Fordon och reservdelar

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan.

Fordon innehåller många komponenter och både fordonen och komponenterna tillverkas över hela världen. Det innebär att leveranskedjan är komplex. Vanligtvis är det fordonstillverkaren som slutmonterar fordonet i sina egna fabriker.

Första steget i leveranskedjan är utvinning av råmaterial, exempelvis kvartssand till glas, olja till plast, metaller och mineraler.

Tillverkningen av komponenter sker ofta hos underleverantörer. Mellan varje led sker transport av material. Sluttillverkningen sker ofta i den region där fordonen säljs. Exempelvis sker sluttillverkningen av de fordon som säljs på den europeiska marknaden till stor del i Europa, främst i Tyskland, Spanien och Frankrike. 

Europeisk fordonsindustri har historiskt stått för en majoritet av fordonsproduktionen. Idag tillverkar Kina 28 procent av alla fordon i världen medan Europa står för 19 procent.

Inom Europa är Tyskland den största tillverkaren, följda av Spanien och Frankrike. Det förekommer även fordonstillverkning i Öst- och Centraleuropa, i länder som Polen, Rumänien och Ungern. När fordon importeras till EU är det främst från Turkiet, Japan, USA och Sydkorea, som tillsammans står för 70 procent av importen.

Fordon och reservdelar består av många komponenter som i sin tur består av olika material med ursprung i olika råvaror som en rad olika metaller och mineraler för elektroniska komponenter, glas, stål och råolja för plast.

Utvinning av mineraler och metaller sker över hela världen, och inte sällan i högriskländer som främst är belägna i Afrika samt Syd- och Centralamerika. I en del av de elektroniska komponenterna återfinns så kallade konfliktmineraler, alltså mineraler som utvinns i områden där det finns en pågående konflikt.

Järnmalm återfinns bland annat i stål vilket är ett material där bygg – och infrastruktursektorn står för 50 procent av den globala efterfrågan. Stål tillverkas antingen genom återvunnet skrot eller nyskapas i smältverk från järn, kol, skrot och ämnen som krom, nickel och molybden.  Kina är världens största producent av stål, följt av EU, Japan, Indien och USA. Världsproduktionen av järnmalm domineras av två länder: Australien och Brasilien.  Utöver dessa kan nämnas Kina, Indien och Ryssland. Kirunagruvan i Sverige är en relativt liten producent, Sverige innehar ca en procent av världsproduktionen. Inom EU står Sverige dock för 92 procent av järnmalmsproduktionen.

Aluminium utvinns framför allt ur mineralet bauxit och återfinnas i flertalet produkter på grund av sin låga vikt och långa hållbarhet. Guinea är världens största producent av bauxit, följt av Australien. Kina är den överlägset största producenten av aluminium, följt av Ryssland och Kanada. 
Koppar är en av de mest använda metallerna och nästan en tredjedel kommer från Chile. Andra producenter är Peru och USA. Omkring 30 procent av världskonsumtionen härrör från återvunnen koppar.

Glimmer kan finnas i till exempel färg och kablar, och bryts ofta i Indien, Kina  och Madagaskar.  I de indiska staterna Jharkhand och Bihar bryts 25 procent av allt glimmer som används i världen.  
Kvartssand, som huvudsakligen består av kvarts, bryts globalt i dagbrott för användning inom olika industrier till glas. I Europa utvinns kvartssand i flera länder, inklusive Sverige.  Länder där kvartssand bryts globalt är bland annat USA, Indien och Kina.

Oljeutvinning för att tillverka komponenter i plast sker till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina samt Kanada.

Globala händelser 2020–2024
Flera globala händelser 2020–2024 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor. Covid-19 har haft utbredda konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att migranter och flyktingar utnyttjas i leveransled. Även minoriteter och urfolk utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört. 

