Elektronik och IT-produkter

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut då dessa skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen nedan ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för elektronik och IT-produkter.

Generellt sett är leveranskedjan för elektronik- och IT-produkter lång och komplex med en stor mängd underleverantörer involverade från utvinning av råmaterial i gruvor till komponenttillverkning och den slutliga sammansättningen i fabriker. Leveranskedjan är global och IT-branschen domineras av ett fåtal globala företag. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Elektronik- och IT-produkter är materialintensiva produkter och består exempelvis av komponenter i plast, glas, metaller, mineraler och stål. Stål används exempelvis till produktion av kapseln runt elektroniska produkter och batterier.

Första steget i leveranskedjan för elektronikprodukter innebär utvinning av råmaterial, exempelvis kvartssand (för att tillverka glas), råolja (för att tillverka plast), järnmalm (för stålframställning). Glimmer kan förekomma i kabelisolering. Elektronikprodukter innehåller dessutom en lång rad mineraler, som utvinns i såväl storskaliga som småskaliga gruvor. Till dessa räknas exempelvis koppar, guld, silvertantal, kobolt, tenn, platina, palladium, nickel och beryllium. Guld, tenn, tantal och volfram benämns konfliktmineraler, då utvinningen av dessa ofta bidrar till finansiering av väpnade konflikter. Litium och grafit är två viktiga mineraler för batterier i elektronik och IT-produkter. Litium kan utvinnas genom traditionell gruvdrift, men även ur uttorkade saltsjöar som blivit saltöknar. Det förekommer också att metaller och komponenter återvinns från uttjänt elektronik i länder såsom Indien och Nigeria.

Efter råmaterialutvinning transporteras råvarorna till marknader där de tillgängliggörs för försäljning till företag som utvinner metallerna ur mineralet. Försäljningen av mineraler sker inte sällan via mellanhänder.  

Efter bearbetning säljs materialen vidare till fabriker som tillverkar elektronikkomponenter och beståndsdelar i önskat format till den färdiga produkten. Därefter blir komponenterna föremål för försäljning till huvudtillverkare eller annan mellanhand. Antingen är det tillverkaren själv eller en mellanhand som sköter sammansättningen av produkterna. De globala elektronikföretagen anlitar ofta produktionsanläggningar i högriskländer. Färdiga produkter levereras slutligen till återförsäljare och slutkunder.

Utvinning av mineraler och metaller sker över hela världen, och inte sällan i så kallade högriskländer som främst är belägna i Afrika samt Syd- och Centralamerika. 

Smältverk finns exempelvis i Kina, Sydkorea, Japan, Ryssland, USA, Italien och Brasilien.

Stål tillverkas antingen genom återvunnet skrot eller nyskapas i smältverk från järn, kol, skrot och ämnen som krom, nickel och molybden. Kina är väldens största producent av stål, följt av EU, Japan, Indien och USA. Andra stora exportörer av stål är Turkiet och Brasilien. Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien (som står för cirka 40 procent) och Brasilien (som står för cirka 20 procent). Utöver dessa kan nämnas att Kina, Indien och Ryssland tillsammans står för 19 procent och Kirunagruvan i Sverige för cirka 0,9 procent.

Oljeutvinning för att tillverka komponenter i plast sker till stor del i Saudiarabien, Tyskland, USA samt Kina. Avseende plastprodukter är Kina, Tyskland, USA och Italien stora producenter, varav Kina är den största.

Kvartssand till glas finns överallt i världen men bryts främst i USA (som också är en stor exportör), Australien, Italien, Tyskland, Australien, Frankrike och Turkiet.

Glimmer bryts ofta i Indien och Kina. I de indiska staterna Jharkhand och Bihar bryts 25 procent av allt glimmer som används i världen.

Tillverkning av litiumjonbatterier sker framför allt i Kina, USA och Sydkorea. Tillverkning av mindre elektroniska komponenter samt montering av färdiga produkter sker i flera världsdelar. Globala teknikföretag har exempelvis produktionsanläggningar i Kina, Malaysia, Thailand, Filippinerna, Mexiko, Brasilien och Indien, men även inom Europa och USA.

