Tjänstemannaansvaret utvidgas den 1 augusti
- Lagar, regler och praxis
Den 1 augusti 2026 utvidgas tjänstemannaansvaret. Då träder en ny bestämmelse i brottsbalken i kraft, bestämmelsen om missbruk av offentlig ställning, 20 kap. 2 § BrB. Bestämmelsen utgör ett komplement till den befintliga bestämmelsen om tjänstefel. En viktig skillnad mellan de två brotten är att tjänstefelsbestämmelsen endast är tillämplig på handlingar som omfattar myndighetsutövning medan den nya bestämmelsen är tillämplig vid utövandet av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet.
Innehåll på denna sida
Vad säger nya bestämmelsen om missbruk av offentlig ställning?
Den nya bestämmelsen har införts då lagstiftaren ansåg att bestämmelsen om tjänstefel och övriga straffrättsliga bestämmelser inte täckte in alla de ageranden som lagstiftaren ansåg vara straffvärda. Då det krävs uppsåt för att dömas enligt den nya bestämmelsen indikerar det att bestämmelsen är avsedd att ta sikte på allvarligare fall av oönskat beteende.
Den nya bestämmelsen
Enligt den nya bestämmelsen ska den som, i annat fall än som avses i 20 kapitlet 1 § brottsbalken, vid utövandet av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet, i strid med lag eller annan författning vidtar eller underlåter att vidta en åtgärd för att få en otillbörlig förmån eller för att någon annan ska få en sådan förmån, dömas för missbruk av offentlig ställning till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller om åtgärden vidtas eller underlåts för att otillbörligt missgynna någon annan. Om brottet är grovt döms för grovt missbruk av offentlig ställning till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.
Vad innebär den nya bestämmelsen för mig?
Det nya brottet kan bland annat aktualiseras i samband med överträdelser av upphandlings- och statsstödsreglerna.
I förarbetena till den nya bestämmelsen lyftes offentlig upphandling och kommunalt stöd till enskild näringsverksamhet som några av flera områden där det ansågs nödvändigt att det finns en straffrättslig reglering för att motverka vissa beteenden. Däremot omfattas inte författningsreglerad stödgivning då sådan handläggning utgör myndighetsutövning och då omfattas av de bestämmelser som gäller för det brottet.
Det räcker inte med att en förvaltningsdomstol meddelar en dom som vinner laga kraft och som fastställer att en upphandling ska göras om, eller rättas, för att den inte genomförts i enlighet med tillämplig upphandlingslagstiftning för att någon ska kunna dömas för det nya brottet. På samma sätt kommer fastställandet av en överträdelse av statsstödsreglerna eller kommunallagens bestämmelser i övrigt inte heller att vara tillräckligt för att det ska vara fråga om ett straffbart agerande.
– För den som utifrån sina förutsättningar gör sitt bästa för att tolka och följa tillämplig lagstiftning kommer det nya brottet inte att innebära någon skillnad i det vardagliga arbetet, säger Mattias Ljungkvist, jurist på Upphandlingsmyndigheten.
Vilka personer omfattas av den nya bestämmelsen?
Bestämmelsen omfattar såväl tjänstemän och uppdragstagare i stat, kommun och region som förtroendevalda i politiska organ.
Vad krävs för att brott ska vara uppfyllt?
För att det ska föreligga ett brott enligt bestämmelsen behöver flera saker vara uppfyllda.
Vad gäller att handlingen ska ha skett i strid med lag eller annan författning anger lagstiftaren i förarbetena till bestämmelsen att rena felbedömningar i fråga om att åtgärden skulle ha varit förenlig med lag eller annan författning faller utanför vad som är straffbart. Detsamma gäller situationer där det är osäkert vad som utgör gällande rätt eller när någon försökt men misslyckats att fullgöra sitt åtagande att agera i enlighet med lag eller författning. I det sammanhanget kan också lyftas att svensk praxis som rör offentlig upphandling och statsstöd är relativt spretig och det finns många frågor där rättsläget är oklart.
Med ”någon annan” menas en annan person eller ett organ, till exempel ett företag, en stiftelse, en förening eller en kommun. Även åtgärder som vidtas för att gynna till exempel en vän, släkting eller ett lokalt företag, utan att gärningsmannen själv har någon nytta av åtgärden, omfattas.
Förmån avser både ekonomiska förmåner och sådana av icke-materiell art. Förmåner av ekonomiskt slag kan till exempel vara kontanter, ett fördelaktigt kontrakt, ett arvode, rabatter, upplåtelser av nyttjanderätt, arbetstjänster, provisioner, lån, borgensåtaganden och varukrediter. Andra förmåner kan vara exempelvis en anställning eller ett betyg.
Bedömningen om en förmån är otillbörlig ska göras med beaktande av samtliga omständigheter och utifrån det intresse som bestämmelsen avser att skydda. Utrymmet för att en förmån inte ska anses vara otillbörlig är enligt förarbetena till bestämmelsen litet i verksamheter där inslaget av offentlig maktutövning är stort, exempelvis inom rättsväsendet eller i andra verksamheter där förtroendeskadorna kan bli stora, som vid offentlig upphandling.