Covid-19 medförde förhöjda risker för arbetstagare, i synnerhet för sårbara grupper som migrantarbetare. Arbetare i globala leveranskedjor har utsatts för arbetsbrist, förlorade försörjningsmöjligheter, begränsad rörelsefrihet och upphävda kollektivavtal. Även om de flesta konsekvenser av Covid-19 är över är det en period att dra lärdomar från som bör beaktas om en ny pandemi skulle inträffa. 

Ökad migration har lett till att fler migranter och flyktingar riskerar att utnyttjas, ofta under osäkra anställningsförhållanden och med risk för kränkningar av deras rättigheter. Bristande kunskap om arbetslagstiftning, språkliga hinder och osäkra uppehållstillstånd gör dem särskilt sårbara. Även minoriteter och urfolk utsätts för liknande risker, särskilt inom industrier där arbetsvillkoren redan är svaga.

Rysslands invasion av Ukraina och de sanktioner som införts har tvingat aktörer inom råvarusektorn, bearbetning och tillverkning att söka alternativa leverantörer. Detta kan leda till en förändrad riskbild och minskad transparens i de nya leveranskedjorna.

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) är ett EU-direktiv som kräver att företag tillämpar tillbörlig aktsamhet i sina leveranskedjor. Det innebär att företag måste identifiera, prioritera och åtgärda risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö, både inom egen verksamhet och bland sina leverantörer. Syftet är att stärka företagens ansvar för hållbarhet och transparens genom att säkerställa att risker förebyggs och hanteras i hela leveranskedjan. 

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter inom fordonsindustrin bedöms sammantaget som höga. Risker förekommer i hela leveranskedjan men är särskilt allvarliga inom utvinning av råmaterial, materialframställning och tillverkning av mindre komponenter.

För flera sammansatta produkter är spårbarheten låg och därmed är informationsunderlaget för riskanalysen begränsat. Riskerna har dock bedömts som höga eftersom det finns information om att vissa högriskländer förekommer. Då sluttillverkning av fordon på svensk marknad vanligtvis sker i Europa har riskerna bedömts som låga i leveranskedjans sista led.

I flertalet länder där råvaruutvinning sker finns en hög risk för kränkning av rätten till frihet och säkert. I Kina samt i många av de oljeproducerande länderna är yttrandefriheten begränsad och det förekommer förföljelse och inskränkning av rätten till frihet och säkerhet. I Demokratiska republiken Kongo förekommer förföljelse av opposition, civilsamhälleaktivister och journalister. 

I många länder leder storskaliga utvinningsprojekt till tvångsförflyttning och omplacering av lokala samhällen. När mark tas i anspråk för såväl oljeutvinning som gruvdrift kan lokalbefolkningens möjligheter att bruka marken påverkas negativt på grund av utsläpp i mark och vatten och det kan bli svårare att fritt få åtkomst till sina marker efter etablering av exempelvis pipelines för att transportera olja. Ersättning till familjer för förlorad mark täcker ofta inte det faktiska värdet av deras förlust. Extra utsatta är minoriteter och urfolk där människor berövas sina hem och försörjningsmöjligheter. 

Oljeutvinning kan förorena vatten och mark i stora områden vilket riskerar att göra vatten otjänligt och mark obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. 

Generellt innebär gruvverksamhet i länder som Guinea, Brasilien, Kina, Vietnam, Zambia och Malaysia stora risker, som exempelvis risker att lokalbefolkningens och urfolks försörjningsmöjligheter fråntas dem när gruvor anläggs.

Till följd av att tillverkningsindustrin för fordon och reservdelar sker i högriskländer finns kända risker kopplat till långa arbetsdagar och låga löner, vilket i sin tur innebär hög risk för kränkningar av rätten till en tillräcklig eller tillfredställande levnadsstandard för arbetare och deras familjer. Detta gäller såväl i Kina, Taiwan, Indien, Malaysia, Egypten, Indien, Brasilien som i Sydkorea. 

Petrokemiska föroreningar i samband med råoljeutvinning kan ha allvarliga hälsoeffekter för samhällen i närheten, inklusive ökad risk för cancer, fosterskador, luftvägssjukdomar och kronisk njursjukdom.

