Medicinteknisk utrustning

Medicinteknisk utrustning tillverkas i en global leveranskedja som omfattar ett flertal högriskländer. Att dessa länder klassificeras som så kallade högriskländer kan förstås utifrån de aktuella och potentiella risker som översiktligt nedan redogörs för inom områdena mänskliga rättigheter, arbetares rättigheter, miljökrav samt antikorruption.

Inom råmaterialsutvinningen är arbetsförhållandena ofta bristfälliga i form av låga löner, osäkra arbetsförhållanden och farliga arbetsmoment. Vid tillverkningen finns risk för bland annat hälsa från exponering för kemikalier, höga temperaturer, tunga maskiner. Risker för arbetsvillkor bedöms sammantaget vara av hög risk, då särskilt i råvaru- och bearbetningsledet av leveranskedjan.

Inom flera av länderna som utvinner råmaterial finns det risk för kränkning av mänskliga rättigheter då lokalbefolkningen kan bli tvångsförflyttade utan ersättning och fabrikerna kan förgifta vatten och mark. Vid tillverkningen av den medicinteknisk finns risk för diskriminering samt inskränkning av fackföreningsfrihet i flera tillverkningsländer. Risknivåerna varierar beroende på var sluttillverkningen sker. Risker för mänskliga rättigheter bedöms sammantaget vara av hög risk, då särskilt i råvaru- och bearbetningsledet av leveranskedjan.

Både råmaterialsutvinningen och tillverkningen kan orsaka stor miljöpåverkan i form av koldioxidutsläpp, föroreningar av mark, vatten och luft, varför miljörisken bedöms som hög i råvaru- och bearbetningsledet av leveranskedjan, men låg i sluttillverkningsledet med avseende på miljöpåverkan från montering och risker kopplade till sluttillverkningsländerna.

Risken för korruption är generellt hög i de länder där råmaterialet utvinns men lägre i tillverkningsländerna. Sammantaget bedöms risken för korruption som hög.

Kännedomen om vilket ursprung de råmaterial (som plast, metaller och mineraler) som används i tillverkning av medicinteknik kan vara bristfällig även bland företag som tillverkar utrustningen. Slutmontering sker i större utsträckning i företagets egna anläggningar, och kännedomen om de senare delarna av leveranskedjan är därför ofta större. Den information som här redovisas om råvarornas ursprung är därför i huvudsak baserad på generell information.

Oljeutvinning (gällande tillverkning av plast) sker till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina samt Kanada. Utvinning av mineraler till elektroniska komponenter sker oftast i så kallade högriskländer som främst är belägna i Afrika samt Syd- och Centralamerika. Exempel på länder där utvinning av råvaror för produktion av elektronikkomponenter sker är den Demokratiska republiken Kongo, Rwanda, Sydafrika, Brasilien, Indonesien, Colombia, Bolivia och Ryssland. Världsproduktionen av järnmalm (2,1 miljarder ton 2017) domineras av två länder: Australien som står för cirka 40 procent och Brasilien som står för cirka 20 procent. Utöver dessa kan nämnas att Kina, Indien och Ryssland tillsammans står för 19 procent och Kirunagruvan i Sverige för cirka 0,9 procent av världsproduktionen.

Framställning av aluminium börjar med utvinning av mineralet bauxit, där världsproduktionen (153 miljoner ton år 2003) domineras av Australien (cirka 35 procent). Andra stora produktionsländer är Brasilien, Guinea, Jamaica, Kina, Indien och Ryssland. Övriga länder står för cirka 15 procent.

Gruvbrytning av koppar (20 miljoner ton, siffror för år 2019) domineras av Chile (cirka 28 procent). Andra stora tillverkningsländer är Peru, Kina, Demokratiska republiken Kongo och USA.

När det gäller förädlingsstegen sker tillverkning av plast i exempelvis Tyskland, USA, Italien och Kina, varav Kina är den största producenten.

Tillverkning av elektronikkomponenter sker till stor del i Kina, Taiwan, Malaysia, Japan, Sydkorea, Thailand, Filippinerna och Singapore.

Bland länder som tillverkar stål dominerar Kina, som står för över 49 procent av tillverkningen. EU står samlat för cirka 10 procent Andra produktionsländer är exempelvis Indien, Japan och USA. Världsproduktionen av stål baseras till cirka 35 procent på återvunnet skrot.