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid-19 har medfört förhöjda risker för arbetstagare inom elektroniksektorn, och i synnerhet för särskilt sårbara grupper, såsom migrantarbetare. Risker och negativa effekter har observerats inom bland annat gruvsektorn i Latinamerika samt inom elektroniktillverkning i Asien (Kina inklusive Hongkong, Indien, Indonesien, Malaysia, Thailand och Vietnam), Europa (till exempel Tjeckien och Italien) och Latinamerika (till exempel Brasilien och Mexiko). Pandemin orsakade periodvis arbetsbrist i leveranskedjor för elektronik, vilket i sin tur har påverkat arbetstagares försörjningsmöjligheter. Andra effekter av pandemin inkluderar begränsad rörelsefrihet, upphävande av kollektivavtal och uteblivna löneökningar.  Dessa risker kan kvarstå fortsatt efter pandemin och bör därför bevakas och hanteras. 

Minoriteter och ursprungsbefolkning: Kisel används som halvledare i elektronikprodukter. Kisel kommer ofta från regionen Xinjiang i Kina, där ursprungsbefolkningen uigurer tvångsinterneras och tvingas arbeta. Det förekommer också tvångsarbete bland andra minoriteter i regionen. Utvinning av kisel innebär också höga arbetsmiljörisker, till exempel på grund av hantering av farliga material och under osäkra arbetsvillkor.  Även för andra elektronikkomponenter som tillverkas i Kina finns risker kopplade till minoriteters rättigheter. Risken för utnyttjande och dåliga arbetsvillkor för minoriteter finns även i andra länder, där komponenttillverkning sker (se ursprung). 

Ökad migration: Elektronik och IT-produkter tillverkas i länder som har ett stort antal migranter och flyktingar. Leveranskedjan för elektronik är i hög utsträckning beroende av sårbara grupper som kvinnor, migranter och etniska minoriteter. I Malaysia är elektronikindustrin helt beroende av migrantarbetare – varav många har dåliga villkor. Malaysia är det land som i sydöstra delen av Asien har flest migranter. Det finns en positiv korrelation mellan kontraktstillverkning och ökade antal migranter som arbetar. Många arbetare är inte registrerade och riskerar att utnyttjas.  

Rysslands invasion av Ukraina har påverkat delar av elektroniksektorn. Exempelvis påverkas halvledare och andra komponenter som behövs för elektronik i och med sanktioner mot Ryssland. Ryssland och Ukraina finns bland världens största producenter av material som ingår i produktion av halvledare; palladium (35–45% produceras i Ryssland) respektive neon (70–80% tillverkas i Ukraina), men också andra material (såsom nickel, där Ryssland är en av världens fem största producenter). Förändringar i leveranskedjor leder, utöver att priserna blir högre, till att leveranskedjorna förändras och därmed riskerar bli mindre transparenta och kontrollerade, vilket i sin tur ökar risen för negativ påverkan i leverantörsledet. 

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022) till EU-direktiv om företags tillbörlig aktsamhet, anses sektorer som ingår i leveranskedjan för elektronik och IT-produkter – såsom utvinning av mineraltillgångar och handel med metaller– ha stor risk för negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med dessa sektorer.

Såväl utvinning av råvaror som materialframställning till elektronik- och IT-produkter är förknippade med höga risker för kränkningar av mänskliga rättigheter. Allvarliga överträdelser av mänskliga rättigheter förekommer även vid bearbetning och sluttillverkning.

Vid utvinning av mineraler, som tenn, volfram, tantal, kobolt och guld, i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia, finns höga risker för tvångsarbete och slaveri. Det rapporteras även om förekomst av tvångsarbete vid utvinning av mineraler och järnmalm i bland annat Brasilien och Kina. Vid utvinning av mineraler är det vanligt förekommande att arbetare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot tolv timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer.

Det rapporteras även om förekomst av tvångsarbete vid utvinning av andra mineraler och järnmalm i bland annat Brasilien och Kina. Vid utvinning av mineraler är det vanligt att arbetare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot tolv timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. 

För oljebaserade produkter såsom plaster finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Även vid tillverkning av elektronik och IT-produkter i Kina, Taiwan, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Malaysia finns risker avseende tvångsarbete. I dessa länder utgörs arbetsstyrkan inom tillverkningsindustrin till stor del av migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Filippinerna, Indien och Nepal. Problem kopplade till migrantarbetare är bland annat mycket låga löner, tvångsarbete, beslagtagna pass, undermåliga arbetarbostäder och olika former av diskriminering och övergrepp. Migrantarbetare i Förenade Arabemiraten riskerar även att drabbas av det så kallade Kafalasystemet. Systemet kräver att varje migrantarbetare har en sponsor, vilket i praktiken innebär att arbetaren hamnar i beroendeställning till sin arbetsgivare vilket medför risk för tvångsarbete.

