skada på det övriga växt- och djurlivet. Det får stora konsekvenser på ekosystemet.

Även oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön och för lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer, och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen. Det orsakar också kedjeeffekter där exempelvis däggdjur som lever på mindre djur som har exponerats för olja påverkas.

Vid bomullsodling finns stora risker kopplat till vattenanvändning, bland annat på grund av att jordbrukare ofta använder bristfälliga bevattningssystem. Detta leder till dränering av ytvattentäkter som sjöar och floder samt av grundvattentäkter. Det leder i sin tur till att stora områden mark riskerar att bli obrukbara. Försörjningssvårigheter för de människor som bor i omgivningarna påverkas, genom att obalanser i ekosystemet uppstår som får allvarliga konsekvenser för miljön, samt att de får brist på dricksvatten.

Två tredjedelar av världens befolkning uppskattas ha brist på rent dricksvatten under minst en månad per år och nästan hälften av dessa människor bor i länder där textil produceras (Kina och Indien). I fasen då råmaterialet produceras till textil är flera av processerna vattenintensiva (blekning, tvätt och infärgning), vilket ytterligare förvärrar problematiken kring vattenbrist och -tillgänglighet i områden där sådana problem redan finns.  Det senare gäller exempelvis i Pakistan, delar av Indien och Uzbekistan.

Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används i jordbruket, vilket leder till stora risker för föroreningar i mark och grundvatten.

I fasen då råmaterialet görs till tyg används ofta kemikalier för till exempel blekning och färgning. I den processen används ofta kemikalier och tungmetaller som är farliga för miljön. Giftiga kemikalier och tungmetaller löper stor risk att förorena såväl mark som grundvatten då processer för vattenrening i många fall är dålig i fabriker. En dålig vattenrening är ofta en konsekvens av brister vad gäller reglerade krav på vattenreningsanläggningar och/eller bristande kontroll av efterlevnad av lagen i länder där produktion ofta sker.

Risk för förekomst av korruption är utbredd genom hela leveranskedjan.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaruutvinning sker och textil produceras. I Transparency Internationals Corruption Perception Index rankas flera länder lågt (vilket innebär en hög risk för korruption). Till exempel är Kambodja rankad 162 av 198 länder, Bangladesh 142, Ukraina 126, Indien 80, Indonesien 85 och Kina 80.

För att säkerställa att mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter respekteras är det vanligt att textil- och klädföretag inför uppförandekoder gentemot underleverantörer, vilka kombineras med revisioner för att kontrollera efterlevnad av dessa krav. Dessvärre uppges revisioner i sig vara föremål för korruption (till exempel förfalskade eller förskönade revisionsrapporter), vilket riskerar att försvåra att kränkningar av mänskliga rättigheter och av arbetstagares rättigheter upptäcks. Korruption är ett problem i många länder där textil produceras, till exempel i länder som Bangladesh, Kambodja och Indonesien. Falska certifikat, licenser och säkerhetsintyg utgör en stor risk för till exempel arbetsplatsolyckor på textilfabriker, vilket var en bidragande orsak till kollapsen av textilfabriken vid Rana Plaza i Bangladesh 2013.

Då tillverkning av material i stor utsträckning sker i samma länder som sömnaden, bedöms motsvarande höga risker finnas även vad gäller sömnad. Viktigt att beakta är även att ju längre bak i leveranskedjan man kommer, desto lägre möjlighet bedöms företagen ha att hantera dessa risker.

Vid råvaruutvinningen så sker även den i länder där korruptionsrisker generellt sett bedöms som hög men underlag saknas kopplat till specifika fall och dess konsekvenser avseende denna del av den textila leveranskedjan.