Lek-, sport- och hobbyartiklar

Det är viktigt att understryka att det inte är möjligt att visa en exakt bild av hur leveranskedjorna ser ut, då detta skiljer sig från produkt till produkt. Illustrationen ska därför ses som en generell schematisk bild över de olika steg som ingår i leveranskedjan för lek-, sport- och hobbyartiklar. 

Leveranskedjan för lek-, sport- och hobbyartiklar är uppdelad i råvaruutvinning, bearbetning och sluttillverkning. Insatsvarorna utgörs typiskt sätt av plast, textil och bomull, läder, batterier, gummi eller stål. Mellan varje led sker transport av materialet mellan eller inom de länder där produktionen av olika komponenter sker.

Många produkter består av, eller har komponenter i, olika plaster. Plast har ofta i sin tur sitt ursprung i råolja. Råolja är en komplex blandning av en stor mängd föreningar och den måste behandlas innan den kan användas. Efter utvinningen av råoljan följer raffinering. I oljeraffinaderiet delas den tunga råoljan till grupper av lättare fraktioner som skiljer sig åt vad gäller storleken och strukturen hos deras molekyler. En av fraktionerna, nafta, är den centrala föreningen för produktion av plast. Plasten transporteras därefter i form av plastgranulat, pulver eller vätska till fabriken för tillverkning av den aktuella plastprodukten.  Det finns många olika typer av plast och de kan grupperas in i två huvudpolymerfamiljer: termoplaster (som mjuknar vid smältning och härdar sedan igen vid kylning) och härdplast (som inte kan omformas efter upphettning). Insatsvarorna ingår vidare i plastproduktionen som sker genom att forma eller stöpa materialet till specificerad form.

Färg är en kemisk produkt som består av pigment, bindemedel, lösningsmedel och tillsatser baserade på oljor och alkohol.

Många mjuka leksaker tillverkas av textiler, i syntetiska material och naturmaterial så som bomull. Typexempel på råvaror som används är växt- eller djurfibrer (naturliga fiber) såsom bomull, ull och silke. Utöver den naturliga fibern produceras i detta steg även konstfiber såsom rayon, polyester, viskos och nylon. Exempelvis polyester, polyamid och akryl är syntetfiber som tillverkas av råolja som förädlas i flera steg vid raffinaderier och petrokemiska industrier. Efter att råvarorna renats, sätts de samman så att de bildar långa molekylkedjor, så kallade polymerer. Polymererna kan användas för att tillverka fibrer som används både till kläder och till plast. Produktionskedjan ser olika ut beroende på vilken typ av material som används i kläderna. Används naturliga fibrer består det första steget vanligtvis av jordbruket eller djurhållningen, medan det första steget i stället kan utgöras av till exempel oljeutvinning eller skogsavverkning om konstfibrer används.

Den andra steget är bearbetningsfasen, som beroende på vilken råvara som används består av olika delprocesser. Här tillverkas garnet, vilket ofta sker genom spinneri på stora fabriker. I denna fas sker även lutning, blandning, kardning, kamning, utkastning, vridning och lindning. När garnet har tillverkats omvandlas det till tyg, vilket exempelvis sker genom vävning eller stickning. Efter att garnet har vävts till ett tyg är det dags för våtberedningen, det vill säga färgning, tvätt och tryck. Härnäst väntar det sista tillverkningssteget innan tyget distribueras till återförsäljare och når slutkonsumenten. I detta steg formas tyget, skärs och sys upp till de olika textilprodukterna. Den sista fasen består av förpackning och distribution av textilprodukter till olika återförsäljare som säljer vidare färdiga textilprodukter till företag och konsumenter (i exempelvis Sverige). Se mer information i riskanalys för textilier.

En del artiklar, exempelvis bollar av olika slag, är tillverkade av läder. Produktionskedjan för läder inbegriper processerna djurhållning, slakteri och garvning. Under själva garvningen bearbetas hudarna för att lädret ska bli flexibelt och slitstarkt. Garvning sker vanligtvis genom kemikalieintensiva processer och cirka 90 procent av allt läder i världen garvas med hjälp av tungmetallen krom. Garvning kan även ske med hjälp av vegetabiliska garvämnen, vanligtvis bark, och innebär då inte lika höga miljö- och arbetsmiljömässiga risker. Dessutom tillkommer transport av levande djur till slakt och försäljning av djurskinn via mellanhänder (råvarubörs) eller lokala marknader. Se mer information i riskanalys för skor.

