EU-kommissionen föreslår nya upphandlingsregler

I nästa steg kommer EU:s förslag att läggas fram för Europaparlamentet och Europeiska unionens råd (ministerrådet) och även skickas till medlemsländernas parlament. I Sverige kommer en så kallad faktapromemoria överlämnas av regeringen till riksdagen.

– Genom förslaget vill EU-kommissionen modernisera, förenkla och harmonisera upphandlingsreglerna inom EU. Det är fråga om en mycket stor reform, framhåller Anja Clausin, generaldirektör på Upphandlingsmyndigheten.

Bland de föreslagna ändringarna finns bland annat ett gemensamt digitalt ekosystem som ska minska administrationen runt offentliga upphandlingar och öka transparensen.

Det är även tydligt att det förändrade geopolitiska läget har beaktats och att offentlig upphandling ses som ett strategiskt verktyg inom många olika politikområden, bland annat på hållbarhetsområdet.

Upphandlingsmyndigheten kommer nu att analysera förslaget i detalj.

För att ta del av lagförslaget, se här

Vad händer nu?
Europaparlamentet och ministerrådet ska nu granska förslaget och kan föreslå ändringar. Vanligtvis möts sedan de tre EU-institutionerna för att försöka enas om ändringsförslagen.

I Sverige tar Regeringskansliet nu fram en så kallad faktapromemoria. Det är regeringen som beslutar om promemorian och överlämnar den till riksdagen för information och samråd. I en faktapromemoria beskriver regeringen EU-kommissionens förslag och normalt även sin syn på förslaget och hur Sverige bör hantera det. Faktapromemorian om förordningsförslaget väntas överlämnas till riksdagen i mitten av oktober.

Vad innebär det att EU föreslår en förordning i stället för ett direktiv?
Enligt förslaget ska de tre upphandlingsdirektiven, det klassiska direktivet, försörjningsdirektivet och koncessionsdirektivet, ersättas av en gemensam förordning. En förordning innebär att reglerna inom EU harmoniseras mer och ger medlemsländerna mindre handlingsutrymme.

En förordning är direkt tillämplig och bindande i alla medlemsländer. Det innebär att länderna inte får införliva en förordning i sin nationella lagstiftning. Däremot kan nationell lagstiftning behöva anpassas så att den inte överlappar eller strider mot förordningen.

Sverige kan också ha nationell lagstiftning för upphandlingar under de tröskelvärden som blir tillämpliga på EU-nivå. De grundläggande EU-rättsliga principerna måste dock respekteras om det finns ett gränsöverskridande intresse för upphandlingen.

Att gå från direktiv till förordning skulle innebära en stor principiell förändring. Flera medlemsländer har varit emot en sådan förändring på upphandlingsområdet eftersom den minskar medlemsländernas nationella inflytande över hur reglerna utformas.

Enligt förslaget ges EU-kommissionen långtgående mandat att besluta om så kallade delegerade akter som är tänkta att komplettera förordningen i olika avseenden. Det kommer därför att dröja innan hela regelverket är på plats.

Förslaget visar också att EU-kommissionen ser problem med att regler om offentlig upphandling finns i många olika rättsakter och inom olika politikområden . Det har lett till fragmentering och rättsosäkerhet. Därför förslår kommissionen inte bara att upphandlingsdirektiven upphävs utan även ändringar i andra rättsakter beslutade av EU.

När börjar de nya reglerna gälla?
Reglerna i den föreslagna förordningen är tänkta att börja tillämpas två år efter att förordningen träder i kraft. Om förslaget blir verklighet och publiceras i EU:s officiella tidning under 2027 skulle de nya reglerna vara tillämpliga från något datum under 2029. Det är dock inte osannolikt att det blir en utdragen lagstiftningsprocess och då kan nya regler dröja.

Se även "Vanliga frågor och svar" från EU-kommissionen: Questions and answers on the EU Public Procurement Act