Förädling till primärt aluminium innefattar att bauxit förädlas till aluminiumoxid. Här är Australien (32 procent) dominerande på världsmarknaden, men även Jamaica är en stor producent (24 procent). Baserat på aluminiumoxid framställs sedan primärt aluminium (det vill säga aluminium som ej baseras på återvunnet material). Kina producerade cirka 19 procent och Ryssland cirka 12 procent av allt primärt aluminium men en majoritet av produktionen sker i västvärlden. För världsproduktionen av sekundärt aluminium (baserat på återvunnet material) står USA för cirka 38 procent och Japan cirka 21 procent. Bland europeiska tillverkare dominerar Italien och Tyskland.

Framställning av raffinerad koppar (färdig metall), domineras av Japan, Chile och Kina. Cirka 35 procent av världskonsumtionen kommer från återvunnen koppar. Koppar har mycket hög återvinningsbarhet och återvinning medför kraftigt minskad miljöbelastning jämfört med utvinning av ny råvara.

Slutmonteringen av medicinteknisk utrustning sker i ett stort antal länder, såsom Sverige, Schweiz, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, USA och Kina.

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19 har medfört förhöjda risker för arbetstagare inom elektroniksektorn, och i synnerhet för särskilt sårbara grupper, såsom migrantarbetare. Risker och negativa effekter har observerats inom bland annat gruvsektorn i Latinamerika samt inom elektroniktillverkning i Asien (inkl. Kina, (inkl. Hongkong), Indien, Indonesien, Malaysia, Thailand och Vietnam), Europa (till exempel Tjeckien och Italien) och Latinamerika (till exempel Brasilien och Mexiko). Arbetare i leveranskedjor för elektronik har utsatts för arbetsbrist och därmed minskade löner och förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar.  Se även kategori bygg- och anläggningsmaterial samt Elektronik & IT för mer information om förändringar i riskbilden kopplade till globala händelser i leverantörskedjorna för till exempel metaller och mineraler.

Minoriteter och ursprungsbefolkningar: I samband med råvaruutvinning kopplat till de elektronikkomponenter som finns i medicinteknisk utrustning, har lokalbefolkning och ursprungsbefolkningar drabbats av exempelvis tvångsförflyttningar. Se även kategori bygg- och anläggningsmaterial samt Elektronik & IT för mer information om förändringar i riskbilden kopplade till globala händelser i leverantörskedjorna för till exempel metaller och mineraler.

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022) till EU-direktiv om företags tillbörlig aktsamhet, anses bland andra sektorer som utvinning av metaller och andra mineraltillgångar (som råpetroleum vilket är råvara till plastmaterial) ha stor negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med material i leverantörskedjan för medicinteknisk utrustning.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i samtliga delar av leveranskedjan. När det gäller utvinning av råvaror är riskerna kopplade till utvinning av olja, gruvdrift och mineralbrytning höga. Så kallade konfliktmineraler utgör en del av värdekedjan med särskilda risker, då utvinning av dessa mineraler många gånger sker i konfliktområden (framförallt Demokratiska republiken Kongo och angränsande områden i Centralafrika, men även Myanmar och Colombia). Tillverkning av komponenter sker många gånger i länder där arbetstagares rättigheter är mindre skyddade, varför risknivån även i detta led bedöms som höga. Vid sluttillverkning och montering är riskerna oftast lägre då detta i större utsträckning sker i länder med starkare rättsligt skydd av både arbetstagare och miljö. Exakt information om hur stora delar av sluttillverkningen som sker i hög- respektive lågriskländer saknas men sluttillverkningen bedöms äga rum i både länder som har högre och lägre generella risker för mänskliga rättigheter. Den sammanvägda riskbedömningen för sluttillverkningsledet är därför medelhög risk.

Vid oljeutvinning förekommer det stor risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkningen och ofta utan rimlig ersättning. Även utvinning av råvaror till elektronikkomponenter är förknippad med ett flertal brott mot mänskliga rättigheter, exempelvis tvångsförflyttning av befolkning. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som gruvdrift kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp till mark och vatten, och att det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Företagens säkerhetsvakter kan också medföra en risk för våldsutövande mot lokalbefolkningen.

Även vid förädling av metall finns risker kopplade till miljöutsläpp och deras påverkan för lokalbefolkningens rätt till sin egendom men även deras tillgång till rent vatten och mat. Överträdelser av mänskliga rättigheter förekommer även frekvent i förhållande till produktionsleden av elektronikkomponenter. I exempelvis Kina är en utmaning att staten ofta stöttar privata bolag när dessa konfiskerar mark som tillhör lokalbefolkningen. Indien och Kina är tillverkningsländer där det finns generella risker för att äganderätten inte beaktas genom att befolkning kan bli tvingad att flytta för att nya fabriker ska uppföras.