Gruvdrift i bebodda områden påverkar mänskliga rättigheter, till exempel rätt till hälsa och rent vatten. Människor som bor i närheten av gruvor och anläggningar för malmbearbetning kan exponeras för farliga föroreningar genom inandning av kontaminerat damm, intag av förorenat vatten och mat eller hudkontakt med förorenat vatten. För ett flertal metaller bryts råmaterialet främst av fattiga människor i låglöneländer. Stor del av arbetet görs för hand och gruvarbetarna måste ta sig ner djupt i gruvorna vilket ofta är farligt. Jobbet sker ofta i otillgängliga områden utan tillgång till sjukvård. 

Processerna i smältverken är också mycket riskfyllda. Svavelsyra och andra föroreningar kan släppas ut om inte tillräckliga säkerhetsåtgärder finns på plats. Luft, vatten och mark kan förorenas och i förlängningen orsaka andningsbesvär, hjärt- och lungsjukdomar och för tidiga dödsfall, samt förlust av försörjningsmöjligheter för lokalbefolkningen. 

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av så kallade konfliktmineraler. Väpnade konflikter i östra Demokratiska republiken Kongo har lett till många civila dödsfall och skador. Militären begår övergrepp mot civila flyktingläger och många kvinnor utsätts för sexuellt våld.

Damm från mineraliska material vid brytning av kvartssand, består av mycket små partiklar som kan komma ned i lungorna och kan därför komma att påverka lungorna. Kroppen kan inte göra sig av med kvartsdamm som har andats in. Exponering för kvartsdamm kan orsaka lungsjukdomen silikos. Det tar oftast mellan 10 och 30 år efter att någon blivit exponerad för kvartsdamm innan sjukdomen uppträder. På lång sikt kan exponering för kvartshaltigt damm även ge upphov till KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) och lungcancer.  

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter inom fordonsindustrin bedöms sammantaget som höga. Risker förekommer i hela leveranskedjan men är särskilt allvarliga inom utvinning av råmaterial, materialframställning och tillverkning av mindre komponenter. För flera sammansatta produkter är spårbarheten låg och informationsunderlag för riskanalys begränsad. Då sluttillverkning av fordon på svensk marknad vanligtvis sker i Europa har risker bedömts som lägre. 

Inom gruvindustrin är det vanligt med tvångsarbete, migranter är en särskilt utsatt grupp. Kvinnor och barn hamnar genom trafficking i prostitution i gruvområdena.

Vid utvinning av mineraler är det vanligt att arbetstagare arbetar långa arbetsdagar i gruvorna. I Brasilien rapporteras om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetstagare utsätts för tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor.

För oljebaserade produkter som plaster finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

Även vid bearbetning och sluttillverkning till färdiga fordon och reservdelar, framför allt i Asien finns risker gällande tvångsarbete. I dessa länder utgörs arbetsstyrkan till stor del av migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Filippinerna, Indien och Nepal. Problem kopplade till migrantarbetare är bland annat låga löner, tvångsarbete, beslagtagna pass, undermåliga arbetarbostäder och olika former av diskriminering och övergrepp. 

En betydande andel av de totalt 168 miljoner barn som enligt International Labour Organisation (ILO) idag arbetar världen över återfinns inom utvinningsindustrin, framför allt i informella gruvor.  Arbete i gruvor för barn under arton år räknas som den värsta formen av barnarbete. I länder som Indien bedrivs arbete med skrotinsamling och rapporter om svåra arbetsförhållanden och barnarbete förekommer i denna sektor. 

Gruvindustrin är en mansdominerad arbetsplats och de kvinnor som arbetar där är en utsatt grupp. Sexuella övergrepp är inte ovanliga.    

Regeringen i Kina betraktar tibetaner och uigurer som hot och utsätter dem för särskilt hårt förtryck. Hundratusentals uigurer är fortsatt fängslade.  