Lokalbefolkningar i framför allt centrala Afrika, men även Myanmar och Colombia, utsätts ofta för allvarliga övergrepp, inklusive tvångsförflyttningar och sexuellt våld mot kvinnor, och gynnas sällan av de intäkter som handeln med mineralerna genererar.

Vid utvinning av mineraler, som tenn, volfram, tantal, kobolt och guld finns höga risker för tvångsförflyttningar av lokalbefolkningar i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia vid anläggning av gruvor.

Avseende gruvdrift finns i Brasilien exempel på markkonflikter mellan lokalbefolkning och gruvbolag, där utvinningen har negativ påverkan på vattenkvaliteten och fiskebeståndet samt har orsakat jorderosion. Utvinningen bidrar inte sällan till negativ social påverkan i de fall lokalbefolkningen tvångsförflyttats. I Indien förekommer markkonflikter med ursprungsbefolkningar kopplat till utvinningen av bauxit och järnmalm samt vid produktion av stål. Även i Australien förekommer markkonflikter mellan ursprungsinvånare och gruvbolag som verkar i miljömässigt känsliga områden, vilka traditionellt sett tillhör aboriginer.

Vid oljeutvinning för plasttillverkning förekommer det stor risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkning och ofta utan tillräcklig ersättning. Eftersom oljeutvinning och pipelines tar upp stora ytor riskerar oljeindustrin även att påverka befolkningens rörelsefrihet och möjligheter att nyttja marken.  

Flera av de största producenterna av stål i Europa använder kokskol från gruvor i Moçambique där det rapporteras att gruvföretag har förflyttat tusentals människor för att göra plats för stora gruvprojekt. Det rapporteras om hur internationella gruvföretag, med godkännande från staten i Moçambique, har flyttat lokalsamhällen till avlägsna områden med begränsad tillgång till arbete, mat och vatten.

Höga risker avseende diskriminering av arbetare förekommer inom tillverkningsindustrin för elektronik i Taiwan, Malaysia, Förenade Arabemiraten och Sydkorea till följd av att det i stor utsträckning förekommer migrantarbetare. Rapporter om att såväl migrantarbetare som kvinnliga arbetare utsätts för olika former av övergrepp och systematisk diskriminering förekommer.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker, såsom exempelvis risker att lokal- och ursprungsbefolknings försörjningsmöjligheter fråntas när gruvor anläggs.

I Argentina har antalet juridiska processer, som drivs i den Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna av urbefolkning och landsbygdsgemenskaper, ökat.  Anledningen till detta är att utvinning av litium kräver tillgång till mark och stora mängder vatten, vilket i sin tur påverkar lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter. Problematiken är inte isolerad till Argentina utan gäller den så kallade ”Lithium Triangle” där även Bolivia och Chile ingår.

Risker vid oljeutvinning för plasttillverkning innefattar risk för föroreningar av vatten och mark i stora områden vilket kan göra vatten oanvändbart och marken obrukbar. Detta riskerar i sin tur att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. Plasttillverkning kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar ofta även luftkvaliteten negativt på lokal nivå.

Till följd av att tillverkningsindustrin för elektronik i aktuella tillverkningsländer kännetecknas av långa arbetsdagar och låga lönenivåer finns hög risk för kränkningar av rätten till en tillräcklig eller tillfredställande levnadsstandard för arbetare och deras familjer. Detta gäller i exempelvis Kina, Taiwan, Indien, Malaysia, Sydkorea och Förenade Arabemiraten.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Demokratiska republiken Kongo, Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker såsom exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer. För ett flertal metaller bryts råmaterialet främst av fattiga i låglöneländer. Stor del av arbetet görs för hand och gruvarbetarna måste ta sig ner djupt i gruvorna, vilket ofta är både komplicerat och farligt. Jobbet sker ofta i otillgängliga områden utan tillgång till sjukvård. 

Guldutvinning stod år 2010 för 37 procent av världens antropogena kvicksilverutsläpp, det vill säga utsläpp orsakade av människor, och beräknas därmed vara den enskilt största utsläppskällan. Kvicksilverutsläpp kan påverka exempelvis njurarnas funktion och orsaka neurologiska sjukdomar.

Processerna i smältverken är också mycket riskfyllda. Svavelsyra och andra föroreningar kan släpps ut om inte tillräckliga säkerhetsåtgärder finns på plats. Luft, vatten och mark kan förorenas, och i förlängningen orsaka andningsbesvär, hjärt- och lungsjukdomar och för tidiga dödsfall, samt förlust av försörjningsmöjligheter för lokalbefolkningen.

Vid brytning och hantering av kvartssand, vilket görs i bland annat Indien, finnshöga risker för negativ påverkan på arbetares hälsa då det finkorniga dammet som uppstår kan orsaka silikos (stendammslunga).

Stålproduktion är en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetarnas hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och maskiner och arbetarna exponeras för hälsofarliga ångor, stoft och starka syror.

Vid tillverkning av elektronik i Kina, Indien, Malaysia, Sydkorea och Förenade Arabemiraten finns rapporter om överträdelser mot rätt till hälsa då arbetsmiljön ofta är bristande vilket i förekommande fall leder till olyckor och skador på arbetstagare.

Elektronik innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen som kadmium, bly, nickel och flamskyddsmedel. Kopplat till hanteringen av uttjänt elektronik i länder såsom Indien, Nigeria och Ghana finnskränkningar mot rätt till hälsa, eftersom produkterna återvinns på ett sätt som är skadligt för människor och miljön. Vid återvinning av vissa metaller i kretskort används exempelvis syrabad som ger upphov till föroreningar av dricksvatten och brännskador hos arbetare.

Vid utvinning av mineraler, som tenn, volfram, tantal, kobolt och guld finns höga risker för överträdelser mot rätten till arbete i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia, vilket flertalet rapporter har gjort gällande.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Indien, Zambia och Malaysia stora risker, exempelvis hälsofarliga arbetsmiljöer, låga löner, bristande fackliga rättigheter. Gruvarbetarna får ofta betalt under minimilön, saknar skydd och riskerar ofta att utnyttjas. Även längre upp i leveranskedjan, vid produktion av stål är som bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av adekvat skyddsutrustning, låga löner, övertid samt brist på facklig organisering aktuella i Kina, Indien och Ryssland.

För oljebaserade produkter såsom plast finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med höga risker gällande bristande arbetsvillkor och fackliga rättigheter.

Avseende tillverkning av elektronik i Kina och Taiwan så förekommer rapporter om upprepade överträdelser mot rätten till arbete. Rapporter vittnar om extrem övertid, brist på övertidsersättning, straffavgifter för arbetare och icke-existerande lönespecifikationer. I Kina finns stor risk för kränkningar av fackliga rättigheter, då fria fackföreningar i praktiken inte existerar till följd av begränsningar i nationell lagstiftning. Även tillverkningsindustrin i Indien, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Malaysia är förenad med höga risker då rapporter om bristande arbetsvillkor, inskränkningar av fackliga rättigheter och mycket låga lönenivåer förekommer, inte minst gällande migrantarbetare. Rapporter vittnar om självmord bland arbetare i Kina och Sydkorea inom elektronikindustrin på grund av orimligt hög arbetsbelastning och press.  

Vid utvinning av mineraler, som tenn, volfram, tantal, kobolt och guld, i bland annat Demokratiska republiken Kongo, finns höga risker för allvarliga former av barnarbete, vilket flertalet rapporter har gjort gällande. I exempelvis Demokratiska republiken Kongo uppskattades 2014 att 40 000 pojkar och flickor arbetar inom gruvindustrin i södra delen av landet.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om förekomst av barnarbete i sektorn i dessa länder. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Såväl utvinning av råvaror som materialframställning till elektronik och IT-produkter är förknippade med höga risker för kränkningar av arbetares rättigheter. Allvarliga överträdelser av arbetares rättigheter förekommer även ofta vid bearbetning och sluttillverkning.

Vid utvinning av mineraler, som tenn, volfram, tantal, kobolt och guld, i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia, finns höga risker för tvångsarbete och slaveri. Tvångsarbete rapporteras även förekomma vid utvinning av mineraler och järnmalm i bland annat Brasilien och Kina. Vid utvinning av mineraler är det vanligt förekommande att arbetare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot tolv timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer.