Gruvdrift vid utvinning av metaller är en verksamhet som medför stora risker för liv och hälsa. Formella gruvarbetare utgör 1 procent av den globala arbetskraften men gruvindustrin står för 8 procent av de arbetsrelaterade dödsolyckorna. Arbetet i gruvorna innebär risker för att bli instängd, explosioner och att utveckla allvarliga lungsjukdomar. Långa arbetsdagar ökar riskerna, och är en olycka framme ligger gruvorna ofta långt borta från sjukhus.

Användandet av hälsofarliga kemikalier vid plasttillverkning är inte bara kopplat till arbetsmiljörisker utan även risker för lokalbefolkningens hälsa vid utsläpp av kemikalier och restprodukter från tillverkningen. Kina som är den dominerande plasttillverkaren har historiskt präglats av just bristande rutiner när det gäller hantering av kemikalier och avfall från industri. Mer direkta risker gällande rätten till liv finns också kopplat till bristande säkerhetsrutiner, där det exempelvis finns rapporter om explosioner från kinesiska plastfabriker.

I de fall då oljebolag anställer säkerhetsvakter förekommer det även att vakterna utövar våld mot befolkningen. Eftersom utvinningen och rörledningar tar upp stora ytor riskerar oljeindustrin även att påverka befolkningens rörelsefrihet och möjlighet att nyttja marken.

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av konfliktmineraler eftersom de till stor del utvinns i områden där väpnade grupper finansierar sin verksamhet genom att ta kontroll över mineralrika områden, den lokala gruvdriften och illegalt sälja mineralerna. Dödande av befolkningen, stympning, människohandel, tvångsarbete, barnarbete, rekrytering av barnsoldater till strider och våldsutövande inklusive sexuellt våld såsom massvåldtäkter förekommer i områden där dessa mineraler utvinns. Vidare sätts samhällsfunktioner ur spel i områden som är utsatta för konflikter kopplade till mineralutvinningen. Detta påverkar i sin tur en rad rättigheter; arbete och social trygghet, medborgerliga och politiska rättigheter, tillgång till rent vatten och möjlighet att bruka marken.

De bostäder som arbetare erbjuds (ofta kontraktsanställda eller migrantarbetare) vid de gruvor där metaller utvinns kan vara i så dåligt skick att det inte är förenligt med rätten till en tillräcklig levnadsstandard. Arbetstagare vid gruvor som utvinner konfliktmineraler kan ha dagslöner som ligger under FN:s gräns för extrem fattigdom (1,9 dollar/dag) och därmed inte vara förmögna att försörja sig själv eller sina familjer.

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. Plasttillverkningen kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar även rätten till ren luft.

Gällande plastproduktion i Kina, Vietnam och Indonesien finns det problem med extremt låga lönenivåer, understigande det som går att leva på (vilket driver arbetstagarna till omfattande övertidsarbete), samt löner som underskrider fastställda minimilöner. Migrantarbetare arbetar ofta under de sämsta arbetsvillkoren, med exempelvis lägre lön, sämre förmåner och utan skyddsutrustning, samt kan utsättas för diskriminering. Det är inte ovanligt att ingen eller obetald ledighet förekommer.

Från Kina rapporteras att migrantarbetare inte får del av allmänna samhällstjänster på sina arbetsorter och från Malaysia rapporteras om utnyttjande och diskriminering. År 2010 uppdagades en självmordsvåg bland unga migrantarbetare i elektronikindustrin i Kina, då 17 personer försökte begå självmord under en åttamånadersperiod. Rapporter från november 2018 kan bekräfta att självmord bland arbetstagare inom tillverkningen av elektronik i Kina fortfarande förekommer.

Migrantarbetare (exempelvis vid gruvor) löper risk att utsättas för människohandel och att sättas i skuld till sin arbetsgivare. En stor del av migrantarbetarna tvingas flytta från sina familjer, vilket även leder till att deras barn tvingas leva utan sina föräldrar. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer.

Utvinning av råvaror till elektronikkomponenter är förknippad med stora risker för brott mot mänskliga rättigheter. Exempel på detta är utvinning av konflikmineraler, där barnarbete och rekrytering av barnsoldater till strider i området förekommer. Riskerna för barn i dessa områden innefattar också rätten till skolgång och rätten till lek, vila och fritid.

I Kina är fackföreningsfriheten inskränkt och flera förespråkare och aktivister för förbättrade arbetsvillkor i landet har blivit fängslade. Även i Indien är arbetstagares fackföreningsfrihet inskränkt och arbetstagare riskerar att möta våldsamt motstånd från sina arbetsgivare. I Indien har fredliga demonstranter blivit arresterade när de krävde högre löner och socialförsäkring. Även fredliga demonstranter som visade solidaritet med de arbetstagare som blev uppsagda från en biltillverkningsfabrik blev anhållna av polis.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter bedöms vara höga i leveranskedjans två första delar; råvaror/utvinning och tillverkning av komponenter. Exakt information om hur stora delar av sluttillverkningen som sker i hög- respektive lågriskländer saknas men sluttillverkningen bedöms äga rum i både länder som har högre och lägre generella risker för arbetstagares rättigheter. Den sammanvägda riskbedömningen för sluttillverkningsledet är därför medelhög risk. 

Cirka tre miljoner människor beräknas arbeta inom oljeindustrin, där lönenivåerna är relativt höga, men där arbetsmiljön innebär många säkerhetsrisker och kontraktsanställningar (med olika omfattning gällande arbetstid) förekommer i stor utsträckning. Rapporter pekar på att det är vanligare att kontraktsanställda råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till lämplig skyddsutrustning och utbildning eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal. Kontraktsanställda har inte heller lika stora möjligheter att sätta sig in i arbetsplatsens rutiner, jobbar under större press för att få behålla arbetet och ofta får utföra mer riskabla uppgifter.

Vanliga arbetsvillkorsproblem inom plasttillverkningen i Kina, världens största producent av plast, är bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning, avsaknad av utbildning inom arbetsmiljörisker. Det finns hög risk för bränder och explosioner i produktionen samtidigt som det ofta saknas nödutgångar och släckningsutrustning. Tunga maskiner och bristande rutiner kan leda till allvarliga olyckor. Kemikalierna som används kan vara cancerframkallande. Många tillverkningsprocesser innebär höga temperaturer och hög ljudnivå, vilket arbetstagarna dagligen utsätts för. Långa arbetsdagar är också ett vanligt problem i den kinesiska plastindustrin. Inte minst gäller detta under högsäsong när arbetsdagarna kan vara 10–14 timmar långa, övertiden mycket omfattande och veckovila (en dags ledigt i veckan) kan inte säkerställas.

Utvinning av mineraler och metaller är förknippat med överträdelser av arbetares rättigheter samt hälso- och säkerhetsrisker. Det är vanligt att gruvarbetare saknar skyddsutrustning och endast har tillgång till enklare verktyg. Vidare är arbetsplatsolyckor vanligt förekommande vid utvinning av mineraler. Även vid förädling av metaller är arbetsmomenten tunga, krävande och riskfyllda. Extremt höga temperaturer och hälsofarliga ångor och gaser är några av de risker för liv och hälsa som arbetstagare utsätts för.

Vid tillverkningen av medicinteknisk utrustning, i bland annat Kina, finns risker för bland annat bristande arbetsmiljörutiner på arbetsplatsen, långa arbetsdagar och avsaknad av skyddsutrustning. Fabriker med tunga maskiner kan utsätta arbetstagare för stora risker vid bristande rutiner och arbetsmiljöutbildning.

Fria fackföreningar är inte tillåtna i Kina, vilket innebär att arbetstagare där inte kan åtnjuta sin föreningsfrihet och det gäller generellt för samtliga delar av leveranskedjan. I flera av de angivna produktionsländerna förekommer kränkningar i form av bristande fackliga rättigheter och osäkra anställningar. Gästarbetare i Östeuropa har ofta mindre goda arbetsvillkor, till exempel sämre arbetsvillkor och lägre löner, och regionen präglas av begränsad framgång vad gäller utövande av fackliga rättigheter.

Tillverkning som sker i Kina är förknippat med långa arbetsdagar där arbetstagare under högsäsong kan tvingas arbeta 10–14 timmar per dag, har obefintlig eller obetald ledighet, oskäliga löner samt avsaknad av anställningstrygghet.

Vid utvinning av mineraler är det vanligt att arbetstagare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot 12 timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetstagare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. Från Demokratiska republiken Kongo rapporteras om barnarbete, låga löner och svåra förhållanden förekomma i koboltgruvor.

I tillverkningsländer i Europa och USA kan det finnas risker för bristande mångfald, lika möjligheter och välmående på arbetsplatsen. Även hos tillverkare i Sverige kan det finnas risker för diskriminering i form av olika lönenivåer mellan män och kvinnor.

Utvinning av råvaror till elektronikkomponenter är förknippad med stora risker för brott mot mänskliga rättigheter. Exempel på detta är utvinning av konfliktmineraler, där barnarbete och rekrytering av barnsoldater till strider i området förekommer. Riskerna för barn i dessa områden innefattar också rätten till skolgång och rätten till lek, vila och fritid.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Risker för negativ miljöpåverkan är högst i samband med utvinning av råvaror, där utsläpp till vatten och luft från gruvor kan få stora och betydande negativ påverkan på lokalmiljön. Riskerna för klimatpåverkan är också höga i tillverkningsledet, då förädling av metaller och mineraler är mycket energikrävande och kan medföra stora utsläpp till luft.

Stålindustrin står för 7 procent av världens klimatutsläpp och den största miljöpåverkan vid stålproduktion är utsläpp till luft, såsom koldioxid, stoft, kväveoxider och svaveldioxid som bidrar till den förstärkta växthuseffekten (klimatpåverkan), men också till försurning av vatten och irritation av luftvägar. Stålproduktionen kräver stora mängder elektricitet och stora mängder vatten, främst till kylprocessen. Vid brytning av järn och koppar kan utsläpp till luft såsom stoft, koldioxid, kväveoxid, svaveldioxid, fluorid och klorväten medföra stor miljöpåverkan (dock har reglering och reningsteknik avseende luftutsläpp förbättrats avsevärt).

Tillverkningen av aluminium är mycket energiintensiv. Råvaran, bauxiten, ska krossas, behandlas i autoklav, filtreras, kylas, torkas och kalcineras för att bli aluminiumoxid (enligt den helt dominerande Bayermetoden). Aluminiumoxiden genomgår därefter smältelektrolys (enligt den dominerande Hall-Héroult-processen) där den vid mycket höga temperaturer löses upp i kryolit och aluminiumfluorid samt strömsätts för att omvandlas till den färdiga metallen aluminium. Smältelektrolysen genererar även miljöfarliga gaser (innehållande fluorider och tjärämnen). Aluminium har mycket hög återvinningsbarhet och återvinning medför kraftigt minskad miljöbelastning jämfört med utvinning av ny råvara.

Plasttillverkning är mycket energikrävande och om energiförsörjningen bygger på kol, som den fortsatt till stor del gör i exempelvis det marknadsdominerande tillverkningslandet Kina, innebär plasttillverkning stora utsläpp av växthusgaser.

De globala leveranskedjorna för medicinteknisk utrustning bidrar också till klimatpåverkan. Detta genom att olika råvaror, komponenter samt färdiga produkter transporteras från en världsdel till en annan innan utrustningen slutligen når kunden. Transporter medför utsläpp av svaveloxid, kväveoxider och koldioxid.

Utvinning av mineraler och metaller medför risk för en betydande negativ miljöpåverkan på platserna för gruvorna samt dess närliggande områden. Exempel på sådan miljöpåverkan är förlust av biomångfald, erosioner, föroreningar av vatten samt även markområden.

Oljeutvinning, såväl till land som till havs, medför risker för påverkan på biologisk mångfald, främst genom att olja och slaggprodukter läcker ut i miljön och kan orsaka skador på såväl marina ekosystem som för landlevande djur. Oljeutvinning som sker på land har stor påverkan både på miljö och lokalbefolkning. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas hitta nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Eftersom utsläpp kan spridas långa sträckor från ursprungskällan kan utsläppen även påverka stora landområden runt omkring utvinningsplatsen. Rester från utvinningen som släpps ut i haven kan innebära att fiskar får leverskador, hormonrubbningar, genförändringar och sämre tillväxt. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjuren som lever på mindre djur, som har exponerats för olja påverkas. Även vid båttransporter finns risk för oljeutsläpp i samband med rengöring. Sjöfarten riskerar dessutom sprida främmande organismer till nya regioner, genom barlastvatten och växter på fartygsskroven.

Generellt kräver gruvdrift hög vattenanvändning vilket påverkar områden där det finns risk för vattenbrist, vilket exempelvis är ett problem i regioner i Kina och i Peru.

Vid brytning av järn och koppar är surt lakvatten från gruvor ett problem kopplat till utvinning av bland annat järn, koppar och zink. Det kan bidra till lägre pH i vatten och påverka fiskbestånd. Sulfat, fosfor, kväve och kväveföreningar som nitrat, nitrit och ammoniak är exempel på ämnen och föreningar som kan spridas till miljön från gruvdrift och kan vara skadliga för miljön. Järnbrytning påverkar även landskapet genom direkta ingrepp som dagbrott och etablering av underjordiska gruvor.

Från fabriker som tillverkar plastdelar och elektronikkomponenter finns risker att föroreningar släpps ut till mark och vatten, vilket i sin tur medför risker för att lokalbefolkningen inte kan bruka jorden eller dricka vattnet. Lokalbefolkningen kan få i sig hälsoskadliga substanser genom konsumtion av vatten eller den fisk som finns i vattendrag i området. Plasttillverkning kräver hantering av farligt avfall samt utsläpp till vattnet vilket är skadlig för miljön. När plast bränns upp utomhus sprider sig förorenade partiklar, och om förbrukade plastprodukter grävs ned i jorden eller slängs på hög kan grundvattnet förorenas.

Utvinning av mineraler och metaller har en avsevärd negativ miljöpåverkan på platserna för gruvorna samt dess närliggande områden. Exempel på sådan miljöpåverkan är förlust av biomångfald, erosioner, föroreningar av vatten samt även markområden. I exempelvis Colombia och Ryssland bidrar utvinningen av metaller och mineraler till föroreningar av mark samt vatten och har även en negativ påverkan på ekosystem. Vidare uppges utvinningen i dessa länder, liksom på andra ställen, bidra till skadlig hälsa för människor i närområdet. 

Risk för förekomst av korruption bedöms, baserat på generella landriskindex för korruption för respektive tillverkningsland, vara hög i leveranskedjans första två delar, råvaruutvinning och förädling/komponenttillverkning. Exakt information om hur stora delar av sluttillverkningen som sker i hög- respektive lågriskländer saknas men sluttillverkningen bedöms äga rum i både länder som har högre och lägre generella risker för korruption. Den sammanvägda riskbedömningen för sluttillverkningsledet är därför medelhög risk.

Ett flertal av de länder som står för utvinningen av råvaror för mineraler såväl som produktion av elektronikkomponenter har gemensamt att de å ena sidan har antagit gedigna anti-korruptionslagstiftningar samtidigt som de å andra sidan bedöms vara förknippade med en hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruptions Perceptions Index upplevs korruption vara särskilt utbredd i exempelvis Rwanda, Demokratiska republiken Kongo, Namibia, Kuba, Malaysia, Sydafrika, Kina, Indien, Brasilien och Colombia.

I Transparency Internationals Corruption Perception Index har vanligt förekommande tillverkningsländer som Kina och Indien låga poäng (vilket innebär hög risk för korruption). Naturresurssektorn i Kina rapporteras vara icke-transparent, vilket ökar korruptionsriskerna. Korruption är vanligt i flera asiatiska länder där regler, lagar och byråkrati gör att import och export är tidskrävande, ineffektivt och kostsamt om företag inte mutar tjänstemän.

Sjötransportsektorn är den näst mest korrumperade industrisektorn i världen. När tillverkningen sker i europeiska länder uppskattas korruptionsnivåerna vara relativt lägre.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utdelning av utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst.

Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst. Vanligt förekommande är att företag måste muta tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.

Hög risk för korruption finns bland annat i vanligt förekommande tillverkningsländer, såsom Kina, som är  världens största producent av plast. I Kina rapporteras det vara vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. En särskild korruptionsproblematik anses finnas kopplat till tjänstemän inom skattemyndigheterna. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning. I Kina och Indien uppges det vara vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning. I Indien finns det endast en låg grad av implementering av lagar mot mutor och intresset för övervakning av mutor är lågt.

I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt. Ett flertal av råvaruländerna har dock en generellt sett hög korruptionsrisk vilket medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung.

Gruvsektorn anges vara särskilt utsatt för korruption och, bedrägeri. Även i Demokratiska republiken Kongo är korruption utbrett i naturresurssektorn, vilket får påverkan på råvaruutvinningen. Exempelvis uppges förfarandet för att erhålla rättigheter och tillstånd för exploatering vara godtyckligt. Därtill uppges att ett flertal banker med anledning av icke-transparens i förhållande till kontraktstilldelning ha dragit tillbaka lån som beviljats statliga bolag inom gruvindustrin. I Colombia rapporteras korruptionsrisken inom naturresurssektorn vara medel till hög. Dock har det förekommit rapporter som tyder på korruption inom utvinningsindustrin, inklusive gruvrättigheter.