Det finns många elektroniska leksaker på dagens marknad. Det är leksaker som blinkar, låter och rör på sig, ofta genom att de går på batterier. Batterier har en produktionskedja som liknar den för elektronikprodukter i stort, då det ofta är samma underleverantörer involverade och tillverkningen sker i liknande områden. Generellt sett är leveranskedjan för elektronikprodukter lång och komplex med en stor mängd underleverantörer involverade från utvinning av råmaterial i gruvor till komponenttillverkning och den slutliga sammansättningen i fabriker. Leveranskedjan är global. Till skillnad från andra branscher domineras branschen för IT-produkter av ett fåtal globala företag. Elektronik- och IT-produkter är materialintensiva och består av exempelvis komponenter i plaster, glas, metaller, mineraler och stål. Stål används exempelvis till produktion av kapseln runt elektroniska produkter och batterier. Se mer information i riskanalys för elektronik och IT-produkter samt för konfliktmineraler.

Avseende komponent- och sluttillverkning står den kinesiska leksaksindustrin för en stor del, cirka 70–80 procent, av världens produktion av leksaker.

Sportartiklar tillverkas vanligtvis av material som textiler, bomull, läder, stål och gummi. Arbetssituationen i sportartikelsindustrin i Kina liknar den för leksaker. Pakistan producerar runt 40 miljoner sportbollar om året och står för omkring 70 procent av alla handgjorda bollar i världen.  För mer information om risker vid utvinning och framställning av stål, se riskanalys för bygg- och anläggningsmaterial. För mer information om risker vid utvinning och framställning av gummi, se riskanalys för medicinska förbrukningsartiklar.

Hobbyartiklar är ett omfattande produktområde som rymmer alltifrån plastband, piprensare till fjädrar. Då hobbyartiklar omfattar så varierande typer av produkter skiljer leveranskedjorna sig åt för de specifika tillbehören, men de tillverkas av liknande material som leksaker och sportartiklar. Plast, textil och bomull är återkommande i hobbyartiklar. Tillverkning sker över hela världen och någon generell information om ursprung är därför inte möjlig att uppge då det skiljer sig stort från produkt till produkt.

Plast har ofta sitt ursprung i råolja. Oljeutvinning sker till stor del i Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina samt Kanada.  Kina är världens största producent av plastprodukter medan färg- och limprodukter i stor utsträckning tillverkas i Kina eller Indien.

En stor del av den globala produktionskedjan inom textilindustrin finns i Asien. Länderna Kina och Indien utmärker sig som två av världens största exportländer för textil. Även Tyskland, USA, Italien och Turkiet står för en stor del av produktionen. Beroende på vilket råmaterial textilen består av sker råvaruproduktionen i olika länder. Används till exempel bomull står länder som Kina, USA, Indien, Vietnam och Brasilien för en stor del av exporten.

Världsproduktionen av järnmalm, som används för att framställa stål, (2,1 miljarder ton 2017) domineras av två länder: Australien som står för cirka 40 procent och Brasilien som står för cirka 20 procent. Utöver dessa kan nämnas att Kina, Indien och Ryssland tillsammans står för 19 procent och Kirunagruvan i Sverige för cirka 0,9 procent av världsproduktionen.

Den kinesiska leksaksindustrin står för 70–80 procent av världens leksaksproduktion och sportartiklar importeras till den europeiska marknaden från bland annat Kina, Vietnam, Caymanöarna, Taiwan, Indonesien, USA och Kambodja. Den största producenten av fotbollar är Pakistan, följt av Indien, Kina och Thailand. Leksakstillverkning äger också, i mindre utsträckning, rum i europeiska länder där risker för mänskliga rättigheter och arbetsvillkor generellt sett är lägre.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter är utbredd genom hela leveranskedjan för lek, sport- och hobbyartiklar. Risker finns kopplade till många typer av råvaror och bearbetnings- och tillverkningssteg, eftersom det ingår många olika typer av produkter.  

Arbetare kan exponeras för farliga kemikalier i samband med behandlingen av lek, sport- och hobbyartiklar, något som kan medföra hälsorisker som cancer, skador på arvsmassan och nedsatt reproduktiv förmåga. Arbetare löper även större risk att exponeras för farliga ämnen, som flamskyddsmedel och vinylklorid, under tillverkning. Exempelvis kan måleriarbeten medföra allvarliga risker för hälsan, rapporter har påvisat att arbetare som arbetat utan tillräcklig skyddsutrustning fått problem med kvarvarande huvudvärk  och utvecklat leukemi efter att ha exponerats för tuolen och bensen. Riskerna ökar i länder där lagstiftning kring gränsvärden eller kontroll av lagefterlevnad är eftersatt.