Det rapporteras även om förekomst av tvångsarbete vid utvinning av andra mineraler och järnmalm i bland annat Brasilien och Kina. Vid utvinning av mineraler är det vanligt förekommande att arbetare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot tolv timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer.

Även vid tillverkning av elektronik och IT-produkter i Kina, Taiwan, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Malaysia finns risker i fråga om tvångsarbete. I dessa länder utgörs arbetsstyrkan inom tillverkningsindustrin till stor del av migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Filippinerna, Indien och Nepal. Problem kopplade till migrantarbetare är bland annat mycket låga löner, tvångsarbete, beslagtagna pass, undermåliga arbetarbostäder och olika former av diskriminering och övergrepp. Migrantarbetare i Förenade Arabemiraten riskerar även att drabbas av ”Kafalasystemet”. Systemet kräver att varje migrantarbetare har en sponsor, vilket i praktiken medför att arbetaren hamnar i beroendeställning till sin arbetsgivare vilket innebär risk för tvångsarbete.

För oljebaserade produkter såsom plast finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Vid utvinning av mineraler, som tenn, volfram, tantal, kobolt och guld, i bland annat Demokratiska republiken Kongo, finns höga risker för allvarliga former av barnarbete, vilket flertalet rapporter har gjort gällande. I exempelvis Demokratiska republiken Kongo uppskattades 2014 att 40 000 pojkar och flickor arbetar inom gruvindustrin i södra delen av landet.

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Indien, Vietnam och Malaysia stora risker och det har rapporterats om förekomst av barnarbete i sektorn i dessa länder. Råmaterial till metallprodukter kan även ha återvunnet ursprung med begränsad spårbarhet. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling för detta syfte och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor.

Höga risker avseende diskriminering av arbetare förekommer inom tillverkningsindustrin för elektronik och IT-produkter i Taiwan, Malaysia, Förenade Arabemiraten och Sydkorea till följd av att det i stor utsträckning förekommer migrantarbetare. Rapporter om att såväl migrantarbetare som kvinnliga arbetare utsätts för olika former av övergrepp och systematisk diskriminering förekommer.

Gruvindustrin i såväl Kina, Brasilien, Guinea, Indien, Vietnam som Malaysia innefattar höga risker för inskränkta fackliga rättigheter och begränsningar i nationell lagstiftning avseende fackföreningars verksamhet.

I Kina finns stor risk för kränkningar av fackliga rättigheter, då fria fackföreningar i praktiken inte existerar till följd av begränsningar i nationell lagstiftning. Höga risker förekommer även i Sydkorea där rapporter gör gällande att fackföreningsfriheten är begränsad och att fack och fackliga aktiviteter motarbetas aktivt av företag inom elektronikindustrin samt att fackliga ledare fängslas.

Vid utvinning av mineraler, som tenn, volfram, tantal, kobolt och guld, i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken, Myanmar och Colombia, finns höga risker för svåra förhållanden och bristande arbetsvillkor, vilket flertalet rapporter har gjort gällande. I exempelvis Demokratiska republiken Kongo utgörs den småskaliga gruvnäringen av dagbrott som gruvarbetarna gräver själva för hand. Sådana gruvor kan sträcka sig i flera tiotal meter under jord, ofta utan stöd för att hålla taken uppe och med undermålig ventilation. Arbetarna jobbar utan skydd för händer eller ansikte, och exponeras ständigt för kobolt, som är cancerframkallande och orsakar skador på lungorna.

Gruvindustrin i flertalet högriskländer såsom Kina, Indien, Brasilien, Guinea, Vietnam och Malaysia är förknippad med bristande arbetsvillkor, hälsofarliga arbetsmiljöer och låga löner. Rapporter om att detta har resulterat i många dödsfall förekommer från både Indien och Kina. Även i Turkiet är det vanligt med arbetsplatsolyckor inom gruvindustrin. Turkiet har mellan 250 000 och 400 000 syrianska flyktingar som arbetar illegalt i landet, inte sällan i gruvsektorn, och som saknar tillgång till arbetsrättsligt skydd. Detta medför en hög risk för trafficking, bristande arbetsvillkor och låga löner.

Vid brytning och hantering av kvartssand finns höga risker för negativ påverkan på arbetares hälsa då det finkorniga dammet som uppstår kan orsaka silikos (stendammslunga).

Arbetsvillkoren vid oljeutvinning speglas av att det i stor utsträckning förekommer kontraktsanställning i stället för fast anställning. Rapporter visar att det framför allt är de kontraktsanställda som råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till lämplig skyddsutrustning och utbildning eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal.  Även högre upp i leveranskedjan för plastprodukter förekommer höga risker för bristande arbetsvillkor. I Kina, som är världens största producent av plast, förekommer höga risker för bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning, långa arbetsdagar, obefintlig eller obetald ledighet, oskäliga löner samt avsaknad av anställningstrygghet.

När det gäller risker i produktionen av stål är bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av skyddsutrustning, låga löner och hög förekomst av övertid, förekommande i Kina, Indien och Ryssland. Stålindustrin i Kina förknippas med överträdelser av gällande nationell arbetslagstiftning bland annat i form av att arbetare ofta arbetar olagligt och mycket övertid samt har löner under lagstadgad miniminivå. Stålproduktion och bearbetning av metaller innebär generellt en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetares hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och arbetstagarna exponeras för hälsofarliga ångor, metalldamm och starka syror.

Avseende tillverkning av elektronik i Kina och Taiwan så förekommer rapporter om höga risker för bristfälliga arbetsvillkor. Undermåliga arbetsförhållanden har rapporterats hos leverantörer till ett flertal av de globala elektronikföretagen.  Rapporter vittnar om extrem övertid, brist på övertidsersättning, straffavgifter för arbetare, höga hälso- och säkerhetsrisker och icke-existerande lönespecifikationer. Även tillverkningsindustrin i Indien, Förenade Arabemiraten, Sydkorea och Malaysia är förenad med likvärdiga höga risker då rapporter om bristande arbetsvillkor och mycket låga lönenivåer förekommer, inte minst gällande migrantarbetare. Rapporter vittnar om självmord bland arbetare i Kina och Sydkorea inom elektronikindustrin på grund av orimligt hög arbetsbelastning och press.

Även vid sammansättning av färdiga produkter i Europa, rapporteras om bristande arbetsvillkor. I Ungern rapporteras om långa arbetspass där arbetare vittnar om att de drabbas av yrsel och huvudvärk och hotas med uppsägning. Från Tjeckien rapporteras om bemanningsföretag som inte ger socialförsäkringsskydd och arbetare med för långa arbetspass.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet. 

Höga risker för negativ miljöpåverkan finns inom såväl råvaruutvinning som materialframställning. Avseende tillverkning av material bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plast, vara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Utvinning och primär bearbetning av metaller och mineraler har bedömts utgöra 26 procent av de globala växthusgasutsläppen och höga risker avseende klimatpåverkan finns därmed. Den största delen av sektorns klimatpåverkan kommer dock från utvinning av järn och tillverkning av stål (och aluminium), som ju också står för betydligt större produktionsvolymer. Klimatpåverkan från utvinning av konfliktmineraler står för en betydligt mindre total andel av sektorns växthusgasutsläpp och verkar vara relativt konstant över tid.

Plasttillverkning är mycket energikrävande och om industrins energianvändning kommer från fossila källor, såsom den i stor utsträckning gör i Kina, innebär tillverkningen stor negativ klimatpåverkan. Utöver riskfaktorer avseende energiförsörjningen så tillkommer även stora koldioxidutsläpp från själva fabrikerna.

Gruvdrift och utvinning av metaller är i stor utsträckning förknippat med risker för den biologiska mångfalden till följd av urlakning av giftiga ämnen, spridning av dammpartiklar, jorderosion och illegal avverkning av skog. Det finns flertalet rapporter om förekomst av detta vid gruvdrift i exempelvis Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo.

Vidare finns höga risker även vid brytning av kvartssand i bland annat Indien där rapporter om att det har gett upphov till erosion, jordskred och översvämningar förekommer.   

Även oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det finnsäven risk för att både människor och djur blir förgiftade. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.

Utvinning av mineraler och metaller bidrar till att farliga partiklar blir luftburna, vilket genom trafik och vind får effekt på stora landområden.

Generellt kräver gruvdrift omfattande vattenanvändning, vilket påverkar områden där det finns risk för vattenbrist, vilket exempelvis är ett problem i regioner i Kina och i Peru.

Vid förädling av mineraler, det vill säga smältning, finns höga risker för luftföroreningar. Om inte tillräckliga skyddsåtgärder vidtas finns risker att svavelsyra och andra luftföroreningar släpps ut, vilket i förekommande fall har orsakat andningsbesvär, hjärt- och lungsjukdomar och för tidiga dödsfall.

Vad gäller grafittillverkning i Kina, rapporteras om utsläpp till luft och vatten som ödelägger skördar och förorenar dricksvattnet. Grafitpartiklar lägger sig som ett sotlager över byggnader och personlig egendom.

Gruvdrift för brytning av förekommande mineraler sker i öppna dagbrott och är förknippat med risker för urlakning av giftiga ämnen och spridning av dammpartiklar. Vidare finns flera rapporter om brustna dammar vid gruvor som har släppt ut giftigt avloppsvatten till omgivande områden. Denna typ av omfattande kontaminering av mark och vatten, med hälsoskadliga effekter för lokalbefolkningen, finns rapporter om från flera länder i värdekedjan såsom Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Ryssland, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo.

Vid användning av kvicksilver för att utvinna guld finns allvarliga risker för utsläpp av kvicksilver till mark och vatten. Detta förekommer fortfarande i exempelvis Filippinerna, Colombia och Peru. Det har uppskattats att småskalig guldbrytning gav upphov till att 1 200 ton kvicksilver släpptes ut i luft och vatten under 2015. Guldutvinning stod år 2010 för 37 procent av världens antropogena kvicksilverutsläpp, det vill säga utsläpp orsakade av människan, och beräknas därmed vara den enskilt största utsläppskällan. Kvicksilverutsläpp kan påverka exempelvis njurarnas funktion och orsaka neurologiska sjukdomar.

Även vid förädling av mineraler, det vill säga smältning, finns höga risker för föroreningar av mark- och grundvatten. Det finns rapporter om att mycket sura ämnen har förorenat stora omgivande områden runt fabriker med hälso- och miljöskadliga effekter som följd.

Vad gäller grafittillverkning i Kina, rapporteras om utsläpp till luft och vatten som ödelägger skördar och förorenar dricksvattnet.

Såväl oljeutvinning som tillverkning av plastprodukter innebär höga risker för mark- och vattenföroreningar i de lokalmiljöer som detta sker i. Flertalet rapporter om negativa konsekvenser för omgivande samhällen, föroreningar av mark och vattendrag, till följd av utsläpp av skadliga kemikalier från fabriker som tillverkar plast förekommer.

Elektronik och IT-produkter innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen som kadmium, bly, nickel och flamskyddsmedel. Kopplat till hanteringen av uttjänt elektronik i länder såsom Indien, Nigeria och Ghana finns risker att dessa ämnen hamnar i mark och vattendrag, i och med att produkterna återvinns på ett undermåligt sätt.

Risk för förekomst av korruption förekommer genom hela leveranskedjan men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv- och oljeindustrierna. Vad avser bearbetning och sluttillverkning saknas specifika rapporter om förekomst av korruption och bedömningen baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaror till elektronik utvinns och materialen produceras. I Transparency Internationals Corruption Perceptions Index 2020 rankas flera länder lågt (vilket innebär hög risk för korruption). Till exempel är Demokratiska republiken Kongo rankad 165 av 198 länder, Kina 80, Centralafrikanska Republiken 153, Myanmar 130, Indien 80, Malaysia 51 och Colombia 96.

Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter och hantering av inkomst. Vanligt förekommande är att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.

I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt. Detta i kombination med att ett flertal av råvaruländerna generellt sett har en hög korruptionsrisk medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung.

Naturresurssektorn i Kina rapporteras vara icke-transparent, och på så sätt bidra till ökad korruption. Gruvsektorn anses vara särskilt utsatt för korruption och bedrägeri eftersom området i stor utsträckning regleras av staten.

Även i Demokratiska republiken Kongo är korruption utbrett i naturresurssektorn, vilket får påverkan på råvaruutvinningen. Exempelvis uppges förfarandet för att erhålla rättigheter och tillstånd för exploatering vara godtyckligt. Därtill uppges att ett flertal banker med anledning av icke-transparens i förhållande till kontraktsutdelning har dragit tillbaka lån som har beviljats statliga bolag inom gruvindustrin.

I Colombia har det förekommit rapporter som tyder på korruption inom utvinningsindustrin och i förhållande till gruvrättigheter.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finnsrisk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst.