Tillämpning kontraktsvillkor – Rekrytering av person från avsedda målgruppen

Villkoren innehåller olika sätt för leverantörerna att uppfylla sitt åtagande, oavsett vilket alternativ som tillämpas. På så sätt upprätthålls likabehandlingsprincipen och förutsättningarna är lika för leverantörer från olika länder och med olika förutsättningar. Utrymmet för flexibilitet och leverantörens egna lösningar ökar också. Om leverantörerna själva kan påverka hur de ska uppfylla sysselsättningsvillkoren kan det ge ett större engagemang, incitament och kostnadsmässiga fördelar. Detta kan på sikt innebära större frihet för leverantörerna i sin resursplanering. 

Nedan hittar du exempel på olika stöd som leverantören kan använda sig av för att uppfylla Villkoren. Leverantören kan: 

• a) vända sig till en nationell arbetsförmedling eller motsvarande i ett annat land som är ansluten till Eures och som bistår leverantören vid rekryteringen av avsedd målgrupp 
• b) vända sig till kommunal arbetsmarknads- verksamhet eller motsvarande som bistår leverantören vid rekryteringen av avsedd målgrupp 
• c) vända sig till en privat aktör i Sverige eller i ett annat land som tillhandahåller stöd för arbetssökande och som bistår leverantören vid rekryteringen av avsedd målgrupp 
• d) själv rekrytera personer ur avsedd målgrupp 
• e) rekrytera på något annat sätt som leder till anställning eller praktik för avsedd målgrupp. 

Det kan finnas lokala skillnader vad gäller tillgång till kommunal arbetsmarknadsförvaltning och privata aktörer som tillhandahåller stöd för arbetssökande. Den upphandlande myndigheten bör ange kontaktuppgifter till kommunal arbetsmarknadsverksamhet eller annan aktör när det finns en sådan. 

Upphandlingsreglerna innehåller såväl möjligheter som begränsningar för att använda den offentliga upphandlingen för att främja sysselsättning. Utöver det utgör EU:s gemensamma sysselsättningspolitik en yttre ram, dock med utgångspunkt i EU-ländernas skilda förutsättningar, behov och rättssystem. EU-rätten kan därmed påverka möjligheten att ta lokala sysselsättningsfrämjande hänsyn i samband med en offentlig upphandling. 

Den europeiska sysselsättningsstrategin infördes 1997 då EU-länderna tog fram flera gemensamma mål och riktmärken för sysselsättningspolitiken. Strategin ingår numera i Europa 2020-strategin för sysselsättning och smart och hållbar tillväxt. 2020-strategin omfattar fem överordnade mål, däribland de som behandlar sysselsättning, kampen mot fattigdom och social utestängning. 

De europeiska strukturfonderna (ESF-fonder) är en del i arbetet med att nå mål för sysselsättning och social integration. För att nå målen används både fri rörlighet och möjligheter inom den inre marknaden. Den fria rörligheten för arbetstagare anses vara av stor betydelse för att nå målen i sysselsättningsstrategin och upphandlingsdirektivens möjligheter nämns särskilt i en av strategins riktlinjer.

Kontraktsvillkoren innehåller alternativa sätt att uppfylla kontraktsvillkoren för att fungera enligt den gemensamma sysselsättningspolitiken. 

Alla EU-medborgare har genom unionsmedborgarskapet rätt att arbeta i ett annat EU-land. Fri rörlighet för arbetstagare gäller generellt också för EES länderna Island, Liechtenstein, Norge och för Schweiz. EU-medborgare har rätt att söka lämpligt arbete i andra EU-länder och har en mängd rättigheter och tillgång till stöd när man söker arbete. En EU-medborgare har generellt rätt att vara inskriven på Arbetsförmedlingen utifrån sitt EU-medborgarskap. Rätten till sociala och skattemässiga förmåner har den arbetssökande bara om denne är folkbokförd i Sverige. 

Ett land får inte ge sina egna medborgare företräde till lediga anställningar och arbetstillstånd får inte vara ett villkor för anställning. Det gäller även vid bland annat återanställning. Ett land får varken införa kvantitativa begränsningar eller diskriminerande rekryterings-kriterier för medborgare från andra EU-länder. En arbetstagare har också rätt till samma sociala och skattemässiga förmåner som de inhemska medborgarna och ska behandlas på samma sätt som inhemska arbetstagare när det gäller arbetsvillkor (till exempel lön, uppsägning och återanställning) och rätt till utbildning. I det så kallade rörlighetsdirektivet (2004/38/EG) finns bestämmelser om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. 

Genom bland annat yrkeskvalifikations-direktivet (2005/36/EG) om erkännande av yrkeskvalifikationer finns möjligheten att validera yrkeskompetens, och examina och behörighetsbevis ska i stor utsträckning ömsesidigt erkännas inom EU. 

Arbetssökande inom hela EU ska kunna få information om alla lediga platser som annonseras genom medlemsstaternas arbetsförmedlingar. I Sverige publicerar Arbetsförmedlingen alla lediga platser i EURES-systemet (det europeiska arbetsförmedlingsnätet eller den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet). Vid rekryteringen av personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden sker det dock i regel inte någon annonsering på Platsbanken eller liknande.  

Den upphandlande myndigheten kan inför en upphandling med sysselsättningsfrämjande villkor undersöka vilka former av anställningssubventioner som leverantörerna kan få. 

En subventionerad anställning är en anställning där hela eller delar av lönekostnaden betalas av någon annan än arbetsgivaren och riktar sig bland annat till personer med funktionsnedsättning som innebär en nedsättning av arbetsförmågan. Vilka stöd eller subventioner som finns varierar över tid och aktuell information finns hos Arbetsförmedlingen. 

Det bör också framgå av upphandlings-dokumenten om det finns tillgång till någon kommunal arbetsmarknadsverksamhet och privata aktörer, och på vilket sätt de kan ge stöd till leverantörer och arbetssökande. 

Om en leverantör fullgör ett kontrakt genom att utstationera en arbetstagare gäller särskilda förutsättningar som regleras i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare. En utstationering innebär att en arbetsgivare tillfälligt utstationerar en arbetstagare i ett annat land. Anställningen sker då i hemlandet, men arbetstagaren ska garanteras vissa minimirättigheter i det andra landet, värdlandet. Arbetsgivaren som stationerar ut arbetstagare kan därmed använda arbetsförmedling och sysselsättningsprogram med mera i hemlandet för att fullgöra ett kontrakt med sysselsättningskrav som utförs i Sverige. 

Utstationerade arbetstagare skiljer sig från övriga arbetstagare eftersom de inte integreras i värdlandets arbetsmarknad på samma sätt som en arbetstagare som sökt och fått jobb i ett EU-land. De sistnämnda är berättigade lika behandling vad gäller anställningsvillkor samt sociala och skattemässiga villkor. 

Hela tillämpningsstödet för sysselsättningsfrämjande kontraktsvillkor vid upphandling