Vid garvning av skinn (ett bearbetningssteg som äger rum exempelvis i samband med tillverkning av bollar) används kemikalier och arbetare riskerar utsättas för hälsorisker då de i många fall inte har tillgång till lämplig säkerhetsutrustning. Som ett resultat av detta riskerar arbetare att utsättas för allergier, hudåkommor och andningsbesvär. I garverier används stora mängder giftiga kemikalier, exempelvis den cancerogena tungmetallen krom. Rapporter har visat hur arbetare i våta delar av tillverkningsprocessen står upp till anklarna i kemikaliemättat vatten, när de forslar hudar ut och in ur stora trummor. Från Indien rapporteras att det är vanligt att stora garverier ofta anlitar mindre garverier som underleverantörer. Dessa mindre garverier kan ha undermåliga rutiner kring säkerhet och hälsa och barnarbete har bevisats förekomma. Garveriernas användande av underleverantörer för delar av arbetet gör att det kan vara svårt att få insyn i leveranskedjan eftersom den slutliga skinnprodukten kan ha tillverkats på flera olika ställen. Enligt FN dör två arbetare i minuten på grund av farliga kemikalier de utsätts för på jobbet.

I samband med oljeutvinning finns risk för att oljebolagens säkerhetsvakter utövar våld mot lokalbefolkningen, något som rapporterats om specifikt för denna del av leveranskedjan.

I samband med produktion i Kina, kan konstateras att fria fackföreningar inte är tillåtna, vilket innebär att arbetstagarna inte kan åtnjuta sin föreningsfrihet. Det saknas ofta fackföreningar på fabriker i Kina och där det finns föreningar är arbetstagarna ofta inte informerade om syftet med föreningarna och möten hålls inte regelbundet. Det förekommer att ledarna för fackföreningen även är arbetsledare på fabriken och att fackföreningen därför inte har avsedd funktion.

Vid oljeutvinning finns det betydande risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkning, vilket ofta sker utan att berörda personer får någon ersättning. Oljeindustrin kan även påverka befolkningens rörelsefrihet genom att utvinningen och anläggningens rörledningar tar upp stora ytor, något som riskerar att kränka eller begränsa befolkningens ägande av egendom.

Expansionen av gummiplantager i Indonesien innebär även att enskilda jordbrukare och ursprungsbefolkning tvingas bort från sina marker av både regeringar och privata företag utan tillräcklig kompensation.

Även vid förädling av metall finns risker kopplade till miljöutsläpp och deras påverkan för lokalbefolkningens rätt till sin egendom men även deras tillgång till rent vatten och mat. Överträdelser av mänskliga rättigheter förekommer även frekvent i förhållande till produktionsleden av elektronikkomponenter. I exempelvis Kina är en utmaning att staten ofta stöttar privata bolag när dessa konfiskerar mark som tillhör lokalbefolkningen. Indien och Kina är tillverkningsländer där det föreligger generella risker för att äganderätten inte respekteras genom att befolkning kan bli tvingad att flytta för att nya fabriker ska uppföras.

I leksakstillverkning i Kina är arbetares löner ofta så låga att arbetstagarna i praktiken måste arbeta övertid för att kunna försörja sig. Det har rapporterats om självmord på olika leksaksfabriker, där uppgifter från berördas släktingar anger att händelsen utlösts av att arbetstagarna efter flera års anställning fått utskällningar och blivit avskedade. Inom leksakstillverkning finns rapporter om dåliga bostäder för arbetare, där åtta eller fler arbetare tvingas bo tillsammans i små rum och ofta delar illaluktande och ostädade badrum med fler än tio andra arbetare. I somliga arbetsbostäder blir det alldeles för varmt under sommaren. Många arbetare väljer att inte bo i arbetsbostäderna på grund av boendemiljön.

Gällande plastproduktion i Kina, Vietnam och Indonesien finns det problem med extremt låga lönenivåer, understigande det som går att leva på (vilket driver arbetstagarna till omfattande övertidsarbete) samt löner som underskrider fastställda minimilöner. Migrantarbetare arbetar ofta under de sämsta arbetsvillkoren, med exempelvis lägre lön, sämre förmåner och utan skyddsutrustning, samt kan utsättas för diskriminering. Det är inte ovanligt att ingen eller obetald ledighet förekommer. Plasttillverkningen kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar även luftkvaliteten i närområdet.

Vid metallutvinning är de bostäder som erbjuds arbetare (ofta kontraktsanställda eller migrantarbetare) vid gruvorna där arbetet sker, inte sällan i så dåligt skick att det inte är förenligt med rätten till en tillräcklig levnadsstandard. Vid utvinning av råmaterial till gummi innebär expansionen av gummiplantager att personer som är bosatta nära plantagerna utsätts för kränkningar av deras rätt till vatten, hälsa och levnadsstandard på grund av utsläppen från plantagerna. De låga lönenivåerna vid råvaruutvinning tvingar även arbetare att ta hjälp av sina barn för att försörja familjen.