I Indien diskrimineras minoritetsgrupper, särskilt muslimer. Olagliga rivningar av hem och andra egendomar förekommer.  

Även i tillverkningsländer i Europa kan det finnas risker för diskriminering, ojämlika möjligheter och ohälsa på arbetsplatsen, till exempel diskriminering beroende på funktionsnedsättning, etisk tillhörighet och kön. 

Fackliga organisationer är sällan representerade inom gruvbranschen, särskilt inte i småskaliga gruvor. Dialog med arbetstagarorganisationer saknas och gruvarbetarnas utsatthet är stor.

Även i senare led i leveranskedjan finns höga risker för kränkningar av fackliga rättigheter. Kina saknar yttrandefrihet, har ingen föreningsfrihet, mötesfrihet eller religionsfrihet, och människorättsförsvarare och andra som uppfattas som kritiska mot regeringen förföljs.  Motsvarande höga risker förekommer i Sydkorea där rapporter gör gällande att fackförenings-friheten är begränsad och fackliga aktiviteter motarbetas aktivt av företag inom elektronikindustrin samt att fackliga ledare fängslas.  Bristande fackliga rättigheter är vanligt förekommande både i produktionsländer såsom Kina, Indien, Brasilien och Turkiet  samt råvaruutvinning i Asien.

Såväl Egypten, Brasilien, Colombia, Indien och Turkiet har klassats som några av de farligaste länderna i världen sett till arbetsvillkor och fackföreningsfrihet.

Även vid tillverkning i Europa finns rapporter om kränkningar av föreningsfriheten och kollektiva förhandlingar. I Frankrike, som är en av de stora fordonstillverkarna i Europa, har strejkrätten varit under attack. Massprotester 2023 mot landets pensionsreformer möttes av våld från polisen. 

Över 80 procent av global handel sker med fartygsfrakt, vilket innefattar både risk för brott mot arbetares rättigheter och risker för miljön. Arbetare på fartyg arbetar i en isolerad miljö och är helt under kontroll av sin arbetsgivare. Detta gör dem sårbara för exploatering. Övervakning av arbetsvillkor av hamnmyndigheter är begränsad, och minimilönerna för sjömän är mycket låga. Många av arbetarna är lågutbildade och migrantarbetare och osäkra anställningsvillkor är vanliga. Det finns också rapporter om människohandel, påtvingad övertid och innehållna löner.

Arbetsmiljön i oljeindustrin är ofta förknippad med höga risker som explosioner, elektriska stötar och transportolyckor. Trots att industrin erbjuder relativt höga löner, varierar arbetsvillkoren beroende på region och specifika arbetsuppgifter. De långa arbetspassen kan leda till trötthet och sömnbrist, vilket kan leda till utmattning och ökar risken för olyckor. Dessutom innebär arbete på avlägsna platser en ytterligare riskfaktor på grund av extrema väderförhållanden och brist på sjukvård.  

Gruvor utgör i många länder mycket farliga arbetsplatser där kollapser, jordskred, drunkningar och lungsjukdomar dödar tusentals gruvarbetare varje år. Småskaliga gruvor utgör i många fall den farligaste formen av gruvarbete, eftersom skydd och säkerhetsanordningar vanligtvis saknas.  Migrantarbetare är vanliga och de arbetar många gånger långa arbetstider under osäkra arbetsförhållanden och med bristande hälsovård och säkerhet. 

Vid tillverkning av elektronik i Kina, Indien, Malaysia, Brasilien, Egypten och Sydkorea förekommer överträdelser mot rätt till liv då arbetsmiljön ofta brister, vilket leder till olyckor och skador.  

Stålproduktion är en krävande arbetsmiljö förenat med allvarliga risker för arbetarnas hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och maskiner och arbetarna exponeras för hälsofarliga ångor, stoft och starka syror. Även längre upp i leveranskedjan, vid produktion av stål förekommer bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av skyddsutrustning, låga löner, övertid samt brist på facklig organisering i bland annat Kina, Indien och Ryssland.  

