Medicintekniska förbrukningsartiklar

Det är stor skillnad på leveranskedjan beroende på vilken typ av medicinsk förbrukningsartikel som tillverkas. Generellt sett kan man säga att förbrukningsartiklar tillverkas genom att råmaterialet utvinns och förädlas för att sedan transporteras till tillverkarna för att sedan på olika sätt formas, gjutas eller stöpas till den aktuella förbrukningsartikeln. Ett antal material används också för flera olika medicintekniska förbrukningsartiklar. Denna riskanalys redogör för de material som förekommer i flera typer av produkter (alternativt är helt centrala för tillverkningen för en stor andel specifika produkter så som är fallet med naturgummi vid tillverkning av handskar).

Här redogörs för generell information om ursprung för de material som förekommer i flera av produkterna.

Avseende råvaror utvinns olja (för att tillverka komponenter i plast), till stor del i till exempel Ryssland, Saudiarabien, Kina, USA samt Kanada. Utvinning av järnmalm sker till stor del i Australien, Brasilien, Kina och Indien. De länder som bedriver mest skogsavverkning är Kina, USA, Ryssland, Indien, Japan, Tyskland, Indonesien, Italien och Malaysia. Det finns dock stora problem med spårbarhet för träråvara till följd av en utbredd illegal handel med råvaran. Inom skogsbruk finns det även risk för att trä har skövlats illegalt.

Avseende bomull står länder som Kina, USA, Indien, Vietnam och Brasilien för en stor del av exporten.

Naturgummi utvinns i Sydostasien, bland annat i Indien, Vietnam Kina, Malaysia, Indonesien samt Thailand, men även Kambodja och Myanmar är på väg att bli stora gummiproducenter. Syntetiskt gummi tillverkas nu över hela världen varav de största producenterna är Kina, USA, Japan, Sydkorea och Tyskland. 
Avseende tillverkning av komponenter är de stora producenterna av plastprodukter i världen Tyskland, USA, Italien och Kina, varav Kina är den största. Förädling av metall görs i bland annat Kina och flertalet europeiska länder. Tillverkning av cellulosabaserade material görs i flertalet europeiska länder.

Gällande sluttillverkning av medicintekniska förbrukningsartiklar sker detta i många olika länder, som Pakistan, Kina, Storbritannien, USA, Finland, Thailand, Vietnam, Sri Lanka och Malaysia. Förbrukningsartiklar i plast tillverkas i bland annat Indonesien, Thailand, Vietnam, Malaysia och Sverige. Gjutning och slipning av metallinstrument görs främst i Pakistan och Tyskland. Handsktillverkning: äger rum i till exempel Malaysia, Kina, Sri Lanka, Vietnam och Thailand. Gjutning av plastinstrument görs i många länder, till exempel Sverige och Japan. Tillverkning av förbands- och sårvårdsartiklar sker i Kina och flertalet europeiska länder, så som Sverige och Irland.

Globala händelser 2020–2022

Flertalet globala händelser under åren 2020–2022 har påverkat hållbarhetsrisker i leveranskedjor i stor utsträckning. Covid-19 har inneburit stora osäkerheter - och därmed också haft konsekvenser för anställda. Ökad migration har inneburit att fler migranter och flyktingar utnyttjas i leverantörsled som billig arbetskraft. Även minoriteter och ursprungsbefolkningar utnyttjas. Rysslands invasion av Ukraina har haft en påverkan på leveranskedjan med anledning av de sanktioner och begränsningar i handel kriget medfört med Ryssland respektive Ukraina.

Covid -19: Under och efter pandemin har efterfrågan på medicintekniska förbrukningsartiklar ökat avsevärt, vilket innebär en ökad risk för redan identifierade risker, såsom tvångsarbete och undermåliga arbetsvillkor. Rapporter anger att arbetare under pandemin tvingades jobba extrema övertider (till exempel 12 timmars arbetsdag, sex dagar i veckan), med väldigt lite ledighet över en månad, på grund av den höga efterfrågan och bristen på arbetskraft. Rapporter finns också om fortsatta problem med otillåtna löneavdrag och skuldslaveri i handsktillverkning.  Vidare kan det i vissa fabriker, och i tillhörande boenden, råda trånga förhållanden, som ökar riskerna för spridning av Covid-19 och andra sjukdomar, vilket även kan innebära risker för framtida smittspridning.

Ökad migration: Rapporter gör gällande att situationen för migrantarbetare i Malaysia, vars utsatthet sedan tidigare är väl dokumenterad, har förvärrats under senare år.  En studie fann att fyra av elva indikatorer på tvångsarbete har förvärrats, inkluderande begränsad rörelsefrihet, isolering, kränkande och undermåliga arbets- och levnadsvillkor för arbetstagare och otillåtet övertidsarbete. Övriga indikatorer har kvarstått på tidigare höga nivåer. 

Minoriteter och ursprungsbefolkning: Gummiindustrin har ofta länkats till landkonflikter och kränkningar av ursprungsbefolkningars rättigheter. Tvångsförflyttningar, vräkningar och utnyttjande av ursprungsbefolkningars mark utan tillåtelse har under perioden 2020–2022 särskilt uppmärksammats i Kambodja, där en markkonflikt pågått i flera år.

Det kan noteras att i den europeiska kommissionens förslag (2022)  till EU-direktiv om företags tillbörliga aktsamhet, anses bland andra sektorer som utvinning av metaller och andra mineraltillgångar (som råpetroleum vilket är råvara till (plastmaterial) ha stor negativ påverkan. Detta indikerar att högre hållbarhetsrisker är förknippade med material i leverantörskedjan för medicintekniska förbrukningsartiklar.

Risker för kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i hela leveranskedjan och är särskilt omfattande inom utvinning av råmaterial och i tillverkningsledet. Riskerna avseende sluttillverkning och paketering är i denna övergripande riskanalys nära kopplade till var tillverkning sker och även i detta led förekommer länder där risker avseende mänskliga rättigheter är betydande.

Vid all oljeutvinning förekommer det stor risk för tvångsförflyttning av lokalbefolkningen och ofta utan adekvat ersättning. Oljeindustrin kan även påverka befolkningens rörelsefrihet på området genom att utvinningen och rörledningar tar upp stora ytor vilket kränker befolkningens möjlighet att nyttja marken. Vid utvinning av metaller uppstår generellt sett ofta konflikter med ursprungsbefolkningens rätt till marken. När nya gruvor ska öppnas finns det alltid en risk för att tvångsförflyttningar utan ersättning sker. Gruvdrift brukar även innebära begränsad framkomlighet och rörelsefrihet runt området, vilket i sin tur inskränker befolkningens rörelsefrihet.

Gruvdrift vid utvinning av metaller är en verksamhet som medför stora risker för liv och hälsa. Formella gruvarbetare utgör en procent av den globala arbetskraften men gruvindustrin står för åtta procent av de arbetsrelaterade dödsolyckorna. Arbetet i gruvorna innebär risker för att bli instängd, explosioner och att utveckla allvarliga lungsjukdomar. Långa arbetsdagar ökar riskerna och är en olycka framme ligger gruvorna ofta långt borta från sjukhus.

Användandet av hälsofarliga kemikalier vid plasttillverkning är inte bara kopplat till arbetsmiljörisker utan även risker för lokalbefolkningens hälsa vid utsläpp av kemikalier och restprodukter från tillverkningen. Kina som är den dominerande plasttillverkaren har historiskt präglats av just bristande rutiner när det gäller hantering av kemikalier och avfall från industrin. Mer direkta risker gällande rätten till liv finns också kopplat till bristande säkerhetsrutiner, där det exempelvis finns rapporter om explosioner från kinesiska plastfabriker.

I de fall då oljebolag anställer säkerhetsvakter förekommer det även att vakterna utövar våld mot befolkningen. Eftersom utvinningen och rörledningar tar upp stora ytor riskerar oljeindustrin även att påverka befolkningens rörelsefrihet och möjlighet att nyttja marken.