Såväl oljeutvinningen som odling av konventionell bomull kan förorena vatten och mark i stora områden, vilket kan göra vatten oanvändbar och marken obrukbar. Detta riskerar att kränka lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor. Oljeutvinningens rörledningar begränsar även befolkningens möjlighet att bruka marken vilket kan leda till brist på rent vatten och tillgång till mat.

Garvning av läder är en mycket kemikalieintensiv process, framför allt vid kromgarvning. Vid tillverkning i Indien och Bangladesh finns hög risk för att arbetare utsätts för hälsofarliga kemikalier. Kvicksilver, som används i samband med tillverkning av exempelvis leksaksartiklar i PVC, är ett av de farligaste miljögifterna för människan och kan ge skador på hjärnan och det centrala nervsystemet. Barn är känsligare för vuxna och fosterstadiet är den allra känsligaste perioden då metylkvicksilver redan vid låga halter kan hämma utvecklingen hos barn. Arbetare som arbetar i tillverkning där kvicksilver används löper risk för exponering och hälsopåverkan. Färgsprejade leksaker kan innehålla miljöfarliga azo-färgämnen. Arylaminer, som avges från azo-färgämnen, kan i vissa former vara cancerframkallande och mycket giftigt vid inandning, hudkontakt eller förtäring. När leksaker och sportartiklar sprejfärgas kan ämnet spridas i luften och arbetare exponeras för dessa ämnen.

I hela leveranskedjan för textila komponenter är det vanligt med bland annat långa arbetsdagar (upp till 14 timmar långa arbetsdagar under högsäsong i leksaksindustrin), låga löner, kränkningar av fackliga rättigheter samt trakasserier och tortyr av fackligt aktiva. Arbetares löner understiger ofta vad som utgör en levnadslön och kvinnor löper i många fall risk att bli utsatta bland annat för sexuella övergrepp. Detta då produktionen ofta är förlagd till länder såsom Kina, Vietnam, Indonesien och Indien där detta är mycket vanligt.  Det gäller även vid produktion av textil i Central- och Östeuropa där det i flera länder existerar lagstiftning som hindrar fackföreningar.

Tvångsarbete förekommer vid utvinning av råmaterial och rapporterats från såväl odling av bomull, vid farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan, som vid utvinning av gummi från plantager, i både Malaysia och Indonesien. Från leksakstillverkning finns rapporter om att tillverkande företag tvingat arbetare att vara med på obligatoriska men obetalda aktiviteter.

Migrantarbetare (exempelvis vid gruvor) löper risk att utsättas för människohandel och att sättas i skuld till sin arbetsgivare. En stor del av migrantarbetarna tvingas flytta från sina familjer, vilket även leder till att deras barn tvingas leva utan sina föräldrar. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer. Även vid tillverkning av leksaker i Kina uppges en stor andel av arbetstagarna vara migrantarbetare, vilket medför förhöjda risker för tvångsarbete även i denna del av leveranskedjan.  

Inom råvaruproduktionen för textil (som på bomullsodlingar) rapporteras om barnarbete på farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Även i senare delar av leveranskedjan för textila material, såsom vid spinning av garn och vävning av textilier, förekommer rapporter om barnarbete i bland annat Indien.  

Inom skinntillverkningen i bland annat Bangladesh, Brasilien, Chile, Vietnam och Indien rapporteras om barnarbete som inkluderar långa arbetsdagar och hälsofarliga produktionsmoment. Inom utvinningen av gummi är barnarbete ett vanligt problem på gummiplantager i Indonesien. Barnarbete är även en känd problematik från tillverkning av fotbollar i Pakistan, men barnarbete rapporteras även i andra länder, till exempel i Indien. Sedan problemet uppmärksammades internationellt under 1990-talet har Pakistan slutit avtal med bland annat ILO, Unicef och Fifa för att bekämpa barnarbete. Trots att många förbättringar har skett gällande barnarbete i branschen pekar en rapport från 2010 på att problem med barnarbete vid tillverkning av fotbollar fortfarande kvarstår.

Leksakstillverkning i Kina präglas av att arbetare ofta flyttar till platsen där fabrikerna ligger. Detta innebär att de lämnar sin familj och flyttar till andra delar av landet, områden som ofta är helt okända för arbetstagarna. Skyddet för barn riskerar bli otillräckligt i de fall då arbetarnas barn inte får tillräcklig omsorg på grund av att de separerats från sina föräldrar.

Inom textilindustrin utgör kvinnor en majoritet av arbetstagarna och i länder som Bangladesh, Indien och Kambodja har det rapporterats om allvarliga former av diskriminering och trakasserier i textilfabriker baserat på kön såsom fysiskt våld, sexuella övergrepp och nekad ersättning vid föräldraledighet. Även vid tillverkning av textil i Europa, till exempel i Central- och Östeuropa, rapporteras om diskriminering av kvinnor vad gäller exempelvis löner.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter är utbredd genom hela leveranskedjan för lek, sport- och hobbyartiklar. Risker finns kopplade till många typer av råvaror och bearbetnings- och tillverkningssteg, eftersom det ingår många olika typer av produkter.

Det föreligger risker kopplat till tvångsarbete vid såväl utvinning av råvaror som tillverkning av lek-, sport- och hobbyartiklar.

Tvångsarbete förekommer vid utvinning av råmaterial och rapporterats från såväl odling av bomull, vid farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan, som vid utvinning av gummi från plantager, i både Malaysia och Indonesien. Från leksakstillverkning finns rapporter om att tillverkande företag tvingat arbetare att vara med på obligatoriska men obetalda aktiviteter.

Migrantarbetare (exempelvis vid gruvor) löper risk att utsättas för människohandel och att sättas i skuld till sin arbetsgivare. En stor del av migrantarbetarna tvingas flytta från sina familjer, vilket även leder till att deras barn tvingas leva utan sina föräldrar. I Kina bedöms över tre miljoner människor arbeta under slavlika förhållanden (bara i Indien är antalet fler) och gruvdrift är en av de vanligaste branscherna där sådana arbetsvillkor förekommer. Även vid tillverkning av leksaker i Kina uppges en stor andel av arbetstagarna vara migrantarbetare, vilket medför förhöjda risker för tvångsarbete även i denna del av leveranskedjan.

Det föreligger risker kopplat till barnarbete vid såväl utvinning av råvaror som tillverkning av lek-, sport- och hobbyartiklar.

Inom råvaruproduktionen för textil (som på bomullsodlingar) rapporteras om barnarbete på farmer i exempelvis Kina, Indien, Pakistan och Uzbekistan. Även i senare delar av leveranskedjan för textila material, såsom vid spinning av garn och vävning av textilier, förekommer rapporter om barnarbete i bland annat Indien. 

Inom skinntillverkningen i bland annat Bangladesh, Brasilien, Chile, Vietnam och Indien rapporteras om barnarbete som inkluderar långa arbetsdagar och hälsofarliga produktionsmoment. Inom utvinningen av gummi är barnarbete ett vanligt problem på gummiplantager i Indonesien. Barnarbete är även en känd problematik från tillverkning av fotbollar i Pakistan, men barnarbete rapporteras även i andra länder, till exempel i Indien. Sedan problemet uppmärksammades internationellt under 1990-talet har Pakistan slutit avtal med bland annat ILO (International Labour Organization), Unicef (United Nations Children's Fund) och Fifa (Fédération Internationale de Football Association), för att bekämpa barnarbete. Trots att många förbättringar har skett gällande barnarbete i branschen pekar en rapport från 2010 på att problem med barnarbete vid tillverkning av fotbollar fortfarande kvarstår.

Leksakstillverkning i Kina präglas av att arbetare ofta flyttar till platsen där fabrikerna ligger. Detta innebär att de lämnar sin familj och flyttar till andra delar av landet, områden som ofta är helt okända för arbetstagarna. Skyddet för barn riskerar bli otillräckligt i de fall då arbetarnas barn inte får tillräcklig omsorg på grund av att de separerats från sina föräldrar.

Det föreligger risker kopplat till diskriminering och trakasserier vid tillverkning av (komponenter till och färdiga) lek-, sport- och hobbyartiklar. Inom textilindustrin utgör kvinnor en majoritet av arbetstagarna och i länder som Bangladesh, Indien och Kambodja har det rapporterats om allvarliga former av diskriminering och trakasserier i textilfabriker baserat på kön såsom fysiskt våld, sexuella övergrepp och nekad ersättning vid föräldraledighet. Även vid tillverkning av textil i Europa, till exempel i Central- och Östeuropa, rapporteras om diskriminering av kvinnor vad gäller exempelvis löner.

Fackföreningsfriheten är inskränkt i Kina och fria fackföreningar är inte tillåtna. Detta medför risker avseende rätt till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar gällande såväl leksakstillverkning som plasttillverkning som i stor utsträckning sker i Kina.  

En stor del av arbetstagarna vid fabriker inom leksaksindustrin utgörs av migrantarbetare. Lönenivån inom den kinesiska leksaksindustrin är lägre än inom andra jämförbara sektorer. För att kunna försörja sig måste många arbetare arbeta övertid. Enligt kinesisk lag får arbetare inte arbeta mer än 44 timmar i veckan samt totalt 36 timmars övertid i månanden. Detta bryter fabrikerna konstant emot och arbetare har registrerat över 80 timmars övertid i månanden, somliga mer. Fabriker har också använt sig av olika straffsanktioner mot de arbetare som bryter mot fabrikernas regler.

I leksakstillverkning är det också ett problem att arbetsgivarna inte informerar arbetstagarna om riskerna vid hantering av de kemikalier som används i fabrikerna och ingen eller otillräcklig skyddsutrustning tillhandahålls. Detta innebär att arbetstagarna exponeras för farliga ämnen som kan resultera i sjukdomar. Enligt kinesisk lag ska nödutgångar i fabrikerna vara fria passager men i vissa fabriker är nödutgångarna blockerade av produkter. Det är även vanligt att det inte finns några säkerhetsrutiner på fabrikerna.

Cirka 3 miljoner människor beräknas arbeta inom oljeindustrin, där lönenivåerna är relativt höga, men där arbetsmiljön innebär många säkerhetsrisker och kontraktsanställningar (med olika omfattning gällande arbetstid) förekommer i stor utsträckning. Rapporter pekar på att det är vanligare att kontraktsanställda råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att de inte får tillgång till adekvat skyddsutrustning och utbildning eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal. Kontraktsanställda har inte heller lika stora möjligheter att sätta sig in i arbetsplatsens rutiner och jobbar under större press för att få behålla arbetet och ofta får utföra mer riskabla arbetsuppgifter.

Vanliga arbetsvillkorsproblem inom plasttillverkningen i Kina, världens största producent av plast, är bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning och avsaknad av utbildning om arbetsmiljörisker. Det föreligger hög risk för bränder och explosioner i produktionen samtidigt som det ofta saknas nödutgångar och släckningsutrustning. Tunga maskiner och bristande rutiner kan leda till allvarliga olyckor. Kemikalierna som används kan vara cancerframkallande. Många tillverkningsprocesser innebär höga temperaturer och hög ljudnivå, vilket arbetstagarna dagligen utsätts för. Långa arbetsdagar är också ett vanligt förekommande problem. Inte minst gäller detta under högsäsong när arbetsdagarna kan vara 10–14 timmar långa, övertiden mycket omfattande och veckovila (en dags ledigt i veckan) inte säkerställs.

Utvinning av mineraler och metaller är förknippat med överträdelser av arbetares rättigheter samt hälso- och säkerhetsrisker. Det är vanligt förekommande att gruvarbetare saknar skyddsutrustning och endast har tillgång till enklare verktyg. Vidare är arbetsplatsolyckor vanligt vid utvinning av mineraler. Även vid förädling av metaller är arbetsmomenten tunga, krävande och riskfyllda. Extremt höga temperaturer och hälsofarliga ångor och gaser är några av de risker för liv och hälsa som arbetare utsätts för.

Arbetsförhållanden i framställningen av råvaror som skinn, bomull och gummi är ofta svåra med långa arbetsdagar och dåliga löner. Risk att som arbetare utsättas för farliga kemikalier föreligger. När skinn garvas, det vill säga görs till läder, i garverier sker detta genom kemikalieintensiva processer, framför allt om lädret garvas med hjälp av krom. I denna garveriprocess utsätts arbetare ofta för farliga kemiska substanser utan att ha tillräcklig säkerhetsutrustning.

Enligt rapporter är tillfälligt arbete den vanligaste arbetsformen inom fotbollsproduktionen för handsydda fotbollar. I Pakistan, Kina och Indien lägger företag ut det intensiva arbetet på tillfällig arbetskraft som arbetar hemifrån eller från sycenter, vilket gör det svårt att övervaka ur ett arbetstagarrättsperspektiv och det kan vara svårt att spåra leveranskedjan för de specifika bollarna. Lönerna inom industrin (i exempelvis Pakistan, Kina och Indien) är ofta lägre än den lagstadgade miniminivån och eftersom arbetarna ofta är tillfälligt anställda migrantarbetare saknar de anställningstrygghet och har inget skydd avseende till exempel sjukvård då de inte är registrerat bosatta i regionen. Det finns även restriktioner avseende att organisera sig. Det rapporteras om diskriminering genom att kvinnor får lägre betalt och riskerar att bli av med jobbet vid en eventuell graviditet. Ofta får arbetstagarna betalt per boll och risk finns att arbetarna tar hjälp av sina barn för att kunna höja lönen. Rapporter anger vidare att under lågsäsong i Pakistan kan arbetarna komma till arbetet och upptäcka att arbetsplatsen är stängd. Det rapporteras även om tvångsövertidsarbete.

Risken för betydande negativ miljöpåverkan, som i sin tur inverkar negativt på mänskliga rättigheter, är utbredd genom hela leveranskedjan för lek, sport- och hobbyartiklar. Risker finns kopplade till många typer av råvaror och bearbetnings- och tillverkningssteg, eftersom det ingår många olika typer av produkter. I sluttillverkningsledet bedöms miljörisker som medelhöga, då det finns en större variation av tillverkningsländer och deras nivå av att upprätthålla miljöskydd. Sammantaget bedöms risknivån som hög.

Plasttillverkning i sig är mycket energikrävande och om energiförsörjningen bygger på kol, såsom den gör i Kina, innebär tillverkningen höga utsläpp av växthusgaser. Dessutom sker koldioxidutsläpp även från själva fabrikerna.

Polyesterfibrer kan förekomma både i tyg och i fyllningen till leksaker. Fibrerna framställs med olja, vilket är en icke förnybar råvara, och är mycket energikrävande. Risker för betydande klimatpåverkan föreligger även kopplat till de våtprocesser som ingår i framställning av textila material, vilka är mycket energiintensiva. Även vid framställning av gummi är processerna mycket energiintensiva, vilket bidrar till betydande klimatpåverkan när detta sker i länder som främst nyttjar energi från fossila källor.

Oljeutvinning som sker på land har stor påverkan både på miljön samt lokalbefolkningen. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas finna nya livsmiljöer och det föreligger även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Då utsläpp kan spridas långa sträckor från ursprungskällan kan utsläppen även påverka stora landområden runt omkring utvinningsplatsen. Ifall oljeutvinningen sker i havet uppstår borrkax, som innehåller finmald sten vilket har blandats med borrslam, som består av vatten eller olja, vid borrningsprocessen. Dessutom uppstår stora mängder produktionsvatten, vilket är en blandning av olja, organiskt material, organiska syror, salter och ibland naturligt radioaktivt material från berggrunden. Detta kan innebära att fiskar får leverskador, hormonrubbningar, genförändringar och sämre tillväxt. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjuren som lever på mindre djur som har exponerats för olja påverkas. Fabriker som tillverkar plast orsakar ökade risker för förorenade vatten och marker, vilket gör att lokalbefolkningen inte kan bruka jorden eller dricka vattnet. Lokalbefolkningen kan få i sig hälsoskadliga substanser genom konsumtion av vatten eller den fisk som finns i vattendrag i området.  

Garvning orsakar föroreningar till följd av användning av farliga kemikalier. Detta kan leda till allvarliga konsekvenser för både människors hälsa och miljön. Föroreningar orsakade av kemikalier påverkar grundvatten och tillgång till rent dricksvatten. Förbrukningen av vatten för djurhållning och garvning kan leda till problem med tillgång till vatten i områden som redan har brist på vatten. Ofta utförs förbehandlingen och huvudgarvningen, de moment som är mest riskfyllda, i ett garveri och efterbehandlingen i ett annat. Inte sällan utförs de två första momenten av garvningen i länder eller regioner med sämre efterlevnad och uppföljning av miljölagstiftning medan efterbehandlingen utförs i exempelvis Italien. Floden Buriganga som rinner längs Hazaribag, ett av Asiens större garverikluster i Bangladeshs huvudstad Dhaka, anses nu vara biologiskt död bland annat på grund av utsläppen från garverierna. Likadan är situationen i och runt kring de cirka 400 garverierna i Kanpur i Indien.

Produktionen av bomull är ofta mycket skadlig för miljön på grund av kemikalierna som används i jordbruket. Kemikalierna påverkar inte bara skadedjur på bomullsplantagen utan gör samtidigt stor skada på övriga växt- och djurlivet, vilket får stora konsekvenser på ekosystemet.

Även vid bearbetning av rågummi finns stora risker för utsläpp av miljöskadliga kemikalier som riskerar att få allvarliga konsekvenser för ekosystem och biologisk mångfald.

I samband med oljeutvinning kan vatten och mark i stora områden runt ursprungskällan förorenas, vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar, vilket därmed också kränker lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Produktionen kräver hantering av farligt avfall samt utsläpp till vattnet, vilket är skadligt för miljön. Även efter att plastprodukten slängs eller återvinns kan den orsaka plastföroreningar. När plast bränns upp utomhus sprider sig förorenade partiklar och om förbrukade plastprodukter grävs ned i jorden eller slängs på hög kan grundvattnet förorenas.

Vid användning av miljöfarliga ämnen i produktionen kan bristfälliga avfallsrutiner eller läckage leda till att kemikalierna rinner ut i vatten och mark samt orsakar föroreningar. Det kan göra vattnet oanvändbart och marken obrukbar. Föroreningarna kan även spridas långa avstånd och därmed skada stora områden runt ursprungskällan. Exempelvis innehåller sydda tygleksaker ofta olika typer av syntetfibrer i fyllningen, vilket normalt har behandlats med flamskyddsmedel som kan innehålla miljögifter. De farliga ämnena i flamskyddsmedel kan förorena vatten och har återfunnits både på havsbotten och i vattenlevande djur. Läckage till naturen kan ske under användningen och det kan spridas långa vägar via luften och blir kvar i miljön en lång tid då de är fettlösliga kemikalier som därför lättare lagras i levande organismer.

Risker för mark- och grundvattenföroreningar finns kopplat till utsläpp av miljöskadliga kemikalier vid processer som är kemikalieintensiva, såsom vid garvning av läder, tillsättning av kemikalier vid framställning av gummi eller infärgning av material. I anläggningar där brister i avfallshantering föreligger släpps dessa kemikalier ut i avfallsvattnet eller direkt i vattendrag, vilket riskerar att påverka såväl grundvattenkvaliteten som tillgången till rent dricksvatten negativt. Dessa ämnen är skadliga både för människor och djur och utsläppen kan sprida sig långt från ursprungskällan.

I gjutna plastleksaker förekommer materialet PVC som innehåller farliga ämnen och tillverkningen har stor miljöpåverkan, exempelvis kräver tillverkningsprocessen kvicksilver som katalysator. Tillverkningen av PVC i Kina är världens största enskilda användare av kvicksilver och innebär att Kina står för omkring 25 procent av världens kvicksilverutsläpp. Kvicksilver är giftigt för djur och miljö och bristande avfallshantering eller läckage kan resultera i att kvicksilver sprids långa sträckor via luften. Även azofärgämnen och arylaminer kan användas i leksakstillverkning och anses vara giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka långtidseffekter i vattenmiljöer.

Korruptionsrisker finns i hela leveranskedjan för lek, sport- och hobbyartiklar. Risker finns kopplade till många typer av råvaror och bearbetnings- och tillverkningssteg, eftersom det ingår många olika typer av produkter. Sammantaget bedöms risknivån som hög avseende förekomst av korruption.

Korruption anses vara utbrett i flera av de länder där råvaruutvinning sker och leksaker, hobbymaterial och sportartiklar produceras. I Transparency Internationals Corruption Perception Index rankas flera länder lågt, vilket innebär att det är hög risk för korruption. Till exempel är Kina och Indien rankade på delad plats 80 av 198 länder, Vietnam på plats 96, Indonesien på plats 85 och Pakistan på plats 120 av 198 länder.

I Kina är korruption ett problem i hela samhällsstrukturen och det finns hög risk för korruption i samband med alla myndighetskontakter. En anledning till korruptionen i landet kan vara att tjänstemän har låga löner och att tjänstemän i den offentliga sektorn och tullar kan utnyttja den låga transparensen i samhället för att bland annat låta företag betala mutor för att få tillstånd och licenser. Den största andelen mutor går till tjänstemän inom skattemyndigheten. Lagar och regler i Kina tillämpas även på ett diskriminerande och selektivt sätt, då lagstiftningen inte har tillräckligt stark genomslagskraft. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det föreligger risk för korruption i alla steg av oljeutvinningen; utdelning av utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst. Betalningar till stater för att nyttja resurser förblir hemliga. Korruption i fråga om hantering av inkomst innebär ofta att inkomster förblir opublicerade och kommer därmed inte lokalbefolkningen till godo genom beskattning. Oljebolag skyddar identiteten på sina aktieägare och dotterbolag för att gömma undan intäkter. Brister i de finansiella dokumenten innebär att korrupta handlingar kan gömmas. Oljebolag väljer även att inte publicera information för varje land vilket innebär att de kan mörka vilka skatter och avgifter de har betalat.

Korruption i Pakistan är vanligt förekommande och finns inom alla sektorer, till exempel inom polis, rättssystemet och skatteadministrationen. Trots reglering avseende anti-korruption har inte landet lyckats förhindra att det förekommer. Implementering av anti-korruptionslagar är bristfällig.