Vitvaror

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för vitvaror. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Vitvaror är ett samlingsnamn för större hushållsmaskiner exempelvis tvättmaskin, diskmaskin, torktumlare, kylskåp, spis, frys eller köksfläkt. Vitvaror består generellt av många olika komponenter och material där stål och plast, tillsammans med elektronikkomponenter, ofta är de viktigaste.

Det första steget i leveranskedjan är framställningen av råvarorna. Stål tillverkas av järnmalm eller skrot samt legeringsämnen för att materialet ska få önskade egenskaper. Vid tillverkning av malmbaserat stål behövs även kol som reduktionsmedel och kalk som slaggbildare.

Plast framställs från naturliga organiska material såsom cellulosa, naturgas, salt, kol och råolja. Råolja är en komplex blandning av en stor mängd föreningar och den måste behandlas innan den kan användas. Efter utvinningen av råoljan följer raffinering och sedan vidareförädling i (petro)kemiska fabriker för framställning av kemiska föreningar som tillsammans med olika tillsatsämnen utgör plastgranulat, vilka slutligen tillhandahålls som insatsvara till plastindustrin. Det finns många olika typer av plast och de kan grupperas in i två huvudpolymerfamiljer:

• termoplaster - som mjuknar vid smältning och härdar sedan igen vid kylning
• härdplast - som inte kan omformas efter upphettning.

Insatsvarorna ingår vidare i plastproduktionen som sker genom att forma eller stöpa materialet till specificerad form. Plasten transporteras vidare för att sedan sättas ihop till olika komponenter och delar till vitvaror.

Komponenter i vitvaror består till stor del av elektroniska komponenter. Elektroniska styrsystem och komponenter innehåller ofta en lång rad mineraler, bland dem koppar, guld, tantal, kobolt, tenn, platina, nickel och sällsynta jordartsmetaller som neodym och lantan. Glimmer kan förekomma i kabelisolering. Utvinningen av råvaror sker i såväl storskaliga som småskaliga gruvor. Därefter transporteras råvarorna till marknader där de tillgängliggörs för försäljning, inte sällan via mellanhänder. Innan mineralerna exporteras vidare till underleverantörer i produktionsländerna, säljs dessa ofta vidare till större företag med hemvist i utvinningslandet för bearbetning och smältning. Efter att råvarorna har bearbetats exporteras dessa till produktionsländerna och därefter produceras elektronikkomponenter och beståndsdelar till elektroniska produkter. Sluttillverkning av vissa teknologiska komponenter kan ofta ske av leverantören själv eller av underleverantörer som tillverkar produkterna.

Generellt sett är leveranskedjan för elektronikkomponenter lång och komplex och innehåller många underleverantörer. En av anledningarna till detta är att det ofta är ett flertal underleverantörer involverade från utvinning av råmaterial i gruvor till sammansättning av olika delar och komponenter i fabriker.

Slutligen monteras och sätts de olika komponenterna ihop till vitvaror. Eftersom vitvaror kan bestå av olika material och komponenter beroende på tillverkarens sortiment kan slutprodukten ofta innehålla komponenter från många olika länder med olika underleverantörer och leveranskedjor.

Vitvaror består av många komponenter som i sin tur består av olika material som framställs i olika länder. Även om sluttillverkning av vitvaror sker på olika geografiska platser så är det vanligt att tillverkning av elektroniska komponenter sker i Asien där länder som Kina, Taiwan, Hong-Kong, Malaysia, Japan, Thailand, Filippinerna, Singapore och Sydkorea är stora producentländer. Flera stora tillverkare inom vitvaror har fabriker för slutlig produktion i följande länder; Kina, Indien, Argentina, Brasilien, Colombia, Egypten, Mexiko, Rumänien, Sydafrika, Thailand, Polen, Turkiet, Italien, USA och Ukraina.

Utvinning av mineraler och metaller sker över hela världen, och inte sällan i så kallade högriskländer som främst är belägna i Afrika samt Syd- och Centralamerika. 

Kina är väldens största producent av stål, följt av EU, Japan, Indien och USA.  Andra stora exportörer av stål är Turkiet och Brasilien.  Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien (som står för cirka 40 procent) och Brasilien (som står för cirka 20 procent). Utöver dessa kan nämnas att Kina, Indien och Ryssland tillsammans står för 19 procent och Kirunagruvan i Sverige för cirka 0,9 procent. 