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan inom fordonsindustrin finns inom såväl råvaruproduktionen som tillverkningen av material och mindre komponenter. Framför allt finns stora miljörisker förknippade med gruv- och oljeindustrin. Avseende tillverkning av material så bedöms metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plast och textil att vara särskilt riskfyllda ur ett miljöperspektiv. Vid sluttillverkning är riskerna lägre eftersom de fordon som säljs på svensk marknad vanligtvis sluttillverkas i Europa.

Tillverkning av stål ger upphov till omfattande utsläpp av koldioxid samt utsläpp av partiklar i luften.  Utvinning och tillverkning av råmaterial och produkter inom denna kategori kräver stora mängder energi och vatten och som på så sätt påverkar klimatet mycket.

Gruvverksamhet kräver stora mängder energi, som ofta kommer från fossila bränslen, vilket genererar höga koldioxidutsläpp.  Särskilt vidarebearbetning av råmaterial, såsom smältning och raffinering, bidrar till koldioxidutsläppen. Utvinning och bearbetning av metallhaltiga råmaterial står för cirka tio procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

Oljeindustrin för fossila drivmedel har en betydande påverkan på klimatet genom utsläpp av växthusgaser, både från sina egna verksamheter och genom förbränningen av de produkter som produceras. Olje – och gasverksamheter står för ca 15 procent av de globala energirelaterade växthusgasutsläppen.  Förbränningen av olja bidrar avsevärt till de globala koldioxidutsläppen och enligt beräkningar står olja för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp.

Inom kemikalie- och plasttillverkning används både energi och råmaterial i stor omfattning. En stor mängd fossila bränslen används liksom vatten, metaller, palmolja och mineraler.   Plasttillverkning är mycket energikrävande och om energin härstammar från fossila källor, som den i stor utsträckning gör i Kina, innebär tillverkningen stor negativ klimatpåverkan. Utöver riskfaktorer avseende energiförsörjningen så tillkommer även stora koldioxidutsläpp från fabrikerna.

Fordonsindustrin har under de senaste åren arbetat aktivt för att sänka sin miljöpåverkan från produktionen. Dock innebär produktionen fortfarande att stora mängder energi går åt. Bara lackeringen uppskattas stå för ungefär 50 - 70 procent av den totala energiförbrukningen i en fordonsfabrik.   

Flera delar i leveranskedjan påverkar biologisk mångfald. Oljeutvinning är generellt förknippat med stora risker för miljön och lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjur, som lever på mindre djur som har exponerats för olja, påverkas.  Offshore oljeproduktion kan påverka fiskerinäringen negativt. Oljeutsläpp förorenar haven, och kemiska dispergeringsmedel påverkar fiskarnas habitat, vilket leder till minskade fiskbestånd. Fiskare oroar sig även för havsbottenavfall och hinder från oljeindustrin som kan skada fiskeutrustning och orsaka förlust av fångst. Oljespill förorenar mark och vatten och kan döda djur och växter. 

Gruvdrift leder ofta till allvarliga förluster av livsmiljöer för en mängd olika arter, från mikroorganismer i marken till större däggdjur.   Det finns flertalet rapporter om detta vid gruvdrift i exempelvis Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo.

Plast är en av de vanligaste källorna till nedskräpning, varje dag dumpas motsvarande 2 000 sopbilar fyllda med plast i världens hav, sjöar och floder. Det orsakar skador och stora problem för djur, människor och miljö. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven. Mikroplaster bryts ner långsamt i miljön. När mikroplast hamnar i sjöar och hav finns det risk för negativa effekter på exempelvis musslor, kräftdjur och fiskar. När de vattenlevande djuren får i sig mikroplast kan det leda till minskat födointag, inflammationer och påverkan på fortplantningen. 

Storskaliga skogsprojekt påverkar biologisk mångfald negativt genom habitatförströring.  

Konflikten i Demokratiska republiken Kongo har förvärrat tillgången till rent vatten, särskilt i flyktingläger där humanitär hjälp inte kan levereras effektivt. Detta har lett till vattenbrist, vilket har en allvarlig inverkan på befolkningens hälsa.

Gruvdrift är en vattenintensiv industri som kan påverka områden med vattenbrist negativt.

Oljeproduktion påverkar vattenresurser genom hög vattenförbrukning och föroreningar, vilket leder till att vattennivåer sjunker och vattenkvaliteten försämras. Flertalet rapporter berättar om negativa konsekvenser för omgivande samhällen, föroreningar av mark och vattendrag till följd av utsläpp av skadliga kemikalier från fabriker som tillverkar plast.  

All förbränning av fossilt bränsle som sker i värdekedjan leder till utsläpp som orsakar allvarliga luftföroreningar, vilka påverkar både klimat, människors hälsa samt leder till övergödning. Såväl malm- och kolbrytning som metallförädlingsprocesser kan orsaka luftföroreningar med höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider. 

Kina är det land där dödsfall relaterade till luftförorening är vanligast, med över en miljon dödsfall varje år. De främsta källorna till dessa föroreningar är bilar, kolkraftverk och förbränning av avfall.  

Plasttillverkning innebär utsläpp av skadliga kemikalier och partiklar som kan förorena luften, både vid produktionen av råmaterial och vid tillverkning av plastprodukter. Under plasttillverkning frigörs flyktiga organiska föreningar (VOC) som är giftiga och kan orsaka luftföroreningar. Dessa föreningar bidrar också till bildandet av marknära ozon, som kan påverka både luftkvalitet och hälsa. Vid plasttillverkning släpps det också ut partiklar och andra skadliga kemikalier som kan orsaka hälsoproblem, särskilt andningsproblem och allergier.  

Gruvdrift orsakar vattenföroreningar genom utsläpp av metaller, ökad sedimentering i vattendrag och surt gruvavfall. Föroreningarna skadar både sötvattensfloran och faunan, vilket hotar både vatten- och landlevande djur. Gruvavfall från metall- och kolgruvor kan dränera ut i ytvattendrag eller tränga ner i grundvattnet vilket sänker pH-nivåerna och har förödande effekter på ekosystem som är beroende av dessa vattenkällor.   Denna typ av omfattande kontaminering av mark och vatten, med hälsoskadliga effekter för lokalbefolkningen, finns det rapporter om från länder som Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo.

Även vid förädling av mineraler, det vill säga smältning, finns höga risker för föroreningar av mark- och grundvatten. Det finns rapporter om att mycket sura ämnen har förorenat stora omgivande områden runt fabriker med hälso- och miljöskadliga effekter som följd.

Råvaruutvinning av olja, som oljeborrning och oljefältsexploatering, kan ha betydande negativa effekter på både mark och grundvatten. Under oljeutvinning kan spill och läckage av petroleumprodukter inträffa, vilket leder till förorening av marken. Dessa föroreningar kan skada den lokala miljön och utgöra hälsorisker för människor. Oljespill kan få allvarliga konsekvenser, särskilt i områden med grusiga jordarter eftersom olja sprids snabbt i sådana miljöer och kan nå grundvattnet innan effektiva saneringsåtgärder kan vidtas.   Om olja når grundvattnet kan det leda till allvarliga föroreningar, vilket påverkar dricksvatten och ekosystemen.

Elektronik innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen som kadmium, bly, nickel och flamskyddsmedel. Kopplat till hanteringen av uttjänt elektronik i Indien, Nigeria och Ghana finns risker att dessa ämnen hamnar i mark och vattendrag, i och med att produkterna återvinns på ett bristfälligt sätt.   

Risk för korruption inom fordonsindustrin förekommer genom hela leveranskedjan, men är som högst vid utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv- och oljeindustrin. Vid tillverkning av material saknas specifika rapporter om korruption och bedömning baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen.