Stora risker för rätten till liv, frihet och säkerhet finns även när det gäller utvinning av konfliktmineraler som till stor del utvinns i områden där väpnade grupper finansierar sin verksamhet genom att ta kontroll över mineralrika områden, den lokala gruvdriften och illegalt sälja mineralerna.  Dödande av befolkningen, stympning, människohandel, tvångsarbete, barnarbete, rekrytering av barnsoldater till strider och våldsutövande inklusive sexuellt våld såsom massvåldtäkter förekommer i områden där dessa mineraler utvinns. Vidare sätts samhällsfunktioner ur spel i de områden utsatta för konflikter kopplade till mineralutvinningen – vilket i sin tur påverkar en rad rättigheter; arbete och social trygghet, medborgerliga och politiska rättigheter, tillgång till rent vatten och möjlighet att bruka marken.

Plasttillverkningen kräver hantering av farligt avfall och brister i hanteringen kan skada miljön och därmed påverka lokalbefolkningens rätt till rent vatten. Utsläppen från plastfabrikerna påverkar även rätten till ren luft. Förädling av metaller brukar generellt innebära att boende i närheten påverkas genom att utsläppen orsakar föroreningar i vatten och mark, buller och luftföroreningar.

Oljeutvinningen kan förorena vatten och mark i stora områden runt ursprungskällan vilket kan göra vatten otjänligt och marken obrukbar, vilket därmed kränker lokalbefolkningens rätt till rent vatten och tillfredsställande levnadsvillkor.

Industrin har även stor påverkan på naturen, då det finns hög risk för att gruvdriften förorenar mark och vatten till sådan grad att dessa blir obrukbara. Utsläpp i luft, mark och vatten kan förgifta människor och djur.

Även vid tillverkningen av förbrukningsartiklar förekommer det utsläpp från fabriker som kan få negativ påverkan på lokalbefolkningens rätt till vatten, ren luft samt god levnadsstandard.

I Pakistan och Malaysia som redan har vattenbrist kan tillverkningsprocesser som kräver mycket vatten få en negativ påverkan på samhällen. Kemikalierna som används kan förorena vattnet och påverka rätten till ren miljö, rätten till vatten och tillgången till mat.

I bland annat Kina, där en stor mängd migrantarbetare kommer för att arbeta i fabrikerna, kan dessa få sina pass beslagtagna, tvingas utföra samma arbete till sämre lön samt med sämre förmåner och tvingas till uppehälle i undermåliga arbetsbostäder. Det finns även stor risk för att migrantarbetare diskrimineras, de får inte samma möjligheter till upprättelse då de inte behandlas lika inför domstol och det juridiska systemet.

För oljebaserade produkter såsom plast finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med risker gällande tvångsarbete.

I Pakistan, Malaysia, Thailand och Sri Lanka finns det restriktioner avseende mötesfriheten, som därmed påverkar möjligheten till strejker och facklig organisation.

För oljebaserade produkter såsom plaster och kemiska produkter finns höga risker i råvaruledet. Oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien är förenat med höga risker gällande bristande arbetsvillkor och fackliga rättigheter.

Risker för kränkningar av arbetares rättigheter bedöms som höga i hela leveranskedjan. Riskerna är i denna övergripande riskanalys nära kopplade till var tillverkning sker. För sammansatta produkter där spårbarheten är låg och informationsunderlaget för riskanalys är begränsad, bedöms risker som höga på grund av bristande transparens i leveranskedjorna.

Cirka tre miljoner människor beräknas arbeta inom oljeindustrin, där lönenivåerna är relativt höga, men där arbetsmiljön innebär många säkerhetsrisker och kontraktsanställningar (med olika omfattning gällande arbetstid) förekommer i stor utsträckning. Rapporter pekar på att det är vanligare att kontraktsanställda råkar ut för olyckor på arbetsplatserna. Detta kan bero på att kontraktsanställda inte får tillgång till adekvat skyddsutrustning och utbildning, eftersom tid och resurser inte ges i samma utsträckning till temporär personal. Kontraktsanställda har inte heller lika stora möjligheter att sätta sig in i arbetsplatsens rutiner, jobbar under större press för att få behålla arbetet och ofta får utföra mer riskabla uppgifter.

Vanliga arbetsvillkorsproblem inom plasttillverkningen i Kina, världens största producent av plast, är bristande säkerhets- och hälsorutiner, bristande skyddsutrustning, avsaknad av utbildning inom arbetsmiljörisker. Det finns hög risk för bränder och explosioner i tillverkningen samtidigt som det ofta saknas nödutgångar och släckningsutrustning. Tunga maskiner och bristande rutiner kan leda till allvarliga olyckor. Kemikalierna som används kan vara cancerframkallande. Många tillverkningsprocesser innebär höga temperaturer och hög ljudnivå, vilket arbetstagarna dagligen utsätts för. Långa arbetsdagar är också ett vanligt förekommande problem i den kinesiska plastindustrin. Inte minst gäller detta under högsäsong när arbetsdagarna kan vara 10–14 timmar långa, övertiden mycket omfattande och veckovila (en dags ledigt i veckan) inte säkerställas.

Utvinning av mineraler och metaller är förknippat med överträdelser av arbetares rättigheter samt hälso- och säkerhetsrisker. Det är vanligt förekommande att gruvarbetare saknar skyddsutrustning och endast har tillgång till enklare verktyg. Vidare är arbetsplatsolyckor vanligt förekommande vid utvinning av mineraler. Även vid förädling av metaller är arbetsmomenten tunga, krävande och riskfyllda. Extremt höga temperaturer och hälsofarliga ångor och gaser är några av de risker för liv och hälsa som arbetstagare utsätts för. När det gäller risker i tillverkningen av stål är bristande arbetsmiljö, i form av avsaknad av skyddsutrustning, låga löner och hög förekomst av övertid, förekommande i Kina, Indien och Ryssland. Stålindustrin i Kina förknippas med överträdelser av gällande nationell arbetslagstiftning bland annat i form av att arbetstagare ofta arbetar olagligt och mycket övertid samt har löner under lagstadgad miniminivå. Ståltillverkning och bearbetning av metaller innebär generellt en krävande arbetsmiljö som är förenat med allvarliga risker för arbetares hälsa och säkerhet. Det förekommer extrema temperaturer, tunga moment och arbetstagarna exponeras för hälsofarliga ångor, metalldamm och starka syror.

Vid tillverkningen av medicinteknisk utrustning, i bland annat Kina, finns risker för bland annat bristande arbetsmiljörutiner på arbetsplatsen, långa arbetsdagar och avsaknad av skyddsutrustning. Fabriker med tunga maskiner kan utsätta arbetstagare för stora risker vid bristande rutiner och arbetsmiljöutbildning.

Vanliga problem avseende arbetsförhållandena vid naturgummiutvinning (bland annat Indonesien) innefattar säkerhetsrisker, barnarbete, stora mängder övertidsarbete, låga löner, bristfällig hantering av kemikalier och diskriminering. Även fackföreningsfriheten kan vara inskränkt. I Indonesien, Malaysia och Thailand finns det risk för att migrantarbetare får sina pass beslagtagna, får mindre lön fastän de utför samma arbete, utsätts för olika typer av våld och utnyttjande samt saknar skyddsutrustning.

Fria fackföreningar är inte tillåtna i Kina, vilket innebär att arbetstagare inte kan åtnjuta sin föreningsfrihet. Det gäller alltså generellt för samtliga delar av leveranskedjan. I flera av de angivna tillverkningsländerna förekommer generellt sett kränkningar i form av bristande fackliga rättigheter och osäkra anställningar. Gästarbetare i Östeuropa har ofta sämre arbetsvillkor och lägre löner. Regionen präglas också av brister vad gäller utövande av fackliga rättigheter.

Tillverkning som sker i Kina är förknippat med långa arbetsdagar där arbetstagare under högsäsong kan tvingas arbeta 10–14 timmar per dag, har obefintlig eller obetald ledighet, oskäliga löner samt avsaknad av anställningstrygghet.

Vid utvinning av mineraler är det vanligt förekommande att arbetstagare tillbringar långa arbetsdagar, uppemot 12 timmar, i gruvorna. I Brasilien rapporteras det om arbete under slavliknande arbetsvillkor då arbetstagare utsätts får tvångsarbete och får försämrade arbetsvillkor. Från Demokratiska republiken Kongo rapporteras barnarbete, låga löner och att svåra förhållanden förekommer i koboltgruvor. Tvångsarbete rapporteras vara vanligt i flera tillverkningsländer i Centralasien.

Även hos tillverkare i Sverige finns det generellt problem med diskriminering, såsom ojämnställda löner mellan män och kvinnor. I tillverkningsländer inom Europa och USA kan det föreligga risker för bristande mångfald, lika möjligheter och välmående på arbetsplatsen. Migrantarbetare och sjömän som transporterar produkterna är grupper som är särskilt utsatta för risker gällande diskriminering.

Risk för barnarbete finns i bland annat i Pakistan, Malaysia, Thailand och Sri Lanka. Även vid oljeutvinning i länder som Ryssland, Nigeria och Saudiarabien finns rapporter om förekomst av barnarbete.

Tillverkningen av enklare metallinstrument i Pakistan har, trots förbättringar efter granskningar som riktats mot industrin, fortfarande utmaningar gällande mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Mycket av det manuella arbete som görs för att tillverka instrumenten görs av små underleverantörer till större fabriker, där insynen är mindre och riskerna för barnarbete större. Över tre miljoner barn uppskattas arbeta i Pakistan, trots att lagstiftning förbjuder anställning av någon under 14 år.

Barnarbete är ett vanligt förekommande problem på gummiplantager i Indonesien. En orsak till detta är att lönerna är så låga att föräldrarna som arbetar på plantagerna måste ta hjälp av sina barn för att kunna öka sina inkomster. Barnen utför samma arbetsuppgifter som de vuxna och arbetar ofta ett skift tidigt på morgonen och ett skift på eftermiddagen. Barnen riskerar att utsättas för många risker genom arbetet på plantagerna. Både risker relaterat till deras hälsa och säkerhet, men även att de hindras från att gå i skolan. Expansionen av gummiplantager innebär att enskilda jordbrukare och ursprungsbefolkningen tvingas bort av både regering och privata företag från sina marker utan tillräcklig kompensation. De som bor nära plantagerna utsätts för inskränkningar i deras rätt till vatten, hälsa och levnadsstandard på grund av utsläppen från plantagerna. Religionsfrihet och yttrandefrihet är inskränkt i Indonesien och religiösa minoriteter utsätts för diskriminering och våld. Tvångsarbete förekommer inom gummisektorn i både Malaysia och Indonesien. Fackföreningsfriheten är inskränkt och arbetstagare som har demonstrerat har utsatts för våld och lagstiftningen tillåter godtycklig arrestering och frihetsberövande av fackföreningsmedlemmar.

Under 2022 antog FN:s generalförsamling en resolution om att rätten till ren miljö och ett hälsosamt klimat är en mänsklig rättighet.

Risker för negativ miljöpåverkan är störst vid utvinning av råvaror. Framförallt finns stora miljörisker förknippade med gruv- och oljeindustrin och skogsavverkning. Avseende tillverkning av material bedöms särskilt metallförädlingsprocesser och tillverkningsprocesser för plast som riskfyllda ur ett miljöperspektiv.

Det största miljöproblemet vid ståltillverkning är utsläpp till luft, såsom koldioxid, stoft, kväveoxider och svaveldioxid som bidrar till den förstärkta växthuseffekten (klimatpåverkan), men också till försurning av vatten och irritation av luftvägar. Ståltillverkningen kräver mycket elektricitet och stora mängder vatten, främst till kylprocessen. Stålindustrin räknas ensam stå för sju procent av världens klimatutsläpp. Utvinning och primär bearbetning av metaller och mineraler har bedömts utgöra 26 procent av de globala växthusgasutsläppen och höga risker avseende klimatpåverkan finns därmed.

Vid brytning av järn och koppar är utsläpp till luft i form av bland annat stoft, koldioxid, kväveoxid, svaveldioxid, fluorid och klorväten ett miljöproblem (dock har reglering och reningsteknik avseende luftutsläpp förbättrats avsevärt).

Plasttillverkning är mycket energikrävande och om energin härstammar från fossila källor, såsom den i stor utsträckning gör i Kina, innebär tillverkningen stor negativ klimatpåverkan. Utöver riskfaktorer avseende energiförsörjningen så tillkommer även stora koldioxidutsläpp från själva fabrikerna.

Tillverkningen av instrument innefattar generellt sett omfattande energiförbrukning, utsläpp av växthusgaser samt vattenförbrukning. Tillverkning av förbrukningsmaterial tillverkade av rostfritt stål innebär även att metalldamm uppstår, vilket kan ge långvariga skadliga effekter på miljön.

De globala leveranskedjorna för medicinteknisk utrustning bidrar också till klimatpåverkan. Detta genom att olika råvaror, komponenter samt färdiga produkter transporteras från en världsdel till en annan innan utrustningen slutligen når kunden. Transporter medför utsläpp av svaveloxid, kväveoxider och koldioxid.

Gruvdrift och utvinning av metaller är i stor utsträckning förknippat med risker för den biologiska mångfalden till följd av urlakning av giftiga ämnen, spridning av dammpartiklar, jorderosion och illegal avverkning av skog. Det finns flertalet rapporter om förekomst av detta vid gruvdrift i exempelvis Chile, Myanmar, Filippinerna, Colombia, Peru, Kanada och Demokratiska republiken Kongo.

Oljeutvinning, såväl till land som till havs, medför risker för påverkan på biologisk mångfald, främst genom att olja och slaggprodukter läcker ut i miljön och kan orsaka skador på såväl marina ekosystem som för landlevande djur. Oljeutvinning som sker på land har stor påverkan både på miljö och lokalbefolkning. Utsläppen kan innebära att växter och djur tvingas hitta nya livsmiljöer och det finns även risk för att både människor och djur blir förgiftade. Eftersom utsläpp kan spridas långa sträckor från ursprungskällan kan utsläppen även påverka stora landområden runt omkring utvinningsplatsen. Rester från utvinningen som släpps ut i haven kan innebära att fiskar får leverskador, hormonrubbningar, genförändringar och sämre tillväxt. Utsläpp och läckage från oljeindustrin får ofta långvariga konsekvenser för naturen samt orsakar kedjeeffekter där även däggdjuren som lever på mindre djur som har exponerats för olja påverkas. Även vid båttransporter finns risk för oljeutsläpp i samband med rengöring. Sjöfarten riskerar dessutom sprida främmande organismer till nya regioner, genom barlastvatten och växter på fartygsskroven.

Gummiplantager har negativ påverkan för den biologiska mångfalden, om skog- eller regnskogsområden huggs ned för att förvandlas till monokulturodlingar, där endast gummiträd växer.  Detta leder i sin tur till att kvaliteten på grund- och ytvattnet i området påverkas negativt. En annan stor miljörisk är när kemikalier tillsätts i rågummit. Processen kräver hög energianvändning och restprodukter i form av syror, sulfat, ammoniak och kväve produceras. I anläggningar som brister i sin avfallshantering släpps dessa kemikalier ut i avfallsvattnet eller direkt i vattendrag. Dessa ämnen är skadliga både för människor och djur och utsläppen kan sprida sig långt från ursprungskällan. Gummitillverkningen kräver även stora mängder vatten vilket kan få stora konsekvenser i länder som har ont om vatten.

Såväl malm- som kolbrytning kan orsaka luftföroreningar till följd av höga utsläpp av partiklar, koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider.

Den stora tillverkningen av elektronik riskerar att förvärra situationen för Kinas såväl som Malaysias redan ansträngda vattentillgångar. Generellt kräver gruvdrift hög vattenanvändning vilket påverkar områden där det finns risk för vattenbrist, vilket exempelvis är ett problem i regioner i Kina och i Peru.

Vid brytning av järn och koppar är surt lakvatten från gruvor ett problem kopplat till utvinning av bland annat järn, koppar och zink som kan bidra till lägre pH i vatten och påverka fiskbestånd. Sulfat, fosfor, kväve och kväveföreningar som nitrat, nitrit och ammoniak är exempel på ämnen och föreningar som kan spridas till miljön från gruvdrift och kan vara skadliga för miljön. Järnbrytning påverkar även landskapet genom direkta ingrepp som dagbrott och etablering av underjordiska gruvor.

Från fabriker som tillverkar plastdelar och elektronikkomponenter finns risker att föroreningar släpps ut till mark och vatten, vilket i sin tur medför risker för att lokalbefolkningen inte kan bruka jorden eller dricka vattnet. Lokalbefolkningen kan få i sig hälsoskadliga substanser genom konsumtion av vatten eller den fisk som finns i vattendrag i området. Plasttillverkning kräver hantering av farligt avfall samt utsläpp till vattnet vilket är skadlig för miljön. När plast bränns upp utomhus sprider sig förorenade partiklar, och om förbrukade plastprodukter grävs ned i jorden eller slängs på hög kan grundvattnet förorenas.

Utvinning av mineraler och metaller har en avsevärd negativ miljöpåverkan på platserna för gruvorna samt dess närliggande områden. Exempel på sådan miljöpåverkan är förlust av biomångfald, erosioner, föroreningar av vatten samt även markområden. I exempelvis Colombia och Ryssland bidrar utvinningen av metaller och mineraler till föroreningar av mark samt vatten och har även en negativ påverkan på ekosystem. Vidare uppges utvinningen i dessa länder, liksom på andra ställen, bidra till skadlig hälsa för människor i närområde.

Utvinning av mineraler och metaller bidrar till att farliga partiklar blir luftburna, vilket genom trafik och vind får effekt på stora landområden. En annan negativ effekt är att tungmetaller hamnar i grundvatten och medför vattenföroreningar. Förädlingen av rostfritt stål kräver i sin tur stora mängder el-energi för smältprocessen som pågår kontinuerligt. Förbättringar avseende utsläpp i miljön har gjorts, men fortfarande pågår utsläpp som påverkar de boende kring fabriksanläggningarna och kan förorena vatten och mark.

Tillverkningen av medicintekniska förbrukningsartiklar kan innefatta stor användning av kemikalier. Vid bristande hantering av avfall och kemikalierna kan detta leda till utsläpp i vatten och luft vilket påverkar både miljö, människor och djur. Utsläppen kan dessutom spridas långt från ursprungskällan och orsaka skada i stora områden runt omkring fabrikerna. Vid ytbehandling används frätande syror som kan vara farliga både för människor och även orsaka långsiktiga skador på miljön. Trikloretylen är ett ämne som är starkt cancerogent och är under utfasning i Sverige, men som fortfarande används i Pakistan. Det är skadligt för vattenlevande organismer och kan orsaka långsiktiga skador i vattenmiljön.

Risk för korruption förekommer genom hela leveranskedjan och bedömningen är i stor utsträckning baserad på tillverkningsland. Riskerna är generellt höga i samband med utvinning av råmaterial, främst kopplat till gruv-, olje- och skogsindustrin. Vid tillverkning av material saknas specifika rapporter om förekomst av korruption och bedömningen baseras därmed i stor utsträckning på geografisk lokalisering av tillverkningen, men riskerna vid tillverkning bedöms dock sammantaget som något lägre än vid råvaruutvinning då både högrisk- och lågriskländer med avseende på korruption förekommer. 

Där tillverkningen sker i europeiska länder uppskattas korruptionsnivåerna vara relativt lägre. I Transparency Internationals Corruption Perceptions Index har exempelvis Kina och Indien låga poäng (vilket motsvarar en hög risk för korruption). Naturresurssektorn i Kina rapporteras vara icke-transparent, vilket ökar korruptionsriskerna.

Ett flertal av de länder som står för utvinningen av råvaror för mineraler såväl som tillverkning av elektronikkomponenter har gemensamt att de å ena sidan har antagit gedigna anti-korruptionslagstiftningar samtidigt som de å andra sidan bedöms vara förknippade med en hög risk för korruption. Enligt Transparency International Corruption Perceptions Index upplevs korruption vara särskilt utbredd i exempelvis Rwanda, Demokratiska republiken Kongo, Namibia, Kuba, Malaysia, Sydafrika, Kina, Indien, Brasilien och Colombia.

Korruption är ett vanligt förekommande problem i länder där stora gummiplantager finns, som till exempel Indonesien, Malaysia och Thailand. Indonesiens affärsmiljö är påverkat av en utbredd politisk korruption och lagstiftningen har inte särskilt stark ställning i landet. Komplicerade tvistelösningsprocesser har gjort att Indonesien har ett svagt skydd för äganderätten. Tjänstemän inom tull och offentlig sektor tvingar företag till informella betalningar och mutor för att företagen ska få erhålla tillstånd och licenser. I Thailand förekommer korruption i form av bland annat mutor för att få tillstånd och licenser från tjänstemän. Thailands markmyndighet anses vara den mest korrupta myndigheten i landet och tjänstemän kräver mutor för att påskynda processer.

Korruption är ett utbrett problem i de flesta länder och regioner där oljeutvinning sker och det finns risk för korruption genom alla steg av oljeutvinningen, exempelvis inom utdelning av utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst.

Genom hela processen av metallutvinning finns det risk för korruption avseende utvinningsrättigheter, utvinningsfasen och hantering av inkomst. Vanligt förekommande är att företag måste muta tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.

Risker för korruption finns bland annat i Kina, som är ett vanligt land i flera delar av leveranskedjan för medicintekniska produkter, bland annat som världens största producent av plast. I Kina rapporteras det som vanligt förekommande att företag mutar tjänstemän i offentliga sektorn och i tullar för att få tillstånd och licenser. En särskild korruptionsproblematik anses finnas kopplat till tjänstemän inom skattemyndigheterna. Det förekommer även förskingring, favorisering, utpressning och missbruk av maktställning.

Av de stora tillverkningsländerna av medicintekniskaförbrukningsartiklar finns det enligt Transparency International Corruption Perceptions Index risk för korruption i Kina, Pakistan, Thailand, Vietnam, Sri Lanka och Malaysia. Generellt finns det korruption i form av mutor till tjänstemän för att erhålla tillstånd och licenser. Framförallt i Kina finns det en stor risk för korruption vid kontakt med myndigheter och den offentliga sektorn. Åtgärder har vidtagits för att förbättra detta men korruptionen är fortfarande utbredd eftersom korruptionslagstiftningen implementeras selektivt. Korruption är även ett utbrett problem i Pakistan. Generellt sett innebär det att ju större kontrakten är som förhandlas desto större är risken för mutor. Penningtvätt och skatteflykt kan även förekomma. I Transparency Internationals Corruption Perceptions Index får både Kina och Pakistan låga poäng på en skala 0–100 (vilket innebär låg rankning och hög risk för korruption). Kina har 41 och Pakistan har 32 poäng.

I ett flertal länder har lagstiftning antagits för att förhindra att mineraler och metaller från konfliktområden hamnar på marknaden och därigenom bidrar till finansiering av konflikt. Ett flertal av råvaruländerna har dock en generellt sett hög korruptionsrisk vilket medför en ökad risk för att mineraler och metaller från konfliktområden markeras med felaktigt ursprung.

Gruvsektorn anges vara särskilt utsatt för korruption och, bedrägeri. Även i Demokratiska republiken Kongo är korruption utbrett i naturresurssektorn, vilket får påverkan på råvaruutvinningen. Exempelvis uppges förfarandet för att erhålla rättigheter och tillstånd för exploatering vara godtyckligt. Därtill uppges att ett flertal banker med anledning av icke-transparens i förhållande till kontraktsutdelning ha dragit tillbaka lån som beviljats statliga bolag inom gruvindustrin. I Colombia rapporteras korruptionsrisken inom naturresurssektorn vara medel till hög. Dock har det förekommit rapporter som tyder på korruption inom utvinningsindustrin, inklusive gruvrättigheter.