Oljeutvinning för att tillverka komponenter i plast sker till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina samt Kanada.  Avseende plastprodukter är Kina, Tyskland, USA och Italien stora producenter, varav Kina är den största. 

Glimmer, som kan finnas i till exempel kablar, bryts ofta i Indien och Kina. I de indiska staterna Jharkhand och Bihar bryts 25 procent av allt glimmer som används i världen.  

Aluminium utvinns framförallt ur mineralet bauxit som bryts på många platser runt om i världen. Stor utvinning sker i Australien, Brasilien, Guinea, Indien och Kina, men även i till exempel Malaysia och Vietnam.  Förädling till primärt aluminium innefattar att bauxit förädlas till aluminiumoxid. Här är Australien (32 procent) dominerande på världsmarknaden, men även Jamaica är en stor producent (24 procent). Baserat på aluminiumoxid framställs sedan primärt aluminium (det vill säga aluminium som ej baseras på återvunnet material). Kina producerade cirka 19 procent och Ryssland cirka 12 procent av allt primärt aluminium men en majoritet av produktionen sker i västvärlden. För världsproduktionen av sekundärt aluminium (baserat på återvunnet material) står USA för cirka 38 procent och Japan cirka 21 procent. Bland europeiska tillverkare dominerar Italien och Tyskland.

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasionskrig i Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19: Pandemin har inneburit en förhöjd risk gällande mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter kopplat till många av de komponenter som krävs för vitvaror. Elektronikbranschen har bland annat särskilt drabbats av bristande säkerhetsåtgärder, uppsägningar och uteblivna löner. 

Minoriteter och ursprungsbefolkning: I många av de länder där komponenter tillverkas för vitvaror påverkas ursprungsbefolkningar och minoriteter negativt. Detta sker bland annat Zambia, Brasilien, Kina och andra länder. Det handlar ofta om att ursprungsbefolkningens rätt till försörjning hotas, tvångsförflyttningar och markkonflikter. Produktion i Kina medför en stor risk för uigurer och andra minoriteter. Även om förtrycket av uigurer ofta förknippas med regionen Xinjiang, så tvångsförflyttas många uigurer och andra minoriteter även till östra Kina där de tvingas arbeta. 

Ökad migration: Att fler flyr, eller lämnar sina hem för att söka arbete på annan ort, kan potentiellt påverka branschen negativt då exploatering av migrantarbetare är utbrett i flera av de länder där komponenter till vitvaror tillverkas. Egypten, Taiwan, Saudiarabien och Malaysia är exempel på länder där det finns risk för att migrantarbetare utnyttjas inom komponenttillverkningen för vitvaror.

Rysslands invasionskrig i Ukraina: Då Ryssland är en stor plasttillverkare, har sanktioner mot landet inneburit att man behövt hitta alternativa länder att köpa plastkomponenter ifrån. Det kan innebära att riskbilden förändras och att transparensen potentiellt minskar med nya leveranskedjor.

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022) till EU-direktiv om företags tillbörlig aktsamhet, anses sektorer som ingår i leveranskedjan för vitvaror – såsom utvinning av mineraltillgångar, handel med metaller och byggmaterial – ha stor risk för negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer.  

Utvinning av råvaror till vitvaror är förknippad med flertalet risker för kränkningar av mänskliga rättigheter. Allvarliga överträdelser av mänskliga rättigheter förekommer även ofta vid bearbetning och sluttillverkning av vitvaror.

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till slaveri och tvångsarbete.

Det rapporteras förekomma tvångsarbete vid utvinning av mineraler och järnmalm i bland annat Brasilien och Kina. Vid utvinning av mineraler är det vanligt att arbetare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot tolv timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer.

För oljebaserade produkter såsom plaster och kemiska produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Även vid bearbetning och sluttillverkning till färdiga vitvaror i Kina, Taiwan, Sydkorea, Indien, Brasilien och Malaysia finns risker avseende tvångsarbete. I dessa länder utgörs arbetsstyrkan till stor del av migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Filippinerna, Indien och Nepal. Problem kopplade till migrantarbetare är bland annat mycket låga löner, tvångsarbete, beslagtagna pass, undermåliga arbetarbostäder och olika former av diskriminering och övergrepp.

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till rätt till frihet och säkerhet.

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till skydd för egendom, se kategori Elektronik och IT-produkter.

Avseende gruvdrift så finns i Brasilien exempel på markkonflikter mellan lokalbefolkningen och gruvbolag, där utvinningen har negativ påverkan på vattenkvaliteten och fiskebeståndet samt har orsakat jorderosion. Utvinningen bidrar även till negativ social påverkan i de fall lokalbefolkningen tvångsförflyttats. I Indien förekommer markkonflikter med ursprungsbefolkningar kopplat till utvinningen av bauxit och järnmalm samt vid produktion av stål. Även i Australien förekommer markkonflikter mellan ursprungsinvånare och gruvbolag som verkar i miljömässigt känsliga områden, vilka traditionellt sett tillhör aboriginer.

Vid oljeutvinning förekommer det stor risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkning och ofta utan tillräcklig ersättning. Eftersom oljeutvinning och pipelines tar upp stora ytor riskerar oljeindustrin även att påverka befolkningens rörelsefrihet och möjligheter att nyttja marken. 

Höga risker avseende diskriminering av arbetare förekommer inom bearbetning och sluttillverkning av vitvaror i Taiwan, Malaysia, Egypten, Indien, Brasilien och Sydkorea till följd av att det i stor utsträckning förekommer migrantarbetare. Rapporter om att migrantarbetare och kvinnliga arbetare utsätts för olika former av övergrepp och systematisk diskriminering förekommer.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker, såsom exempelvis risker att lokal- och ursprungsbefolknings försörjningsmöjligheter fråntas när gruvor anläggs.

Risker vid oljeutvinning innefattar risk för föroreningar av vatten och mark i stora områden vilket kan göra vatten oanvändbart och marken obrukbar. Detta riskerar i sin tur att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. Plasttillverkning kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar ofta även luftkvaliteten negativt på lokal nivå.

Till följd av att tillverkningsindustrin för vitvaror i aktuella tillverkningsländer kännetecknas av långa arbetsdagar och låga lönenivåer finns hög risk för kränkningar av rätten till en tillräcklig eller tillfredställande levnadsstandard för arbetare och deras familjer. Detta gäller såväl i Kina, Taiwan, Indien, Malaysia, Egypten, Indien, Brasilien och Sydkorea.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Demokratiska republiken Kongo, Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker såsom exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer. För ett flertal metaller bryts råmaterialet främst av fattiga människor i låglöneländer. Stor del av arbetet görs för hand och gruvarbetarna måste ta sig ner djupt i gruvorna vilket ofta är både komplicerat och farligt. Jobbet sker ofta i otillgängliga områden utan tillgång till sjukvård. 

Processerna i smältverken är också mycket riskfyllda. Svavelsyra och andra föroreningar kan släpps ut om inte tillräckliga säkerhetsåtgärder finns på plats. Luft, vatten och mark kan förorenas, och i förlängningen orsaka andningsbesvär, hjärt- och lungsjukdomar och för tidiga dödsfall, samt förlust av försörjningsmöjligheter för lokalbefolkningen. Stålproduktion är en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetarnas hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och maskiner och arbetarna exponeras för hälsofarliga ångor, stoft och starka syror.

Kränkningar mot rätt till hälsa (och därmed liv) uppges förekomma vid hanteringen av uttjänt elektronik i länder såsom Indien, Nigeria och Ghana i och med att produkterna återvinns på ett sätt som är skadligt för människor och miljön. Vid återvinning av vissa metaller i kretskort används exempelvis syrabad som ger upphov till föroreningar av dricksvatten och brännskador hos arbetare.

Vid tillverkning av såväl elektronik som vitvaror i Kina, Indien, Malaysia, Brasilien, Egypten och Sydkorea finns rapporter om överträdelser mot rätt till liv då arbetsmiljön ofta är bristande vilket i förekommande fall leder till olyckor och skador på arbetare.

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till rätten till arbete, se kategori Elektronik och IT-produkter.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Indien, Zambia och Malaysia stora risker, exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer, låga löner, bristande fackliga rättigheter. Gruvarbetarna får ofta betalt under minimilön, saknar skydd och riskerar ofta att utnyttjas. Även längre upp i leveranskedjan, vid produktion av stål är bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av adekvat skyddsutrustning, låga löner, övertid samt brist på facklig organisering aktuella i Kina, Indien och Ryssland.

För oljebaserade produkter såsom plast finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med höga risker gällande bristande arbetsvillkor och fackliga rättigheter.

Avseende tillverkning av såväl elektronik som vitvaror i Kina och Taiwan så förekommer rapporter om frekventa överträdelser mot rätten till arbete. Rapporter vittnar om extrem övertid, brist på övertidsersättning, straffavgifter för arbetare och icke-existerande lönespecifikationer. I Kina finns stor risk för kränkningar av fackliga rättigheter, då fria fackföreningar i praktiken inte existerar till följd av begränsningar i nationell lagstiftning. Även tillverkningsindustrin i Indien, Sydkorea och Malaysia är förenad med likvärdiga höga risker då rapporter om bristande arbetsvillkor, inskränkningar av fackliga rättigheter och mycket låga lönenivåer förekommer, inte minst gällande migrantarbetare. Rapporter vittnar om självmord bland arbetare i Kina och Sydkorea inom elektronikindustrin på grund av orimligt hög arbetsbelastning och press. Såväl Egypten, Brasilien, Colombia, Indien och Turkiet har klassificeras som några av de värsta länderna i världen sett till arbetstagares rätt till tillfredställande arbetsvillkor och fackföreningsfrihet. Flertalet rapporter om förföljelser, övergrepp och trakasserier av fackligt aktiva förekommer från dessa länder.

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till rätten till skydd för barnet, se kategori Elektronik och IT-produkter.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om förekomst av barnarbete i sektorn i dessa länder. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Även vid oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien finns rapporter om att barnarbete förekommer.

Utvinning av råvaror till elektronikkomponenter och vitvaror är förknippad med flertalet risker för kränkningar av arbetares rättigheter. Allvarliga överträdelser av arbetares rättigheter förekommer även vid bearbetning och sluttillverkning av vitvaror.  

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till slaveri och tvångsarbete, se kategori Elektronik och IT-produkter.

Det rapporteras förekomma tvångsarbete vid utvinning av mineraler och järnmalm i bland annat Brasilien och Kina. Vid utvinning av mineraler är det vanligt att arbetare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot tolv timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer.

För oljebaserade produkter såsom plast finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Även vid bearbetning och sluttillverkning av vitvaror i Kina, Taiwan, Sydkorea, Indien, Brasilien och Malaysia finns risker avseende tvångsarbete. I dessa länder utgörs arbetsstyrkan inom tillverkningsindustrin till stor del av migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Filippinerna, Indien och Nepal. Problem kopplade till migrantarbetare är bland annat mycket låga löner, tvångsarbete, beslagtagna pass, dåliga arbetarbostäder och olika former av diskriminering och övergrepp.

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till förekomst av barnarbete, se kategori Elektronik och IT-produkter.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om förekomst av barnarbete i sektorn i dessa länder. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Även vid oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien finns rapporter om att barnarbete förekommer.

Höga risker avseende diskriminering av arbetare förekommer vid bearbetning och sluttillverkning av vitvaror i Taiwan, Malaysia, Egypten, Indien, Brasilien och Sydkorea till följd av att det i stor utsträckning förekommer migrantarbetare. Rapporter om att såväl migrantarbetare som kvinnliga arbetare utsätts för olika former av övergrepp och systematisk diskriminering förekommer.

Vid utvinningen av råvaror till metaller finns flera risker för arbetares rättigheter kopplade till brytning av järnmalm och produktion av stål och aluminium. Gruvindustrin i såväl Kina, Brasilien, Guinea, Indien, Vietnam som Malaysia innefattar höga risker för inskränkta fackliga rättigheter och begränsningar i nationell lagstiftning avseende fackföreningars verksamhet.

Även i senare led i leveranskedjan finns höga risker för kränkningar av fackliga rättigheter då tillverkning till stor del sker i länder där detta förekommer. I Kina existerar inte fria fackföreningar i praktiken, till följd av begränsningar i nationell lagstiftning. Motsvarande höga risker förekommer i Sydkorea där rapporter gör gällande att fackföreningsfriheten är begränsad och att fack och fackliga aktiviteter motarbetas aktivt av företag inom elektronikindustrin samt att fackliga ledare fängslas. Liknande rapporter förekommer från såväl Egypten, Brasilien, Colombia, Indien och Turkiet.  

Vad gäller konfliktmineraler (guld, tenn, tantal och volfram) och kobolt finns risker kopplat till arbetsvillkor, se kategori Elektronik och IT-produkter.

Vid utvinningen av råvaror till metaller finns flera risker för arbetares rättigheter kopplade till brytning av järnmalm men även vid produktion av stål och aluminium. Vad gäller både järnmalmsbrytning och brytning av bauxit handlar det framför allt om arbetsmiljö och säkerhet i gruvorna, arbetstider, arbetsrätt samt tvångs- och barnarbete. Gruvindustrin i flertalet högriskländer såsom Kina, Indien, Brasilien, Guinea, Vietnam och Malaysia är förknippad med bristande arbetsvillkor, hälsofarliga arbetsmiljöer och låga löner. Rapporter om att detta har resulterat i många dödsfall förekommer från både Indien och Kina. Även i Turkiet är det vanligt med arbetsplatsolyckor inom gruvindustrin. Turkiet har mellan 250 000 och 400 000 syriska flyktingar som arbetar illegalt i landet, inte sällan i gruvsektorn, och som saknar tillgång till arbetsrättsligt skydd. Detta medför en hög risk för trafficking, bristande arbetsvillkor och låga löner.

När det gäller risker i produktionen av stål förekommer bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av skyddsutrustning, låga löner och hög förekomst av övertid, i Kina, Indien och Ryssland. Stålindustrin i Kina förknippas med överträdelser av gällande nationell arbetslagstiftning bland annat i form av att arbetare ofta arbetar olagligt och mycket övertid samt har löner under lagstadgad miniminivå. Stålproduktion och bearbetning av metaller innebär generellt en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetares hälsa och säkerhet. Rostfritt stål, som ofta används till vitvaror, innehåller krom och nickel vilket kan leda till lungcancer hos de arbetare som arbetar utan lämplig skyddsutrustning och därmed riskerar att andas in nickel- och krompartiklar vid slipning och svetsning. Det förekommer vidare extrema temperaturer, tunga moment och arbetstagarna exponeras för hälsofarliga ångor, metalldamm och starka syror.

Arbetsvillkoren vid oljeutvinning präglas av att det i stor utsträckning förekommer kontraktsanställning i stället för fast anställning. Rapporter visar att det framför allt är de kontraktsanställda som råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till lämplig skyddsutrustning och utbildning eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal.  Även högre upp i leveranskedjan för plastprodukter förekommer höga risker för bristande arbetsvillkor. I Kina, som är världens största producent av plast, förekommer höga risker för bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning, långa arbetsdagar, obefintlig eller obetald ledighet, oskäliga löner samt avsaknad av anställningstrygghet.

Avseende bearbetning och sluttillverkning av vitvaror i Kina och Taiwan förekommer rapporter om höga risker för bristfälliga arbetsvillkor. Rapporter vittnar om extrem övertid, brist på övertidsersättning, straffavgifter för arbetare, höga hälso- och säkerhetsrisker och icke-existerande lönespecifikationer. Även tillverkningsindustrin i Indien, Sydkorea, Brasilien, Egypten och Malaysia är förenad med likvärdiga höga risker då rapporter om bristande arbetsvillkor och mycket låga lönenivåer förekommer, inte minst gällande migrantarbetare. Rapporter vittnar om självmord bland arbetare i Kina och Sydkorea inom elektronikindustrin på grund av orimligt hög arbetsbelastning och press.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.  

Höga risker för negativ miljöpåverkan finns inom såväl råvaruproduktionen som tillverkningen av elektronikkomponenter och vitvaror. Framför allt finns stora miljörisker förknippade med gruv- och oljeindustrin. Avseende tillverkning av material så bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plast att vara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Tillverkning av stål ger upphov till omfattande utsläpp av koldioxid samt utsläpp av partiklar till luften. Detsamma gäller förädling av andra metaller, som aluminium, då smältningen är mycket energikrävande. Framställningsprocessen för nytillverkad aluminium kräver tio gånger högre energiförbrukning än vid återvinning av aluminium. Utvinning och primär bearbetning av metaller och mineraler har bedömts utgöra 26 procent av de globala växthusgasutsläppen och höga risker avseende klimatpåverkan finns därmed. 

Plasttillverkning är mycket energikrävande och om energin härstammar från fossila källor, såsom den i stor utsträckning gör i Kina, innebär tillverkningen stor negativ klimatpåverkan. Utöver riskfaktorer avseende energiförsörjningen så tillkommer även stora koldioxidutsläpp från själva fabrikerna.

Gruvdrift och utvinning av metaller är i stor utsträckning förknippat med risker för den biologiska mångfalden till följd av urlakning av giftiga ämnen, spridning av dammpartiklar, jorderosion och illegal avverkning av skog. Det finns flertalet rapporter om förekomst av detta vid gruvdrift i exempelvis Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo.

Även oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.

Generellt kräver gruvdrift hög vattenanvändning vilket påverkar områden där det finns risk för vattenbrist, vilket exempelvis är ett problem i regioner i Kina och i Peru.

Såväl malm- som kolbrytning kan orsaka luftföroreningar till följd av höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider.

Vid förädling av mineraler det vill säga smältning, finns höga risker för luftföroreningar. Om inte tillräckliga skyddsåtgärder vidtas finns risker att svavelsyra och andra luftföroreningar släpps ut, vilket i förekommande fall har orsakat andningsbesvär, hjärt- och lungsjukdomar och för tidiga dödsfall.

Gruvdrift för brytning av förekommande mineraler sker i öppna dagbrott och är förknippat med risker för urlakning av giftiga ämnen och spridning av dammpartiklar. Vidare finns flera rapporter om brustna dammar vid gruvor som har släppt ut giftigt avloppsvatten till omgivande områden. Denna typ av omfattande kontaminering av mark och vatten, med hälsoskadliga effekter för lokalbefolkningen, finns rapporter om från flera länder i värdekedjan såsom Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo.

Även vid förädling av mineraler det vill säga smältning, finns höga risker för föroreningar av mark- och grundvatten. Det finns rapporter om att mycket sura ämnen har förorenat stora omgivande områden runt fabriker med hälso- och miljöskadliga effekter som följd.

Såväl oljeutvinning som tillverkning av plastprodukter innebär höga risker för mark- och vattenföroreningar i de lokalmiljöer som detta sker i. Flertalet rapporter om negativa konsekvenser för omgivande samhällen, föroreningar av mark och vattendrag, till följd av utsläpp av skadliga kemikalier från fabriker som tillverkar plast förekommer.

Elektronik innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen som kadmium, bly, nickel och flamskyddsmedel. Kopplat till hanteringen av uttjänt elektronik i länder såsom Indien, Nigeria och Ghana finns risker att dessa ämnen hamnar i mark och vattendrag, i och med att produkterna återvinns på ett bristfälligt sätt.

Risk för förekomst av korruption förekommer genom hela leveranskedjan men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv- och oljeindustrin. Vid bearbetning saknas specifika rapporter om förekomst av korruption och bedömning baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaror till vitvaror utvinns och produkterna tillverkas. I Transparency Internationals Corruption Perception Index 2020 rankas flera länder lågt (vilket innebär hög risk för korruption). Till exempel är Malaysia rankad som 57 av 180 länder, Sydafrika 69, Indien 86, Kina 78, Turkiet 86, Colombia 92, Egypten 117, Brasilien 94, Ukraina 117, Myanmar 137, Ryssland 129, Centralafrikanska Republiken 146 och Demokratiska republiken Kongo 170.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst.

Det finns även risk för korruption i Kina, som har den största plasttillverkning i världen. I Kina är det vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.     

Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter och hantering av inkomst. Vanligt är att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning. I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt. Detta i kombination med att ett flertal av råvaruländerna generellt sett har en hög korruptionsrisk medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung. Naturresurssektorn i Kina rapporteras vara icke-transparent, och därigenom bidra till ökad korruption. Gruvsektorn anses vara särskilt utsatt för korruption och bedrägeri eftersom området i stor utsträckning regleras av staten. Även i Demokratiska republiken Kongo är korruption utbrett i naturresurssektorn, vilket får påverkan på råvaruutvinningen. Exempelvis uppges förfarandet för att erhålla rättigheter och tillstånd för exploatering vara godtyckligt. Därtill uppges att ett flertal banker med anledning av icke-transparens i förhållande till kontraktsutdelning har dragit tillbaka lån som har beviljats statliga bolag inom gruvindustrin. I Colombia har det förekommit rapporter som tyder på korruption inom utvinningsindustrin och i förhållande till gruvrättigheter.