Då en stor andel av materialtillverkning och tillverkning av mindre bildelar sker i länder med generellt hög risk för korruption, bedöms höga risker föreligga även i detta steg av leveranskedjan. För slutmonteringssteget bedöms riskerna som låga, vilket är en sammanvägning baserat på att fordon på svensk marknad oftast är producerade i Europa.

Enligt Transparency International är korruptionsnivåerna globalt fortsatt höga, och de flesta produktionsländer i leverenskedjan har korruptionsproblem som bland annat hindrar effektiv klimatpolitik och möjliggör att myndigheter kringgår miljölagar.   Ett flertal av de länder som står för utvinningen av råvaror av mineraler såväl som produktion av elektronikkomponenter har det gemensamt att de å ena sidan har antagit gedigna anti-korruptionslagstiftningar samtidigt som de å andra sidan bedöms vara förknippade med en hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index rapporteras korruption vara utbredd i exempelvis Demokratiska republiken Kongo, Kina, Indien, Brasilien och Guinea. 

I Demokratiska republiken Kongo har myndigheter utnyttjat sin makt för att tysta oppositionen och stänga ner oberoende media. Politisk repression, inklusive fängslanden och tortyr av aktivister, återspeglar en djupgående korruption i rättsväsendet och regeringsorgan. Det finns också rapporter om missbruk av humanitära resurser, där tjänstemän och militära grupper kan vara inblandade i korruption och utnyttjande av hjälpsändningar för egna syften. 

Kina har också betydande problem med korruption, både på lokal och central nivå. I Kina är det vanligt att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning. Trots att den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att bekämpa korruption, fortsätter problemet vara utbrett. 

I Indien är korruption utbredd inom både offentlig och privat sektor. Myndigheter och politiska institutioner är ofta utsatta för korruptionsanklagelser och Transparency International har bedömt landet som ett av de mest korrupta i världen. Korruption inom offentliga upphandlingar, polis och rättsväsende är särskilt utbredd, vilket hämmar effektivt styre och rättvisa. 

I Brasilien förvärras korruptionen av bristande oberoende inom rättsväsendet samt att politiska ledare agerar i eget intresse. Dessa faktorer bidrar till att upprätthålla en hög nivå av korruption i landet, vilket påverkar både den offentliga förvaltningen och medborgarnas förtroende.  

Guinea har allvarliga korruptionsproblem som påverkar dess politiska och ekonomiska system. Landet har ofta kritiserats för bristande transparens, och korruption inom regeringen och militära styret. 

Utöver landspecifika risker finns sektorsspecifika risker avseende råmaterialet som används till fordon – och reservdelar, vilka presenteras här nedan: 

Råolja. Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utvinnings-rättigheter och utvinningsfasen.   Inom olje- och gasindustrin har lobbyister stort inflytande på internationella klimatförhandlingar. Korruption i form av industrilobbying hindrar effektiva klimatåtgärder genom att försvaga ambitiösa policybeslut. Detta påverkar även politiska processer på nationell nivå världen över.   Plastförorening är ett växande problem, men plastindustrin har stort inflytande över lagstiftning och policybeslut. Enligt en rapport från Environmental Science & Technology har kemikalieföroreningar, inklusive plast, överskridit planetens hållbara gränser. Trots detta är lagstiftning och reglering av plastanvändning svag i många länder, vilket kan bero på industriellt lobbyarbete och korruption. 

Metaller och mineraler. Korruption inom gruvnäringen påverkar även samhällen där mineralutvinning sker. Företag kan använda korrupta metoder för att erhålla gruvlicenser eller säkerställa att protester och motstånd från lokalbefolkningen tystas. I vissa fall har lokala myndigheter ignorerat miljö- och hälsoeffekter av gruvdrift på grund av påtryckningar från industrin.  Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter. Vanligt förekommande är att företag mutar tjänstemän i offentlig sektor och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.  I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt.  Dock har ett flertal av råvaruländerna generellt sett en hög korruptionsrisk vilket medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung.